Wednesday, December 10, 2008

Julfunderingar





Nu börjar det lacka mot jul, och tankarna går då gärna till svunna tider.
Varför pockar julen så på det förflutna? Varför tänker vi oss gärna tillbaka till vår egen barndom så fort december månad gör sitt intåg?
Julen är sentimental och vi vill alla, eller åtminstone vi som har bra jular med oss i bagaget från barndomen, återuppleva barndomens magi när vi ordnar, pysslar och planerar inför jul. Vi vill se barnens ögon glittra, och vi vill se deras förväntan!

Julen är magisk, trolsk och spännande.
Då vi var barn slapp vi ju allt det jobbiga, som att planera, köpa in julmat, laga julmat, julstäda och julpynta...OCH, så slapp vi stressen att köpa julklappar. Vi slapp även att kanske undra om pengarna skulle räcka till klappar åt alla barn och julmat och allt det andra som hör till julen och som kan stressa oss vuxna.
Istället var allt som en enda glittrig, lång månad fram till julafton. Man väntade, önskade, klämde på julklapparna man hittade i familjens klädkammare vilka låg gömda i ett skåp. Å, vad roligt det var...Men varför gick tiden så långsamt? VARFÖR fick vi aldrig JULLOV!!? Jullovet låg som ett snöglittrande skimmer i slutet av december.

Eftersom vi barn aldrig kände stressen och pressen blev allt desto ljuvligare. All julskyltning på gator och torg, doften av pepparkakor och saffransbullar då man kom hem från skolan. Mammas mandelformar som jag älskade så! Dom som under julen fylldes med vispgrädde och hallonsylt. Mums! Jag visste ju var mandelformarna fanns, så tidiga morgnar kunde man finna mig i köket med handen i en av de många kakburkarna. Nej, mamma blev ju inte så glad...men, ja...jag njöt desto mer av mandelsmaken i arla morgonstund.

Vår mamma fick baka pepparkakor i omgångar innan jul. Vi var ju fyra barn som älskade dom och åt och åt! Och det var ju roligt att även själv få baka ibland, även om jag tröttnade fort på det. Bakning har aldrig varit min grej, inte ens då jag var liten tös.

Julstädningen var en annan femma...ALLT skulle städas, alla skåp, garderober, bokhyllan (alla böcker skulle dammas av), golven skulle skuras och bonas...ALLT skulle vara perfekt innan man kunde julpynta. Inte en pinal kunde komma upp innan huset sken!
Jag minns julstädningen som dagar då man alltid frös eftersom fönster stod öppna och balkongdörrar stod på vid gavel. Huset skulle ju vädras ut.
Men, sen var det ju desto mysigare då allt kärt pynt kom upp i huset, brasan tändes på kvällen och vi barn, och våra föräldrar, satt och drack te och kaffe i det milda skenet från elden i den öppna spisen och från ljusen på bordet.

Granen kläddes alltid den 23 december, alltid!!! Inte en dag innan. Det var det underbaraste av underbara när julgranen verkligen stod grön och grann i stugan.

Nu är jag själv vuxen, och visst känner jag viss stress inför jul, speciellt brukar jag känna en otäck stress dagarna innan jul, och inför min julfest (som nu är över). Men annars...nej, jag stressar inte så mycket.

Visst vill jag återskapa allt det magiska för Karolina. Jag vill att hon ska få samma glittriga och mysiga minnen med sig som jag har. Det har hon nog fått också eftersom hon har en julgalen mamma.
Ibland brukar jag tänka att hon och jag är ungefär lika julbarnsliga i vår planering. Det är roligt att ha fått en dotter som tycker det är lika kul med mys och fix som jag gör.
Visserligen tokstädar jag inte som mina föräldrar gjorde, och GÖR!! Och visserligen bakar jag inte alls i det omfång som min mamma gjorde, och gör. Men, det är så mycket mer som gäller än ett bonvaxat hem...

Det är stämning, känsla och mys som ska gälla, och den stämningen vill jag dela med mig av till alla.

Vad har ni för barndomsminnen mer i bagaget av julfix och julstädning?

Ha en bra, och stressfri (självklart) onsdag!

23 comments:

Mia said...

Jag har också haft väldigt fina barndomsjular. Fram tills jag var 12 eller så firade vi alltid tillsammans med min bullriga släkt. Vi var 5 familjer som träffades, ALLA födelsedagar, jul och annat och det var en riktig julcirkus!

