Wednesday, February 24, 2010

I vilket Annika minns tillbaka...

Morning!

Nu är det sportlovstider hemma i Sverige och nu njuter alla av snön. Eller, hur är det nu MED DEN SAKEN?
Här smälter snötäcket bort med fart. Igår var det nog nio grader ute. Så, snart har vi verkligen barmark. Inga nya snöstormar hotas det om heller. Men, vi är ju på väg mot vårmånaden mars, så...

Igår var jag inne på Ingelas blogg. Ingela bor i Österbotten, lite norr om Vasa. Hon tar vackra bilder och har ett så vackert hem.
Ingela visade igår bilder på isrosorna på fönstrena i hennes uterum. Det fick mig att minnas...

Minnas min uppväxts sportlov...

Då sportloven kom brukade vi styra kosan till Österbotten. Vi brukade då åka och hälsa på mormor och morfar på gården Stenö i byn Norrnäs i Närpes i Finland. Vi kan lugnt kalla det vinterns höjdpunkt! Så fort jullovet var slut började nedräkningen till sportlovet. Prislistorna från Viking eller Silja Line grävdes fram, och vi planerade våra godisinköp i god tid innan avresan. Alltid med miniräknaren i högsta hugg. Båtresan var ju, som alltid, en bit av äventyret med att åka till mormor och morfar.
Så roligt det var! Jag kommer ihåg att jag brukade rista in hur många dagar det var kvar i furuvirket på min Kulansäng hemma i Bromma.

Jag har en sådan där sagomormor, en sådan där mormor som ALLA önskar sig. Hon finns med mig än idag fast jag snart fyller 44 och hon snart fyller 92.
Världens gladaste, snällaste och gulligaste mormor! En mormor som lekte med oss, och som stoppade oss fulla med godis, glass och våfflor, och som läste högt för oss! Vi hade säkert med fem böcker som vi ville att hon skulle läsa ur. Det gjorde hon till allas vårt nöje, inklusive morfar som älskade att lyssna på barn-ungdomsböckerna han också. Morfar var lite kärvare, men han försökte minsann han också. Det var han som gräddade våfflor åt oss nästan varenda morgon.



Stenö, en relativt snöfattig vinter 1997.

Å dessa vintemorgnar på Stenö.
Vi sov i finrummet, kallat framstugon (framstugan). Det ska man inte förväxla med vardagsrummet, utan det är just ett finrum i gamla bondstugor som sällan används. De stora bondköken är istället vardagsrum. Där i framstugon sov vi, och det rummet är stort och i alla byråer och skrubbar fanns/finns små roliga upptäckter. Min mammas och mosters gamla dansklänningar från femtiotalet som vi älskade att klä ut oss i, lackskor, silverskedar, gamla klippdockor, gamla leksaker...
På Stenö värmdes stugan inte upp med el, utan det var ved som gällde. OCH gäller. El finns såklart indragen i stugan, men ej som värme. Efter att ha legat i ett alltmer utkylt rum under natten kunde fönsterna på morgnarna vara fulla av isrosor och vi tyckte att det var så vackert!
Mormor brukade komma in och elda ganska tidigt i den stora kakelugnen och så fort hon gjort det så började den härliga värmen sprida sig. Vedeladad luft är så lättandad. Det är svårt att förklara det, men det är en helt annorlunda värme än den i våra eluppvärmda hus.
Ni som vet hur det känns, ni vet!


I love this place...

PÅ Stenö fanns det mycket snö, och orörd snö. Det var inte vi vana vid från vår Stockholmsförort. Men att se snön på Stenö i skymningen bli blå glömmer jag inte. Har sällan och aldrig sett det någonannanstans.
Vi tyckte så mycket om att leka i denna snö! Men, bäst av allt var när de vuxna skottade upp en skridskobana på en närbelägen tjärn, Öjpott i Öjskogen, där vi åkte skridskor. SÅ roligt det var! Och som vi åkte! Vi gick in och åt lunch, fikade och åt middag, men resten av tiden var vi på Öjpott och skrinnade.

