Friday, January 09, 2009

Show and Tell: Förändringar....

God Morgon!

Idag är det fredag (igen) och Show and Tell (igen).
Det är Strandmamman som håller i dirigentpinnen den här månaden, och idag står ”förändringar” på tapeten.

Förändringar sker hela tiden. Vi blir äldre, våra barn växer upp och förändras. Min en gång så släta persikohy är numera fylld av rynkor som går som ett nätverk från ögonen. Mitt hår grånar mer och mer alltmedan jag förändras alltmer till en medelålders kvinna (NEEEEEJ, jag är ju bara 26 år ju!! Vänta, vad hände?? Det är ju fortfarande JAG, som är som en 26 åring i allt jag gör, ju. JU!!)
Men förändringen har gjort att mina knän värker alltmer, det knakar oroväckande i lederna när jag går upp för trappor. Värk är en förändring.

En baby blir stor på nolltid---förändring.
Först har man en liten hjälplös unge, och vips har man en 12 åring som är tuff och självgående.
Förändring.

Höst blir till vinter som blir till vår som blir till sommar.
Förändring.
Hela tiden.


Sommarstugan vid sundet i vinterskrud....

Förändras till...

...detta i sommarskrud...

En mormor flyttar från sin gård in till stan.
Förändring.
Någon älskad får förändran i cellerna...
Förändring.
Förändring för ALLA.
Alla närståendes liv förändras som genom en kastvind.

Förändringar sker hela tiden. På gott och på ont.
Och, vi kan inte göra ett dugg åt så många av dom.
Bara titta på.
Följa med.
Acceptera. Gissar jag.

Här hittar du fler fredagsbloggare!

Nilla,
Simone,
Desiree,
Annika,
Anne,
Petra ,
Millan,
Anki,
Marianne ,
Victoria,
Cecilia,
Leopardia,
Strandmamman
Jemaya
MiaD
Lena
Erica

Nygammal fredagsbloggare som hoppat på igen!!
Marie

Alla som vill får vara med!! Om JUST DU känner för att delta så hojta till så länkar jag (eller någon annan fredagsbloggare) upp dig!

Ha en BRA fredag!!

36 comments:

Mia said...

Hej!

Det verkar som om jag har ramlat av din fredagsbloggare-lista. Men jag var inte jätteaktiv heller, så jag tror att jag börjar med en mjukstart i år. Jag hojtar m a o till igen om jag propsar på att vara med igen. ;)

Men följer gärna din blogg ändå och har en länk från min blogg. Om du vill lägga upp en länk till mig blir jag jätteglad, jag bor i London om jag inte har berättat det förrut.

Ha en jättefin helg!
Kram Mia (Mia's Pearls)

Annika said...

Mia:
What?
Har jag ingen länk till dig?
Det trodde jag...
Vet du, jag ska genast lägga upp en. jag gillar ju din blogg, mycket!
Precis, HOJTA till när du hoppar på temat igen så ska jag genast länka upp dig där!! BE SURE OF IT!!!
ha en superfin helg, mia!!
KRAM!!

Petchie75 said...

Du har så rätt Annika, förändring är både på gott och ont. Även det där att se sitt barn växa upp måste vara bitterljuvt, både härligt att se hur hon växer och utvecklas till en självständig människa men också nostalgiskt att tänka tillbaka på hur liten hon en gång var...
Fina bilder från ert sommarställe - hur länge sedan var det du såg det i snöskrud?
På tal om förändring, jag upptäckte igår att det är dags att färga rötterna igen, det grå sticker upp nu (färgade precis före jul) så det är väl bara att be min profssiga hårfärgare här hemma att ta fram handskarna ;-)
Stor kram
PS Jag tänkte på er när jag skrev mitt inlägg, att vi nu kan ses i PR när ni kommer för kryssningen - verkligen JÄTTEKUL!!! Första bloggträffen på puertoricansk mark!!

Annika said...

Petra H:
visst är det bitterljuvt att se sitt barn växa upp.
Det är det...
Roligt och lite sorgligt.
Jadu, när såg jag somamrtugan i snöskrud senast? Kanske vintern 01 eller 02.
Det är så vackert om vintern också...
JAPP, precis som du ska jag snart till frissan och täcka mina grå hårstrån också. Det behövs. Men du har din frissa på hemmaplan...PERFA!!
YESSSS!!!! Jag är skitglad att du stannar på PR!!
Gud vad knäppt, vi har ju knappast setts ofta, men ändå...jag tycker det är kul.
Och YES när vi kommer ner till PR i april DÅ ska vi ses!!
KRAM!!!

