Wednesday, October 01, 2008

Höst

Igår skrev jag om hösten, och idag kommer jag nog fortsätta på samma spår. Jag älskar verkligen hösten, och igår kände jag verkligen ett stråk av saknad. Jag städade härhemma och samtidigt lyssnade jag ju på mitt kära Sveriges Radio och Karlavagnen. Jag lyssnade först på Lisa Syren som undrade vad svenska folket hade för sig en alldeles vanlig höstkväll anno 2008. Folk ringde in och berättade om kvällskurser, höstkänslor, hösdepp och höstglädje. Programmet är som en expressresa rätt in i den svenska höstmentaliteten.
När jag var klar med Lisa Syrens program (som bara var en timme långt i onsdags, och där Emma i Skottland fick sitt mail uppläst, skitkul) lyssnade jag på Stina Wollter som var värdinna för Karlavagnen kvällen efter. Hennes tema var ”Kura skymning—vad gör du när höstmörkret faller?”.
Programmet var så bra, och jag kände hur jag återigen fick känna av det vemod som jag så sällan får känna på här i USA. Låter det märkligt att säga att man ibland kan sakna att känna sig vemodig? Det där vemodet som sitter som en sträng i den svenska folksjälen, den sträng som inte alls finns bland amerikanerna. Eller, åtminstone inte bland de amerikaner jag träffar i Northern Virginia.
Ikväll lär vemodet fortsätta på Karlavagnen för då har Lisa Syren ”Min Höstbok” som ämne. Intressant, eller hur? Det ska jag givetvis lyssna på, om inte live så väl imorgon dag.

När jag kom hit till USA kom jag inte som någon ”väderflykting” som många svenskar skämtsamt kallar sig då dom har flyttat hit. Det svenska vädret, den svenska hösten och vintern, störde mig aldrig. Jag blev aldrig deppig i slutet av september. Jag gladde mig istället åt den årstid som komma skulle och som sedan kulminerade i julen. Det man ofta hör bland utflyttade svenskar är att det är så ”underbart att slippa det svenska vädret”. Hallå! Jag kan förstå resonemanget, you bet you, men jag håller inte med.

Ibland känns det som om jag är den enda jag känner som saknar kyla, regn och rusk. Hur kommer det sig att jag har en sådan förkärlek för mulna, kulna och kyliga dagar? Allvarligt, jag vet inte. Jag vet bara att jag aldrig någonsin störts av en mulen dag. Jo, givetvis under en dålig sommar då jag liksom alla andra önskat sol och värme. Somrarna är annorlunda, då SKA det vara fint och äktnordiskt och soligt och varmt. Man ska bada varje dag. Ja, man ska helt enkelt leva ett sommarliv i solen. Sin egen sommardröm. Jag skriver helt under på det. Sommar SKA vara SOL!!

Att sakna svensk höst, och framförallt regn, fukt och dimma anses nog vara lite vrickat, men för mig ligger det något mysigt över sådana dagar. Något romantiskt kanske? Jag inser ju att jag delvis romantiserar det hela. Jag har ju faktiskt inte varit hemma någon höst sedan 1996 då vi döpte Karolina i Bromma Kyrka den 12 oktober. Sedan dess har jag varit hemma på vintern åtskilliga gånger, men aldrig att jag satt min fot i den svenska hösten sedan 1996.

Jag känner så hur jag vill bona in mig nu. Tända ljus, kura skymning, småfrysa lite innan värmen i huset obönhärligen slås på inför hösten och vintern. Jag vill sitta ensam i mitt soffhörn med levande ljus på bordet, en god bok och total tystnad. Jag vill sitta och fundera och flura i min ensamhet, låta tankarna komma och gå som dom vill. Jag vill känna ett stråk av vemod, men samtidgt vill jag känna att jag är helt tillfreds.

Nu läser man i svenska tidningar om värmeljus, mustiga grytor, höstförkylningar, koftor, goda fylliga rödviner att dricka under stormiga höstkvällar. Jag vill också---ju...

Och schizad som man blir efter åtskilliga år i utlandet så trivs jag ju med hösten i USA också. Alldeles utmärkt BRA!! Som jag sa igår är det min favoritårstid här. Underbart mild, lång, de vackraste av höstfärger, massor med aktiviteter och roliga helger som kantar tiden fram till jul.

Finge man bara önska något litet vore det mer vemod och lite mer ”rugg”...

En av dom finaste höstsånger som finns är "Höstvisa" av Tove Jansson och Erna Tauro...jag skulle så gärna velat ha den med den finlandssvenska gruppen Cumulus, men detta är vad youtube har att erbjuda. Lyssna på texten! Jag älskar den här låten! DET är den nordiska hösten...



Och med det önskar jag er en fin 1 oktober!

32 comments:

Fritt ur hjärtat said...

