Tuesday, June 02, 2009

This Week: Fear

Morning!

Many years ago I wrote a list on my blog about my biggest fears in life.
A list that covered the things that scare the living daylights out of me…

The one fear of all fears happened to 228 people yesterday. You know, the Air France flight en route to Paris from Rio.
As I write this (Monday afternoon), the crash is still a mystery. Nobody seems to know anything about what went wrong.

MY biggest fear is to crash and die in an airplane.
I have no real fear of flying, but every time I board I flight, thousands of thoughts go thru my head. What if that?? What if this???
Since I am a frequent flyer myself, I cannot help but wonder;
What happened to that plane?
How bad was the turbulence?
Did the passengers know they were going to crash? Or, did they just think it was “regular turbulence”?
Can turbulence really sink a plane that is up on cruising altitude?
Can lightning strike a plane THAT bad?
How come the pilot could not avoid the thunderstorm?

I have been flying thru scary ass turbulence many times over the years. Once I was on a flight between Washington and London and it was turbulent almost the entire way. We got our dinner served after five hours, almost when it was time to land.
We were instructed to stay in our seats during almost the full duration of the flight, even the flight attendants were strapped in.
Scary flight! Luckily I was flying with a Swedish friend that time, so I felt less alone. Karolina was two years old and she slept like a log, thank God!
But Monika and I sat and held each other’s hands hour after hour after hour. Yes, we were scared, but we were not super scared.
Another time I was flying Icelandair from Baltimore to Reykjarvik in Iceland. The plane was behaving like a crazy bull the entire trip, and when we got closer to Iceland the captain came over the PA telling us that the winds were too violent over Iceland so we could not land there, instead we were re-directed to Scotland and then over to London. AWFUL! Karolina was 1½ years old then. She sat in my lap during that flight. She did not have her own seat. Yes, I was scared…SO scared!! My parents were scared, too. Icelandair did not know where the plane was when my parents called them with their worries. They could not locate it.
Scary!

Nowadays when I fly and we get hit by turbulence while on cruising altitude, I almost never get scared. Is it time to start freaking now?
I just want some answers. WE all want some answers.

Just the thought of being on a plane in less than four weeks is anything but appealing right now. If I had the option of taking a boat I would do so, or a train. But, there are no such options.
I’ll fly, and I hope for the best….What else can you do?
But this time I think I will be a little more freaked out than I usually am.

My heart goes out to all the victims’ families and loved ones. GOSH how hard it must be for them to deal with something like this.
My thoughts go to the passengers on the flight. I hope all went fast, so fast so they never knew what happened to them …

Plane crashes, one of my biggest fears in life.
Just like cancer, to lose a loved one and to lose my “life as I know it”.

I hope we’ll get more answers today…

33 comments:

Lena said...

Det är alldeles förfärligt.
Vad känner man, vad tänker man, vet man?
Jag har åkt genom , kändes som i alla fall, ett åskväder över Alperna och det vill jag inte vara med om igen. Det var riktigt otäckt.
Flyga och hoppas på det bästa, ja, det är nog så man får göra, men det känns som om varje flygtur är en kalkylerad risk, liksom mycket annt i livet.

Annika said...

Panter:
Ja, det är så vidrigt hemskt!
Vad har hänt med planet?
Varför får vi inga svar?
Att ett helt ultramodernt plan bara kan försvinna är för konstigt.
Japp, en kalkylerad risk, visst är det så.
Och ja, det är det mkt som är i livet.
Åska är vidrigt att flyga i, även om man flyger utanför själva åskcellen. Jösses vilket skakande det är i planet. Otäckt.
hoppas vi får lite fler svar idag på detta mysterium.

Moster Mjölgumpa said...

Visst känns det allt lite läskigt. Jag bokade min flygresa precis innan jag läste nyheterna, tur var kanske det för annars hade det kanske inte blivit någon semester.

Kerstin said...

Det är fruktansvärt det som hänt. Än har dom inte hittat planet.
Man försöker föreställa sig hur passagerarna har upplevt det hela men det är omöjligt. Vilken fruktansvärd skräck. Och vilken förlamande sorg som drabbar de anhöriga. Ingen vet ju var planet är än. Ska passagerarna hittas?
Jag hoppas att de hittar planet snart så de anhöriga kan få besked.
Önskar dig en fin dag.

Elisabeth said...

Det är verkligen otäckt med den här flygolyckan, framförallt för att planet bara försvann (fast nu läste jag att vrakdelar kanske har hittats) och att de bara kan spekulera i vad som hände.

