Thursday, June 04, 2009

Midsommartankar

Godmorgon, världen!!

I denna ljuva sommartid är det lätt att förstå hur folk förr i världen kunde få för sig att tro på knott, småfolk och älvor. Det är lätt att inse hur deras fantasi triggades igång i juninatten.
Ja, jag vet att det fortfarande än idag finns folk som tror på vettar, tomtar och älvor. Min egen pappa säger sig tro. Jag vet inte om han säger så bara för att han vill tro, eller om han verkligen tror.
För min pappa är Midsommarnatten den mest magiska natten på hela året.
Då går han ut vid midnatt och lyssnar och tittar efter älvor och småfolk. Han pratar med dem lite lätt, som gammal trädgårdsmästare tar han en liten tur bland blommor i rabatter och ängar i midsommarnatten. Han tar bort en vissen blomma här, river upp lite ogräs där...Ser till att blommorna har fått vatten så att även de är nöjda i midsommarnattens trolska ljus.

Jag har inte ärvt min pappas midsommargen. Alls. Tyvärr, får man nog säga...
Numera är jag oftast i USA på Midsommaren och det har jag NOLL emot. Jag saknar inte midsommarens fröjder det allra minsta grand. Jag är glad att befinna mig i ett land där man inte vet att midsommarfirande ens existerar. Jag är glad att det är en helt vanlig fredag med jobb, bilköer, skola, handling och en power walk som följs av fix och städ.

Ärligt talat vet jag inte när jag blev så anti midsommar. Men, det kan bottna i flera saker. Jag avskydde tex ringdansen ”skära, skära havre” när jag var liten. Jag var livrädd för den, livrädd att stå ensam i ringen och bli pekad på. En gång hände det (att jag fick stå i ringen) och jag tror jag var knäckt i flera dagar efter det. Hur gammal jag var? 3-4 år kanske.
Sen minns jag så många astrista midsommaraftnar på 80-talet då man skulle ha KUL! Och det var inget kul att hänga på de vanliga klubbarna inne i Stockholm på just midsommar. Det var så trist och så jobbigt. Jag kände minsann heller ingen som hade hus i skärgården där vi alla kunde vara.
Jag minns hur jag hett brukade längta till att det skulle bli midsommardagen så att eländet skulle vara över. Jodå, så kändes det faktiskt. Midsommardagen var underbart välkomnad!! OCH, det var inte bara jag som tyckte det, utan flera av mina kompisar kände samma sak. Numera, så här i efterhand, kan jag tycka att vi borde ha tagit det lugnt. Vi skulle bara låtit saker och ting bero. Varför kunde vi inte bara vara hemma? Vi kunde ha suttit i någons trädgård eller varit i någons lägenhet, men midsommaren STRESSADE. Me not likey.

Suck, jag minns hur man liksom bara skulle jaga jordgbbar, för utan SVENSKA jordgubbar—ingen midsommar. SÅ var det ju, så ÄR det ju.
OCH sen skulle man ju in på Systemet...oh lord have mercy!! Man skulle ha sin Asti Spumante och lite vitt vin.
Sen till matvaruaffären där man trängdes som en tok...
Vi skulle ha sill och färskpotatis. OCH något gott kött. Alltid. Punkt. Slut.
SÅ mycket MIDSOMMARREGLER!!!
SÅ mycket ”NU ska vi ha JÄVLIGT kul”.
SÅ mycket som aldrig blev till något alls.





För några år sen var vi tre hemma i Sverige på midsommaren och det var inte dumt. Vi for ner till smålandsskogarna där min svåger har sitt sommarställe, och där kände jag nog av hur en riktigt fin midsommar är. Vi hade asdåligt väder, kallt och regn hela dagen. MEN, det var så innerligt mysigt att vara med Sara och Håkan, vara på LANDET, vara mitt i en trolsk skog precis vid ett stenbrott. Trots regnet hade vi en synnerligt lugn, god och urmysig midsommar, vi fem. Jag skulle gärna åka till Småland på Midsommaren igen någon gång.


Midsommar i Småland 2007---underbart!