Miss Marie said...

nu är jag med igen! :D

visst kan förändringar vara både bra och onda, men de är ju onekligen en del av livet!

Annika said...

Marie:
KUL!!!
Ska genast kika on hos dig, och länka upp!!

Anonymous said...

Barnen växer så det knakar. När goda vänner får en bebis känns det verkligen som en hel evighet sedan mina egna var små trots att de fortfarande är ganska så små. Bebistiden var härlig. Särskilt när de är runt 6-12 månader och kan krypa men inte springa och inte prata så mycket heller :-)
Ha en skön helg du också!

Tankevågor said...

Mycket bra skrivet Annika! Det är ju precis så det är är. Förändringar kan vara både på gott och på ont.
De kan vara självvalda eller inte...

Just det där att förändra sin egen situation tror jag vi alla någon gång ställs inför. Ibland tror jag att många tänker att det här går inte, eller tänker att om det inte vore för det och det så skulle det nog gå....osv
Istället för att tänka vad jag själv kan jag göra för att det SKA gå att förändra? Vilket är mitt nästa steg mot målet som jag vill till?
Nu blev det här långt men jag vill försöka få fram att förändringar kan vara positiva och göra att man kommer vidare i något man själv valt.
Vad jag svamlar... Förstår du nåt? Jag får nog maila istället. ;-))

HA EN SKÖN FREDAG!!!
KRAMAR

Annika said...

Nilla:
Ja, det är lite läskigt det där med växandet...Att det gå så fort!
Visst, när man träffat bäbisar känns det så avlägset mot när ens egen var liten...otroligt.
Ha det så jättebra!!

Fritt ur hjärtat said...

Ja men visst är det så, förändringa är livet helt enkelt!! Både på gott och ont, precis som livet. Å värk är förändring. Det vet jag;-)

Cecilia said...

Vad bra skrivet!!Så är det ju verkligen.Fina bilder båda två även fast jag föredrar hur det är utan kylan.
Ha en trevlig helg!
Kram

Annika said...

Londongirl:
TACK!!!

Jo, jag försöker nästan alltid att vara postiv och se till det bästa i allt. Så visst är många förändringar postiva. Men även i dom negativa förändringarna gäller det att se så ljust på det hela som möjligt.
Ibland måste vi tvingas till att förändras, och ibland väljer vi själva!!

KRAMAR till dig!!

Annika said...

Simone:
JA!! DET vet DU!!!
Troir inte jag ska gnälla en sekund i ditt sällskap.
KRAM!!

Cecilia:
TACK!!!
Snällt sagt.
Just nu föredrar jag den kalla bilden ;-)
Kramar!!

Emmama said...

Vad intressant! Jag måste säga att jag älskar fredagstemaskrivandet och jag fattar inte varför det ska vara så trögt för mig att få det gjort. Intressanta ämnen denna månaden! Har missat mycket på bloggen ser jag, intressant med facebookdiskussionen tex. Jag älskar facebook men inte så mycket för funktionerna som att posta filmer och inlägg och sånt utan för att man när man loggar in snabbt kan höra av sig till många genom ett hej på någons sida, ett litet mail till nån och så lite kommentarer på någons status. OM du nu vet vad jag pratar om.. :) Om ni också skaffar och blir vänner med dottern kan ni se ALLT hon gör (utom mailen hon skickar) så jag upplever det som säkert. Och jag håller med andra om att det var fantastiskt att hon frågade er! Jag, som ändå var hyffsat ordentlig, skaffade lunarstorm utan att mamma och pappa hade en aning tex. Hoppas ni kommer överens om facebookandets vara eller icke vara så småningom! :) Och man kan ju tex ge det en prövotid och funkar det inte så måste hon ta bort sitt konto sedan.

KRAM och trevlig, trevlig helg!

Annika said...

Emmama:
JÄTTETACK för din input i FB-debatten!!
Ni har alla övertygat om att K borde få konto på FB. Så, så får det bli framöver.
Nej, det är just det där med tramset på FB som jag är emot...jag menar blommor, martinis etc. Please, liksom.
Men för en 12 åring är det nog rena drömmen. Det kan man ju själv tänka sig också att man skulle ha tyckt.
Visst, jag är så glad att hon frågade oss om lov. Jätteglad.


Vad roligt att du gillar temat!
Du kan väl hoppa på igen? Det vore jättekul.
Säg bara till den fredagen du vill vara med så ska jag länka upp dig!

Kram!!

Fritt ur hjärtat said...

Jag menade inte det, hoppas jag du vet också!!

Annika said...

Simone:
HAHAH, men det är ju SANT ju!!
;-)
KRAM!!

Kerstin said...