Vilken mardröm det måste varit för din och dina föräldrars del med Icelandair-planet!!! Och att flygbolaget inte visste var planet var?! Jag har aldrig varit med om SÅ mycket turbulens, men en gång för många år sedan (1994 måste det varit) skulle mamma och jag åka till Prag, och då kändes det helt seriöst som att piloten inte skulle lyckas lyfta! Till slut kom planet upp i luften, men det var verkligen som att det åkte på startbanan i en evighet. Och en annan gång fick vi åka tillbaka till gaten för att ta bort is på vingarna!! Visst, det var naturligtvis ett bevis på att säkerheten med is på vingarna fungerade, men ändå!! Den resan satt jag konstant och lyssnade efter konstiga ljud som kunde indikera att de inte fått bort all den där isen. (Så onödigt liksom, vad hade det hjälpt om jag hört något konstigt ljud?! :D)

Annika said...

Moster M:
Usch ja...
Just detta mysterium. Dom brukar ju veta så snabbt annars vad som gått fel.
OCH det är så märkligt att planet var på marschhöjd.
USCH.
Vi får trösta oss med att det bara är en liten, liten del av alla flygresor som slutar illa.
Men, man vet ju aldrig ändå om man kommer att drabbas. Eller att ngn man känner kommer att drabbas.

Kerstin:
Ja, fy sjutton vad hemskt det är.
Ja visst, hur rädda var inte passagerarna och besättningen.
HUR kan turbolens ta ner ett plan som cruisar på sin marcshhöjd. Tanken svindlar...
Hoppas att det gick fort, men det gjorde det väl inte. Skräcken ar nog total.
OCH ja, alla anhöriga...nog är det för hemskt.
SÅ vidrigt.
HOPPAS vi får svar idag.
Kram!

Elisabeth:
Ja, detta att det bra försvann.
jag trodde planen hade kontakt med olika flygledare genom hela resan...ICK!
Jag ska läsa lite mer om en stund. Hoppas vi får svar idag.

Ja, det var inte kul för mina fldrar som frenetiskt ringde icelandair och inge kunde ge info. "Vi vet inte var det planet är just nu".
Hemskt för dem.
Ja, usch...jag vet hur man sitter och lyssnar efter ljud. OCH vad kan man göra om ett märkligt ljud dyker upp? Inte mkt.
Detär väl det som är så hemskt när man flyger att man inte kan göra ett endaste dugg när det händer.
Jag vet, just det där att isa av vingarna tycker jag är otäckt. Alltid.

Hoppas att detta mysterium ska få ett svar idag.

Mie said...

Ja man ryser och tänker på de stackarna o hur de måsta han känt sig. Enligt nyheterna hade ju några lyckats skicka sms när de visste att ngt var galet. Vilken skräck! O de stackars anhöriga. Hoppas hoppas att de åtminstone snart får klarhet!
Kram

Taina said...

Huomenta ystavani!

Sitter har pa hotellrummet och fick se pa nyheterna om planet imorse! Det ar verkligen hemskt! Jag ar inte flygradd men visst tanker man till en sadan har gang nu nar man ar ute pa vift. Var med om ett blixtnedslag mellan Zurich och Stockholm for manga ar sedan. Piloten sa plotsligt "Vi fortsatter som vanligt. Sa lange det gar!" En av flygvardinnorna flippade ur och satte sig ner. Jag och en kollega tog ett par extra flaskor champagne. Vi fick dem gratis. Det var nog det hemskaste jag varit med om...
Hinner inte skriva sjalv nagot inlagg nu och inte kommentera pa alla fina kommentarer som kommit in till mig. Hoppas ingen tycker det ar ohysfat. Var bara tvungen att kika in hos min favorit. DU!!
Ha en bra dag!
Kram!!!

Annika said...

Mie:
OJ, SMS:ade dom...
O GUD så vidrigt. DP kan man tänka sig skräcken. ÄNNU mer!!
Hoppas att man snart får veta vad som fick planet att störta. Det hela är ju så mystiskt och märkligt.
Turbolens borde inte kunna ta ner ett plan, och inte heller åska.
USCH och fy vilken ångest.
Mina tankar går till alla anhöriga.
KRAM!!!

Taina:
Huomenta ystavani!