Felet med mina tonår och tidiga 20 år var att jag satt i Stockholm, tror jag. Stockholm är ingen midsommarstad. Alla vill därifrån. Sällan och aldrig att jag hade semester den tiden heller, så jag och mina käraste vänner firade tillsammans i vårt Midsummer Misery. Vi gjorde det vi ”måste” och sen gladdes vi åt midsommardagen.

Om jag vore vid vår sommarstuga skulle jag ÄLSKA midsommaren på det där lugna fina sättet. Att äta något gott, dricka något gott, sitta och titta ut över havet i den ljuva natten. Följa med pappa på hans runda.

Men, jag är i Reston...
Ah, så SKÖNT!

Sen , veckan därpå, kommer det att kännas helt rätt att styra kosan över atlanten österut.
Men midsommar...pffft...

Ha en fin torsdag!!!

35 comments:

Suzesan said...

GodMorgon söta Annika.

Vilket bra inlägg. Så intressant. Vad gulligt med din pappa som gick ut och pratade med älvor och alla vättar och annat "otyg" haha. Det blev de nog glada för:)Det sägs ju att man ska vara snäll mot dem för att de ska vara snälla:)

Jag vill tro att de finns. För det hör till vårt kulturarv och för att jag älskar älvor i alla former. Gillar såna sagor så jag tror de finns.

Inte konstigt att de trodde på dem förr. Inget ljus och bra skog och skumma vrår.

Jag är mörkrädd så om nån av dessa vättar och älvor skulle dyka upp om jag är ute så skulle jag nog dö på kuppen.

Om man ska ha en riktigt fin midsommar ska man vara i nån stuga långt från civilisationen.

Här i stan är midsommar katastrof. Då alla söker sig till havet på midsommar. En midsommar afton så var jag fyllechaufför från en jättetrevlig fest. Jag fick krypköra då det var människor överallt. De kom upp ur dikena. Fulla.
Jag brukar inte göra nåt annat på midsommar än att äta gott och ta det lugnt. Midsommardagen brukar jag gå på vanlig traditionell midsommar dans. Iår har vi ett folkdanslag med så kul. Hoppas på fint väder.

Jag har haft som tradition att gå upp väldigt tidigt och plocka blommor till mina och min egen krans. Gå eller cykla en lång runda innan alla vaknar.

Ha en bra dag
Kram
/Susanne

Suzesan said...

Rättelse:

*Mina barns och min egen krans*....rätt ska vara rätt:)
Kramar igen
/Susanne

Annika said...

Suz:
Idag var du först!!!
HIHI!
KUL att du gillade inlägget.
Ja, pappa håller på så där. han påstår att vättarna finns, stavas med Ä såklart...STAVFEL av mig i inlägget.
Lite gulligt är det ju att tro på småfolket.
Åh, Susanne..jag förstår att midsommaren där du bor är ett elände...
DET är väl det jag tycker så illa om också, att många super sig totalt redlösa.
Precis, ska man fira midsommar ska man vara i ngn liten kåk ngnstans. Inte på en stor turistort, eller i död stad (sthlm).
Låter mysigt det där med tidig morgonpromenad och blomplocking till kransen.
Jättemysigt.
jag hoppas att midsommaren i Halmstad ska bli lugn iår (yeah, dream on, right...)

KRAM!!!

Suzesan said...

Haha eller hur. Men asså jag tar över kommentarsfältet nu. Blev exalterad över att jag var FÖÖÖRST:)

Skulle säga...inte konstigt Sthlm är tomt för de åker hit....som vi skämt säger de flyger hit fiskmåsarna haha.

Från Sthlm och Småland. Sthlm:are kallas för fiskmåsar här, för de skriker skränar hörs överallt och alltid högst...är överallt och skräpar ner:) Vi ba' skojar.
Kram
/Susanne

Annika said...

Suz:
Hmmpppfff...
Närå...JAG FÖRSTÅR!!!
ALL förståelse i världen för det. Sthlm är dött (iallafall på 80-talet, ska jag säga). Skärgården var nog full med folk, men resten...
ICK...nej, det är ju det jag vill säga också, att det ska supas så redlöst. DET är SÅÅÅ TRIST.
Fiskmåsar, det är nog ett passande ord...
KRAM igen!!!

Sporty Spice said...

