Friday, October 10, 2008

Show and Tell: Om jag kunde byta karriär skulle jag...

...inte vilja ändra något alls...

-Men, vad GÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR du hela dagarna?????
Det är en fråga som svenskar i Sverige gärna frågar mig; VAD GÖÖÖÖÖÖÖÖR DU????
En svensk boende i USA , eller en amerikan, skulle aldrig någonsin ställa den frågan. Här är hemmafruar, eller stay-at-home-moms något som syns, och finns, överallt. Inget konstigt med det, men det verkar ibland väldigt märkligt i sverige-svenskars ögon.
Fast egentligen är det är det ju bara ännu en sak som är ANNORLUNDA.
Annorlunda, men inte fel. Här är det en norm, hemma är det sällsynt. Jag är faktiskt enbart så otroligt GLAD och otroligt TACKSAM över att jag har det liv jag lever.
-Saknar du inte ett jobb? Blir det aldrig tråkigt???

Svaret på den första frågan är att det är FULLT upp under dagarna. Och nej, det blir inte tråkigt. Tvärtom kan man tycka att dagarna flyger iväg. Och fullt upp har man ju ändå med det som rör livet. Skjutsa och hämta Karolina till och från olika aktiviteter, städa, handla, fixa i trädgården, tvätta, stryka, gå power walks, hjälpa till på skolan, träffa vänner etc.
OCH inte minst skrivandet ger mig "fullk upp"! Skrivandet är bland det bästa jag har, ett av mina största intressen så jag ser det som något underbart att jag har tid för min blogg, och för andras bloggar.
OM jag nu skulle önska någon förändring så skulle det vara lite fler skrivjobb, utanför bloggen. Och vem vet? Kanske har jag något på g, men mer om det vid ett senare tillfälle. Inte nu.


Jag vid min dator i köket

Så nej , *häller upp lite te, visslar en aning och slår glatt på datorn*, jag vill inte byta min ”karriär”. Jag nöjd som den grå katten...

Oh, en annan sak...Ni vet Karolinas tvåspråkighet, Karolinas intresse för allt svenskt, Karolinas INTRESSE, Karolinas lättsamma sätt. Japp, det tar jag på mig...DET har varit tack nog efter alla år hemma att se hur svensk och amerikansk hon är i en fantastisk blandning. Hur skulle vi, om jag haft en ”karriär” annars ha kunnat spendera två sommarmånader med henne i norden varje sommar? Det hade varit en omöjlighet. Men tack vare dessa månader, och min tid med henne både i Sverige/Finland/USA har jag lyckats uppfostra en sann världsmedborgare.

Jag vet att jag är priviligierad, jag vet det. Jag är så tacksam över detta, och jag vet också att allt kan ändras på en sekund. Men just nu är detta mitt liv, min ”karriär”, och jag vill inte byta bort det för aldrig det.


*********************************

Igår var jag värdinna för bokklubben. Det var höstens första möte för oss.
Vädligt trevligt, och väldigt passande att täna upp så mycket levande ljus här i mitt eget Halloween hus!




I helgen är det kräftskiva med svenne-gruppen plus män! Det ska bli kul. På söndag är vi återigen bortbjudna på middag till en kompis, och på måndag är det helgdag, Columbus Day!


Fredagsbloggare:
Nilla,Simone,Anna,Desiree,
Annika, Anne,
Petra ,Anna-Saltis ,Millan ,AuroraBuddha,Anki,Lullun, Marianne,Victoria,Susanne,Lia,Cecilia,Leopardia
Anne-Marie, Marina, Marie
Strandmamman
M.K.B
Ulrika
Jemaya
Nina
Kicki
Barbamorsan
NY fredagsbloggare: Mia

OCH, om någon ny vill vara med är det BARA att hojta till. ALLA är välkomna!!!

38 comments:

Kerstin said...

Vilket härligt inlägg. :)
Njut av din tid hemma och med din dotter. Den tiden kommer aldrig igen.
Ha en jättefin dag.

Fritt ur hjärtat said...