DET låter riktigt, riktigt otäckt det du var med om mellan Zurich och Stockholm. Gratis champagne...GULP...Då tänker man ju osökt på...Ja du vet vad...
You are EXCUSED, taina!
DU behöver inte svara på kommentarer när du är bortrest ;.))))
DU är bara så himla GULLIG jämt!!!
KRAMAR!!!!

anna of sweden said...

Ja usch, det är förfärligt. Jag gillar inte att flyga och när sådant här händer så gillar jag det ännu mindre ...
Kram!

Saltistjejen said...

jadu Annika, Det som hänt Air France planet och dess passagerare och crew är hemskt! Fruktansvärt! Som alla olckor ju är.
Jag är inte direkt flygrädd men när det blir riktigt turbulent är det jävligt behagligt och då kan jag känna rädsla. Oro. tanken OM kommer farande.
Men för att vara en sådan där snusförnuftig besserwisser så kan jag ju komma med den vanliga statistiken. Allt för att lugna dig lite inför din flygning. Det är FLER som dör i trafiken än i flygplansolyckor!! Och då pratar jag inte om antalet som sådant utan fler av de som sätter sig i en bil kommer aldrig fram dit de ska levande, än de om sätter sig i ett plan. och bil kör du väl varje dag? Nästan utan att tänka alls på detta väl??
Utan att känna rädsla.
Sedan är ju rädsla inte logiskt utn en känsla man har även om man VET saker i sitt huvud. Så jag förstår att en sådan här olycka gör att ens flygrädlsa ökar. Åtminstone tillfälligt.
Självklart går mina tankar till allas anhöriga. De som mist nära och kära på det flyget och som säkerligen är totalförvirrade nu. Både känslomässigt och även vad gäller hur olyckan egntligen gick till. För visst vill man veta. Man vill veta så mycket som möjligt. Ändå är det nog tyvärr så att den frågan som känns allra viktigast aldrig kan besvaras - kände de något innan? Rädsla? Smärta? Skräck?
Led de? Eller gick det barmhärtigt snabbt?
Stor kram från ett gråregnigt NYC!

Miss Marie said...

Visst är det riktigt hemskt. Och att det bara var ett blixtnedslag som orsakade kraschaen, njae, det har jag svårt att tro! Flygplan åker ju igenom åskväder hela tiden så isåfall skulle det ju inte vara tillåtet att flyga där?!?! Verkligen jättekonstig krasch. Hoppas verkligen de hittar planet snart och finner en orsak till kraschen.

Suzesan said...

Usch vad hemskt det där med ert plan. Tänk vilken oror för dig med ett litet barn och dina föräldrar. Allt jag hört på radion idag, även en specialist från Air France sa att det är inte möjligt att en blixt slagit ner dem. Han sa det finns inte en chans.

Jag tänker på alla flygrädda MEN man måste alltid lita på piloten.

Ånej så tänkte jag också på din flygrädsla...men ANNIKA kom ihåg hur många gånger du flugit och det bara gått bra!!!

Detta är mycket skumt och så hemskt. Det kommer nog snart uppgifter då de väntat ut natten. Konstigt att piloten inte kunnat skicka nåt alls. Ett sms kan skickas men inget från piloten?????OM det nu är ett sms som gått iväg. TIDNInGAR!

Hoppas de inte lidit. Jag tänker vatten.Kallt hajar drunkna usch fy. Hoppas det gått fort. Tänk om nån är vid liv. Hoppas hoppas de hittar nåt snart. Jag har mina tankar hos dem och de anhöriga idag.

Ha en bra dag

Kram
/Susanne

Annika said...

Anna:
Precis, även om man inte direkt är asrädd så är det ju med respekt och många tankar man flyger varje ggn...
men vi får ha kall statistik i skallen: Det är säkert att flyga.
KRAM!!!


Saltis:
Nej, jag är inte heller flygrädd så att det hindrar mig på ngt sätt. men visst TÄNKER man...Alltid.
Turbolens är j-gt obehagligt...USCH ja, speciellt om det är av den där skumpiga och gropiga sorten. Tycker alltid det är turbolens över atlanten.
javisst, det ÄR sant, man ska ha torr statistik i skallen...DET är säkert att flyga, det är ju det...
jag brukar alltid tänka på det.
Men jo, jag tänker ibland på olyckor när jag är ute och kör...jag brukar tänka att vartenda möte är en möjlig olycka...
Men visst, inte är jag det minsta rädd i trafiken, och man vet ju att där sker de allra flesta olyckorna.
Men när jag ska flyga så brukar jag se braskande tidningsrubriker framför mig...
Alltså, det är som tvångstankar...

