Thursday, January 14, 2010

Frågor och svar i ett långt inlägg!

Godmorgon allihopa!

Torsdag och dags för svaren på era frågor!!
TACK för era nyfikna frågor som kom både per kommentarer och mail! Väldigt roligt för mig!

Idag ska det bli tio grader varmt här. GISSA vem som INTE är glad? JUST det, JAG!!!
Meh, det är ju VINTER! Det SKA vara kallt.
Jag vill inte ha något som helst blidväder före mars...
NEJ TACK!!!

All right!
Jag har skrivit in era namn också, namnen följer frågorna. Tyckte det blev lite mer personligt så. NU kör vi!!


1...Jag har ju träffat Karolina och vet att hon pratar jättebra svenska,utan minsta amerikanska accent, så jag är lite nyfiken om hon läser svenska böcker? Försöker få Emily intresserad att själv läsa på svenska och än så länge är det lite svårt... men det kanske kommer när hon blir lite större. Några tips?---Anette.

TACK, det var kul att höra att du tycker det. Jag har varit benhård med Karolinas svenska sedan den dagen hon föddes. Jag har pratat svenska med henne, läst svenska böcker, lyssnat på svensk musik och sett svenska filmer.
Det är mest jag själv som läst de svenska böckerna för karolina. FÖR, trots att hon LÄSER och skriver på svenska så vill hon inte läsa svenska böcker, bara svenska tidningar (vi prenumerar på kamratposten, och det är en toppentidning. Sedan gillar hon Kalle Anka också).
Det är lite märkligt eftersom hon både läser och skriver svenska, men vill inte läsa böcker. Hon tycker det är för svårt. Däremot läser hon massor med engelelska böcker. Så jag kan inte riktigt förklara det.
Mitt tips till dig är att fortsätta högläsningen av svenska böcker!
Så gör vi.




2...Sen skulle jag vilja be om lite resetips, funderar på en tripp till the Outer Banks i sommar, när vi får besök från Sverige, och jag vet att ni varit där många gånger, så vart ska man åka, bästa boende, bästa beach? Anette och Londongirl.

Ah, the Obx!!
Bästa stället på östkusten. De allra finaste beacherna! Egentligen skulle jag nog típsa om att man kan åka vartsomehelst på sandbankarna. Alla orter därute har sin charm, utom möjligtvis just i Naggs head. Där tycker jag det är lite för kommersiellt. Jag skulle rekommendera Corolla. Där har vi varit mest. Men, husen man hyr är oftast jättestora så det är bra, och billigare, om flera familjer går ihop.
Andra fina ställen på bankarna är; Avon, Salvo och Hatteras. De ligger långt ut, och det tar tid att komam dit, men det är vackert och så avskilt. Fast, det finns mataffärer där och en och annan restaurang. VILL man festa och parta är OBX inte mycket att hänga i julgranen. På the OBX ska man låta lugnet råda. Havet är ständigt närvarande eftersom man har det på två håll, och sandbankarna är ibland väldigt smala. Ja, och BOKA nu!! OBX är poppis bland alla som bor längs hela amerikanska och kanadensiska östkusten. NJUT!!



3...jag är nyfiken på vad du jobbat med, innan du (som jag!) blev projektledare för familjen, dvs hemmamamma. Eller SAHM som det ofta förkortas här.---East coast mom

Jag kom hit som au-pair, 1990. Innan dess jobbade jag på dagis i Bromma utanför Stockholm, opch då jag tröttnat på livet som dagisfröken hoppade jag på en reklam och dekoratörsutbildning. Jag gick den, men fick inget jobb efteråt. DÅ fick jag au-pair ideen i skallen och gjorde slag i saken och for hit.
Under mina första år med Green card i USA jobbade jag på en Montesosori skola i Arlington, VA. Det andra året blev jag befordrad till Assistant Director. Det första året var jag assistant teacher.
DÅ jag tröttnat på DET fick jag dekoratörsjobb på Lord and Taylor (varuhus) och där jobbade jag fram tills jag fick barn, och sen lite efteråt också, faktiskt. Jobbade extra vid julskyltning etc.
Men, sedan 99 har jag inte jobbat utanför hemmet alls.




4...Har ju följt den av vad du skrivit om hur Karolina har det och vad hon gör.
Om jag har förstått det rätt så ordnas det aktiviteter efter skoltid för eleverna på det som motsvarar mellanstadiet och högstadiet typ drama som Karolina gått/går i.
Är det själva skolan som håller i det och är det samma utbud i alla skolor då? Eller kan man ha "tur" och välja en skola som har många varierande aktiviteter? Ser det mer eller mindre lika ut på alla skolor?
Är aktiviteterna något som föräldrarna betalar extra för?--Londongirl


Karolina går på två olika dramaklasser. När hon började sjunde klass, alltså Middle School, började hon även gå på drama club efter skolan, i skolans regi. Kostnadsfritt. Hon har också tagit en annan dramaklass, sedan i trean, utanför skolan. Den är helt privat och kostar därmed en slant.
NU har hon ÄVEN drama som tillval, lektion under dagtid. Kostar inget, och den är betygsatt.
De allra flesta middle och high schools i Fairfax County, och i andra kommuner, kör den här modellen.
De sk ”After school activites” är många och sträcker sig från fotoklubbar till friidrott.
Men allt som den kommunala skolan anordnar är gratis.