Och jag som ÄLSKAR midsommar. Inte här i USA såklart men hemma ... Fast så är jag ju uppväxt på landet på Värmdö och har haft hela den där skärgårdsidyllen varje år. Klä stång, äta massa god mat (alltid gående bord och mycket casual), löjliga lekar, släkt, föräldrarnas vänner, mina vänner. En salig, härlig röra.

Jag tycker nog att det där nu-måste-vi-ha-jävligt-trevligt-paniken infinner sig hos folk vid en massa olika högtider. Midsommar, nyår, juli-semestern (rengar det får ju folk psykbryt), 4th of July, Thanksgiving, Christmans Day ... alltid då förväntningarna är höga är ju risken att det spårar.

Mia said...

Vilket intressant inlägg! Tänk vad olika det kan vara, jag längtar till midsommar! En ledig dag med familjen. Förhoppningsvis kan man sitta ute och äta och prata långt in på kvällen. Men jag kan förstå att det inte är en tradition man håller kvar vid när man inte bor i Sverige. Underbara bilder från Småland! Kram!

Annika said...

Sporty:
Det låter mysigt.
Att sitta i stan på midsommar var ingen höjdare...
Värmdö låter himla MYSIGT!!!
Ja, det är ngt med stora helger och press...Lustigt nog är det midsommar jag minns som den mest jobbiga...
Ingen annan kom upp i den klassen. Kanske nyår, men då hade vi alltid ngn plan ngnstans, fast nyår kunde också bli väldigt misslyckad (om man var ute).
Exakt, som du säger är det farligt att ha för höga förväntningar det är då det blir fel...

Mia:
Ja, jag är verkligen anti, hehe...
TYCKER att dina midsommarplaner låter härliga. SÅ skulle jg vilja ha det också...
Synd att man inte kunde relaxa mer när man var yngre...
KRAM!!!!

Elisabeth said...

Vid det här laget vet du ju redan att jag håller med dig SÅ mycket om midsommar! Det är i sanning årets mest överskattade svenska högtid. Egentligen vet inte jag heller varför jag är så anti midsommar, för det är inte så att jag har några dåliga minnen från midsommarfirande direkt, och jag är ju dessutom uppväxt på landet, så det var inte så att alla åkte iväg någonannanstans för att fira heller. Men ändå har jag ALDRIG gillat det. Det där med att dansa kring midsommarstången t.ex., det gjorde bara att jag kände mig "låst" eller vad man ska säga, som att jag liksom inte hade någon kontroll utan bara var tvungen att följa med i dansen och inte kunde "komma loss" när jag väl börjat dansa. (Observera dock att ingen någonsin TVINGADE mig att dansa, men alla andra gjorde ju så så jag följde väl strömmen för att inte verka för konstig.) Och ja, sedan när vi blev äldre, då skulle det vara suparfest i någon stuga långt uppe i skogen. Inklusive hembränt, så klart. Tack, men nej tack. Jag var aldrig på någon sådan midsommarfest och det är jag glad för.

Sedan dessa regler ja!! Det pratas så mycket om att JULEN innehåller många regler, och så är det väl, men det gäller sannerligen även midsommar. Ta bara detta med att det är SÅ viktigt med svenska jordgubbar; minst en vecka innan börjar media hålla koll på jordgubbsläget, och lagom till midsommarafton höjs priset på gubbarna bara just för att det är midsommar. SUCK. Och Systemet, dit jag någon midsommar till och med såg att det var KÖ för att komma in. Helt otroligt!!!

Kerstin said...

Vilket härligt inlägg du gjort. Jag kan förstå dig. När det gäller högtider finns det alldeles för många krav och just när det gäller midsommar så känner jag igen det du säger. "Nu ska vi ha kul!" Det ultimata är ju precis som du säger att få sitta i en stuga vid havet och njuta av god mat och kanske nåt sällskap. Lugnt och fint ska det vara. :)
Ha en härligt dag, Annika.
Kramar

Erica said...

Hej!
Vilket intressant inlägg! Jag tycker det var väldigt intressant att läsa om dina tankar kring midsommar.
Jag har inte heller riktigt förstått allt det här med festande på midsommar, och jag kan förstå att Stockholm är en väldigt "död" stad just då.

