Wednesday, April 22, 2009

Nostalgi-Annika slår till igen: Våren...

Godmorgon alla läsare!

Nu är det vår.
Det liksom känns i hela kroppen hur livsandarna vaknar. DETTA LJUS!! DESSA ljusa kvällar...
OK, OK...ALLT är relativt, våra ljusa kvällar kan på intet sätt mäta sig med dom ljusa kvällarna i norden, inte alls.
Men, som sagt, allt är relativt och att det nu inte är mörkt förrän klockan 20:30 får anses som bra här.

Jag älskar den skira grönskan, jag tom älskar vårregnen som sköljer över oss i april. Det fins ett talesätt;
April showers bring May flowers.
Så sant.

När våren nu står på sin höjdpunkt söker sig tankarna gärna till barndomen. Iallafall för mig, the forever nostalgic chick. As you ALL know...

Då snön hunnit smälta undan var det dags att gå ner i källaren och kolla in cykeln. Inget kunde signalera vår mer än att hojjen skulle fram ur cykelkällaren. Det var något nästan magiskt när man ledde ut cykeln den där första cykeldagen. Pappa fick se till att däcken var välpumpade och att kedjan smörjdes. Sen kunde vi ge oss av!!
SÅ härligt det var.
I parken brukade vi träffa våra kompisar och ofta nog tog vi med pick-nick och gjorde det hela till en liten utflykt.
Jag kan fortfarande känna hur det kändes att cykla på grusiga gator och parkvägar...

Kulor var någor annat som hörde våren till. Vi brukade spela mycket kula på skolgården under några år på mellanstadiet. Vi kunde sitta och jämföra kulor, vems var finast, vilken var värd mer. Var en dank mer värd än en glasjumbo?
Månkulor, dankar, spiralglaskulor, små glaskulor, stora vanliga glaskulor, jumboglaskulor, stenkulor, porshar (porslinskulor)...
OJ, jag kan ännu känna hur det var att köra ner handen i gympapåsen där alla kulor låg! OCH hur otroligt speciellt det var att köpa kulor på vårarna.
Numera tror jag knappast att barnen därhemma spelar kula längre? ELLER?

Bild från bokhuset.se

Hage hoppade vi också. Det var också så roligt!
Viloruta var tvåan. Alltid.
Kom man på streck fick man börja om. Alla höll öga på varandra som hökar!


Bild från skolverket.se

Hopprep. Slängrep.
Lillan kom in.
Skuggan.
Bondtolvan.
ABC hoppen.
Ström.
Vad mer?
Lika kul var det att köpa nya hopprep varje år. Plastiga hopprep där repet gick i grönvit eller rosavitt med alldeles blanka plasthandtag i rosa eller grönt. Efter ett tag gick plasthandtagen av och man fick knyta fast dem igen.

Träskor...
Det var också så speciellt. Nya träskor! Jag brukade drömma mig vimmelkantig efter ett par platåträskor. Jag fick aldrig några. Mim mamma ansåg att de var för farliga.
OCH som träskorna slets. Jag tror tom att vi slet ut som med flit. Ju slitnare träskor desto bättre var det. Coolast var dom som gick med träskor som var nedslitna till marken.
Mina finaste träskor någonsin var ett par blå lackträskor med blommor på. Jag har ett svagt minne av ett par lackröda också, men jag kan minnas fel.


Bild från tratoffelfarbriken.com

Nya knästrumpor var det också MYCKET speciellt att få!
Och det kändes lite märkvärdigt då man drog på sig knästrumporna för första gången då man hade kjol, och var barbent, om vårarna. Knästrumporna skulle dras upp så att dom slutade precis under knäskålen. Detta, mina yngre läsare, var i början och i mitten av 70-talet.
Sen kom tubsockorna och det var ju också coolt...Ibland stoppade man tom ner tubsockorna i ett par pumps. Vilken syn!!
Detta, mina kära läsare, måste ha varit i början av 80-talet.

En jobbig våraspekt var BRÄNNBOLLEN!! ALLTID denna brännboll vart man än skulle. Jag var aldrig bra på brännboll och hatade brännbollen med passion. Om jag kunde så dröp jag iväg (jag och ett gäng likasinnande). Men det var inte alltid man kunde drypa av.
Ibland var man liksom bara tvungen att spela, knepigt och JOBBIGT!!!
Minns ni att man hade två slagträn? Det vanliga, och sen det sk dasslocket. Gissa vilket JAG använde? Just det, dasslocket.
-NU ska Annika slå!! LÄTT LYRA!!!
-Alla!! Gå fram!
Numera kan man ju skratta åt det, men då var det inte så kul.
Grejjen var ju den att vi alltid spelade brännboll, på alla vårutflykter (och på många, många gympatimmar) med skolan. Alltid.
Så är det förmodligen fortfarande. Så fort jag började i gymnasiet vågade jag vägra ALLA bollsporter. Så skönt det var!