På kvällarna åts god middag, vi tittade på TV, mest på Sveriges TV, men även på Finlands, förstås. Jag och min syster Sara gladde oss mest åt REKLAMEN på finsk tv. Vi önskade oss HETT att Sverige skulle börja sända reklam de med (det var DÅ det som man önskade sånt, hehe).
Vi spelade mycket spel, och innan det var dags att krypa till kojs gjordes alltid ett gäng varma mackor...Mmmmm....massor med emmenthalerost på, tomater (Närpes, tomatlandet, ni vet), skinka (skinkan är grymt god i Finland) och ibland ananas. Vi åt alla med den godaste aptit och gick och lade oss proppmätta... THOSE were the days, people...
Innan vi somnade läste vi Hemmets Journal, viken min mormor prenumererat på sedan 30-talet, det ni!!
Då vi släckte var mörkret KOMPAKT, inga gatljus som sken in, och så annorlunda våra Stocholmsnätter. Dessutom så TYST, också så olikt det vi var vana vid.
Sen var det dags att vakna till en ny dag...


Ett par gånger under veckan eldade morfar bastun. DET var så roligt, och vi satt och pressade och sen när vi pressat ordentligt sprang vi ut och rullade oss i snön!
OO vad härligt det var!

Härliga, underbara sportslovsminnen!

Vad ska ni göra under lovet? Och vad brukade ni göra som barn?

26 comments:

Fröken Anki said...

UNderbart berättat om dina sportlovsminnen! Härliga bilder också, man längtar till en sån vecka igen. Vad härligt det var att bara få vara i snön, gå in och ut som man ville. Din mormor verkar helt klart fantastisk. Och så härligt att hon fortfarande finns där!

Hoppas att ni har en fin vecka. Trots att snön smälter bort. Här kom det lite mer inatt och på fredag ska det tydligen komma ännu mer.

kram

Desiree said...

Stenö verkade ha varit underbart. Du har även jättefina bilder självklart med så det är så lätt att se det hela framför sig hur det var då. Låter otroligt mysigt med de sportlov du och din syster hade där. Visst är det häftigt att det kan vara så tyst när man kommer ut så där på landet. Hörde just att det var mer snöstorm på väg åt NY håller och New England men det kanske inte drabbar er alls eftersom det går norr om Washington. Då kanske det blir lite vår om snön håller på att smälta bort. Här finns ingen snö eller is men det är ändå kallt igen. En och annan snöflinga kunde komma idag har de sagt. Ha en fin onsdag.
Kram

olgakatt said...

Vilken ljuvlig nostalgi!En sån mormor är en väldigt god livförsäkring!

malou said...

Nej, jag har inga sportlovsminnen. Men jag kommer ihåg mormors vind, där under taket låg mängder av Hemmet...och mängder av mattrasor. Hos mormor fanns flera kattor. Det var sportlov även om det aldrig så mycket snö på västkusten!

Jenny said...

Jag tror inte sportloven idag blir som de var när vi var barn...Kanske i år, när det är så mycket snö, för i mina barndoms sportlov så var det alltid MASSOR av snö. Och det var kallt. Men ute var man, som du säger, åkte pulka, skidor och skridskor. Inte så många av mina kompisar åkte iväg på sportlovet, så vi var alltid en massa barn ute. Det mulades och lektes Herren på Täppan på gigantiska snöhögar. Och när det blev mörkt gick man in och läste böcker! Jag minns hur härligt det var att ligga i favoritfåtöljen, men en bra bok från biblan och så känna värmen sakta återvända i fötter och ben, och man kände sig så där rosigt varm. Låter som om man levde på stenåldern, men det fanns ju varken tv-spel eller datorer och video var i sin linda, så vad gjorde man? Härligt med minnen! Kram i blötan!

Taina said...

Vilket ljuvligt inlägg, Annika! Underbara minnen att bära med sig. Snacka om att ha MINDFULNESS som barn. Alla intrycken finns där. Det är till och med så att man nästan kan känna lukten av stugan, eller hur? Sportloven var speciella, eller hiihtoloma, som vi säger, eller hur? Vi bodde in till ett stort torg, Liisantori, som alltid var spolad så vi kunde "skrinna" där. Gud så man har åkt skridskro. Till slut var fötterna så trötta så man åkte på insidan av skridskon och nötte ut dem där först. Hahahaha!

Vi hade ju förmånen att utnyttja skolans gymnastiksal eftersom vi bodde på svenska samskolan i Pori. Snacka om bortskämd. Vill vara liten igen. I alla fall under en vecka...

KRAMAR!!!

Saltistjejen said...