De andra juldagarna var det "bara vi i familjen" och då myste vi desto mer med ljus, fikon, pepparkakor. Mamma gjorde alltid väldigt julfint och hade julmusik på jämt. Mitt mindre tjusiga, men dock lika charmiga minne är när mamma och pappa ALLTID propsade på att köpa en jättebillig gran, gärna dagen innan julafton. Då var det en sport för mig och brollan att få den att se fin ut. Jag minns en gång hur gles den var på mitten, så vi satte in e hel tomtedocka i granen och vips, så blev den jättefin. ;)

Annika said...

Mia:
Låter supermysigt allting. Speciellt de dagar det bara var ni. kan tänka mig att det blir lite mkt när det är fem familjer, men säkert också jättekul!!!
Julgranen som skulle vara billig :-)
NMina fldrar har ett par kompisar som en ggn köpte en gran som var så gles att mannen i familjen skruvade in nya grenar, hahaha!

Sara said...

Ja det var verkligen härligt när vi var små! Jag är inte heller alltför crazy vad gäller städningen, utan som vanligt bara. Inget bonande här inte. Men julbak och godis, självklart!!! Har hållit på i flera dagar så nu har vi fyllt upp både frys och kyl. Vi har ju lilljul här på lördag så då startar vi med pepparkakor och morgonfika framför Luciafirandet på tv. Vid halv 5 kommer de andra och då blir det mat och sen kakor och godis i massor, mysigt, mysigt! Och julklappar till E1 och E2. Älskar dig, sis!

Annika said...

Sara;
Ja, det var mysigt! SÅ mysigt.
Allt utom frysandet och "strängheten" runt den årliga julstädningen :-)
vad mysigt att ni har lilljul på lördag. Kommer Foli då också???
Hoppas det!
DU är så duktig vad gäller bak, sis!!
Julklapparna från mig hinner knapast fream till fredag...Jagskickade dom i fredags, så du vet...
Lucia på lördag...Ska kolla över datorn...
PUSS och ÄLSKAR!! MISS U!!!!

Evas blogg said...

Åh vad jag känner igen mig i din beskrivning av barndomsjularna. Städningen tyckte jag var så jobbig, mamma alltid stressad under de dagarna. Men allt blev så mycket mer koncentrerat till juldagarna då, nu pyntar vi så tidigt och julkänslan blir inte densamma. Tror jag måste skriva ett eget inlägg om detta (vid tillfälle).

malou said...

Jag har aldrig förstått varför man skall tokstäda innan jul - det är mörkt när man går hemifrån och mörkt när man kommer hem, man tänder ljus och ställer fram mer eller mindre glittrigt pynt att se på och bli glad av, och det går alldeles utmärkt att hänga upp julgardiner och adventsstjärnor i oputsade fönster! Städa kan man göra i februari (om man ids).
Jag gör precis så mycket som jag tycker är roligt, och det har förändrat sig med åren allteftersom barnen har vuxit. Numera bakar döttrarna småkakor och kokar knäck när dom kommer hem!

Annika said...

Eva:
Vi är säkert många som minns den här julhetsstädningen. Den kör inte jag, men visst var dte mysigt när allt var klappat och klart. Det var det verkligen.
Själv pyntar jag ju tidigt, men det beror delvis på att jag bor i US där man börjar tidigare. Numera gillar jag att pynta upp i början av dec. När jag var ny i landet tyckte jag det var helt GALET, men man vänjer sig.
Ja, skriv gärna ett inlägg om det hela du också!

Malou:
Nej, jag fattar det inte heller...
BRA TALAT, MALOU!! Me Likey allt du skriver!! ;-)
Låter bra att flickorna fixar med godis och bak.

Petra H said...

Härliga julminnen Annika! Visst var det så att man absolut inte fick julpynta förrän huset var storstädat... och granen kom inte in före lille julafton (23/12) och skulle bara kläs i röda kulor!! Efter vårt år i England fick vi även ha silvriga kulor... ;-)
Jag är inte mycket för storstädning och [plast]granen är redan uppe men det ska nog bli lite dammsugning och röjning innan söndag då vi ska ha adventsfika för vänner och Os kollegor!
Stor kram!

Elisabeth said...

Samma sak när jag var barn; julgranen skulle kläs den 23, INTE tidigare. Då julpyntade vi också, och allt pyntet skulle (ska! ;D) sitta på sammma ställen som det alltid suttit. Jag minns också julen som mysig. Har nog i princip bara positiva minnen av julafton faktiskt. Det är jag väldigt glad för, speciellt när det pratas om alla katstrof-jular som tyvärr är verkligheten i för många familjer.