Bild från sommarpresenter.nu

Våren, långa vårkvällar med det vackraste ljuset i världen. Te på kvällskvisten. Skrubbsår.
Lekar och hopp om en lång underbar sommar!!!

29 comments:

Elisabeth said...

Hahaha, din beskrivning av brännboll stämemr exakt in på hur jag upplevde detta eviga brännbollsspelande! Jag använde också alltid det breda slagträt (tror att vi kallade det något annat dock, men minns inte vad), och klart det blev lyra av det. Vi spelade också kula, och det var ju, till skillnad från brännbollen, SÅ roligt. Kulorna var värda olika mycket, "mest värda" var dankarna och de stora spiralglaskulorna (som vi kallade spagettikulor). Stenkulor ville ingen ha. ;D

Hoppade hopprep och hage gjorde vi också. Sedan brukade vi leka Bro bro breja (eller hur det nu ska stavas!) och något som gick ut på att studsa en boll och säga "halli hallå himlen är blå".

Så hade vi en lek där man ritade upp en karta i sanden, i mitten av kartan satte vi en pinne (?), alla valde ett land att vara, och så skulle "ta" land av varandra genom att säga "jag begär krig mot (exempelvis) Norge". Då sprang alla utom den som hade Norge iväg, medan Norge så snabbt som möjligt skulle ta pinnen och skrika "stopp", var på alla andra stannade. Sedan hade man ett antal steg/hopp på sig att nå en lämplig person, som man sedan tog land ifrån. (Haha, vilken lång förklaring det blev! :D)

Mie letar guldkanter said...

Ha ha klockrent! Jag hatade o hatar fortfarande alla former av lag-boll-sporter o är övertygad om att det är skolans fel:)
Men min lille son o hans kompisar spelar mycket kula o i Mariestad kan man köpa olika sorters kulor i lösvikt!
kram

Taina said...

Huomenta ystäväni!
Vilket underbart inlägg Annika! jag kunde verkligen känna igen mig. Nu spelade ju vi pesäpalloa (bo bolll på svenska) OCH det var tufft för bollen var ju stenhård. Själv älskade jag den sporten. För mig var våren idrottsbanorna då jag höll på med friidrott mycket. Åh vilken underbar tid det var.
Kula ser jag aldrig någon spela mer. Tyvärr. Däremot så hoppas det hopprep. Men inte twist? DET var ju kul!
Jag fick faktiskt ett par platåträskor. Och bröt foten...jag sprang ju i dem, hm.
Nu ska jag drömma mig vidare till min barndomsvårar. Mysigt.
Toivottovasti aurinkoinen päivä sinulle.
Halauksia
(Önskar dig en solig dag. Kramar)

Hanneles paradis said...

Minns också väntan på knästrumpor :)

Humlan said...

Vilket härligt, nostalgiskt inlägg! Våra vårminnen stämmer väldigt bra överens.
Ibland har jag undrat om lärare och andra vuxna fattar hur mycket ångest och skam det finns i brännboll. Det är så många som verkar ha liknande minnen och känslor som jag hade och ändå så tvingades vi alla lida oss igenom det, ofta med en känsla av att "det är bara jag som inte klarar detta". T.o.m. som vuxen har folk försökt att tvinga mig att spela trots att jag inte vill, "det är ju så roligt och det är klart att alla ska vara med" inställningen finns fortfarande.
Är det något jag saknar numera, så är det att kunna cykla, det är verkligen en speciell känsla att cykla på våren!

Hälsningar från ett kylslaget Stockholm, men dom påstår att värmen kommer tillbaka i morgon!
Kram

anna of sweden said...

Vilket underbart inlägg. Kulor och träskor. Hopprep och nya gympaskor. Åh.

Och på fotbollsplanen spelades det fotboll. Men inte jag. Jag var rädd för bollen! ;)

Kram!

Mia said...