Vi har haft en tradition under min barndom att bo i husvagnen på en liten (med betoning på Liten) camping på midsommar, tillsammans med några vänner. Där hade vi lekar, knytkalas och på midsommardagen grillade vi. Minns att man alltid såg fram emot den helgen. Men allteftersom vi barn växte upp, så dog den traditionen ut, och nu för tiden tar vi det mest lugnt, grillar lite och så. Och jag är lika glad för det :) Och jordgubbar äter jag såklart. Mina absoluta favoritbär! Helst som de är, utan grädde, glass eller socker till (jag är lite annorlunda jämfört med alla andra... ;))

Det jag också gillar allra mest med midsommar är sommarkvällen/natten. Speciellt här uppe där det inte blir mörkt. Jag kan gå ut på promenad mitt i natten, och det är fortfarande dagsljus :) Och det är riktigt perfekt för mig som är så mörkrädd...

Jättehärliga sommarbilder i inlägget förresten!

Hoppas du får en bra dag!
MVH /Erica

Taina said...

Huomenta ystäväni!
Och jag ÄLSKAR midsommar!!!!! Det väcker så många ljuvliga minnen då vi barn fick följa med föräldrarna på logdans. Fick och fick. Vi smög efter dem. Kommer ihåg doften av en grusväg med blommor i dikeskanten. Blandat med hårspray då. På kvinnorna som skulle på dansen. Och rakvatten såklart på herrarna. Där sprang vi runt som tokar och spanade in de som dansade. Tidigare på kvällen hade vi badat bastu och grillat makkaraa. Badat. Åååh ljuva midsommar. Längtar...
I år sitter jag på ett flyg från Basel tillbaka till CT. Suck. Äh, jag får väl ta mig en rackabajsare då och sjunga små grodorna!
Kramen!!!!!!

Bloggblad said...

Jag minns också att midsommaraftonen kändes som en "måste ha roligt"-plåga i många år... men nu har jag släppt den känslan, och njuter i fulla drag av ljuset och känslan. Och har roligare...

Annika said...

Eisabeth:
HAHA, jag vet att jag har en själsfrände i dig. DET är bra...
Nej, jag kan ju inte helelr direkt peka ut varför jag avskyr midsommaren så mkt. Det kan ligga så pass djupt också att det beror på ett dödsfall i familjen 1967 som hände just runt midsommar. Ett dödsfall som var så oväntat och hemskt, min morbror dog i en MC olycka...Och ja, jag tror att det liksom färgat oss alla (mig med fastän jag bara var 1 år då)...
Nog för att vi alltid firade och mina fldrar ordnade fester o vi dansade runt midsommarstången o allt...men det har aldrig varit riktigt kul.
Don't know why....
Det kan vara en förklaring.

Ja, och sen det där att det är det svenskaste svenska och att allt ska vara just som i pripps blå reklamen...jobbigt...På ngt sätt tror jag att midsommaren har flest krav, fler än julen tom. Om möjligt.
Skönt att slippa, som sagt...

Skönt att vi tycker lika, Elisabeth.
:-)

Kerstin:
TACK, kul att du gillade det hela.
Japp, lugnt och skönt ska det vara...bara ngtra få...och sen ska man äta gott, dricka gott och bara vara.
DET skulle vara härligt.
Ha det så bra.
Kram!!

Erica:
TACK!!!
ja, Sthlm är en död stad på midsommaren. Alla vill bort, alt vara på Skansen (o hur kul är det på en skala???)

Just detta dräggsupande avskyr jag, och jag kan tänka mig att folk som bor på stora midsommarorter måste hata det lika mkt, som Suz tex.

Er midsommar trad lät trevlig. Mkt trevlig.
Bäst att hålla allt i små mått.

Jordgubbar är klart bäst som dom är. Håller helt med dig, Erica!!
Kram!!

Annika said...

Taina:
Huomenta ystäväni!
Midsommaren i Finland har jag aldrig upplevt! Vi hade inte hunnit iväg dit till midsommar då vi var yngre. Mina fldrar är där nu, men när vi var små kom vi aldrig iväg förrän i början av juli.
Johanne afton kallas det där, eller hur?
Dansbanor och allt sånt...jo, jag kan tänka mig att det var kul.
Och finskt...
Vemod och tango i en salig blanding och en humppa och jänka ibland...
Najs.
På planet iår alltså...ja, ta dig du enm stor fet vodka och sjung "små grodorna"...Glöm inte att plåta så du kan blogga ut det sen.
Stor kram till dig!!!!