(Haha, ordverifierngen är grantri. Ganska passande i sammanhanget. :D

Saltistjejen said...

Vilket mysigt inlägg Annika!
Och ja min barndoms jular var verkligen underbara!!! Vi har ju ingen stor familj eller släkt så vi friade alltid endast familjen (jag o mamma o pappa) samt farmor.
Fast jag måste j´nog säga att jag allra helst vill hinna storstäda innan jul Det brukar aldrig riktigt hinnas, men intentionen finns där. För jag tycker att det knapppast finns något härligar än att vakna upp på julaftons morgon i ett nystädat och jättefräscht hem! Pyntat såklart! Och nej, jag har inte pyntat så tidigt heller. Visst till advent kommer ju normalt (inte iår) stakar och stjärnor upp. Och ju närmare julen man kommer har lite fler saker kommit fram. Men granen, nej den vill jag helst inte klä för tidigt. haha" Jag bor i helt fel land när det gäller granen!!! :-)
Men jag tycker att jag hinner tröttna på julpynt och julmys om jag börjar alltför tidigt, så just granen vill jag ska vara fräsch till jul. Visst det behöver inte vara så att man klär den dagen innan, utan kasnke veckan innan jul. men inte tidigare än så.
Jag hoppas också att mitt gamla julintresse ska ta mer fart nu när iv har Ella. kanske när hon blir något äldre )nästa år ovh framåt) så kommer det kännas väldigt annorlunda med jul igen? Som att hitta tillbaks till sina gamla barndosm jular. För de senaste åren har jag liksom tappat lite av allt det som jag tidigare älskade. Mycket pga den stress som du ju skrev om här, och som allltid infinner sig innan jul.
Kram från ett varmt och regning NYC. (Var är jlkänslan vädermässigt nu???????)

Fia said...

Vi kanske skulle byta hem i ett par dagar varje december? Du kan få tokstäda och pynta mitt hus så kommer jag och bakar en massa kakor, lussekatter och hemmabakat vörtbröd i mängder.
Vi kör från nästa år. Deal? Kram!

em said...

Jag är helt inne på Malous linje vad beträffar städning! Hos oss har vi aldrig städat bara för att det råkar vara jul vi städar när det behövs (när det har behövts ett tag). Ända till jag var 25 år firade vi jul på ett litet hotell i Härjedalen - jättekul att träffa sina vänner varje jul och ingen matlagning, skidåkning på dagarna och socialt liv på kvällar och nätter.
Nu för tiden hugger jag julgran da'n före julafton och klär den på julaftons morgon med levande ljus äpplen och pepparkakor - det är nog det juligaste jag gör. Jo, jag gör ju mina julkort, men kakor och kaffebröd gillar ingen i familjen och kött äter vi inte så den delen är enklare än enkel.
Vad beträffar att minnas så är det väl rätt naturligt att man gärna tänker tillbaka på allt trevligt man varit med om. Och julen är ju en slags fixpunkt, det är lättare att minnas sina jular än en onsdag i mars.
Margaretha

Annika said...

PetraH:
Haha, det är sant!! BARA rött, och kanske glitter. Så var det hemma hos oss.
Så det låter väldigt lika i våra barndomshem :-)
Numera veta jag att mina fldrar tar in granen tidigare och det är bra , tycker jag!! Ja, vi snackar den 20 kanske.
Kul med Adventsfika på söndag. Mysigt.
Kram!!

Elisabeth:
Absolut! man får vara glad att man har bar jular i bagaget. Många har ju rena Noren skräckisar och annat hemskt att tala om...

Det låter som om det är lika traditionsbundet i ditt barndomshem hos också! Lite kul. Vi är många som har haft det så.

Saltis.
TACK, vad kul att du gillade inlägget. Alltid kul att minnas tillbaka så här i juletid.
Vi hade inte heller ngn stor familj, bara mina fldrar och min moster (som inte har ngra barn), men o vad mysigt det var, precis som hos dig!!
Visst, absolut...att komma hem till jul är fantastiskt, ligga i nymanglade, frasande lakan (inte manglar jag inte), veta att mamma och pappa tokstädat (fast dom inte behöver). Allt det där lilla extra som gör det extra mojj!
HAHA, jag Saltis, du bor i fel land vad gäller granen...Finns ju knappt ngn att fåp tag i närmare jul.
Fattar ju också att du inte vill pynta upp för mkt eftersom ni ska hem. DÅ får du allt julmys därhemma istället vilket inte är fel, aaahhh!!
ja, Saltis, vi ska hoppas att julkärleken återvänder till dig. Kanske nästa år då Ella är lite större. Det tror jag säkert att den gör, men stressen kan ju helt klart bli för mkt.
KRAM!! Ja, vilket j-a väder!! VARMT, fuktigt, jämgrått, regn...USCH!!!