USCH ja, mina tankar går till passagerarnas anhöriga hela tiden.
OCH jag tänker på hur passagerarna kände sig ombord på planet. HUR rädda var dom? Hur mkt fattade dom?
HOPPAS, hoppas att det gick barmhärtigt snabbt allting. Måtte det ha gjort det.

KRAM från ett overcast DC!!!


Marie:
det hela är mkt märkligt, måste jag säga...mkt märkligt. Åska ska ju inte kunna ta ner ett plan, och inte heller turbolens.
Måtte vi alla få svar snart...

Suz:
Ja, Icelandair flighten den ggn var inte kul. men det gick bra,thank GOD!!!!
Nej, att åskan ska ha tagit det här planet verkar för märkligt alltså. Åska händer ju hela tiden, och piloterna brukar ju undvika den. jag menar, instrumenten är ju så avancerade att åska och även turbolens syns långt innan den dyker upp.
detta är en märkligt egendomlig krash. MÅTTE vi ALLA få svar...Nu idag, helst.
det där med sms är hur märkligt som helst...verkligen högst underligt.
Precis, hoppas att alla förlorade medvetandet SNABBT när planet tappade höjd...Måtte det ha gått fort, fort...
KRAMAR till dig!!!!

Marianne said...

Ja fy, det här är riktigt otäckt. Jag har aldrig varit rädd, men jag kan mycket väl förstå om det spär på rädslan för dem som tycker det är otäckt även när det är lugnt och fint. Och det är ju som Saltis säger, det där med statistiken. Fick försöka trösta norske Per i dag med det, han var alldeles vit i ansiktet av skräck när han pratade om olyckan.

Nej, det kan inte ha varit åska eller blixtar, eller turbulens. Det måste ha varit någonting annat. Men visst är det märkligt att någon har lyckats skicka ett sms ...

Stackars, stackars dem som nu sitter och inte vet var deras anhöriga och vänner är! För de vet ju förmodligen att de är förlorade.

Stora kramar!

veronika said...

Ja ucsh vad hemskt! Lider så med dom på planet och deras anhöriga. Det är också min skräck annika, att något ska hända då jag sitter där i planet...jag som har flugit så mycket, blir bara räddare och räddare, väldigt jobbigt är det. Jag flög med Icelandair 2006 hit till SFo och trodde faktiskt att vi skulle störta...planet bara sjönk och folk började gråta och skrika. Det värsta var , är att vi aldrig fick något svar på varför. Ja, planet återtog sin march höjd . :)Sonen och dottern vill inte flyga efter det, pratade med Jacal och hon kände någon som var med på samma plan och fick samma otäcka upplevelse som mig.
Men som maken säger, DET ÄR SÄKERT ATT FLYGA!! Men när det väl händer som blir det så stort som det inte blir med andra olyckor.
Tänk på alla plan som flyger där uppe varje dag utan några incidenter!
Kram!

leopardia said...

Det är så otroligt hemskt! Jag brukar oxå undra hur det känns så där sekunderna, minuterna innan - om man vet vad som sker... Usch, vill inte ens tänka på det.

Keith said...

I don't have the fear of dying in a plane crash, but sure, whenever someone I know is traveling by plane the thought is there for them to arrive at their destination safely. Really scary for you and your parents when Karolina was 1-1/2!

Jemayá said...

Hoppas det snart kommer klarhet i vad som hänt. Jag kommer ju ihåg att du aldrig är sådär överförtjust i att flyga, men det var jättebra som Saltis skrev - det är ändå tämligen ovanligt med olyckor med flygplan, ofta händer det ju med obskyra flygbolag som inte riktigt har koll på allt. Men det är hemskt när så många omkommer (klart det är hemskt om EN gör det, men du vet vad jag menar....), så många får sorg på samma gång. Sen tänkte jag på "Lost"...tänk om de mirkulöst sen ändå skulle återfinnas på någon ö....Jag har haft en väldans tur med mina flyg, knappt turbulens ens, en gång en riktigt ordentlig grop och sist var landning verkligen skakig och orolig, men det har varit så lite så jag har inte blivit orolig över att flyga än.
Härliga foton från babyshowern - åh, så fint hus hon hade! Jättefint detdär med att komma ihåg cancersjuka och omkomna på det sättet! kram!

Jenny said...

Jag ska flyga ensam med air france till USA i höst, är glad att det hinner gå några månader emellan!

Jag blir alltid så irriterad och nervös på de som inte respekterar reglerna för elektroniska grejer. Är rädd för att de slår ut viktiga mekanismer för planet osv...