5...Tror du dina årliga återkommande rätt långa hemresor varit en nödvändighet för din dotters tvåspråkighet. Är det de som du känner liksom varit det viktigaste av allt för hennes tvåspråkighet? Nyckeln till framgång? Böcker, tv, telefonsamtal med folk där hemma med mera mera i all ära. Men behövs det inte "mer"? Det känns som det avgörande är årliga, regelbundna besök som är nyckeln. Inbillar jag mig. Eller kanske jag har fel, kanske det räcker bra att bara utsättas för det här.

Skulle du kunna tänka dig att, när ni är pensionärer kanske och dottern sen länge är utflugen och lever sitt vuxna liv nånstans,att dela ditt liv mellan USA och Sverige/Finland. Halva året här, halva året där...eller är du och ni för evigt och alltid bosatta på heltid här i USA eller tror du att det skulle kunna bli annorlunda nån gång. Sånt där kan man ju aldrig veta, men har du nån dröm i bakhuvudet eller så...?---Anne


Javisst, man kan slå sig blodig med att läsa böcker, se filmer och prata svenska på hemmaplan. Men, ja, jag är helt ÖVERTYGAD om att det är mina långa vistelser i Sverige och i svenskfinland som har grundat Karolinas fina svenska. Utan dem, inget starkt spåk. Ja, jag vill faktikst hårddra det just så. Det är genom kusiner, morfäräldrar och andra som hon lärt sig den allra mesta svenskan. Men framförallt genom att ha vistats långa perioder på ett och samma ställe. Svenskan har aldrig bara blivit ett "tantspråk" som mamma talar med sina svenska kompisar. Nej, det har blivit ett vardagsspråk också. Jag är säker på att det är detta som stärkt hennes kärlek till norden, och hennes språk.
Så nej, enligt mig (och detta är BARA min personliga uppfattning) så måste man HEM, och vistas hemma. Det är en del av ”jobbet” då man uppfostrar ett sant tvåspråkigt barn.

Absolut! JA!
Jag skulle gärna bosätta mig i Sverige då vi blir äldre. Peter också, faktiskt.
Men, det är väl lätt att säga det nu. Sen när Karolina skaffar familj känner man säkert annorlunda. Men i dagsläget drömmer jag om en lägenhet i Stockholm där vi kan bo vissa delar av året. Sedan har vi stugorna i österbotten också.




6...Roligt med frågestund! Jag har två småudda frågor:
*Drömmar du på svenska eller engelska eller båda delarna? (Själv har jag en tendens att, om jag nu ens minns vad jag drömmar, drömma på både svenska och tyska, och till och med engelska ibland, vilket är en smula udda, eftersom det ofta sägs att man "måste" behärska ett språk väldigt väl för att drömma på det.)
*Tänker du ibland på att du bor så nära Vita Huset och (världs)-maktens centrum?---Elisabeth


Lustigt nog så drömmer jag på bägge språken. MEN svenska leder. LIKASÅ tänker jag på svenska, nästan hela tiden. Minns när jag var au-pair, då sa folk: SNART drömmer du på engelska, snart tänker du på engelska HELA tiden.
Men så är det icke. Drömmer? Ja, ibland. Tänker? Nästan aldrig.

Haha. Ja faktum är att varje gång jag åker över Potomacfloden in till DC tänker jag att jag bor i världens mäktigaste stad. Det är helt sant...


7...Jag har bara en fråga: När kommer du till NYC nästa gång? =)—Petra

Ingen aning!! Snart hoppas jag. NYC, coolaste staden i världen!!



8...Glömde! En mer normal fråga och några följdfrågor: Betalar man för allt skolmaterial? Om ja; finns det någon slags hjälp till dem som inte har råd att betala allt, eller är det helt enkelt bara att se till att ha råd? Och, när börjar man med främmande språk? Här inser jag att det säkert kan vara olika från delstat till delstat (eller skola till skola till och med, till viss del varierar ju sådant även i Sverige), men hur är det i Karolinas skola?--Elisabeth

Ja, det gör man. Men vissa läroböcker är låneböcker. Alla pennor, alla block, alla miniräknare, linjaler..ja ALLT annat skolmatrial betalar föräldrarna för. De sista dagarna av sommarlovet är kontorsmatrialbutikerna knökfulla med studenter och deras föräldrar. Det kommer listor från lärarna, mycket specifika listor. ALLT som står på listorna ska köpas.
Ja, man får hjälp av kommunen med detta om man inte kan betala själv.
Främmande språk börjar man läsa i sjuan i min kommun. Karolina har läst franska i 1½ år nu.