Underbart nostalgiskt inlägg! Jag hade ett par röda träskor med Hacke hackspett på som jag älskade. I vår lekpark spelar barnen inte med kulor längre utan med några små plastfigurer som verkar vara värda olika mycket. har ingen aning om hur det funkar och jag har en känsla av att de inte vill förklara för en så gammal tant som jag! :-) Kram!

Annika said...

Elisabeth:
SÅ himla skönt att höra att vi var fler som verkligen hatade brännboll. jag vet ju att vi är flera som inte gillar det. Det var nog 4-5 i min klass som HATADE det lika mkt som jag.
Men fy vad jag hatade det.
Kula var så kul!
Jag minns det där med länderna. Det var en kul lek. Jag minns ngt vi kallade "näsa" också. Det var samma grej, sand och man skulle kasta en pinne i sanden och sen blev ens "näsa" större.
Många roliga lekar hade vi!! Våren var ju för skön!!
Bro bro breja var ju bara för KUL. Det sysslade vi också med.

Mie:
HAHA!
Härligt!
NU kan vi förena oss alla vi som HATADE brännboll.
Visst är mkt skolans fel, det är jag OCKSÅ säker på!!
AHA, så kulspel finns fortfarande. Så roligt!!
Kram!

Taina:
Huomenta ystäväni!
Kiitos!
Så du känner igen dig du med. Boboll är ju Finlands motsvarighet. Visst är det mer som soft ball, eller har jag fel?
Jag är inte ett DUGG förvånad över atrt du gillade alla bollsporter och gympatimmar!! Hihi! Det syns på dig.

Twist ja, det var ju KUL också! tack för påminnelsen!
Så du hade plat¨sträskor ochbröt foten. Well, I guess my mom was right ;-)
KRAM!!!

Annika said...

Hannele:
Ja, det var speciellt!! Barbent och knästrumpor.

Humland:
DU har helt RÄTT!
Jag undrar också över det där. För visst kändes det så; att det är bara jag som inte är bra på det här, det är bara jag som hatar detta.
jag vet, Humlan, jag har också typ blivit "tvingad" som vuxen att spela brännboll, men jag VÄGRAR. Jag gör det inte. jag kan skriva poäng.
cyklingen är nog det bästa av allt...Så synd att du inte kan cykla längre.
Kram!!

Anna:
Kul att du gillade det hela.
JUST DET!! NYA gympaskor var det speciellt att få också!!!
Haha, inte du heller alltså...jag spelade inte fotboll heller, såklart.
Kram!

Mia:
Ja, suck...det är klart att det kommer nya grejjer som ungarna leker med...
Vissa grejjer bara hamnar i glömskans innersta hörn...
Kan tro att du var stolt över dina träskor med Hacke H på !!
Kram1

Suzesan said...

Åh jag blev alldes tårögd nostalgisk för det var så fint. Du missade inget.

Åh jag hade glömt att det var inne att slita träskor.

Så var det. Även om det skiljer några år på oss. Man skulle inte lyfta på fötterna för de slets de bra.

Twist och dubblelLångrep hade vi. Mest TWist. Gummiband. resårgummiband.

Men två långrep som vi vevad åt varsitt håll. Mot varandra.

Spela kul var jag duktig på och gillade stenkulorna. Hos oss så gick inte glaskulorna hem. De kom några år senare. De stora var bra att byta med om kulorna började ta slut.
Jag hade massor...stenkulor. Jag spelade mest med killarna för de var mer aggressiva i sitt spel så man vann mest kulor av dem;)Men då kune man inte sitta för de rullade inte dem alltid de kastade mot pyramiden och det gjorde döont.

Åhhh jag tyckte det där är ju igenkänning med Annika slår....lätt lyra. Men jag sköt långt. Bra på att fånga bäst på att kasta. Man ska försöka slå låga utmed marken helst ska de studsa lite:)Så får de inte poäng på lyra. man asså när man missar med det platta DÅ. För det har ju hänt. Tre försök.

Vi hade en stor skolgård och vi spelade brännboll på gympan. Efter gården låg en parkering och en liten väg, sen bakom där.. kyrkan. JANANDERS sköt dit. Till kyrkan med runda trät.

Då var nån bra på att springa, hämta, kasta fick stå där långt bort och ta dem för annars hade han kunnat springa fyra varv(räknas ju inte men ändå)
Vi hade nåt som hette kasta kniv.
Man skulle kasta kniven i gräsmattan och där den hamnade i marken där fick motståndaren sätta foten. Det gällde att få de andra på fall då åkte de ut. Tappa balansen.
Men det gjorde vi inte i skolan för man fick ju inte ha kniv där. Sen hade vi nåt som att man ritade en ring och delade den i fyra länder eller två. Då gällde att med pinnen rita i gruset och där man ritade var ens land.
Man fick stå i sitt land. Men den andre kunde ju ta tillbaka det man tagit;)Ja och innan jag skickade detta så såg jag spelreglerna i Elisabeths kommentar.