Flygning är ju statistiskt sett ett väldigt säkert sätt att transportera sig, och om oturen skulle vara framme... Ja, då går det fort iaf om man ser till hur utdragna en del dödsfall kan vara. D e t är min stora skräck! Att bli liggande flera veckor med dödsångest och smärtor.

Desiree said...

Jo visst är det läskigt med flygkrasher. Man tänker väldigt mycket på det då det händer något stort som med Air France planet som störtade. Men trots allt får man nog ändå försöka komma ihåg att risken är relativt liten att det händer något. Risken att råka ut för både bilolycka eller cancer för den delen är båda betydligt högre. Men visst när man sitter där på ett flygplan och det blir för mycket turbulens eller det knäpper eller man hör något annat konstigt så blir man rädd. Men tänk som sagt att risken är mycket liten nu när både du och jag snart ska sätt oss på ett plan.

thebromanders said...

ÅÅÅhhh!! Så du är precis som jag då!! Vi ska ju flyga iväg nästa vecka!!! Så gräsligt det som har hänt!!! Jag måste verkligen kämpa med mig själv nu, inte tänka, inte tänka, inte tänka... precis som du skulle jag ge vad som helst för att kunna komma till Sverige med båt eller bil eller tåg! Bara inte flyg!! Och turbulens har man ju som sagt inte varit så orolig för tidigare. Nä, det blir nog jobbigare än vanligt att flyga den här gången! Kan inte nån söva ner mig o väcka mig när vi är framme??

thebromanders said...

Jaha, nu har de hittat planet... åh, vad tragiskt!!
Usch, så gräsligt! Man mår riktigt dåligt om man börjar tänka på det... stackars människor...

Anonymous said...

Visst är det otäckt med sådana här mysteriska olyckor - det är ju annorlunda på något sätt då det händer vid start och landning eftersom det trots allt är de farligaste momenten vid en flygning. Jag kommer ihåg den där mystiska olyckan med ett grekiskt plan tror jag det var där syret tog slut och planet flög runt på autopilot tills det kraschade mot en bergvägg. Det var augusti 2005, jag kommer ihåg det eftersom jag var i Madrid.
För att lugna Jenny här ovan - det är statistiskt sätt säkrast att flyga med de flygbolag som senast haft en flygolycka! Sannolikheten är lägst att det ska inträffa två olyckor på raken med samma flygbolag plus att de antagligen är ännu mer försiktiga med säkerhetsföreskrifter etc!! Jag skulle känna mig helt säker att flyga med Air France just nu!
Stor kram!

Anonymous said...

mysteriska eller mystiska??

Fia said...

Ja verkligen otäckt det som hänt, det enda man kan hoppas är att allt gick fort på slutet och att deras skräck bara blev någon minut eller två.

Du har fått svar på din fråga på min blogg nu.

Ha det gott, kram!

Annika said...

Marianne:
Ja, man får absolut tänka på STATISTIKEN!!!
Att flera tusen plan finns i luften natt och dag, hela tiden, och det händer så få olyckor.
Det är ju det man liksom får banka in i skallen.
Åskan och ovädret kan det inte vara, nej. Det där med sms är så egendomligt.
Allt är konstigt. OCH ännu inga svar på VARFÖR.
Iallafall inte vad jag sett denna arla morgonstund.
Ja, de anhöriga ja...Usch och fy vilken oerhörs sorg för dem. OJ! Mina tankar finns hos dem!
KRAMAR!!!

Veronika:
Jag vet. Man blir knappast lugnare efter alla timmar man suttit i luften.
USCH.
Tvärtom.
Men fy fasiken var läskigt det som hände dig på icelandair. VAD kan det ha varit?
OCH typiskt det flygbolaget att inte ge info.
En ggn en sommar så vi skulle landa med just det bolaget i Baltimore tappade planet höjd. SÅ otäckt, och det krängde och skakade. Ingen ifo då heller...
Men så läskigt som för er var det ju inte. Vilken mardrömsresa.
Det är ju det, man får tänka på att det hela tiden är plan uppe i alla möjliga väder och förhållanden och det går nästan alltid bra. Det är när det går dåligt som det syns och hörs...
OCh vi lider med dem alla...
Kram!

Leopardia:
Ja, man kan inte låta bli att undra...HUR kändes det? HUR mkt fattade de?
Hoppas det gick SNABBT!!!
Hoppas, hoppas...