9...Kul med frågestund. Hmm, jo jag har en. NÄR kommer du till Kairo? : )—marianne.

Ja, säg det....Någong gång i livet, ska vi hoppas!





10...Jag undrar om Karolinas tvåspråkighet! Jag hoppas ju också på att ha tvåspråkiga barn i framtiden och undrar om du gör något speciellt för att underhålla och förbättra Karolinas svenska? Jag antar att hon pratar mycket bättre engelska än svenska, men pratar hon med någon brytning eller så?
Marie.


Sedan den dagen jag fick barn, eller sedan den dagen jag blev gravid, har jag talat svenska med Karolina. Allt annat hade känts konstigt. Peter pratade engelska med henne, liksom alla andra här. Men jag höll svenskan i järngrepp. Det blev nog så att svenskan blev hennes förstaspråk, engelskan kvalade in lite snenare. Jag var ju hemma med henne, och kunde således prata med henne mer än vad andra gjorde.
Mitt enda råd är; VAR konsekvent!! LÄS massor med böcker, se filmer och ÅK hem så ofta du kan!!
Ja, numera är engelskan det starkaste språket. Men svenskan talar hon faktiskt utan någon större brytning. OCH hon klarar sig som vilken annan svensk unge som helst då vi är i sverige, hon handlar, hon ringer, hon tar sig fram, åker tunnelbana ensam, börjar snacka med folk.
Så låt aldrig svenskan vila!







11...Några frågor har jag nog till dig. Hur och när kom du på att du ville/tyckte var viktigt för dig att få tillbringa sommrarna hemma i Sverige och Finland? Var detta något som växte fram efter en tid i USA eller efter att du fått Karolina? Eller var det något du kände och disskuterade med Peter redan innan Karolina kom?
Jag har fattat att skolan här bygger mycket på frivilliga insatser och hjälp med diverse saker och ting av mammor främst. Hur mycket sådan tid brukar du lägga ner per vecka i timmar ungefär? Tycker du att det är mer eller mindre sådana uppdrag då man jämför låg, mellan och högstadium? Känns detta som en frivillig grej att haka på sådana uppdrag eller ses det mer som en plikt man bör följa om man inte jobbar utanför hemmet av de andra föräldrarna och klassföreståndaren? Berätta gärna lite mer om dessa olika uppdrag och plikter genom skolan.—Desiree


Redan innan vi fick barn så for jag hem på somrarna. Jag kunde inte låta bli. Jag hade inte landat här, jag trivdes inte så bra. Nej, somrarna var heliga. Jag hade tur på Montessori då jag hade sommarlov. Men på Lord and Taylor var jag tvungen att säga upp mig. DE gav mig inte mer än två veckors semester, och för mig var det omöjligt. Ja rent av otänkbart.

Ja, det är många fler volontäruppgifter i låg och mellanstadiet än i de högre klasserna. Då karolina var liten, åk k-6 var j ag i skolan ofta. Jag hjälpte till på lektionerna, jag var med på bildlektionerna och jag tror jag hängde med på varenda utflykt skolan gjorde. Det är omöjligt för heltidarbetande föräldrar att kunna volonterna så mkycket, och jag vet att det dåliga samvetet gnager hos många. Skolan är byggd på volontärer här. Numera lägger jag inte ner mycket tid på volonternadne alls, men på låg och mellanstadiet var det ALLA gånger 5-10 timmar i veckan. OCH då fanns det de som lade ner 20 timmar i veckan...






12...1.Varför åker kompisens familj tillbaka,vet du?
2.Kommer du börja jobba?
3.Finns det statliga pensioner eller är alla pensioner baserade på försäkringar?
4.Finns studiestöd?
5.Skillnad på svenska tjejer och amerikanska(din ålder)?—anonym.


Som så många andra är de expats, här på kontrakt. Då har man vissa år man bor i ett annat land, och när de tar slut åker man oftast hem. Det är därför Karolinas kompis nu flyttar hem igen.

Jadu, säg det...det kanske jag gör. Om rätt jobb kommer upp, och om jag får lediga somrar.

Det finns ett poängsystem här för grundpensionen, social securiy. Den är låg, och ska man ha en tryggad ålderdom gäller det att spara i privata försäkringar. Många arbetsgivare har sk 401 K planer där man kan spara.

Studiestöd på universiteten finns inte. Du betalar själv, men ofta är lånen bra. Dock, många föräldrar börjar spara åt sina barn från den dagen de föds, i collegefonder (det har vi gjort). Det kostar mkt att gå på college. För de som inte kan betala finns en uppsjö av stipendier att söka

Tjaa...jo, det är det väl. Svårt att förklara. Det är nog något alla utlänningar brottas med, att kanske aldrig riktigt passa in bland infödingarna.