Absolut skitbra! Här hemma får man skämmas om man säger att man vill bvara hemma eller ta hand om barnen. Jag löste det genom att vara dagmamma de första 10 åren av store sonens liv. Att det skulle bli tråkigt att gå hemma har jag heller aldrig trott eller förstått, med några intressen och egen energi är det hur givande som helst. Jag tror du har världens viktigaste jobb!

Annika said...

Kerstin:
Tack! Det är sant, tiden kommer inte igen...
Ha det så gott!!

Annika said...

Simone:
TACK!! VAD snällt att du skriver det du gör. Jomenvisst, jag ångrar ingenting.
Och tråkigt? Nej, det blir det aldrig.
KRAM TILL DIG!!!!

Tankevågor said...

Jag kan förstå att du möts av de där frågorna när du är hemma i Sverige. Här är det ju mer norm att alla ska vara på ett jobb på dagarna.
Men egentligen är det ju inte alla som HAR jobb som vill ha det här heller.

Nu när jag äntligen gått ner i tid och är ledig på fredagarna så har jag insett att jag KAN släppa taget om jobbet. Det är så himla skönt att vara hemma!! Just nu är jag inne i fasen när jag "bara är" och det blir inte så mycket gjort men det är välbehövligt.
Framöver har jag en del andra planer jag med.

Vet du Annika att en gång i tiden var vi egentligen på väg att flytta till Boston....men det är ju en annan historia. Då var jag helt och hållet på det klara med att jag skulle vara hemma med våra killar. Så jag tycker inte det är konstigt att du valt att vara hemma.
Varför ska man inte kunna vara det om man har möjlighet?

Nu blir jag förstås nyfiken på vad du har på gång med skrivandet!? :-)

Massor av fredagskramar från mig.

aussiekicki said...

Precis!!! Det är ju fullt upp hela dagarna!! Jag älskar också tillvaron som den är just nu och möjligheten att få spendera så mycket tid med barnen. För oss är det ju numera tidbegränsat men jag tycker också att det ska bli kul att jobba igen.
Ha en trevlig helg!!!

Anonymous said...

Vilket fint inlägg du har gjort!
Ännu ett svårt tema idag...

Anonymous said...

Tack för det inlägget. Det är ju så att jag har undrat och varit lite avis på dig för jag vet hur lätt det är att få dagarna att bara gå. Det bästa jag vet är också att veta att jag har en hel dag framför mig att göra precis vad jag vill utan att någon annan bryr sig.
Tiden då jag var föräldraledig bara rusade iväg och då önskade jag att vi hade haft råd att låta mig gå hemma längre.

Annika said...

Londongirl:
Visst får jag frågorna när jag är hemma, och oftast från den äldre generationen. Ibland blir jag så trött...

Här är det ju så vanligt. Lika vanligt som det är för många mammor att arbeta.
Vissa jobbar, vissa är hemma men alla gör det som passar bäst för just dom.

SÅ skänt för dig med lediga fredagar. NJUUUT!

KRAM!!

Kicki:
Ja, det är ju inte så att det ngnsin blir långtråkigt precis.
Jag förstår s¨väl att du njuter av tiden du har med killarna just nu.
Sen känns det säkert helt rätt att börja jobba när du kommer till sve igen. DET förstår jag.
KRAMAR!!

Nilla:
TACK!!
Ja, det är lite svårt med själva fotona, "show" i temat...

Ann-Marie:
Visst är det skönt att ha dagar som ligger helt öppna. Men oftast är ju dagarna rätt inrutade som dom är, även för mig. man har sina rutiner, ärenden etc.
Ja, jag vet att det är nästan omöjligt att leva som jag gör i Sverige. Men här funkar det för mig och så många andra. Skulle önska att det skulle fúnkla lite bättre i Sverige också eftersom jag vet att många skulle vilja...

aurorabuddha said...

Ah, har ar en till som ar sa *tacksam*. Tacksam att jag slipper jobba. Jag tanker pa det varje dag.

Lyckans ost som har sa mycket svenska vanner dar! Och vad du gor det bra som *inspirerar* Karolina! Varldsmedborgare indeed!

Annika said...