Vi lekte sånt på kvällarna tills vi hackade tänder. Fingrarna var blåa tårna stelfrusna. Men det var så skönt med vårlekar.

Vad bra inlägg hoppas du snart får tillbaka datorn.

Kram
Susanne

Annika said...

Suz:
Å vad kul att du gillade det jag skrev.

Slita träskor ja...
Ett annat bra sätt att slita ner dom var att bli skjutsad av ngn på cykel. DÅ kunde man sätta ner träskorna i marken och slita dom på det sättet. HAHA!!

Just det, tre försökmed slagträet på brännbollen, så var det ja...Det hade jag glmt bort.
Du ser, jag bryr mig inte :-)

Oj, vilken aggresiv kulspelning :-)
Så du minns också det där med länderna...Just det!

Härliga minnen!

Jomen jag skriver från min dator. Frpn Ingrid. det är modemet, bredbandet, som äör kajko.
Blir SÅ LACK!!!!

Vill ju helst skriva i hemmets lugna vrå, men jag är tacksam mot Ingrid. SÅKLART!!!! TUR att man har henne...
Ville inte släpa med datorn och betala 10 dollar på sbux för att kunna skriva och kolla in allas bloggar...

KRAM!!!

Mz.olsson said...

Vilka härliga vårminnen som dyker upp!!
Brännboll, ja!! Här är en till som inte var nån höjdare på brännboll! Men jag var envis o ville alltid FÖRSÖKA med det runda racket. TVÅ slag - missade nästan jämt, o så blev det till att använda det platta racket till sitt sista slag...
Hopprep o "gummiband" var favoriterna!!

petchie said...

Jättehärligt inlägg!! Jag är så imponerad över ditt MINNE!! Jag kommer inte alls ihåg vad de olika kulorna hette (vi SPELADE aldrig kula, kanske killarna gjorde men vi tjejer samlade bara på dem!) eller vad hopprepslekarna hette... Så dåligt minne jag har!
Brännboll var inte kul förrän vi började spela softball istället på gymnasiet och det bara var vi tjejer (killarna hade en manlig gympalärare som var URTUFF och han fick inte (eller ville kanske inte) ha tjejgympa!??). Så mycket roligare tyckte vi alla!
Kram och tack för ett fint nostalgiinlägg!
PS Hoppas att internet kommer tillbaka snart, been there done that last week ;-)

Annika said...

Mz Olsson:
KUL att du gillade dagens inlägg.
Brännbollen...ICKY!!!
Du var iallafall duktig som ens försökte med det runda träet!!
Way to go!



Petchie:
TACK, vad kul att du gillade inlägget!
Jo, minnet är rätt bra, men det är också roligt att bli påmind om sånt man glömt, som länderna och twist.
Det kanske hade varit kul med brännboll om lärarna hade varit med lyhörda för såna som oss som inte gillade det hela. Men, det var de inte..
SÅ jag förstår ju att det var roligare för dig.

Trist, hoppas det är annorlunda numera det där med lärarnas nonchighet därhemma. Ngn som vet???

JA, jösses vad jag sitter här och längtar hem till mitt eget käll...Här hos den snälla Ingrid kan man ju inte göra så mkt annat än att tyst sitta och skriva och läsa...Hon jobbar hemifrån dessutom, hahaha!!!

KRAMAR!!

Moster Mjölgumpa said...

Vi lekte också det som Elisabeth beskrev. Vi kallade det "Land och Rike"

Det som Annika beskrev med näsan vill jag minnas att vi kallade "Kungens näsa".

Här spelas det fortfarande kula på skolgården.

Caroline said...

Ah...vilka harliga minnen du drog fram dar. Spela kula,brannboll (var inte heller sa bra..men kul var det)...traskor!
Mysigt!

Anne said...