12... Hördu, är det NÅGRA som helst rubriker angående Saab-gisslet, over there??--Lilla P.

Det läser man knappt alls om. Inga rubriker alltså.



13...varför du flyttade till USA från början? Träffade du din man overseas eller i USA? Sen undrar jag om du har arbetat i USA eller om du var en homemaker redan innan ni fick barn. Har du funderat på att börja jobba igen, nu när barnen är relativt gamla?---Eva.

Jag for som au-pair, till Rosslyn som ligger i Arlington som ligger precis utanför DC. Jag skulle vara här i ett år. Träffade Peter genom min värdfamiljs bästa väninna. Ja, och resten är historia.
Ja, jag har jobbat här, som lärarassistent på Montessori skola, och sedan som biträdande rektor på samma skola. Då det tog slut, eller då jag inte ville längre, jobbade jag som dekoratör på ett varuhus under ett par år.

Som sagt, vi får väl se om jag börjar jobba. Jag skulle mest och helst ta något skrivuppdrag.

14...jag har följt med din blogg en tid och kommit fram till att du är hemma, alltså
inte behöver gå till något jobb, stämmer det? Eftersom jag inte känner dig, så
vet jag ju inget om din bakgrund. Det som jag vill fråga är, om det är vanligt
i USA? Tänker på det ekonomiska läget och så.. Här i Finland är ju de flesta
beroende av bådas löner, och är hemma bara så länge de
får vårdbidrag eller dylikt--- Ingeborg.


Ja, se ovan aå finner du mer om min bakgrund. Fördelen med USA är att det ofta går att klara sig utmärkt på en en lön. Så det finns många hemmammor, och någon enstaka pappa. Ja, det är vanligt i USA. Men det diffar ju från stad till stad och från stadsdel till stadsdel. Ingen lyfter på ögonbrynen åt hemmamammor här. Det är helt naturligt. Likaså finns det ingen som ojar sig över arbetande mammor. Väldigt skönt med ett ofta tolerant samhälle.
Det finns ingen direkt mammaledighet. Vissa arbetplatser har tre månader, andra har sex veckor, många har ingen alls. STOR skillnad mot i norden, alltså.


15...HUR bär man sig egentligen åt för att få sina barn och äta nyttigt - inte sockerflingor, läsk, pb och massor med söta produkter - och att inte titta på skit-TV från kl. 7 på morgonen och så fort man kommer hem på kvällen men samtidigt inte isolerar barnen helt från sin omgivning. För deras skolomgivning och en del dagis och dessutom den amerikanska pappan har ju vuxit upp på det sättet.Man vill inte att barnen ska växa upp som små marsmänniskor som äter fullkornsbröd till lunch när "alla dom andra" äter chips eller som aldrig vet vad som händer på tv men - jag vill inte att mina barn ska utsättas för all skit, varken reklam för barn eller dålig matkultur. Så hur balanserar du detta?(samma fråga gäller för alla er andra vars barn har vuxit upp i USA och med amerikanska pappor)---Annika

Ja, detta är inte helt lätt. I en värld fylld av junk food är det inte okomplicerat att lära sig äta rätt.
Karolina har dessutom varit kinkig med maten sen den dagen hon föddes. Jag har fått lirka, locka och jag har tom gråtit över att hon inte velat äta.
Jag har ibland varit glad att hon ens ätit, så jag är nog inte rätt person att fråga.

Lustigt nog har hon alltid tyckt om grönsaker, så det har blivit mycket tomater hos oss, och mycket gurka och broccoli. Frukt har hon tyckt om, liksom kokt potatis och pasta och ris. Kött har varit svårt i alla former, förutom kyckling och lax. Portionerna har alltid varit pyttesmå.

Jag tycker att du redan från början ska vara försiktig med fruktpureer och det mest sötade. Försök att håll dig borta från sånt så länge det går, ge istället morotspureer, gröna bönor, ärter och sweet potatoe pureer. ELLER, det bästa; laga till egna pureer.
PB&J mackor har aldrig ätits dagligdags i detta hus, utan det har jag bara fixat någon gång ibland, och då har hon ätit det. Hon har aldrig fått det mer än en gång i veckan.

I låg och mellanstadiet skickade jag med henne mat till skolan: knäckemackor (eller mjuka skinkmackor), ost, juice, tomater, cheese sticks (string cheese), frukt och kanske en kaka. Det åt hon, men hon fick köpa pizza varje fredag i matsalen.
Jag tyckte det funkade bra.
Jag har alltid varit försiktig med chips till lunch. Det har knappt förekommit.