Aurora:
Ja, jag tänker ocks¨å ofta på det. Hur privligierad man är...Ibland är det nästan en skrämmande tanke för man vet hur skört precis allt är.
Ja, jag har en del svenska vänner här. Det är jätteroligt.
KRAM till dig!!

Cecilia said...

Annika du gör utan tvekan att enormt jobb.Många tror ju att man bara går hemma och degar...men så är ju definitivt inte fallet.Förstår så väl att du inte skulle vilja byta karriär.Per och jag är så tacksamma för att vi båda två har kunnat vara hemma så mycket med barnen som vi har varit båda två.
Vad roligt det lät med bokklubben!!Vad läser du nu?
Är det helgdag på måndag?Det har jag missat...undrar om vi ska ha öppet eller stängt då på företaget?!

Kramar!!

Annika said...

Cecilia:
Nej, ngn större "degning" är det inte :-)
KUL att ni BÅDA kunnat vara hemma så mkt. DET är ju verkligen en gåva!
Boken vi läste heter Middlesex...Ja, jag hade inte läst ut den :-/, men det var ett kul möte med mkt snack o vin. E allt lite seg idag.
Yup, det är Columbus Day på måndag. Skolorna är stängda, men jag tror många kontor håller öppet. Peter jobbar...
KRAMAR!!!

Lullun said...

Själv skulle jag aldrig komma på tanken att fråga vad du pysslar med hela dagarna, på ett sådant nedlåtande sätt. Det säger ju sig självt; det är alltid massor att göra! Jag skulle mer än gärna ha det som du (om jag bara kunde få in tillräckligt med pengar på något sätt)! Ja, jag är faktiskt mer än lite avis! ;-) Jag kan mer än lätt hålla mig sysselsatt dygnet runt utan mitt jobb och samtidigt känna att jag gör något ytterst meningsfullt. Ja, troligtvis mer meningsfyllt än jag många gånger känner att jag gör på jobbet.
Trevlig helg nu till dig och hela lilla familjen! Låter som det händer lite kul (här är det inplanerat filmkväll med lillkillen ikväll, ett badhusbad och ja, det var väl det... ;-) )

Anonymous said...

Jag tycker det är sorgligt att så många svenska kvinnor lyckats nedvärdera hushållarbete så till den milda grad att de ställer en så fräck fråga som "vad göör du hela dagarna". Vad gör du? Jo, du har tid att skapa ett mysigt hem och en harmonisk familj. Så som ena parten i ett förhållande gjort i alla tider innan det gick mode i att man ska slita ihjäl sig med dubbelarbete.

Kanske det ligger lite avundsjuka bakom frågan också? Och precis som det verkar var i USA är det i Australien, att kvinnor (tyvärr sällan män) KAN vara hemmamamma (och i extremfall hemmapappa) och husmor med allt jobb det faktiskt innebär, UTAN att måsta bränna ut sig. För inget land har väl så många utbrända människor som Sverige?

Att vara "homemaker" - ett ord som inte ens finns i Sverige - ÄR ett jobb. Kanske det är ett lyxjobb nuförtiden, men att det skulle innebära att man går och såsar runt och inte gör ett skvatt, det stämmer ju inte ens på långa vägar. Jag vet att mitt hem skulle var hundra gånger mysigare, mer välstädat och ombonat och kanske till och med lyckligare och med mer livskvalitet, om en av oss kunde vara hemma och fixa och dona och förbereda bättre måltider osv.

Jag beundrar ditt tålamod med att ens orka svara och förklara.

Anne said...

Vilket jättebra inlägg Annika, jag känner ju igen mig i mycket.
Det är mitt i prick, frågan men vad göööööör du hela dagarna (ställd på ett lite förnedrande sätt) känner man ju till. Det skulle aldrig komma på fråga att nån skulle ställa den frågan här, här uppskattas en homemaker. Jag tycker också många hemma verkar ha svårt att förstå att man "på riktigt" tycker om det, många verkar inte tro på det man säger utan tror att man bara försöker hitta på att man mår bra och är lycklig men egentligen inte är det. För ingen kan väl på riktigt tycka om att "bara" vara hemma...tycks somliga därhemma tänka.
Det är ju en annan mentalitet här, det är ett annat sorts tänk. En annan livsstil på sätt och vis, jag tror det är svårt att förstå det för många där hemma för de tänker ju utgående från det land, de förväntningar, de värderingar de lever i där.
Ha en bra helg Annika!