Bloggblad:
Exakt...så ska det vara!
Önskar att jag fattat det DÅ!
Synd att det liksom skulle förmörka det hela.
Idag skulle jag njuta så mkt mer om jag var hemma, och släppa kraven...

leopardia said...

Ååå, vad jag håller med dig tusen gånger om! Jag är verkligen ingen midsommarfantast alls... Fast jag tyckte det lät mysigt att vara som din pappa, så i år kanske jag ska gå ut och prata lite med älvorna iallafall :)

Saltistjejen said...

Oj Annika!
Int visste jag att du var så anti midsommar. Själv mins jag mina barndoms midsomrar som något nästan magiskt. Vi firade alltid lite söder om Trosa där vi hade båten på sommaren. Det var gammal midsommar med fioler, dragspel dans kring stången och lekar för barnen. Som säckhoppning och potatisspringning. Jag tyckte det var dunderkul!
Och sill o snaps och färskpotatis. Sedan på tidig kväll seglade vi alltid ut och lade oss vid ngn ö. Ofta ihop med vänner till familjen som också hade båt. Grillade och iblad sjöngs det Taube. Haha, som riktigt klassisk midsommar.
När jag blev äldre var det oftast fest hos vänner. Ja, inte på ladnet så ofta utan ota i stan. Men det gjorde ignet. Vi hade kul! Ocftast ociknick eller grillning tillsammans. MYSIGT! Spela lite pesl ihop, Kanske leka lite lekar. Ibalnd blev det dans in på småtimmarna i den lägenhet eller lokal där vi råkade befinna oss just det året.
Jag saknar midsommaren. Inte så att jag msåte fira den här. Tycker det kan kännas nästan lite krystat med midsommarfirande här. De firar ju varje år i battery Park, men jag tycker sisådär om det. Första året var skoj att gå dit, emn senare tja, nja... vet inte. Kanske inte min grej riktigt?
Men jo jag saknar att fira midsommar i Sverige. Med nära vänner. Sådär avlsappnat och mysigt. Roligt. Och den ljusa trolska midsommarnatten. Oavsett om man är i stan eller på landet så är den bara så magisk. tycker jag.
Hade ju hoppats får fira med Taina irå, men nu blir det inte så för hon är på tjänsteresa då. Hm, Sådna gånger önskade man att USA hade midsommarstängt...! ;-)
Stor kram nu!!

Saltistjejen said...

Men herregud! Jag skummade min kommentar och MAKEN TILL TYPOS får man ju leta efter!!!!!
Aaaaarrgh!
Hopas du förstod vadjag skrev trots att vartannat ord är helt felstavat och konstigt!!!

Förörvigt tycker jag nästan att Nyårsafton ka vara så som du beskriver midsommarafton.
Då var det alltid en massa upphussade planer och man skulle vara så jädra snygg i festfina klänningar etc etc etc... Oftast hade jag roligt, men ibland kunde det nästan vara bäst dagen efter.
kram igen!

Desiree said...

Nehe Annika, jag saknar verkligen svensk midsommar JÄTTE MYCKET. Men jag har full förståelse för att vi alla inte gillar alla storhelger lika mycket. Du har helt klart dina skäl till att du inte gillar midsommar så mycket. Usch midsommar planerna här verkar som sagt rinna ut i sanden och det känns lite bläää. Men jag har gett mig attan på att iallfall få till en riktigt trevlig midsommar även om det bara blir jag och C. Med jordgubbar, sill och annat gott! Fina bilder. Jag längar till det där svenska ljusa sommarnätterna nu.

londongirl said...

Ja du VET ju var du har mig i det här med tänket kring midsommar. ;-)

När jag tänker tillbaka på det så var det så himla mycket måsten så som du skriver. Trots att jag hade tillgång till att vara ute i skärgården redan som tonåring (hemma i New Nose Harbour) så blev det alltid så fel...det skulle minsann vara roligt och för mycket dryck blev det lätt i vissa kompisgäng och det där gillade jag aldrig.

