Friday, June 11, 2010

Show and Tell: Tidsresande

Happy Friday till alla som läser här på bloggen!

Idag är det dags för Show and Tell igen med emfas på tidsresande. Det är Helena som håller i taktpinnen den här månaden.

Förresten, enligt gammal tradition (tre år gammal, to be exact) tar Show and Tell sommarlov under juli och augusti. DÅ är det lite trafik på bloggarna, och alla har semester och vill varea ute.
Show and Tell kommer tillbaka första fredagen i september, och den som vill ta över då kan anmäla sitt intresse till Helena innan den här månaden är över...


BACK to the TEMA!!
VI har skrivit om tidsresande förr, men jag tycker inte att det gör något om ämnena upprepas igen.

Om jag skulle resa i tiden skulle jag nog helst (fortfarande) bege mig till 1940-talet. Jag skulle gärna vilja vara i Stockholm under den tiden.
Sverige var förskonat från kriget, men levde ändå mitt uppe i det.
Det ligger ett märkligt romantiserat skimmer över 40-talet även om man nog förstår att det var så långt från romantik man kan komma. Krigsår, nödår, vargavintrar, ransoneringskort.
Men ändå, det är något som lockar mig tillbaka till den tiden i tanken.


Istället för att sitta vid en dator hade det här kunnat vara jag på 40-talet...

Att resa i tiden är ju lockande, bara man kommer tillbaka till den” rätta” tiden igen i ett nafs. TÄNK att fastna i en annan tid, och bli kvar där. Nej tack.
Häromdagen satt Peter och jag på framsidan och undrade lite om hur det sett ut i Reston, eller det som idag är Reston, för 200 och 100 år sen.
Tänk om man kunde hamna på samma punkt som utemöblerna på framsidan, men 200 år tillbaks i tiden. Läckert.
HUR såg det UT??
Förmodligen bara skog, och någon äng. Kanske någon indian som kikade fram bakom ett träd.
För 100 år sen fanns kanske bondgårdar på den plats vi nu bor. Ja, tanken är lockande...


Rita Hayworth var en ikon på 40-talet...
OCH är väl kanske så fortfarande.


OM vi nu idag skulle hamna 200 år tillbaka i tiden i någon stad, eller större samhälle, skulle vi förmodligen bara baxna. Dofterna och lukterna skulle vara så påträngande. Troligtvis skulle vi bli sjuka. Vi skulle inte klara av den gångna tidens bakterieflora.
Vi skulle få se ett helt annat liv än det vi ser idag. Såklart.


Modet var så snyggt på 40-talet. Klassikt. Vackert.

Oh well, det var det om det...
Idag kommer Peter hem igen, och det är så skönt! Jag har sovit så dåligt, och känner hur sömnbristen sliter hårt på kroppen. Inatt lär man sussa gott.
Precis, logik biter inte på mörkrädsla. Den är vad den är, helt enkelt.
Lovely!


Såhär hade det kanske sett ut i min matsal på 40-talet...

Men först en skön PW denna varma, och föralldel, fuktiga morgon.
Jag är glad att jag lever här och nu så att jag har både AC, och kallvatten direkt ur ismaskinen ;)

Have a good one, people!!


Nilla,
Desiree,
Annika,
Anki,
Strandmamman
Erica
Saltis
Anna
Taina
Musikanta
I am Annika
Maisoui
Inga-Britt
Helena
Olgakatt
Bejla
Anne-Marie
Jenny
Petra
Pettas
Annica
Mrs Clapper
Lotta

27 comments:

Miss Marie said...

Som du säger så har man ju en väldigt romantiserad bild av krigsåren, men kanske det beror på att folk lärde sig att leva i nuet? Förälskade väntade inte i år på att gifta sig utan gjorde det efter tre veckor! Både Engelsmannens morföräldrar och farföräldrar träffades och gifte sig snabbt under kriget. Och kanske gav det en annan sorts sammanhållning än vad vi är vana vid idag? En häftig tanke att kunna resa i tiden och se efter...

Hoppas du får en bra helg! Kram!

Nilla said...

Det var intressant det där med att komma 200 år tillbaka i tiden vad det gäller lukter och bakterier. Det är ett spännande tema idag. Skulle egentligen kunna bli ett superlångt inlägg... Ha en fin helg.

Annika said...