Anonymous said...

Jag förstår du blir trött på frågan, "vad gör du hela dagarna"? Jag tycker ditt liv verkar härligt och vilken förmån att vara med dottern, fixa o dona...Underbart att höra att du njuter av ditt liv och värdesätter det. Finns ju en anledning att jag så gärna besöker din blogg, du förmedlar positivism och glädje till livet.

Marianne said...

Hahaha, va, ligger du inte på divanen hela dagarna och äter praliner?

jo, nog känner man igen den frågan. När jag sa upp mig från en bra karriär och skulle bli hemmafru?! Men det KAN man ju inte!? Jag vet inte hur mycket jag fick försvara mitt beslut.

Ha det nu jätteroligt på alla middagar men akta huvudet med snapsarna!

KRAM!

Desiree said...

Jag tror att många svenskar i Sverige dels är avis på dig dels har man det så himla inpräntat att man måste ha ett jobb och jobba för att det liksom ska räknas. Det är väl Luther som liksom står och piskar på många. Sedan tror jag faktiskt inte att många heller fattar hur livet här i USA är och ser ut speciellt för en utlandssvensk som dig. Även om du inte har ett kontor att gå till så jobbar du med massor av saker. Du sköter både hem och Karolina och massor med annat praktiskt som behövs göras. Jag håller helt med dig om att det faktiskt är jätteviktigt att Karolina får ta del av sitt skandinaviska arv och får lära sig språket, lära känna landet/kulturen och få en bra relation till sina släktingar där. Detta är jätteviktigt. Du har gjort ett kanonjobb med just detta. Hade du jobbat på ett vanligt jobb hade det inte varit möjligt. Då hade Karolinas liv inte alls varit lika berikat. Ha en skön helg och sköt om dig.

Kram
Desiree

Hannele på Hisingen said...

Gott när man kan leva det liv man vill, kram.

Saltistjejen said...

Annika,
jag är INTE förvånad över att du bemöts på det viset av svenskar i Sverige. Inte alls. Tyvärr. Som så många gånger är det tyvärr så att många i Sverige tror att allt allt allt MÅSTE vara som i Sverige för annars är det fel. Särdkilt detta med arbete och familj har jag förstått är en het potais. Och då särskilt hos kvinnor. Hur man ska ta hand om sina barn. Hur man ska jobba. Hur man ska vara så jämlik att alla måste vara hemma exakt lika många dagar, timmar, månader.... Hur man som kvinna hamnar i kvinnofällan om man är hemma för mycket med barnen, men är en urusel mamma om man satsar på karriären.
Jag blir så T-R-Ö-T-T!!!! Rent ut sagt!
Om jag fick välja helt utan tanke på ngåot alls skulle jag gärna vara hemma mer. Få tid till intressen och att spendera mer tid med Ella. Men jag har svårt att se mig utan ett "jobb utanför hemmet". Det tror jag inte jag skulle vilja vara utan. Däremot färre timmar på jobbet. Men som det är nu så fungerar inte det alls. Men som sagt, jag trivs väldigt bra med mitt jobb nu så det är helt okej.
Jag hoppas att du itne tar åt dig av neggiga kommentarer.
Det är bara så synd att folk inte kan glädjas åt andras livsval i livet. Att man ständigt måste bedömmas och att man inte har förståelse för att olika personer kan vilja och prioritera annorlunda än mn själv. Men att just DERAS livsval är rätt för just dem!
Varm Kram nu och ha en skön helg!!!

Jemayá said...