Jag säger som Petra H, vilket minne du har. Det är verkligen helt otroligt!
Haha, det där med nerslitna träskor ner till marken. Det kommer jag ihåg, fick nog aldrig mina egna att nå den nivån riktigt. Men träskor skulle det vara, egentligen är det ju inte direkt barnvänliga skor men de flesta ungar klarade sig ju ändå (var det inte så att ungarna levde lite mer farligt på den tiden...Med farligt menar jag alltså att föräldrar kanske inte var lika hispiga och försiktiga och gick omkring med antibakteriella servetter och våtservetter i väskorna eller andra liknande grejer. Lite skit rensade magen, kidsen kunde ha träskor osv.
Kulorna minns jag också, hur svala och kalla de kändes när man rullade dem mot fingrarna i påsen. Vi lekte aldrig med kula, samlade bara.
Cykeln som kom fram, japp det känner jag också igen. Som liten kanske man tyckte det var det bästa vårtecknet, när man äntligen fick börja cykla igen.
Minnen, minnen.
Surt med internet, hoppas du får det tillbaka snabbt!

Bloggblad said...

Här är en till bredslagare... :)

jag gissar att man blir mer nostalgisk när man bor utomlands. Fast jag blir också vemodig till sinnes när de längtande ljusa vårkvällarna slår till.

Annika said...

Moster M:
Ja, det fanns många roliga lekar, Kom på en till; röda-vita rosen.
BURKEN var också kul.
Näsa lekte vi också. Tror vi kallade det endast för näsan.
ROLIGT att det spelas kula hos dig. Det gillar jag...

Caroline:
Ja, minnena pockar på så här när våren gär sin antåg...
:-)

Anne:
:-)
Det coolaste var nog när ngn slitit ner träskon så att man kunde se foten.
Vi lyckades heller inte slita ner våra pjuck eftersom mamamma tog dom till skomakaren so msatte på en kraftig gummisula...
Snacka surt...
Fldrarna var inte lika hispiga då som nu...Inte.
Vi fick vara ute och leka sent, och glöm det det där med våtservetter. HAHA, vi överlevde...
NU har jag internet tillbaka!!!
Underbart!! UNDERBART!!
KRAM!!

Bloggblad:
Ah, ännu en med dasslocket...HAHA..
jag har alltid varit en nostalgisk prick, men det har säkert förvärrats efter många år i utlandet :-)

Desiree said...

Åh vad jag känner igen allt detta. Du får mig att sitta här och bli helt nostagisk själv. Sitter här och ler och minns...
Underbara barndomsminnen. Åh..
Jag tycker det är underbart att det nu blivit ljusare både på kvällarna och morgnarna. Så skönt och dessutom är ju detta liksom bästa tiden då temperaturen känns helt LAGOM. Ha en toppendag och hoppas det löser sig med nätet.

Marianne said...

Å Annika, ja! Vilken härlig tid det var! Det var evigheter sedan jag cyklade, men det är som du säger verkligen härligt när det knastrar under däcken. Jag hade en rosa Crescent, det var en häst som hette Hero : D

Nu har jag ett par gympadojor som har formen av träskor (INTE foppa) och de funkar lika bra när man ska in och ut och fram och tillbaks. Men träskor ska det vara på landet, inget annat.

Haha, jag var också dasslockare.

Hoppas att Internet funkar snart igen!
KRAMAR!

Annika said...

Desiree:
HAHA, det är bra om jag kan få alla att minnas lite.
JA, nu är det bästa tiden!! SÅ vackert och så behagligt. Idag är det lite för kallt, men det ska bli varmt imorrn och framöver. Underbart!!
KRAM!!

Marianne:
Jag tror att vi också lekte häst med våra cyklar fast vi inte var hästtjejer :-)
Härliga minnen, just det där med gruset...
Låter som ett par bra skor det där. SÅ himla skönt att med slip-in skor. Perfekt.
Dasslocket rules!!
Vi är många sådana :-)

Stor kram!!

leopardia said...

Huuu, vilken brännbollsångest jag fick, och oooh, vilken tur att man är gammal nu, så man kan skratta åt det... hehe...
Hoppas att ditt internet fixar sig snarast :)

londongirl said...

Härligt nostalgiskt inlägg Annika som väcker massor av minnen!!!
Klart man hade träskor! Nedslitna skulle det vara. Sen var det höga gympaskor i tyg också förstås. (Converse) På mina skrev jag "Beatles" :-)

Minns att vi alltid cyklade på kvällarna och alla de lekar som du beskrev lekte vi också.

Röda och vita rosen var populärt. Hoppa rep! Jag skulle gärna vilja att någon berättade hur man gjorde Bondtolvan för jag kommer inte ihåg hur man gjorde den längre!!! Skulle gärna lära ut den till mina skolbarn.
Vi hoppade långrep också.