Åh, vad bra skrivet. Livet rullar på i en, som det känns, accelererande fart och vi hinner inte med. Känner oss som 25 i sinnet men som 105 i kroppen emellanåt. :) Hur ska man hinna allt man vill göra?
Man får helt enkelt försöka leva efter det gamla uttrycket; Carpe Diem.
Ha en jättefin fredag, Annika.
Kram

Jemayá said...

Lite nostalgi över det hela - det är ibland bra att stanna upp och ta sig en funderare. Om FB: för mig som inte har så mycket trafik på min blogg känns FB mera givande, eftersom jag kan följa med andra (det bestämmer man ju själv om man vill skriva vad osm är på gång eller inte) och att skicka meddelanden eller chatta går jättesnabbt. Struntar i de flesta spel, men även om man bara har lite tid, ger den ändå en känsla av att ha kontakt med människor. Ni kan vara stolta över er själva som uppfostrat en dotter som litar på er och vill diskutera saker och ting. Kram!!

Saltistjejen said...

Javisst är det så med förändringar. Man lä sig leva med dem och acceptera dem. kanske t o m uppskatta och längta efter dem. Iallafall ibalnd.
Jag gillar faktiskt förändring. har lite svårt när det går alltför lång tid utan att "nå´t händer"... Men visst har jag varit med om vädligt jobbiga och svåra förändringar också. Och det är INTE kul! Men man lär sig ta vafa på det kan kan från sådana också. Har skrivit lite om det i ett fredagstemainlägg som jag ej hunnit posta än, men det kommer.
Idag har vi sol och kyla här! Underbart vackert väder! Hoppas DC-vädret är lika fint. Ska tydligen bli snö i helgen. Jehoo! :-)
Varma Kramar!

Erica said...

Jag håller med om allt du skriver om förändring. Det går så snabbt allting. Till och med jag, som bara är 24år, tycker att tiden går oroväckande snabbt...
Man får se till att leva och njuta av nuet och samtidigt blicka framåt mot nya äventyr :) Varje tid har sin tjusning :D
Ang. barn så har jag ju inga själv, men kan tänka mig att tiden går ännu snabbare då...

Och man är ju inte äldre än man känner sig, har jag hört någonstans :D

MVH /Erica

Anonymous said...

Bra skrivet Annika! Jag själv har varit med om många förändringar , tex många flyttar, varit tvungen att lämna USA brådskande pga av att visumet gått ut..bortgång mm mm. En del förändrinagr är bra och berikande medan andra inte alls är lika bra..Själv gillar jag förändringar och är van vid förändring men sista 5 åren har varit lugna så just nu längtar jag efter en förändring.
Visst är det en liten sorg när man ser barnen växa ifrån en...både roligt och ledsamt.
Har du provar Jättenattljusolja, Evening Primerose, Efamol? Det är bra för mycket, hormonbalansen, PMS, ledvärk )kanske hjälper det dina knän)hår, hud mm.
Sjäv bröt jag ryggen i höstas, ramlade av hästen min, andra gången jag satt på henne. Det blev ambulans, sjukhus, catscan mm. Jag hade tur i oturen kan man säga. Idag mår jag bra igen och kan gå utan problem, men har fortfarande ont i vissa lägen.
Ha en trevlig helg!
Kram

anna of sweden said...

Haha! Precis vad jag skrev om igår.
Åldern.
Men det är väl bara att gilla läget.
Och kisa när man tittar sig i spegeln ...
Trevlig helg!

StrandMamman said...

Jättebra inlägg Annika!
Det är ju så med livet att det går upp och ner, och de trevliga stunderna varvas med de mindre trevliga... men man tar sig igenom dem, liksom man tar sig igenom livet. Kram!

Anne said...

Vad bra skrivet! Ääääälskar vinter-och sommarbilden från stugan. Jag är så svag för före-efter bilder, tagna vid olika årstider. Apropå fotobok, jag gjorde en under julhelgerna som heter 4 årstider. Bilder från de fyra olika årstiderna (mycket före-efterbilder från samma platser) under de 4 olika årstiderna här i Portlandområdet.
Du har så rätt, förändring är oundvikligt. Det kommer vare sig man vill eller inte. Självvald förändring tycker jag är positivt och nåt man mår bra av. Men förändring man inte valt (som sjukdom) utan bara kommer och man måste anpassa sig till vare sig man vill eller inte, den sortens förändring är inte önskvärt.
Trevlig helg Annika, kram!

Anonymous said...

Åhå jag fredagsbloggar ju också! :P

photobyjennie said...

Hej & god fortsättning!

Hur funkar det med att vara fredagsbloggare? Man kanske skulle hoppa på?!