Jag börjar låta som en skiva som hakat upp sig, men SÅ bra inlägg igen...jag hoppas du inte tog illa upp då JAG frågade varför du inte jobbade, var bara nyfiken, ville absolut inte nedvärdera dig. Här är det ju inte ovanligt ännu att mamman inte har ett jobb utanför hemmet. För ca 20 år sedan kanske jag inte skulle ha förstått ett sånt val, då förstod jag inte bättre, men nu skulle jag mer än gärna stanna hemma, sköta "markservicen" och finnas till för D. Är nog avundsjuk på dig - och för tiden du får ha vid datorn... :). Men i mitt fall är det ju tyvärr så att jag inte har något annat alternativ än att jobba, eftersom pengar ju behövs, tyvärr och jag är den enda som kan skaffa fram dem i detta hushåll. Men jag försöker ju desperat hitta en balans mellan att förtjäna något med sådana jobb som gör mig gott och ändå vara hemma så mycket som möjligt, så att D så lite som möjligt ska behöva skjutsas till och från dagis. Dessutom har han ju varit tvungen att anpassa sig till ett annat "dagis", dvs pappans familj från första början. Det har ju handlat om att vänja honom vid dem på ett lugnt och naturligt sätt. Det har jag ju fått kämpa för, men jag tycker det gått i en takt som varit anpassat för hans behov, för han behöver ju absolut sin pappa också, kanske mer och mer ju äldre han blir. Alla måste ju försöka göra det bästa av sin egen situation - och det har du ju verkligen gjort!!! kramar

Millan said...

Vad gott att lasa det har inlagget!! Sa skont att vara nojd med det liv man lever! Visserligen trivs jag utmarkt med kombinationen jobb och familjeliv MEN... jag inser redan efter en vecka pa mammaledighet att jag helt klart hinner med en himla massa mer och har mer energi over for Nils nar jag inte jobbar. Jag menar en san enkel sak som att sitta ner med honom i soffan nar han kommer hem fran dagis och faktiskt umgas med honom... nar jag jobbar sa spenderar jag ju hela kvallarna med att laga mat och fixa infor morgondagen och sedan ar det dags for Nils att sova... och sa har en dag gatt utan att jag egentligen haft tid att umgas med honom. Hemskt egentligen!

Sarskilt det dar med tvasprakigheten kommer ju ocksa i skymundan nar man inte har nog med tid att faktiskt ova svenska ihop...sa jag forstar att det kanns privilegiat att kunna spendera sa mycket tid ihop med Karolina att hon lart sig bada spraken sa bra och sakert ocksa kanner sig svensk!!

Att vara hemmafru ar inget nagon hojder pa ogonbrynen har heller for ovrigt. Det ar vanligt att mammorna (det ar ju oftast mammorna) stannar hemma i alla fall tills alla barnen borjat i skolan och det ar ingen som tycker det ar det minsta underligt.

Later spannade med nya skrivprojekt!!
Trevlig helg
kram!

Anonymous said...

Åh så härligt inlägg, Annika! Du är så fin på bilden där du sitter vid datorn. Jag hade gärna varit hemmafru och pysslat med mina egna hundramiljoner projekt, om vi bara hade haft råd.

KRAM

Victoria said...

Så sant. Så klokt.
Många kramar/Vic

Anette said...

Vilket bra inlägg! Att vara homemaker är världens bästa jobb, om du frågar mig! Jag har också haft tur att jag har kunnat vara hemma med Emily sen hon var född. Nu när hon går i skolan kanske de finns de som undrar varför jag inte jobbar, men jag har väldigt mycket som fyller upp min tid och jag tycker aldrig det är tråkigt.
Jag har möjlighet att engagera mig i Emilys skola och eftersom det är så annorlunda mot skolan när man själv växte upp i Sverige har det känts jättebra att vara involverad.
Att sedan kunna tillbringa 5-6 veckor i Sverige på somrarna är fantastiskt. Jag känner att hon får det bästa av två världar!
Synd bara att homemaking inte är lite bättre betalt ;)

Anonymous said...

Hej igen!
Lev ditt liv med din dotter, ta vara på den tiden, det går så fort.Det är sant att svenskarna är
nog lite avundsjuka på andra som
kan var hemma.
Det är lika med mig.
, jag har varit hemma i 10 år, för
en arbetsskada, som inte syns utanpå. Det får jag höra minsann,
att jag inte är ute och arbetar.

Ta vara på livet du.
Nettan

Kerstin said...