Vilket fint inlägg! Jag älskar alla årstider, det stämmer så väl med min kropp;-) Att bli lite deppig och frusen, att kura ihop sig med en filt och lie ljus. Att FÅ sitta inne utan känslan av att man borde gå ut. Visan är verkligen fin, har aldrig tänkt så på den förut.

Panter said...

Jag gillar också alla årstider, så länge de uppför sig som de ska :) Du beskriver hösten så fint. Jag tror att vi då vill , om vi hinner, unna oss att varva ner och låta tankarna flyta. Höst är nog för mig, om jag fick bestämma, en slags återhämtningstid. Det som är svårt med hösten och vintern är att jag inte kan ta tillvara på dagsljuset.
Trevlig första höstdag Annika1

Mie letar guldkanter said...

Jag gillar oxå hösten numera! Den känns lugn, avkopplande och inte så hektisk som den svenska sommaren gärna blir. Jag saknar inte värmen men jag saknar ljuset framåt november december o brukar behöva lite extra vitaminer o träning för att inte gäspa dygnet runt:)
Kram

Annika said...

Simone:
Kul att ha dig tillbaks. Jag har kollt din blogg efter inlägg, men nu är du alltså back in the game igen. Skönt.
Ja, det är väl just det att det är skönt att kunna bona in sig efter sommarens hets.
Visst är Höstvisa vacker!

Panter:
Ja, det är så jag känner, men jag vet ju också att jag alla ggr romantiserar det hela. Ni där hemma ser ju det där på ett annat sätt, tex ljusfrånvaron. Inte kul för alla, det vet jag ju.

Mie:
Precis, det där att det är hlet OK att vistas inomhus igen. Sommarens hets lägger sig.
Det är en skön tid för tankar och att återhämta sig.
Återigen, jag förstår vad ni menar med ljuset alla därhemma.
KRAM!!

Matildas fikarum said...

Jag saknar hösten väldigt mycket. Det var ju min favoritårstid i Sverige! Inte för varmt och inte för kallt och naturen är vacker och mystisk.

Humlan said...

Du borde ju komma hit i september, när ni fortfarande har sommar (som du vill ska gå över) och vi har vackra höstdagar.

Jag skulle ut och handla lite i dag, men det regnar så jag tror att det blir i morgon i stället... Så, jag får väl göra det du beskriver, kura ihop i tystnaden och läsa, eller sticka och låta tankarna vandra.

Jag märkte när jag bodde i norr några år, att jag saknade årstiderna som de är här hemma. Jag tyckte att hösten och våren var för kort. Jag skulle gärna uppleva ett år i Skåne för att se om jag tycker att det är ännu bättre med deras långa höstar och vårar, eller om jag mår bäst med den årstidsväxling som jag har vuxit upp med. Dessutom gillar jag inte vintern så jag kanske skulle trivas i Skåne där den bara kommer ibland (men då desto värre...).

Petra H said...

Ja, jag gillar också kurandet och mysandet (det finns inget bra verb för att mysa på engelska) men nja, jag har ju bara varit borta från det nordeuropeiska höstvädret ett år och kommer mycket väl ihåg allla hemska, kalla, blöta dagar då det klafsar om blöta skor, paraplyer som går sönder och man stretar i snålblåsten... MEN, jag längtar ändå efter hösten nu!!
Kram!

Annika said...

Matilda:
Ja, jag vet...Naturen är vacker och mystisk på hösten...Saknar just det där svenska...

Humlan:
Ja, det kanske är så att man älskar hösten allra mest där man har vuxit upp. Ibland brukar jag tänka att jag skulle trivas bra långt norrut, men det kanske jag inte alls skulle.
Japp, kura ihop sig i soffhörnet, tänd ett ljus och ha det så bra!!

Annika said...

Petra H:
Exakt!! Längtan finns där ändå, fast man vet att det kan vara nog så vidrigt. Jag borde verkligen uppskatta de "pefekta" höstarna i NoVA, och jag gör det också...men...
Just det, ett verb för mysa på engelska..?
KRAMAR!!

aurorabuddha said...

Jo, det ar nu man ska alska - inte som ett minne och inte i fantasin - nu.

Tack for att du paminde mig om den har sangen, djupsinnig och underbar.

Annika said...

Aurora:
Det är sant. CARPE DIEM!!
Vissst är det väl en otroligt vacker sång!!

Jenny said...