Tvistband kallade vi gummibanden man hoppade på....man fick ta resårband då...nu finns det i fina färger.
Kulor säljs här i lösvikt...jättefina och nu har barnen nya namn på dem...spagettikula tex. ;-)
Kulspel kommer och går här nu också.

Jag träffade aldrig bollen annat än med dasslocket! ;-)
Dessutom var det ett elände när det skulle väljas lag....trodde jämt att jag skulle väljas SIST för jag var så kass.
Men jag klarade mig och kunde tycka synd om de där tjejerna som blev valda sist...


Härliga tider! Ut och cykla, ut och lek....jämt var vi ute! :-)

KRAMAR I MASSOR!

Sporty Spice said...

Haha, jag kommer så väl ihåg hur jag TJATADE på min mamma om platåträskor men hon sa blankt nej. Det var farligt och man kunde vricka fötterna. Så deppig man var!!! Och så minns jag att vår granntjej som var lite äldre än jag satt på sin killes moppe och släpade träskorna i marken med flit så det skulle bli helt slitna.

När jag hade avskedsparty fick jag ett par svarta träskor av en tjejkompis. Det känns svenskt och exotiskt här i USA. =)

veronika said...

Vilket fint inlägg Annika!
Blev riktigt nostalgisk av att läsa ditt inlägg idag!
Kulor ja, båda mina barn har fått uppleva hur kul det är att både spela och samla på kulor. Både i Sverige och här, lite roligt.
Träskor, ja jag fick halv platåsulor på mina träskor och jag var lycklig må du tro!Men ärligt talat så gillade jag aldrig riktigt träskor, med mina pinnben och smala veka vader, så var det lite jobbigt för mig att gå i dom..
Hade du V jeans? Oh, vad stolt och lycklig jag var med mina utsvängda V jeans!
Brännboll gillade jag, blev alltid utagen till turneringar, för att jag slog och sprang bra.
Sedan alla lekar du skrev om, ja vad kul det var!
Sedan cykeln, oh vad härligt det var att ta ut cykeln och cykla första vårdagen. Min hette Apollo och var Rosa.:)
Annika, ditt inlägg om dina fina saker gillade jag!
Får jag fråga vart du köpt den fina Arabia keramik tallriken? En sådan vill jag också ha!
Kram!

Annika said...

Leopardia:
Brännbollsångesten kommer alltid att finnas där.
TUR att man kan garva åt det nu. Det tog många brännbollsfria år för att komma till den insikten :-)

Londongirl:
KUL att jag väckte lite minnen hos dig. Det var det jag ville!
Just kvällscyklingen var så extremt mysig! Der tär sånt man inte glömmer.
Röda-vita rosen var kul. Vi lekte den leken för ngt år sen med alla kusiner och ngra av oss syskon. Attans vad jobbigt det var. Det är bara att inse att man inte orkar springa som man en ggn gjorde.
TYVÄRR, tyvärr så minns jag inte bondtolvan...Kanske vi borde googla den?
KUL att dagens barn spelar kula. DET gillar jag!!
Brännbollen...GULP...
Men visst var det härliga tider!!!
Kram!!

Petra A:
Inte du heller alltså, fick platåträskor...
Kanske lika bra.
JUST det!! Att släpa trädojjorna efter moppen måste ha varit mkt effektivt!
KUL att du fick träskor av dina kompisar då du flyttade hit!!

Veronika:

TACK veronika!!
Vad glad jag blir!!
Visst hade jag V-jeans!! GILLADE dom supermkt!!
V-jeans som var utsvängda!! Stolthet!
Så du gillade brännboll! Det måste ha underlättat väldeliga på vårarna för doig :-)
TACK, vad kul att du gillar Arabia tallriken. Den har jag köpt i Finland, på en affär som heter halpa-halli. Men jag är ganska säker på att den finns i sthlm också. OM den ens finns längre. Den har flera år på nacken..
KRAM!!!

malou said...

Hos oss hette det inte "dasslock" - det hette "tjejträ"...Jag avskydde också brännboll, inte kunde jag slå, inte kunde jag springa och inte kunde jag fånga bollen. Men numera, när man spelar bara på skoj, då tycker jag det är riktigt kul!

Annika said...

Malou:
Tjejträ...
D¨är det nog bättre med namnet dasslock. Tjejträ?? DUMT!!!
YUK, inte kul inte...
BRA att du tycker det är kul nu. Jag ids inte ens pröva ;-)