Anette said...

Ja julstädningen var ju en stor grej när man växte upp. Än i dag kan jag känna mig lite skyldig om jag börja pynta innan jag har städat ordentligt... Givetvis skulle granen inte tas in förrän den 23:e. Jag och min bror brukade ha varsin egen gran i vårt rum, som vi hämtade från mormor och morfars skog. Julbaket höll på i flera veckor och jag brukade hjälpa både mamma och farmor som bodde i huset jämte med att baka och äta pepparkaksdeg i mängder. När vi var mindre brukade vi tillverka egna julklappar till nästan alla släktingar, ivrigt påhejade av farmor. Jag sydde dukar i mängder och min bror snickrade ihop en och annan hylla vill jag minnas... Vilka minnen, vilka barndomsjular.
Nu sitter man här i USA, med plastgran som är klädd med hallmark ornaments, julgranen har varit klädd sen slutet av november! Julstädningen har väl inte riktigt kommit igång än, men man får väl göra ett ryck innan julafton. Bakar pepparkakor har vi gjort men av färdiggjord deg köpt på IKEA (färdigköpt deg existerade inte i min barndoms jular!)
Men samma julstämning och mysig känsla, det har vi även om vi firar julen lite annorlunda nu än förr.

Annika said...

Fia:
Låter bra! men, det finns ett aber; jag tokstädar inte. Däremot tokpyntar jag :-)
Jag gör det vanliga innan pyntet åker upp, sammsuger, dammar, kanske, torkar golven...sen är det klart och pyntet ska fram :-)
Din bakning...OOO jag skulle önska att jag också...

Em:
Hej, välkommen till min blogg!!
ÅH vad skönt det låter med dina jular, både nu och då!! Underbart!! Det där emd att hugga egen gran gjorde vi alltid dom jular vi firade hos Mormor i Österbotten. Fantastiskt mysigt att gå och hugga en gran...Fast, numera bor Momror i lgh inne i "stan".
Vad skönt det låter att slippa alla "måsten" som är uppbyggt runt julen.
Julen är lätt att minnas ja...Det är den, och har man fina minnen talar man gärna om dem. Det lustiga är att julen är mer än fixpunkt för nostalgi än säg; midsommar, valborg, påsk...Vad som helst...Det är nästan bara vid julminnen folk blir sentimentala och tårögda...
Välkommen tillbaka igen, Margareta. Ska kolla in din blogg!

Annika said...

Anette:
Vad mysigt och underbart det låter. Ni hade farmor så nära och allt gjordes från scratch!
Ja, det låter som en idyll.
Som du säger: nu sitter vi i USA och det är annorlunda, men faktiskt lika mysigt!
Men glöm en jättestädning av den kaliber som fanns i barndomen. Det vill jag inte.
OCH du är tillbaks online igen!! Välkommen tillbaka!!

Desiree said...

Vad fint att få ta del av och läsa om just dina barndomsminnen från dina jular Annika. Man förstår varför du älskar julen. Visst vill man att julen ska vara så där mysig och skirmrande fin. Men nog blir det en del stress och press tror jag för oss alla i viss mån. Jag tycker det är så skönt att vi inte ska ha julkalaset hemma hos oss då vi trots allt har fullt upp då vi flyger hem till Sverige den 19:e. Bara fixa mat till julbordet som vi ska ha på lördag är fullt tillräckligt och sedan är det packning och städning som också gäller för min del nu i helgen. Mina föräldrar brukar faktiskt också klä granen just 23:e december. Det ska bli underbart att få komma hem och fira tillsammans med dem så som vi alltid brukar fira. Ha en fin dag trots vädret ;-)

mormor Hannele said...

Stressen och pressen hoppar jag över, på julen ska man göra det som är mysigt, det som flera i familjen uppskattar. Maken har alltid bakat pepparkakshus med barnen, nu har de vuxna barnen tagit över... Jag som trodde den traditionen var slut :)

HusEtt said...