Hej Annika!
Tack för kommentaren hos mig. Jo det blev en dagstripp igår. Åkte kl 8 på morgonen och kom hem kl 10 på kvällen. Idag blir det inte många knop kan jag säga. Uppskatta att du har Ikea bara 45 min bort. Det skulle jag göra. ;)Resandet tar lite drygt 6 timmar för oss och då har ju halva dagen gått. Förstår du vad mycket vi kanske missar? Hahaha.
Ha en jättefin dag.

Emmama said...

Bra skrivet! Jag tror nog inte som några övriga att det har med avundsjuka att göra utan kanske att man känner människor som levt detta liv MEN på det "felaktiga" sättet, väldigt isolerat och kanske utan egna intressen och då tror man att det är så för alla och blir orolig..? Nu är det ju uppenbarligen inte så för dig och hemmafru / hemmamammakulturen är ju jättevanlig även här i Skottland och den har blivit mer tydlig för mig än den var i Sverige eftersom det är väldigt ovanligt där (i alla fall i jämförelse).
För att något inte passar mig så innebär inte det att jag har rätt att hur som helst fördöma att någon annan lever så. Hoppas du hittar ett sätt att förhålla dig till allas frågor! Läser du Magdalena Ribbings spalt på DN.se? Den är underbar! Hon menar ofta att rätta svaret på de där personliga frågorna är att med ett leende säga "varför undrar du det?". Det kan nog få tyst på de flesta! :)

Unknown said...

Om jag kunde/hade råd skulle jag lätt vara hemma med barnen. Samtidigt älskar jag mitt jobb! Hm, kanske skulle jag bara jobba halvtid, dvs förmiddagar då barnen ändå är i skolan.

Så himla härligt med kräftskiva. Det är bland det godaste jag vet.

Kram

Villa Nian said...

Det är många som har kommentarer om allt man gör. Det tycks och påpekas osv...men så länge man själv mår bra och inte skadar någon annan så är det det enda som gäller.

Och som så många har skrivit här så märks det att du trivs med det du gör, både hemmavid med hus, hem dotter, man och ditt skrivnade. En njutning att komma hit och läsa!

Annika said...

Lullun:
Precis sådär kan det låta ibland, och ofta från den äldre generationen. KUL är det inte, det kan jag säga.
Och visst är det fullt upp, och aldrig blir det långtråkigt.
Hoppas ni har haft en mysig helg.

Kram!!

Matilda:
Tack för din kloka kommentar!
Jo, det kan säkert ligga en viss avunsjuka i frågorna. Men samtidigt förstår jag inte heller hur frågan kan ställas på just det sätter.
Det är inte kul att höra.
Jo, jag är rätt säker på att jag har en mer harmoniska familj på det här sättet, och det är värt en hel del. Eller jag ska säga---det är värt allt!


Anne:
Ja, det är helt annorlunda här. Men ofta tror ju svenskar att det är sverige som är normen. Trist. Men sånt resonemang hör man ju lite titt som titt.
Just det, man förväntas inte gilla det man gör. Men, hallå, det gör vi ju. VI gillar det vi gör.
Ja, jag gillar inte att städa, absolut inte. Jag försöker att få det ur vägen så fort jag kan så att jag kan blogga etc.
Men jag gillar mitt liv, och min livstil. Tycker så synd om svenskor som inte kan förstå det här...
Kram!

Mia said...

*haha*, ja visst är det sant. När jag åker till Sverige får jag ständigt frågan (inte bara sådär lite inemellan annat, utan den frågas om och om och om igen som om jag tillslut ska svara "rätt")

"När ska du börja jobba då?"

Men jag har ju jobb, jag är hemma med barnen OCH har startat ett eget företag med maken...

Svaret blir:

"Jo..men på RIKTIGT?"

Mitt show and tell är också uppe nu.

Annika said...

Bettankax:
TACK för dina snälla ord. Dom värmer!!
Ja, det kan bli lite trist att höra såna frågor, tro mig.

Marianne:
Jo, jag kan förstå att du fick försvara ditt beslut. För det "GÅÅÅR" ju bara inte att göra det vi gör :-)
Tack, jag har överlevt skivan utan att skallen gick i bitar :-)
kram!!