Å Annika! Alltid när du skriver om dina barndoms somrar eller vintrar så blir jag alldeles rörd! De låter sååå underbara! Vrkligen som en "bullrbykänsla" om du förstår vad jag menar. Härligt! Vårda dina minnen ömt!!!!
Och en sådan underbar mormor du har!!!! Så fantastiskt att hon fortfarande lever och finns kvar.
Här har vi noll snö. Bara regn nu. Trist men jag börjar längta till våren så på sätt och vis är det skönt att det inte är en massa snö.
Många kramar!!!!

alegni said...

tack för komplimangerna, vännen. så glad jag blev :)
vilka underbara minnen du har från närpesien. mina sportlov var det aldrig något speciellt med - jag måste erkänna att jag inte minns ett endaste ett från min uppväxt. det var väl bara business as usual, d.v.s. lekar och skridskoåkning tillsammans med kompisar antar jag. i alla fall minns jag att vi hade mycket snö om vintrarna när jag var liten. det kändes som det gör nu, men det är väl bara för att man inte själv var så hög över havet på den tiden ;)
take care! kram

Marie said...

Åh, älskade sportlov! En gång varje sportlov åkte vï upp till mormor, hela släkten, och var ute, åkte skridskor, skidor, pulka eller om det var barmark hittade vi på andra saker att göra! Och självklart var det spaghetti med köttfärsås som bjöds till lunch! I år är dom däruppe idag, utan mormor men taditionen håller i sig, och jag är såklart lite ledsen att jag inte kan vara med! :(


Härliga sportlovsminnen du delar med dig av! :)

Londongirl said...

Åh Annika jag blir alldeles nostalgisk när jag läser det här!! Vilket inlägg! DU är bara så bäst på det här med nostalgi och barndomsminnen! Helt klart!

Vet precis vad du talar om när det gäller den där känslan av att andas vedeldad luft....så välbekant ute från ön!!

Mina sportlov när jag var liten var mycket likt dina utom att jag och mina syskon var kvar hemma i Newnoseharbour på den lilla ön där vi växte upp. Men det hände att våra kusiner kom från Gotland till oss.
Minns också att vi alltid var utomhus. Nere vid bryggan hade pappa och grannbarnens pappor skottat upp en stor fyrkant som vi åket skridskor på.
Vi hade en egen pulkabacke bakom vårt hus där jag åkte tefat (ett blått i plåt som jag vunnit från Kalas Puffar-paketet)
Uppe på vår vind kunde jag och mina kompisar bli sittande och läsa gamla veckotidningar och där fanns också en massa roliga kartonger med gamla kläder att klä ut sig i.
Lovikavantarna la man på elementen när man kom in och skulle äta mat.

Åh vad härligt det var....och mina pappersdockor i sina kuvert i skokartongerna....oj så mycket minnen det blev här nu!! :-))

Varma kramar från mig!

Anne said...

Jag säger som Saltis, alltid när du skriver om din barndomstid och minnen så blir jag alldeles rörd. Det märks verkligen hur mycket du värdesätter det och kärleken du hyser till minnen. Underbart att läsa!
Kram

anna of sweden said...

Åh, vilket mysigt inlägg!

Elisabeth said...

Håller med många andra: Vilket mysigt inlägg! Vi gjorde tvärtom vi; åkte från landet, till Stockholm. Det var så roligt med alla affärer, alla museer och alla biografer som visade andra filmer än BARA mainstreamfilmer.

annikattsblogg said...

Jag förstår att du minns dina sportlov med glädje! Det lät jättemysigt med dina sportlov på Stenö. Som från en bok :-).
Sportlovet var aldrig mitt favoritlov. Jag var alltid bara hemma, min mamma jobbade ju. I lågstadieåldern var jag nog ute och åkte skidor och lekte i snön, men sen när jag blev äldre var jag bara inne och läste dagarna i ända :-). Jag har inga speciella minnen alls från mina sportlov.

Och numera är det bara jobb som gäller, vi har ingen ledighet att ta ut under sportlovet. Så här passerar det bara obemärkt förbi. Lovisa kommer att vara på dagis som vanligt, Ida på fritids, och Emmy ensam hemma. Emmy njuter när hon får vara ensam hemma utan att bli störd av småsyrrorna :-).

Snön har jag inte fått nog av än (inga oväder här som söderut i landet), men jag är lite trött på kylan. -30 imorse och -20 under dagen, så har det varit i flera dagar nu.