När vi köpte vår lilla ö blev det så att vi firade med några av mina syskon i lugn och ro ute på den....alla hjälptes åt med mat och allt. Vi spelade spel och tog det lugnt. Hur avslappnat och trevligt som helst.

Sen blev ju yngsta sonen sjuk...ja du vet....förra året så "firade" vi midsommar på sjukhuset.
Inte kan det bli så mycket sorgligare än så som den gången.

Men nu är det den lilla familjen igen och yngsta sonen ute på ön till den här midsommaren...

Jag hoppas verkligen att det kommer att fungera och att alla mår bra. Men vi gör som en vanlig sommarhelg där ute på ön....inte behöver det vara något speciellt för att det är just midsommar. Tycker inte om alla måsten.
Om allt går som jag önskar kommer alla mina närmaste kära vara på plats och när midsommarnatten kommer och de alla sover i sina hus ute på ön....DÅ ska jag sitta i den ljusa natten och titta ut på fjärden och tacksamt tänka att livet är så skönt så länge man är frisk och slipper vara på sjukhus...

Massor av kramar till dig min vän!

Anonymous said...

Jag blev nostalgisk när jag läste om gamla midsommarfiranden. Jag hade fantastiska såna som barn, även om jag inte bodde i ngn älvskog.Grannar samlades o gjorde kransar o stång,fikade, åt, dansade o sjöng.Underbart! Jag minns att jag saknade det så när man var gammal nog att inte fira med mamma o pappa längre utan istället skulle iväg med kompisar.Här i Sth får man göra så gott man kan men skillnaden är enorm!Nu när våra barn inte vill dansa längre ser jag det mer som en långhelg med ledighet o god mat :-)
Kramar från Anette!!

Lia said...

Hej söta du! Men så konstigt att vi båda har suttit och reflekterat över just midsommar, precis samtidigt!? Jag håller med dig till fullo. Jag har alltid känt sådan ångest, dels för alla MÅSTEN och så dels för att vi aldrig hade ett sammanhållet gäng som alltid skulle fira ihop. Det blev aldrig riktigt så kul och bra som man trodde det skulle bli...
I år vet vi redan att vi får våra vänner A och E på middag. Det njuter jag väldigt mycket av, för de har inte heller någon önskan att fira i vanlig ordning. Tack också för alla dina underbara och fina kommentarer hos mig! Det känns väldigt välkomnande att vara tillbaka, när man möts av en vän som dig! Love =)

Nilla said...

Jag har också skrivit nån gång om "normalitets-stressen" och reglerna runt midsommar- och nyårsafton när man SKA ha roligt... På senare år, sedan jag har familj så är det dock ganska så lugnt. Vi tar det i vår egen takt helt enkelt. Man kan inte pricka in alla måsten :-)

Sara said...

Hej sis, midsommar var viktigt för mig förut, när jag var yngre och vi var ett stort gäng som åkte till en sommarstuga där vi stannade 2 nätter och festade! Så kul!!! Men när jag blivit äldre bryr jag mig knappt alls. Det är klart att man vill ha sill, snaps och jordgubbar men allt det andra, nej tack. Får se om vi åker till Småland den helgen, beror nog lite på om vi är ensamma där eller inte. Det var verkligen jättemysigt när ni var med där, hoppas vi kan göra om det! Älskar!

StrandMamman said...

Usch vad jag har slarvat med att kommentera dina (och andras inlägg), ber så mycket om ursäkt! Men läser dina inlägg med stor beundran för dina tankar och funderingar!! Du är bara SÅÅÅ bra på att formulera dig! Kram!

Malde said...

Midsommar, det är både mysigt och jobbigt... Nu är det jobbigt, för Tonåringarna följer inte med till landet och vi vill inte lämna dem ensamma i stan... Mamma är på landet, som tur är kan bror med familj åka dit. Deras barn är ju bara 1 och 3 ännu.

Fredag kväll ser Maken, min Kompis och jag the Boss på Stockholms Stadion! Som jag har längtat! Kompisen vet inget, det är en födelsedagspresent till henne :-)

Mz.olsson said...

Jag känner likadant. Känner ingen längtan efter midsommarfirande på det viset. Vi har typisk midsommarmat här, jordgubbstårta till efterrätt. Det räcker fullständigt för mig!