Marie:
Visst har man en romantiserad bild av krigsåren! Du har så rätt, folk tvekade inte då, inte över att gifta sig iaf.
de hade ju kriget flåsande i nacken hela tiden, och risken för att bli inkallad låg över alla män.
Visst vore det häftigt att kunna resa tillbaka i tiden.
BARA man kunde komma tillbaka till sin egen tid igen. SNABBT som ögat...
Kram!!

Nilla:
Ja, vi skulle förmodligen bli chockade om vi kände de lukter som fanns då, och sjuka också. Vi skulle nog inte palla med det...
Intressant tema, ja. Jag ska snart ge mig ut på min runda!! Först den riktiga PW-rundan och sen tema-rundan :-)
TREVLIG helg!!

Anonymous said...

På mitt första kontorsjobb hade vi vanlig skrivmaskin intill ordbehandlaren. Det var för att vi fortfarande försökte lära och använda den elektriska ordbehandlaren, och att ofta gick det snabbare att knattra iväg på den gamla vanliga skrivmaskinen istället. Med kula! Jag kan fortfarande höra ljudet när man tabbade ner en rad. Pling!

Annika said...

Matilda:
KOM precis från dig, så vi krockade i cybern...
HAHA, jag minns kulskrivmaskinerna!!
OCH ljudet ja!
Undrar hur det skulle kännas att skriva på maskin idag?

Taina said...

40-talet ja. Gillar också klädstilen från den tiden, klassiskt och stilrent. Men krigsåren kanske inte alltid var så kul öven om teknologin gjorde stora framsteg då. DET hade varit kul.

En blick tillbaka på den plats man befinner sig nu skulle vara intressant så länge man inte behöver fastna i den.

Jag har inte hunnit med temat idag. Får se om det blir senare idag eller i helgen. Nu väntar jobb.

Kramar!!!

Saltistjejen said...

Jag håller verkligen emd dig om att det är något visst över 40-talet. Iallafall nu när man med facit i hand vet att andra världskriget slutade bra till slut... Jag tycker också att just modet då är sååå fint! VÄLKLÄTT!!!!!! Skräddat mode. Snyggt!
Kram!

Äventyret framtiden said...

Jag har njutit varje ord! Tack!

Annika said...

Taina:
Ja, visst är det lite speciellt med 40-talet. Romantiserat är det, och fattigt och armt var det under kriget.
Men ändå, det är ngt så speciellt över det årtiondet.
Modet var supersnyggt!!
Ska kolla in din blogg sen.
Take it easy!!
KRAM!!

Saltis:
ja, det är ngt väldigt lockande med 40-talet.
Skulle gärna varit ung då, tror jag...
Visst, med facit i hand vet man att det slutade bra. Kläderna var så stiliga, eleganta!!
Kram!!

Pettas:
DU är för GULLIG!!!
TACK!!!
Kram!!

anna of sweden said...

Have a good one you too!

Huggies!

Annika said...

Anna:
Same to you!!
Huggies back!

Desiree said...

Ja 40-tal hade varit läckert att resa till. En hel del snyggt mode helt klart. Jag hade också kunnat tänka mig att resa till 20-talet för det tycker jag hade nästan ännu läckrare mode. Fast jag håller med om att jag inte skulle vilja bli kvar i någon annan tidsepok. Jag är också glad över allt modernt som finns nu. Vad vore världen utan bloggen och nätet som inte alls fanns på 40 talet?

Skönt att Peter kommer tillbaka så att du kan koppla av till fullo och sova riktigt gott. Ha en skön helg och en härlig men svettig PW runda antar jag att det blir med denna hetta och fukt.
Kram!!!!

Marianne said...

Ja, de gamla skrivmaskinerna! De borde ha ikonstatus! Min mamma jobbade på kontor hela sitt liv, och hon fick köpa ut kasserade skrivmaskiner i stället för kasserade datorer. Hon hann aldrig hamna framför en ordbehandlare eller dator, hon hade alltid bara skrivmaskin.

Hahaha, och när jag sökte jobb som sekreterare sa jag "jag kan inte skriva maskin, men jag kan lära mig." Och jag fick jobbet! Och jag lärde mig : )

Jag är också glad för att leva just nu. Glad att jag är född exakt när jag är född 1956, skulle inte vilja ändra det vare sig framåt eller bakåt.

Skönt att Peter kommer hem, jag vet hur trist det är när de är ute och reser, de där männen.

KRAMAR!