Annika said...

Keith:
That is good. I do...
I know, as soon as anybody I know isa flying I check the flight online...did it take off? Did it land?
It is in my head the entire time.
I know, it was not fun that time, when K was a toddler. I have had my share of turbolence...SO many times.

Jemaya:
Nej, jag kan tänka på tusen saker som jag hellre gör än sätter mig i ett plan.
Men, jag är inte livrädd heller. Absolut inte.
Visst är det så med den torra statistiken...det är säkrare att flyga än att tex åka bil.
Grejjen är väl den att man inte har kontroll, att mna sitter flera tusen meter upp i luften och allt det där...
ICK!
Skönt att du har haft bra flighter.
Visst var det en fin shower!
Och ja, cancerjippot är alltid både roligt, starkt och sorgligt.
Kram!!!

Jenny:
Du kan nog vara helt lugn...
Men jag förstår att du tycker det är skönt att du inte ska flyga om en vecka.
Japp, det där med elektroniken tycker jag också att man verkligen SKA respektera. Man vet ju aldrig.
Jo, visst...jag håller med dig...Det värsta vore nog att ligga länge med en svår sjukdom.
Det är sant. men den omedlbara skräcken måste vara så hemsk att inget knappt kan mäta sig med den då man sitter i ett plan.

Annika said...

Desiree:
VI ska absolut komma ihåg statistiken då vi flyger. jag brukar påminna mig om den varje ggn.
FÖR ja, risken att råka ut för en bilolycka är ju så mkt större.
Och cancer...
Just ljuden ombord kan vara lite läskiga...
Jag skulle önska att jag kunde chilla mer när jag väl är ombord, men det är så svårt.
Och sen vill jag inte föra över "rädslan" på K heller.
Kram!

Mz Olsson:
Vi är likadana...
Det går inte att låta bli att tänka på att man ska upp i en stor ståltub snart...
Turbolens på marschhöjd har aldrig skrämt mig förr, men nu kommer den att göra det...
FAST, vi ska hoppas att vi får svar snarast om vad det egentligen var som hände. Ingen t´ror ju att det var vädret.
SÅ måtte vi få svar på VAD det var...
Ja, jag såg att de nu hittat vrakdelar...
Arma människor...

Petchie:
Mystiska...
Där blev det nästan lite svengelska för dig;-) DET händer så lätt.
JA; jag minns den där otroligt märkliga olyckan jag också. USCH vad man funderade på den. Syret tog slut. MARA!!!
Men du har så rätt i det du skriver till Jenny. Att flyga Air France i dagsläget måste vara säkrast av allt.Jag skulle inte heller vara rädd om jag tex skulle flyga med dem idag.
Kramar!!

Fia:
Hej Fia!!!
KUL att se dig här igen.
Ja, hoppas att det gick FORT!!
NU ska jag läsa hos dig!!
Kram!!

Anette said...

Det är verkligen fruktansvärt det som hänt. Jag hoppas att det kommer fram mer uppgifter så man får veta vad som egentligen hände. Jag blir mer och mer flygrädd ju äldre jag blir, men försöker låtsas som ingenting när jag flyger med Emily så hon inte ska bli rädd!

Annika said...

Anette:
JAG MED!!!
Men jag försöker att inte visa ngt alls heller.
Dricker desto mer rödvin ombord istället ;-)
USCH vad otäckt detta är. Hoppas att vi får veta vad som egentligen hände!

Jenny said...

Usch ja, jag är också himla rädd för att flyga - och inte blir det bättre när sånt här händer, särskilt när man inte riktigt vet vad som HÄNDE. Brr. Jag har också flugit en gång, med MASSA turbolens och faktiskt mellan just DC och London, där jag typ satt och grät halva resan - och bredvid mig satt en muslimsk man med radband och bad frenetiskt (det här var långt före 11 sept, tack och lov). Svårt att säga vem av oss som var mest freakad :-D. Stor stor kram!!

Annika said...

Jenny:
Ja, fy tusan...
Och innan detta hände kan jag inte säga att turbolens på marschhöjd skrämde mig jättemkt, det är obehagligt som tusan, men jag har aldrig varit rädd för att den ska ta ner planet.
Nu börjar man fundera...
USCH vilken vidrig flight du var på. DEN låter värre än min...
Tycker alltid, ofelbart, att det blir turbolens ngnstans över atlanten....ett skakigt vatten alla årstider verkar det dom...
KRAM!!!
Ps, åker du hem till Sthlm i sommar???