Nu vill jag passa på och önska dig o din familj en riktigt härlig sommar! Jag vet inte om jag kommer att ha möjlighet att blogga nånting från Sverige, hur är det för dig?? Men hoppas att vi "hörs" i höst igen i alla fall!!
Här väntar vi oss ett ruggigt åskväder när som helst. De varnade på tv... har varit sååå kvavt idag...

Millan said...

Men visst ar det sa att manga sadana har 'hogtider' da man SKA ha skoj inte riktigt blir sa dar perfekta och roliga som man vill. Det ar for mycket tvang helt enkelt... Som barn firade jag alltid midsommar med familjen pa sommarhuset och om jag kommer ihag ratt sa var de precis sa dar idylliska som man vill att de ska vara. Men sa blev vi aldre och ville fira med kompisar pa sjalva midsommarafton och sedan traffas vi alltid pa lordagen med familjen. Och jag kan nastan saga att till 100% sa ar det lordagen pa landet som ar det roliga firandet och inte alls pa sjalva midsommarafton. Jag kan komma ihag manga roliga midsommrar med vannerna ocksa.... men den dar riktiga idylliska sommarkanslan far ja ginte forran jag kommer ut till landet. Sa jag tror att du har ratt... man ska inte vara i nagon storstad for dar ar det nog svart att frambringa den dar kanslan.
Nu for tiden ar det sallan vi kan vara i sverige pa just midsommar och jag saknar att fira pa landet nagot otroligt. I ar ska vi dock sla oss samman med resten av svenneganget har och fira och jag tror det blir skoj. Det ar ju inte samma att forsoka fa sina utlandska kompisar att fira... det blir inte ratt helt enkelt!
Naja... nog svammlat for mig! Lite skont pa nagot satt att du i alla fall inte sitter i USA ochlangtar dig fordarvad efter just midsommar!! Det finns ju sa manga andra hogtider att fira och langta efter! kram

Annika said...

Leopardia:
En medhållare :-)
Skönt.
Nej midsommar är verkligen inte min grej. Men älvorna kan man alltid prata lite snällt med natten till ära.

Saltis:
Det låter som om du har riktigt fina minnen från midsommar, och det har väl egentligen jag också från barmdomen, men det är ändå ngt som liksom tar emot så enormt vad gäller den helgen.
Här blir det bara så fel att fira den, sm att fira valborg och annat som inte alls funkar.
Nej, ngra svenska massfiranden vill jag INTE gå på. ICK!
Men väl om ngn kompis har ngt hemma , och det har vi alltid i vår grupp. Fast jag tänker på det mer som en sommarfest då...en slags avslutning innan alla åker hem.
HAHA, ja men jag är mästaren på typos jag också i kommentarerna, haha!!!
Det händer så lätt!! JAG VET!!!!
STOR kram idag!!!!


Desiree:
Ja här diffar vi orentligt du och jag som annars brukar vara så samtyckta :-)
Ja, just midsommar kan jag inte riktigt med.
Synd att era planer gick av stöpet. men jag är säker på att du o Calle får det urmysigt ändå!!!
KRAMAR!!

Annika said...

Londongirl:
Ja, jag vet var jag har dig, att vi tycker lika.

Jag kan tro att ni kan släppa alla måsten när ni är på ön.
Där kan ni fira som ni vill, eller inte fira.
Det är just det där med alla måsten som står mig upp i halsen...ICK, avskyr det.
Alla ska äta samma sak, sjunga samma sånger, dansa samma danser etc, etc, etc...
Det gäller ju julen också såklart, men just midsommar känns så himla krystad...
Ja, Lisbeth!
Jag tycker att din planerade midsommar låter bra. En dag sdå du kamn reflektera över året som gått och glädjas över alla framsteg...
Vi tar midsommaren i egna händer, helt enkelt.
Stor kram!!

Anette:
Det kanske var bättre när man var liten, och sen blev det förstört när man skulle börja festa med kompisar?
Jag vet inte.
Men du verkar ha haft det mysigt iallafall.
Exakt, nu får du se det som en skön långhelg och glädjas åt god mat och hoppas på vackert väder.
Och, enligt min papppa finns älvorna överallt...även i sthlms förorter :-)
KRAAAAM!!!