Julen är inte riktigt min högtid. Nog mycket för att mina minnen inte är så där fina som allas här. Men så kul det var att läsa om det. Nu för tiden är julen en skön ledighet och jag ser verkligen fram mot den just nu :-). Tina

Anne said...

Annika, jag gillar verkligen dina julinlägg du haft på sistone. Det känns så varmt och gosigt komma in och läsa, speciellt som detta år då jag bara känner att den där riktiga julkänslan fattas. Jag får mer julstämning varje gång jag varit inne hos dig och läst.
Jag minns också mina barndomsjular, som du säger, speciellt den här tiden på året kommer minnena upp. De där små detaljerna som alltid skulle vara. Man märker verkligen hur egna och unika varje familjs jultraditioner är när man sen som vuxen börjar fira jul även med sin partners familj (som har helt andra traditioner....det kan ju vara så små saker som att där är det alltid bara gröna bollar i granen...) Och att även skapa sina egna traditioner. Jag har nog känt att jag vill ha mycket av det jag minns från mina jular, samt även införa saker jag tycker om och som liksom blir mitt bidrag till att skapa en egen jul. Jag kan känna att julen är mycket barnens högtid, det blir inte riktigt på samma sätt om man inte firar en jul med barn omkring sig.

Kerstin said...

Vilket härligt inlägg du har gjort. Du verkar vara lika tokig i julen som jag. ;)
Själv är jag uppvuxen på nästan samma sätt. En mamma som tokstädade, bakade, gjorde sill, syltor, skinka, you name it. Det var alltid julfirande med tjocka släkten och det var så kul. Stämningen var så härlig och det låg alltid förväntan i luften.
Sen man blev vuxen har det blivit lite annorlunda. Som barn slapp man känna av stress. Mitt hem ska vara pyntat från golv till tak. Mycket rött och guld. Tomtar i massor (jo jag är nog lite galen) och en julgran som kläs kvällen den 23:e. Inte före!! Det är viktigt. ;)Julgodis och knäck är ett måste. Skillnaden från då till nu är väl att som barn fick man ett litet paket redan på morgonen som tomten snällt nog hade lämnat under natten. Sen kunde man gå omkring hela julaftonen och bara vänta på den goda maten men framförallt julklapparna. Som vuxen är det en himla massa jobb hela julafton, sen kommer klapparna och då är helt plötsligt allt över, som man har jobbat med i ett par veckor. Det är lite som att sticka hål på en ballong. Poff så sitter man där som en trött liten mor och tycker att det är skönt att det är ett år till nästa gång. ;)
Ha det gott, Annika.

Annika said...

Desiree:
Jag förstår verkligen att du är glad över att julmiddagen inte är hos er. allt man själv är värdinna för skapar ju stress. Det är lugnare att gå bort till ngn annan istället.
Ni får det nog supermysigt på ert julbord.
Ja, jösses, tänk att du åker hem så SNART!! SÅ kul för er!
23 dec verkar standard att klä granen i sverige.
KRAM!!

Hannele:
Absolut, bort med stress och press i den mån det går.
Låter mysigt med papperkakshus...Klart barnen vill fortsätta med det :-)

Tina:
Jag har all förståelse för att julen inte varit en skimrande bubbla för alla.
Numera har du säkert lite roligare på julen, och en lååång skön ledighet är alltid underbart!! Förstår ju att det blir en del jobb för er del!

Annika said...

Anne:
Vad roligt att du gillar att läsa om julen inne hos mig. Jag blir så glad!!
Det blir med all säkerhet fler julinlägg den här månaden :-)
Jo, det är klart att det blir annorlunda för er som sitter i ett annat land, och inte har barn. D¨kan det lät bli svårt att hitta julstämninen. Dom första åren i US var inte lätta för mig. Usch och fy vilken hemlängtan jag hade om julen. Men den hemlängtsan har lagt sig sedan K kom till världen och sedan vi skapat egna traditioner. Man slipper ju konkurera med Peters familj eftersom julen här firas på juldagen, det är bra. man får det bästa på så sätt.
KRAM till dig!!

Kerstin:
TACK!
Vad kul att du gillade inlägget. ja, vi verkar vara många som delar detta med mammor som tokstädat och fixat mkt, och även pappor förstås.
Som du säger, stressen kommer när man bli vuxen, innan dess kände man inte av den. Du har rätt, numera tenderar julaftonen att gå så fort att man inte hänger med. Annat var det förr...
ha det så jättebra!!