Men jag vet hur svårt det är eftersom så många andra barn äter chips till lunch varje dag.
Så, jag råder att skicka med lunch fyra dagar i veckan och sen låta barnet äta vad det vill på fredagar. Blanda det "onda" med det "goda" så går det bra. För nej, vem vill att ens barn ska ses som en freak?

TV:n:
Under småbarnsnåren lät jag Karolina bara se PBS (public service) och deras barnprogram: Sesame street, Arthur etc.
JÄTTEBRA program!!
Jag stängde av efter ett tag och vi gjorde annat.
Samma sak med mig, jag har adrig TV:n på under dagtid så Karolina är inte uppvuxen så. TV- begränsning har aldrig varit något problem.


TACK för era frågor. Frågor och undringar är alltid lika välkomna. Hela tiden! Inte bara vid vissa tidpunkter, utan alltid. Jag förstår ju så väl att den amerikanska världen ter sig underlig i mångt och mycket, och jag är bara glad om jag kan hjälpa till att bena ut den. Kanske spär jag på era fördomar, kanske krossar jag dem...

Jag önskar er en fin dag!

32 comments:

Marie said...

Vilken rolig idé! verkligen kul att få veta lite mer om din bakgrund och hur du tycker och tänker! Kram!

Annika said...

Marie:
Ja, jag tyckte nog att det var det :-)
Det kan nog bli mer sånt hör framöver...
kram!

Desiree said...

Vad många frågor du fått! Jättekul att du tog dig tid att svara på alla dessa och även superskoj att få läsa alla dina svar. Roligt att få chansen att genom dessa frågor få lära kännna dig ännu lite mer. Jag tycker du har varit enormt duktig och gjort helt rätt som varit så benhård med svenskan och varit konsekvent redan från första början. Tror att det är jätteviktigt och sedan att ni faktiskt har åkt hem till Sverige och tillbringat hela sommrarna där varje år har gjort att K blivit tvåspråkig. Du har verkligen gjort ett fantastiskt jobb med att satsa så mycket och det har ju K redan glädje av nu och kommer att ha med sig hela livet.

KRam

Taina said...

Wow, wow, wow!!! Du är amazing, Annika! Att du orkar liksom! Du har en heltidssyssla med ditt skriveri så du jobbar visst det!!

Mest intressant var det med tvåspråkigheten och jag måste bli betydligt tydligare med Liisa. GUD så hon har glömt svenskan. Vi pratar enbart svenska hemma (maken slarvar dock) och läser massor av svenska böcker. Men hon har ju bara amerikanska vänner och är borta hela dagarna. Tufft. Men det blir väl bättre sedan när vi flyttar tillbaka. När det nu blir...

Förresten missade jag American Idol igår! Maken ville bjuda ut mig på ett amerikanskt hak här i stan. Trevligt. Men nästa gång får han välja icke-AI-dagar! Hahahaha.

STOR kram

Annika said...

Desiree:
O vad roligt att du tyckte det!!
Ja, att vara konsekvent är a och o när det gäller tvåspråkighet. Att egentligen aldrig backa. Vi har ju pratat engelska oss tre mellan, och det har ju blivir helt naturligt.Så visst ser jag det som en rikedom att hon nu är helt tvåspråkig.
Bra för henne, även om svenskan är ett litet språk i världen.
ATT jag har tagit somrarna som jag gjort, och även vintrarna i 4-6 veckor medan hon var liten har spelar en jättestor roll.
Kram!!

Taina;
TACK vännen!!
Jamen skrivandet kommer så lätt för mig så det vore synd att kalla det jobb :-)
Men visst lägger jag ner tid på den här bloggen, och på bloggar i övrigt.
BARA kul tycker jag!!!

Tvåspårkighet är intressant, och jag har sett en hel del i min omgivning vad gäller just tvåspåkighet där det inte funkar så bra. det har jag lärt mig av också.
Du ska se att ni gör ett utmärkt jobb med Liisa, men glöm inte det där att verkligen vara konsekvent. Börja inte köa med ngn svengelska...
Men det tror jag inte niu gör

ÄSCH, Idol är mest trist under audiotions. DU missade inte ett skit igår. JAG lovar!!!
MKT bättre att gå ut med guben!!

Kramisar!!

Camilla said...

Vad kul att läsa frågor o svar.
Det som jag hade behövt hjälp med när jag var hos T var den sabla ugnen. Jag blir inte klok på den. Ok, jag ändrade tempen till C men att få nån färg är ju i princip omöjligt. Några tips vore jag väldigt glad för när du har tid:)

Kram

Annika said...

Camilla:
Hmmm...vet inte vad jag ska säga om ugnen?
jag översätter alltid temepen från F till C online då jag anväder svenska recept. Jag bakar aldrig, så där kan jag inte hjälpa dig alls.
Kram!

Cornelia said...