Petra H said...

Det låter nästan som ett bullerby-sportlov även om det väl inte fanns på Astrid Lindgrens tid ;-)
Så härligt att minnas sportlov fulla med snö! Jag har inga speciella sportlovsminnen alls, antagligen för att vi aldrig varit en vintersportande familj och tja, snö i Skåne har ju inte alltid varit som I ÅR... Folk talar fortfarande om vintern 78-79 men de kommer nog att tala om vintern 09-10 i fortsättningen också!
KRAM!

HeLena said...

Du skriver så fint, Annika!!
Ja, du har härliga minnen från sportloven:D! Om vi bortser från det sportlovet som jag var med Er i Norrnäs så va jag mest hemma och längtade tills du skulle komma hem igen....Klart, visst åkte jag också "griller" på småplanerna, eller pulka men det var aldrig detsamma när inte du var med...
Kramar!!

Katarina på Filippinerna said...

Ser så vackert ut!

Jag kan sakna sportlov, men jag får nog min dos så jag reser till Sverige och Norrbotten nästa vecka.

Ha de gott!

Camilla said...

Underbart inlägg Annika! Medan jag läste satt jag och funderade på min farmor och alla de gånger jag var där. Kommer också, precis som du, känslan att vakna till en sprakande brasa i kakelugnen. Farmor kom med varm choklad medan jag satt insvept i alla täcken jag kunde hitta. Gamla stenhus kan bli vääldigt kalla på vintern,brrr.

Tack Annika för att du skickade mig nedför memory lane för ett tag:)

Kram

Annika said...

Anki:
Oh vsd roligt att du gillade det här inlägget. Det var en fröjd att skriva det.
Ja, jag har en underbart mormor, och sportloven för en förortsunge var som guld.
Just det där att kunna gå in och ut och sen bara ha ALL snö utanför trappan att slänga sig i var helt underbart!
Idag ska det visst bli snö också här, men det känns i skrivande stund dom en omöjlighet eftersom det är lugnt och ganska milt och solen går upp...
Kram!

Desiree:
Ja, det var så härligt för oss! Just det där med lugnet, tystnaden och mörkret på nätterna som var så annorlunda. OCH en snö som var helt orörd och kritvit...
Japp, det är sant, vi väntar en storm. men jag tror nog inte det blir så mkt för oss. Men norrut kan den nog slå till.
Jag vill inte ha mer snö nu. Det räcker...
Kram!!

Olgakatt:
TACK snälla!!!
Att det är!

Annika said...

Malou:
Det låter verkligen härligt det också.
Förstår att ni hade sköna lov även om det inte var så mkt snö...
KRAM!!

Jenny:
Samma här. Jag kommer inte från ngn förort där folk skickade sina ungar till alperna, fjällen etc på sportloven. de flesta var nog hemma.
Och visst var det väl så; det kändes som det ALLTID var snö.
Och jag minns också det där att man häll på att förfrysa fötterna och händerna, och gick in och värmde sig och det stack i hela kroppen. Sen drack man te och hade det skönt.
Du har rätt, snacka om att dagens kids har så mkt som vi inte hade, och detta är bara lite drygt trettio år sen (OK, det låter ganska mkt, ähum...).
Men vi hade så roligt.
Fortfarande lugnt, solen går upp. Var är snön? OCH var är blåsten? Kanske är det lugnet före stormen just nu?
Kramar!!!

Taina:
Som vanligt går dina finska ord rakt över huvudet på mig :-)
men om du säger att det heter så på finska så ÄR det så ;-)

Men TACK!!!
Ja, det var underbart, och jag har lätt att minnas tillbaka till sportlov och en hel del annat. Vet inte varför det sitter så pass lättillgängligt i hjärnan. kansle för att det var så underbart?
förmodligen.
Sista ggn jag var på Stenö på vintern var ngn ggn i början av 00-talet. HÄRLIGT. Numera bor ingen i stugan eftersom mormor flyttade till Näsby till en lgh 2004.
så nu står Stugon där kall och obebodd...
Lite tung tanke faktiskt.
Ja, gud vad man har skrinnat i sina dagar...Jösses...
Och nu kan jag knappt stå på ett par "griller" längre...
KRAAAM!!

Annika said...