Äventyret framtiden said...

Hej Annika,
nu torde min blogg vara friskförklarad igen, den gillade inte Explorer! Tog ett tag att lista ut det:)
säg gärna till om det inte fungerar.
Ingen upphängd Karin längre
Kram!

Lena said...

Jag tänker att det på sätt och vis är tur att vi sovrar och väljer positiva minnen. Vardagen är ju överhopad med negativa nyheter.

Finge jag välja skulle jag vilja tillbaka till 60-talet. Min känsla är att allt var möjligt och allt bara kunde bli bättre.

Ha det gott i helgen!

Elisabeth said...

För mig är det 50-talet som har det där romantiska skimret över sig. Jag VET att det inte var någon perfekt tid, men det verkar ha funnits så mycket framtidstro, på något sätt, precis som Lena här ovan skriver om 60-talet. Men jag gillar också modet från 40-talet. Och inredningen!

Det är konstigt det där med att det verkligen var mycket annorlunda då. Många delar av Göteborg fanns inte ens på 40-talet (eller för den delen 50-talet), exempelvis, och vissa av de stadsdelar som idag betraktas som centrala bestod då av skog.

Anne said...

Härligt du får Peter tillbaka så det blir ordning och reda på sömnfronten igen. Precis, logik biter inte på mörkerrädsla. Den har sitt eget liv den. Så du känner en liten dragning åt 40-talet... Jag kan känna att 50-talet också skulle varit en speciell tid, då allting tog fart igen efter kriget och så mycket hände som bilar, kylskåp med mera.
Jag kan känna en dragning till mitten och slutet av 1800-talet. Jag vet det inte var bra tider, utan tufft, men eran runt amerikanska inbördeskriget lockar lite. Kanske gamla romantiserade bilder och minnen av serien Nord & Syd som påverkat det...
Hur som helst, ha en riktigt bra helg och hoppas du sover som en gris i natt! KRAM!

olgakatt said...

Romantiskt skimmer, jag vet inte det, jag. I vissa avseenden, kanske, man sorterar ju. Fast jag är kanske onödigt dyster när jag INTE vill återvända till värre kvinnoförtryck, sambeskattning, inga preventivmedel (t o m LAG som förbjöd!) osv, osv.
Hälsningar från NUET! Som inte betyder att alla segrar är vunna, tjejer!

Anna, Fair and True said...

40-talet är ett intressant årtionde! Jag var extremt intresserad av böcker som handlade om tiden under andra världskriget när jag var tonåringen och då var det inte i kriget i sig jag var intresserad av utan just livet runt omkring så att säga.

Intressant att fundera på hur det såg ut för 100 eller 200 år sedan. Man man ju ta ett exempel som Djurgården. Det var kungens jaktmarker och låg på landet, kan man tänka sig, medan det nu är mitt i stan typ!

Mrs Clapper said...

Hade gärna hängt med till 40-talet, modet var ju fantastiskt! Och det där med att någon håller upp dörren för en... Det hade inte varit fel att uppleva lite oftare i vardagen!

Grekland nu said...

Jaha, 40-talet, intressant! Och varför inte, det var det årtiondet som mina föräldrar gifte sej och bildade bo, skulle nog vara spännande att få uppleva hur det var. Och kläderna var underbara, håller med dej! Sen behöver man ju inte gå så långt bak som till 40-talet för att ha skrivit på en sån där härlig skrivmaskin. Jag började med en sån, sen blev det elektrisk och så småningom PC. Nostalgi! Fast jag vill inte byta ut min dator för allt smör i Småland...Trevlig helg!

Lotta said...

Åh, så roligt det är att surfa in till show-and-tellare och läsa om vad de tycker om veckans tema! TACK för att jag fick vara med!
40-talet är en tid jag själv inte tänkte på. Min mormor var ung då och på alla kort är hon så himla filmstjärnesnygg! Ja, egentligen verkar alla ha varit snygga, om man nu får tro på foton och gamla filmer. Alla var så eleganta med dräkt och hatt. Det var till och med snyggt att röka ;-)
Nej huvva, tänk att fastna i en annan tid och inte kunna ta sig tillbaka :-/
Det här med att vara på en plats och se tillbaka några hundra år är lite det jag sysslar med på mitt jobb. Man kan exempelvis ta med sig en gammal karta ut i landskapet och jämföra med vad som finns idag. Jättespännande!
Kramar från Lotta (som inte går på Kiss-koncert fast de spelar i malmö idag)

HeLena said...