Hej Annika!
Ville säga att jag tycker det var roligt och intressant att läsa dina svar på folks frågor. Jag har följt din blog i nästan ett år och jag har undrat en del som jag nu fått svar på :)
Din blog är väldigt mysig och personlig tycker jag! Speciellt kul är det att läsa eftersom jag själv har tillbringat mycket tid i Virginia efter jag jobbat som au-pair i Great Falls och fått jättebra kontakt med familjen där. Northern Virginia är ett härlig och spännande område tycker jag och jag uppskattar när jag känner igen många av de ställen som du pratar om. När jag läser din blog blir jag sugen att nån dag kunna flytta tillbaka och bo på riktigt! Nu läser jag till sjuksköterska så kanske när jag är färdig och erfaren.
Anyways, tack för en mysig blog!

anna of sweden said...

Vilken bra idé!
Jättetrevligt att läsa. Och nu känns det som att jag känner dig ännu lite bättre!
Huggies från ett vårlikt Philly! :D

Elisabeth said...

Verkligen roligt att läsa alla svaren! Det där med After school activites låter som en utmärkt idé. Borde finnas i Sverige också, tycker jag. Och jag blir verkligen imponerad av hur mycket arbete du lagt ner på det där med tvåspråkigheten!

veronika said...

Kul med frågestund hos dig!

Det har alltid varit likadant med min dotter, att hon inte ville läsa Svenska böcker. Speciellt då hon var i K ålder. Men idag läser hon Svenska böcker utan problem, hon vill själv vårda sitt hemspråk.
Med sonen är det annorlunda, han som bott 12 år av sitt 15 åriga liv i Usa, pratar idag med en lätt Amerikansk brytning på sina r. Inget vi hör, men så fort vi kommer hem till Sverige så märker vänner och bekanta det.

Jag skulle vilja säga att trots att vi inte åkt hem de senaste åren så är Svenskan stark hos mina barn. Jag tror också det är läattare då man är gift med en Svensk. Visst barnen kan få ett så kallat tantspråk,att de inte pratar som de andra unga i Sverige. Men jag tycker att det behövs bara några dagar därhemma så låter de som de andra Svenska barnen. Barn och ungdomar plockar upp språket så otroligt fort.
Min son vill inte läsa eller titta på svenska filmer, men han vill alltid prata Svenska med oss. Precis som du säger Annika så är det guld värt att läsa högt för barnen långt upp i åldrarna. Maken min läser fortfarande Svenska böcker varje kväll till sonen. Sedan har han sin sin årsprenumeration sedan år tillbaka på Kalle Anka, det är bättre än ingenting. För då läser han på Svenska.:)

Men självklart så stärks hemspråket om man åker hem till Sverige precis som du har gjort varje år.

Saltistjejen said...

Å vad roligt att läsa!!
Jag hann inte riktigt med att fudnera ut ngn fråga men kanske kommer det senare via mail, haha!
Kramar!!

Anne said...

Annika, Annika vilken superkul läsning! Det här var verkligen väldigt trevlig läsning, det måste jag betona flera gånger.
Mycket, mycket bra inlägg. Uppriktigt menat.
Jag kom på en liten följdfråga, apropå det här med språket.

Jag har ju förstått, och som du bekräftar i flera svar här, att du och K alltid pratar svenska med varann och att det har du hållit hårt på från början.
Jag förstår också att när det är ni tre, familjen, så pratar ni engelska.

Men hur gör du och K när det är hon och du med andra människor. Kompisar till henne, kompisar till dig med mera. Pratar du och hon svenska sinsemellan då eller pratar ni engelska. Om ni t.ex. äter lunch med nån, pratar du och K då engelska med varann "av artighet" mot de andra eller?
Jag har ingen erfarenhet av större barn, som din tonåring. Men här har jag märkt hur min svenska kompis med ett litet barn (runt 2) ofta byter till engelska när andra är med. T.ex. om man är i parken och kommunikationen mellan barn-mamma går i den här vanliga sorten som "tycker du om att gunga, ska vi gunga högre. kom hit så får du ett par extra vantar bla bla". Ja, du fattar. Jag behöver itne förtydliga. Medan om andra detta umgänge sker med mammor, om man är på lunch med dem i parken eller vad det nu är för sammanhang så blir de engelska som "do you want some water, what do you want to eat" osv istället för den vanliga svenskan.

KRAMAR!!!

Fyrabarnsmor said...

Tvåspråkighet är svårt..

Londongirl said...

TACK! Du har verkligen lagt ner både själ, hjärta och TID här till våra frågor! Så intressant att läsa och verkligen lärorikt om livet i USA.

Jag måste ge dig en eloge som har varit så konsekvent med Karolina och hennes språk!!! Superbra!! Inte undra på att hon har svenskan så självklar inom sig!


BRA jobbat Annika!

KRAMAR i massor från mig!

Bloggblad said...

Det där blev ju en hel roman!