Saltis:
TACK!!
TACK vad roligt att du tycker det, och vad GLAD jag blir eftersom jag så gärna skriver om det.
Visst har vi många soliga minnen från både somrar och vintrar, och från Stenö och från skäristugan. jag bär med mig minnena och vårdar dem ömt.
ja, det lär ska snöa här idag. men, jag tror det när jag ser det...
Vill inte heller ha mer snö nu. Nuff now. Nuff.
Kram!!!

Ingela:
TACK själv. Det var DU som fick mig att minnas!
Tror att det var sådan kontrast från Blackeberg till Stenö att bara det gjorde det helt underbart. Vi var ju inga lantbarn, så jag kan förstå att för en som är uppvuxen på landet är det liksom ingenting, men för oss var det så speciellt.
Och ja, visst var det mkt snö, men som du säget tyckte man väl det för att man var en tvärhand hög.
Stora jättekramar!!!

Marie:
OO, jag vet att du bär med dig väldigt soliga minnen och fina traditioner också!!
Synd att du inte kan vara med iår, men nästa!!
Kul att du gillade gårdagens inlägg!!

Annika said...

Londongirl:
TACK, vad roligt att du tycker det. Jag tycker ju att det är så KUL att skriva om sådana här saker också så jag blir så glad över att det uppskattas!!
Just det där vedeldade är för ljuvligt...
jag älskar det. Ochja, klart du vet vad jag talar om.
Du ,det var minsanna inga dåliga minnen du har!! OCH bara genom din kommentar förstår jag hur underbart det var, allt från kusiner till skridsko till Lovikkavantarna på elementet. JA, sådär var det!!!
GUD så mysigt.

Massor med kramar!!

Anne:
TACK snälla, vad otroligt roligt att du tycker så.
Det betyder mkt för mig att höra det.
Stora kramar!!

Anna:
TACK så jättemkt!!!
huggies

Annika said...

Elisabeth:
DET förstår jag var jättekul för er!!
Annorlunda, precis som för oss.
Kul med shopping och storstad.
TACK för att du gillade det jag skrev. Blir så glad!

Annika:
TACK, vad kul att du gillade inlägget.
Ja, visst blev det mkt läsning också. det gjorde även jag gärna.
Och nu får du jobba på lovet...oh well.
KUL att ni har snö tycker jag. OCH jag förstår att du inte lesssanr på den. Ingen ide att börja änska vår förrän i april hos er iallafall.
men, jag förstår att du kan bli lätt trött på er stränga kyla.
Kramar!!

Petra H:
TACK!!!
Vad kul att du gillade inlägget.
Nej, sportlov fanns nog inte då AL var liten.
OCh ni i Skåne hade inte så mkt av den vita varan. Ja, iår finns den ju där och gläder och förbannar förstås. Tror också att detta blir en vinter för historieböckerna.
Kram!!

Annika said...

Helena:
VAD GULLIG DU ÄR!!!
TACK!!!
Ja ett år var du med!!
Småplanerna ja, pulkbacken på baksidan och alla "grill"kvällar på "grillerna", those were the days!!!
Stora bamsekramar!!!

Katarina:
VAD härligt att du ska hem till Norrbotten. VILKEN kotrast mot Filippinerna!!
HA så jättekul!
TACK för att du gillade inlägget, blir jätteglad!
Kram!

Camilla:
VILKA härliga minnen du har också!!
Minnen att vårda ömt.
En fin farmor.
jag är så glad att jag kunde skicka dig på en tripp down memory lane...
Kramar!!!

Marianne said...

Vilka härliga sportlovsminnen du har! Inte så konstigt med ett så underbart ställe och underbara morföräldrar att åka till. Ja en sån mormor hade man gärna haft, min var inte riktigt så mysig. Min hade en farlig katt som låstes in när vi hälsade på.

Konstigt förresten att jag tycker om katter, för mormor hade en farlig katt och min kusin hade farliga siameser. Det är nog de enda katter jag minns från min barndom, och alla var de farliga!

Kramar!

Anna, Fair and True said...

Vilket härligt minne! Kul att du delade med dig!

Haha, ja, jag skulle kunna klara mig utan reklamen. Eller svensk reklam är ganska välgjord samt endast en gång i kvarten, eller en gång per halvtimme när det är film, men amerikansk reklam och frekvens på reklamen vill jag INTE ha!