Desiree:
Å vad din kommentar gör mig glad!!
SÅ ser jag ju det hela. Fullt ut!
Och jag vet att detta endast kan förstås av folk som varit utomlands ett tag, och sett att det funkar annorlunda.
Jo, jag tror att det är både Luther och en viss avundsjuka som ofta, ofta spökar, tråkigt nog.
KRAM!!

Hannele:
JA, till det :-)
Kram!!


Saltis:
TACK för din fina kommentar!!
Och visst, Saltis. Vi har ju sett detta förr, på din blogg bla. Folk ser sverige och det svenska som det enda raka. Allt annat är fel. Det är så TRÖTTSAMT att det ibland gör att man blir gråhårig.
ALLA är vi olika, vissa kan vara hemma, andra måste jobba, vissa vill jobba o kan absolut inte stå ut med att vara hemma. Varför kan vi inte bara acceptera det hela?
OCh jag vet att du skulle vilja vara hemma mer, jag vet. Men ni har det bra just nu också med skitbra dagis som ligger nästgårds. Kvlitetstiden finns ju absolut.
KRAMAR till dig, min vän!!

Jemaya:
men nej, det är ingen fara att du frågade det. Grejjen är att frågan får grågas, det är bara sättet dem ställs påsom ivbland är så otroligt enerverande.
Jag vet ju att alla inte kan vara hemma, det går inte för ekonomiskt. Jag är så medveten om just det.
Jag tror också att fler skulle ta chansen om den fanns. Det är jag tämligen säker på. Även därhemma...
Ja, alla måste göra det bästa av sin situation, och i ditt fall är ajg säker på att det kommer att ordna upp sig till det allra bästa också.
Kram!!

Annika said...

Millan:
Det är sant, man får mkt tid med sitt barn på det här sättet.
Jag förstår att du har sett skillnaden nu när du gått på din mammaledighet.
Det är det som verkar så jobbigt för alla yrkesarbetande, stressen över allt som måste hinnas med. Jag förstår att den finns där hela tiden.

Ja, jag vet att hemmfruar finns i England. Återigen kan man undra om det kanske är i norden som dom inte finns...och bara där???
Vi får se hur det går med eventuellt extra skrivande. Mer om det när jag vet mer...

KRAMAR TILL DIG!!!

Ida:
TACK vad gulliig du ÄR!!!
Jomen jag vet att alla inte har råd, och det är ju helt och håller så förståeligt.
KRAM!!!

Victoria:
TACK snälla!! Jag stengillade ditt inlägg också...
KRAM!!

Anette.
Just det, det är ett hima trevligt jobb att vara homemaker, och aldrig att tiden går långsamt. Jag tycker dagarna rinner iväg.
OCH ja, skolan här är ju så uppbyggd på vonontärsarbete, det är också ngt som skiljer sig enormt från den svenska skolan.
Hoppas helgen varit urmysig!!

Annika said...

Nettan:
DET hár du absolut rätt i, och jag förstår dig fullt ut.
KRAM!!

Emma:
Jomen visst, så kan det absolut vara, att det bygger till viss del på okunnighet.
Normen är ju som det är i sverige, alltid.
Ja, du vet...
Magdalena Ribbing läser jag ibland och jag brukar gilla hennes svar. I detta fall är det säkert just så man ska svara :-) Det tar nog skruv.

Rosvik:
Grejjen är den att man ska göra det som passar en bäst. Det är dt som är livet. Underbart att du trivs så otroligt bra på jobbet, det är guld värt!!
Kräftskivan var kul och så god...

KRAM!!!

Tina:
TAck för dina kloka och gulliga ord. Just idasg behöver jag detta. Jag känner mig onekligen lite "blå" idag.
KRAM!!

Mia:
KUL ska komma och titta på ditt show and tell!! Jättekul.
Jo, jag tror att alla i vår sits får dessa tröttsamma frågor.
" på riktigt!, morr!!!
Ha det så bra!!

Anonymous said...

Nu har jag skärpt till mig, lite i alla fall, och gjort ett fredagstema-inlägg i min blogg! :-)

Anna, Fair and True said...

Vad gjorde du innan du flyttade till USA / blev hemmafru? Är det något du vill fortsätta jobba med när Karolina är större?