Jag håller helt med om att det är långa vistelser i Sverige och kontakt med många olika grupper som gör att hon har svenskan som extra modersmål. Många tror att det räcker med hemspråk hemma vid köksbordet, men det gör det inte. Jag vet hemflyttade med tonårsbarn som de trodde kunde svenska, men det var bara "hemmasvenska" de klarade, så de fick gå om ett år. Ganska vanligt.

Toppen att du har slitit med tvåspråkigheten. Vi har elever här som bara pratar svenska hemma, inte föräldrarnas modersmål - barnen är visserligen födda här, men föräldrarna pratar en mycket ytligt och inte korrekt svenska, så de barnen har tappat sitt grundspråk och är mycket svaga i svenska... Synd.

Petra H said...

Sååå kul att läsa dina frågor och svar! Jag undrar också precis som Anne hur det funkar med tvåspråkigheten när man är runt andra människor. Det märker jag ju bara själv med O och mig, vi pratar ju engelska med varandra i vanliga fall men i Spanien blir det mycket spanska för att inte vara oartiga mot familjen etc. Min lettiska syster snackar lettiska med sina tvåspråkiga barn men hon säger alltid till sin dotter om hon snackar lettiska när vi är med. Jag tycker att tvåspråkighet är så fascinerande bland barn och har ju upplevt det på nära håll bl.a som au-pair i Schweiz.
Stor kram från ett supergrått och regnigt Karibien

Humlan said...

Så roligt det var att läsa alla frågor och svar! Får se om jag kommer på några frågor framöver.

Bra gjort av dig att klara av tvåspråkigheten, jag har släktingar som har slarvat och sedan insett att det är för sent och då ångrat sig... Så synd när man kan ge sina barn ett språk gratis!

Kram

Emmama said...

Jattekul att lasa! Min fraga kom kanske in for sent men den finns under inlagget dar du uppmuntrade till fragor om du skulle ha tid over! :) Kram!

Nilla said...

Jag funderade ju på Karolinas tvåspråkighet. Det och mycket därtill fick jag svar på här. Tack för att du delar med dig. Ha det bra.

Musikanta said...

Jag beundrar ditt sätt att svara så trevligt och artigt på alla närgångna frågor som du har fått! Det var mycket intressant att läsa både frågor och svar - själv har jag ju undrat lite i den riktningen, men skulle aldrig kommit på att fråga dig om så privata saker som en del gjort. Nu vet jag ju ALLT om dig ;-)

Jag beundrar dig också för den sisu du visat när det gäller Karolinas tvåspråkighet. Det kommer hon givetvis ha en enorm nytta av även senare i livet när hon ska söka jobb t.ex.
Många varma kramar/M

Annika said...

Cornelia:
Varmt välkommen till bloggen, och vad roligt att du känner till DC och NoVa så bra!
Kan tro att det blir roligare då på alla sätt :-)
Kul att du har kontakt med din värdfamilj!
Och vem vet? kanske komemr du hit och jobbar sen!
Lycka till med studierna och välkommen tillbaka!!

Anna:
BRA att du gillade det hela.
Stora kramar!!
Eller, huggies...:-)

Elisabeth:
Kul att du gillade att läsa det hela.
Ja, After school activites är inte dumt.
Borde finnas hemma också, håller med.
Tvåspåkgheten är en evig kretsgång :-)
Men så rolig!!

Annika said...

Veronika:
Kul att höra hur det funkat hos er.
OCH att man inte behöver åka hem så ofta som jag gjort för att upprätthålla en god svenska. Jättebra.
Men jag förstår ju att du och din man kämpat med den på ert sätt också.
Roligt med din flickas svenska, och sen ÄR det ju inte konstigt att din son bryter!
Inte alls.
Huvudsaken är ju att han PRATAR pch förstår svenska.
Tack, det låter uppmuntrande det där med att de svenska böckerna kanske kommer. I dagsläget skulle K inte öppna ensvensk bok då hon fått för sig att det är altför svårt, så jag tycker det är skönt att läsa vad du skriver.
Kram!!!

Saltis:
Ja, jag kan säkert ta en frågestund till om ngn månad eller så!!
Kram!!


Anne:
min vän!
Vad kul att du tycker det!!
TACK! Det var ju faktiskt DU som fick mig att få ändan UR!!!

Ja, bra fråga...
Jomen visst blir det SÅ att karolina och jag pratar engelska i hennes, och mina amrisvänners, sällskap. Det känns otrevligt annars, obekvämt. Ja, kanske förutom ngn mening här och där.
Det jag märkt på K är att HON ibland vill prata svenska med MIG då hon har kompisar här. Ibland för att hon vill säga ngt som en inte ska förstå, och ibland bara för att hon VILL visa dem att hon pratar svenska med mig.
Det är lite lustigt.
Så visst, engelska blir det när icke-svennar är med. Blandat med ngn svenska ibland.
Kramar!!!

Annika said...