Lia:
Ja, det var lustigt att vi båda suttit och funderat över precis samma tema.
OCH att vi tycker så lite.
Er planerade midsommar låter som ngt i min smak. Ni kommer att få det urmysigt och o-midsomrigt, skönt!!!!
Klart att man kollar in din blogg dagligen...
Du är en äkta bloggvän!!!
Love till dig!!!

Annika said...

Nilla:
Du också alltså?
Skönt att vi är ett litet gäng, haha!
DU har så rätt, man behöver inte pricka in alla måsten vare sig det gäller midsommar eller nyår...
Skönast är att bara planera lite och sen låta det flyta.

Sara:
Midsommaren i Småland kanske var den bästa ngnsin för mig. Under alla år har jag ju mest varit i US på midsommaren o här firas den ju inte, då'rå...
Men Småland var underbart trots uselt väder.
Förstår att ni gärna vill dit i midsommar!
OCH, jag hoppas verkligen att vi alla kan fira midsommar där igen!!!
ÄLSKAR!!!

Strandmamman:
DU behöver verkligen inte be om ursäkt, vännen!!!
MEN tack för dina ursnälla ord. Dom går rätt i hjärtat. TACK!!!!
Kram!!

Annika said...

Malde:
Misommar ör lite too much med alla krav.
OCH i ditt fall förstår jag att ni stannar i stan. Klart att man blir orolig då man tonåringar som vill ut i midsommarnatten...gulp!

Och the BOSS!!! GUD vad KUL...NJUT!!!
Kram!!

Mz Olsson:
det är himla SKÖNT att bo i US på midsommarafton!!
AHHH..njutning!!!
:-)


Önskar dig den bästa av resor och att du ska ha det askul i Sverige!
Jag kommer nog att kolla in din blogg för att se om du uppdaterat. hihi!
Jag åker den 27 juni...kommer att skriva första veckan i Sthlm men sen blir det dåligt med det hela...
SJÄLVKLART tar vi upp bloggkontakten i höst igen...
DU är en av mina stora favvisar, ju!!
Ha en underbar sommar.
KRAM!!

Millan:

Exakt, midsommar är ingen högtid att slösa längtan på...
Jag bara struntar i den och tycker synd om alla som måste fira, hahahaha!!!
Men jag tror att det är såsom du skriver att midsommar är bäst på landet med familjen. Absolut.
Man måste bort från stan helt enkelt. Städerna bara spär på the Midsummer Misery...
KUL at ni ska fira lite med svennegänget. Det ska vi med, men jag tänker mer på det som en avslutning innan alla åker hem än en midssommarfest.
KRAMAR!!!!

Emmama said...

Nu blir ju smålänningen nyfiken, vart var ni? Jag tycker du ska bege dig till de trakterna i juli i år så ses vi där? :)

Jag kommer nog ha en liten minimidsommar här för vi älskar midsommarmat.. :)

Kram och trevlig helg!

Annika said...

Emma:
I Vislanda...
Underbart vackert!
Jag gillar verkligen dessa trakter.
HAHA, i juli är jag i Österbotten, men det hade varit KUL om vi hade kunnat ses!!!
Ngn ggn hoppas jag att det blir av.

ÄT lite god midsommarmat...den är ju alltid god!
KRAM!!!

Marianne said...

Du har helt rätt, det är FÖRVÄNTNINGARNA som gör att det blir så jobbigt med de där helgerna ibland. Man skulle ju bli KÄR också, gubevars, och hitta den RÄTTE.

Vet du, i år MÅSTE vi fira midsommar. Här på Kontoret. Det är order uppifrån (från samma som tar konstiga beslut). Det SKA firas den 19:e juni med svensk mat. Jo, tjåru! Jag har ingen sill, ost och jordgubbar för jag har inget Varuhus. Och om jag hade haft sill hade jag inte slösat bort den på människor som bergis ändå inte hade tyckt att det var gott på riktigt. Men jag blir tvungen att engagera mig så att det blir en svenskinspirerad BBQ. Som tur är är vissa bortresta och beslutsfattaren sitter inte här, annars hade jag inte klarat att gå dit själv. Och alla andra på kontoret är helt underbara människor, så det blir nog trevligt.

Ja, så midsommar blir det tydligen i år ...

KRAMAR!