Undrar Jennie!!

Villa Nian said...

För mig kommer 2008 alltid att vara mitt personliga förändringens år. Fredagsbloggare....jo sen kanske :-)

Villa Nian said...

För mig kommer 2008 alltid att vara mitt personliga förändringens år. Fredagsbloggare....jo sen kanske :-)

Linda said...

Nog är det tur att de finns ändå, förändringarna.
Hur ont det än kan göra och hur mycket man än stretar emot, så hade vi inte velat stå och stampa på samma ställe alltid.
Inte en chans.
Hoppas ni har en skön helg!
Kram

Hannele på Hisingen said...

Kul bilder, tänk så annorlunda det blir.

Annika said...

Kerstin:
SÅ sant som det är sagt: carpe diem!
Jag försöker att leva efter det. Har tom en ring som ständigt påminner mig om just carpe diem.
Fr visst känne man sig ung!!
Hoppas din helg varit skön!!

Jemaya:
Japp,ibland är det nog bra att stanna upp och tänka till, kansek se tillbaka. Men leva nu!
FB: Jo, jag kan förstå lockelsen, och även det som är bra med FB.
Jag ser ju det där omedbara. Nu har jag två konton i familjen, K och Peter :-)
Jag avstår ännu så länge.
KRAM!!


Saltis:
Så sant, förändringar sker hela tiden. Och som du säger så kan det ju vara gott också, ofta.
Gott och ont, det är ju livet...
Såg ditt inlägg, och tyckte det var mkt bra!
Nu har helgen gått. Så fort, som vanligt...
KRAM!!

Annika said...

Erica:
Det stämmer nog det där att man inte är äldre än man känner sig. Därför är jag ständigt 26 :-)
Men visst går tiden fort, och jag tycker att den går ännu fortare varje år.
Vid 30 tycker jag att expressfarten började.
KRAM!!

Veronika;
Som tur är vet jag lite mer nu när jag mailat med dig. DRAMA!!!
Det var ju förändring, men inte så stor att den var förfärlig, tack och LOV!!
Visst är alla förändringar livet. Att barn växer upp är ju livet och jag kan tycka att det är roligt, nu kan ju K och jag göra massor med saker ihop och dela intressen! Sånt är KUL!!
Sen finns ju andra förändringar som är av ren ondo...men...
KRAMAR!!!

Anna:
Haha, ja kisa eller börja med Botox ;-)
NÄ; det vill vi INTE.
Livets gång, helt enkelt.
KRAM!

Strandmamman:
Ja, hela livet är ju egentligen en enda lång förändring.
Gillade ditt val av tema!!
KRAM!!

Annika said...

Anne:
TACK min vän!!
Vad glad jag blir!
KUL med ännu en fotobok (jag bör få min under veckan).
Visst är det så...du har så rätt i det du skriver i din kommentar om förändring. Det finns BRA o det finn (mkt) dåliga!
Jättekram till dig!!


Marina:
Men då ska du upp på listan...

Jennie:
Absolut!
Det är bara att hoppa på. Nästa fredag är det "Längst under" som gäller.
Hoppar du på då så länkar jag upp dig till nästa vecka. Sen är det bara att hoppa på temat varje fredag efter det.
god fortsättning!

TINA:
JA!! Jag vet! för dig var det ett stort förändringens år!
Vore superkul om du hoppade på temat, tycker jag!!!
Kram!

Lindalotta:
HELT riktigt. Du har helt rätt!!
Vi vill inte stå kvar och stampa utan att ngt händer.
Hoppas att helgen varit BRA!!
Kram!

Hannele:
Visst blir det :-) Och skönt är det. Älskar verkligen de fyra årstiderna!!

Marianne said...

Ja åren går och kroppen funkar inte som den SKA längre! Det är liksom konstigt att man inte orkar hoppa runt som förr. Orkar inte vara vaken hela nätterna och lösa världsproblemen utan bittra efterräkningar dagen efter. Det enda som är synkat är väl att man ser sämre på nära håll så man ser inte de yttre förändringarna i detalj så bra som om man hade haft samma närseende som förr : )

Och barnen, de där små barnen ... Du vet när sonen tittar ner på en och säger "du mamma, du börjar bli gråhårig" ...

Men som du säger, vad annat kan vi göra än acceptera?

KRAM!

Annika said...

Marianne:
HAHAHA!!
JA, så är det :-)
Gillar det du skriver om synen. Men än så länge är jag helt glasögonfri (vi får se hur länge DET varar).
Och gråhårig? JA! Som hjälpligt täcks med slingor.
Nej, det är inte så mkt annat man kan göra än att just acceptera.

KRAM!!!