Hannele:
det är ngt man MÅSTE jobba med. Det går inte att ligga på latsidan.

L-girl:
DET var BARA trevligt!
jag förstår ju att det är en del undringar.
Tack, ja, svenskan var självklar. Men det har varit ett litet jobb också.
Kram!!

Bloggblad:
ja, det blev ett lååångt inlägg :-)
Men det var bara kul.

Intressant att höra vad du tycker. Som jag skrev ovan så tror jag resorna betytt så mkt för hennes svenska.
Jag har vänner här vars barn pratar engelska md fldrarna som svarar på svenska/tyska/armeniska etc.
Hemspråket är ganska skralt, och engelskan stark.
Tror det är jättevanligt, just det du skriver.

Annika said...

Petra H:
KUL att du gillade läsningen!
Ja, jag svarade ju Anne ovan.
Men visst är det så, och har alltid varit, att vi pratar eng när icke svennar är med.
Det skulle kännas märkligt och knäppt annnars.
Ja, ert väder måste ju vara påverkat av naturkatastrofen i dina trakter.
KRAMAR!!!

Humlan:
vad roligt att du gillade att läsa om detta!
Det var kul att svara också!
Ja, om man har två språk i en familj tycker jag absolut att man ska ge bägge till barnen. Annars tycker jag att man rånat dem på ngt vitalt.
kram!!

Emma:
Ja, din fråga kom in försent, men jag har svarat på den i inlägget nedan.
Kolla där.
kram!!!

Annika said...

Nilla:
Det var bra att du fick lite svar på frågorna.
ha det så gott!!

Musikanta:
ÅH nej, allt om mig vet du inte ;-)
Tycker du att frågorna var så privata?
DET tycker inte jag.
Jag förstår ju att det är en nyfikenhet som väcks hos folk eftersom det dagliga livet ÄR annorlunda här än hemma.

Ja, språket har det varit mkt jobb med. Och är mkt jobb med. men det har varit roligt, och om hon inte hade haft svenskan skulle det vafra en av livets stora sorger för mig.

Kram!

alegni said...

vad duktig du är på att besvara alla kvistiga frågor, annika!
du är en himla bra spokesperson både för finland/sverige och usa. du borde få ett pr-pris av något slag :)
förresten, det gick inte att kommentera dagens inlägg. undrar om felet ligger i din eller min ända. ska refresha sidan och göra ett nytt försök.
anyway, ha en trevlig helg och varmt tack för alla vänligheter du öser över mig inne hos mig! kram!

Annika said...

Ingela:
TACK, vad gullig du ÄR!!!
Ja, nog är det viktigt detta! Med både svenskan och INTE minst med svenskfinland (där behöver sverige-svenskar FATTA lite mer, eller vad säger du?).
NU funkar det bväl med kommentarerna, hoppas jag. Jag har inte meckat med ett enda dugg, så jag fattar ingenting...
KRAM!!

Jess said...

Som alltid finns det något intressant att läsa på din blogg!
Och att ingen har snappat upp dig för ett skivjobb ännu är ett mysterium. Du kan uttrycka dig så väl i skrift och man verkligen känner vilken trevlig person du är!

Jag tycker att du gjort en kanonjobb med Karolinas tvåspråkighet. Jag önskar att jag kan få mina grabbar att också vara stolta över att prata eller åtminstone förstå svenska.

Hur mycket svenska förstår Peter? Jag tror att Tom har börjat snappa upp en hel del nu när man har Leon.

Hoppas att vi ses irl en dag så jag kan snacka lite teaterdrömmar med Karolina! :D

KRAM!

ingeborg said...

Vilka intressanta frågor och svar! Mycket bra idé!

alegni said...

jaa, det här med finlandssvenskar har jag försökt förklara om och om igen, men få tycks ändå riktigt fatta. jag sommarjobbade i stockholm en sommar (på hemtjänsten) och fick varje vecka förklara för samma klienter som förundrade sig över min felfria svenska. det gick aldrig hem, liksom...

Annika said...

Jess:
TACKL för dina jättesnäölla ord om min blogg.
Ja ngn får gärna snappa upp mig. Skulle bli glad då :-)

Tvåspåkigheten är ju inte så sjölvklar utan den blir ett evigt jobb, men ett roligt jobb.
Peter fattar mer svenska än han kan tala. helt klart. Han förstår mkt. Även han har lärt sig mkt genom åren.

ja, vore superkul om vi sågs IRL.

Kram!

Ingela:
Bedrövligt med kunskaperna tycker jag...
Min mamma och moster kan ju berätta om liknande saker...
ÄR du från norrland?
Men vilken perfekt svenska du pratar fast du är från finland?
Eller klassikern av en besökande rikssvensk i svenskfinland:
Men finska är ju LÄTT att förstå!!

Jadu, det är en evig upplysningsrunda....
Kram!!