Ja, du gillar 40-talet och har väl alltid gjort? Bilden med tecknade kvinnan påminnner om klippdockorna vi gjorde=D!!
Vad skönt att Peter är hemma igen!
Sov så gott!!
KRAMAR

Annika said...

Desiree:
jag skulle gärna ge mig tillbaka till 20-talet också. Klart läckert årtionde, mkt trillförsikt då.
Coolt mode också.
Nej usch för att fastna i det förgångna. DET skulle jag inte vilja göra.
Jag skulle sakna allt det moderna sjukt mkt och folk skulle tro att jag var sinnessjuk, haha.
Nej, det är bäst här och NU.
KRAM!!

Marianne:
Javisst, och knattret och plinget och ljudet då pappret drogs ut.
SÅ var det då.
Nu är det bara lite knäppandet på datorn. Skillnad...
PRISA tekniken!!!
Jag vill också vara här och NU!! Och inte byta med ngn.
Ja, de där männen kan hålla sig hemma, tycker jag.
Kram!!

Pettas:
Fattar inte vad det kan vara som gör de så segt på just din blogg...
Du har ju blogspot du med...märkligt.
Det kanske har bättrat sig idag? Ska snart kolla!
Kram!!

Annika said...

Lena:
Visst är det så!
Ja, 60-talet ja...också ett häftigt årtionde. Verkligen tilltro på framtiden då...
Kram!!

Elisabeth:
femtiotalet ÄLSKADE jag på 70-talet då Grease kom.
Och sen har jag ju förstått att det var så mkt mer.
Modet var snyggt då, inredningen tidlös. Håller med om att det vore coolt.
Ja, visst är det konstigt att tänka sig att så mkt inte fanns på 40 och 50 talen som vi s¨å totalt tar för givet idag.

Anne:
HAHA, tack...
JO, jag sov som en gris hela helgen!!
SÅ skönt att ha peter hemma igen.
Just det, visst var 50-talet fyllt av så mkt framtidstro!!
Skulle gärna varit med då också.
Brukar tänka på nord och syd ibland eftersom jag ju befinner mig i de trakterna. Visst hade det varit spännande att få vara med då också. Ett romantikens skimmer har det det fått...
KRAM!!

Annika said...

Olgakatt:
NEJ det vill inte jag heller...Men det romantiska kan vi leka med i tanken...
Undra, fantisera.
men det är HÄR och NU vi alla vill leva.

Anna FT:
Precis, jag med!!
Inet kriget, men det dagliga livet!
DET är det som intresserar. Hur de handkade sig fram, hur vardagslivet såg ut, vad åt de, vad tänkte de etc.
Otroligt intressant. Borde höra mer med mormor som var 21-22 1940. men jag är mer intresserad av stadsliv än lantliv.
Ja, tänk att bli flyttad 100-200 år tillbaka i tiden på samma plats som du sitter på JUST NU!!
Fascinerande...
Djurgården var verkligen bonnalandet då...märkligt.

Mrs Clapper:
Vi borde sätta oss i tidsmaskinen och ta oss dit!!
:-)

Annika said...

I-B:
Visst hade det varit så häftigt!!
Just det där att få se sina fldrar och morfldrar och farfldrar...
Läckert.
Just det, man behöver inte gå så långt tillbaka i tiden för att minnas skrivmaskinerna...
Nej, inte heller jag skulle byta ut datorn för allt smör i småland.
Kram!

Lotta:
SÅ himla KUL att DU är med på temat, tycker jag.
JA, visst har det varit roligt att kolla in allas teman denna vecka.
Ja, det är märkligt, alla var så otroligt stiliga och vackra på 40-talet. eleganta. Från håret till skorna. Skulle gärna sett det med egna ögon.
Visst vet vi att de hade det j-gt kämpigt under kriget, och även iunder efterkrigsåren.
Gamla kartor är en ypperlig ide, Lotta!! GILLAR en ideen väldeliga!!
Kram!!!

Helena:
Jag vet inte när min fascination för 40-talet kom, men inte så tidigt som då vi var små. Då var det mer 50-talet som gällde.
Då var femtiotalet da shit liksom.
40-talet för mig har nog dykt upp de senaste 15 åren eller så.
Modet var verklgigen elegant.
Jotack, nu sover jag :-)
Kram!