Vi brukade bo i Arlington, VA och till denna dag är DC-vädret mitt perfekta önskeväder. Just som du säger, med långa milda höstar (och vårar), men samtidigt blir det ju faktiskt kallt. Och hyfsat mörkt, men inte deprimerande så. Jag har heller aldrig haft problem med svenska årstider, men jag tror att det var för att det var det enda jag visste, det var ju bara att gilla läget liksom. NU tror jag att jag skulle ha väldigt svårt med att återanpassa mig, framförallt till allt detta frysande. Brr. I sammanhanget ska då sägas att Houston, där vi bodde senast, var förfärligt åt andra hållet med bara värme. Jag vet definitivt att jag behöver fyra årstider, annars blir jag faktiskt skev. //stor kram från Charlotte, NC där hösten faktiskt kan anas idag :-)

Anette said...

Ja den svenska hösten är något speciellt, särskilt när man befinner sig lite på avstånd ;).
Skämt åsido, jag mår BRA när vi har regniga och mulna dagar här i VA, då känner jag mig som hemma på något sätt. Vi bodde i Florida i flera år innan vi flyttade norrut, och jag fick aldrig samma ro i själen som jag känner här, med fyra årstider och höstmys!
Vi kan ju hoppas att hösten blir lite ruggigare än vanligt i år!

Annika said...

Jenny:
Jättevälkommen till min blogg!!!
Jomen det är nog så att DC vädret är det ultimata höstvädret i världen faktiskt, om man nu kan hårddra det så. Men det är perfekt...Det är det.
Exakt, jag behöver fyra årstider, jag KRÄVER det. Annars skulle det bli svårt för mig.
Undar just hur man skulle tackla hösten vid ev.hemflytt. Det kanske skulle bli svårare än man tror (SOM sagt, man romantiserar ju en del).

Anette:
YESS!! Jag stortrivs när dagarna här är mörka och mulna. Helt galet, men...
Vi har ju som sagt det ULTIMATA höstvädret i DC. Jag klagar inte på det, det är underbart!
OCH jo, nog kan den svenska hösten te sig bra lockande, och kanske allra mest när man har den på avstånd, som du säger.
Idag är det ju varmt här...Har varit ute och gått i en timme. OCH man börjar ju ana höstfårgerna på träden...AAAHHHH!!!

Hanneles paradis said...

Jag gillar också alla årstider :)

Rosvikstjejen said...

Jag älskar hösten när den visar sig från sin bästa sida. Solsken och alla dessa vackra färger. Regn, rusk och slask där emot kan jag klara mig utan.

Just nu är jag så sugen på att bege mig långt norrut, till Abisko, för att avnjuta det höstställe som jag ÄLSKAR. Det finns nog ingen vackrare plats. Eller kanske.

Ja den låten är verkligen fin. Men jag är lite rädd för mumintrollen. Har aldrig gillat dem.

Kram

Anne said...

Jättefint inlägg. Jag håller så med dig om att det där vemodet, den där känslan av höst. Du beskriver det väl. Höstvisa är så fin, jag har lyssnat på ditt youtube två gånger nu, sången har den där vemodskänslan. Det är vackert.

Annika said...

Hannele:
JA!! Alla är fina!

Rosvik:
Nu fick jag mig ett gott skratt "rädd för mumintrollen"...Tjaaa, why not? Dom ser ju onekligen lite märkliga ut.

Abisko! DÄR måste det var helt underbart vackert. När jag strök alldeles nyss lyssnade jag på Ring så spelar vi och där var det med en kvinna från Abisko, och hon sa att dom knappt får ngn snö där. Ngt med fjällen och plasen.
Jag vill också till Abisko. Jag kanske kommer upp! :-)

KRAM!!

Anne:
Höstvisa är SÅ vacker!!! Den har så vacker text, och ett sånt stråk av vemod. Synd att jag inte hittade Cumulus, men...

Muminmamma said...

Här hemma har det varit en sådan där höstdag som jag gissar att du gillar. Morgonen startade med mulet väder och när jag åkte till jobbet såg jag alla underbara färger på träden och funderade på att ta med en kamera till en annan dag. Tror inte jag kan fånga det vackra. Under dagen har det småduggat och när kvällen kom klarnade det upp och blev solsken så länge det nu varade eftersom det blir mörkt tidigare. Bara så att det har varit en hel fantastisk och underbar dag.

Saltistjejen said...

Annika,
jag tycker inte alls det är konstigt att du kan sakna hösten, och då menar jag den skandinaviska när både mörker och vemod lägger sig som en filt över landet. Jag kan också njuta av regn, rusk, kyla och mörker MEN jag tycker även att just detta kan vara väldigt jobbigt om det pågår länge. Kanske är det annorlunda om man inte måste åka kommunalt till jobbet under dessa ruskmånader också...??? Jag minns hur det var att ta fram cykeln och dra på sig regnstället och trampa iväg i höstvindarna när jag bodde i Stockholm. Eller att skita i cykeln (när det blev för kallt) och stå och frysa vid busstationen. Det senare gör jag ju här också när väl kylan och rusket kommer. Att det dessutom oftare krånglar med både tåg och bussar när vädret är dåligt gör ju inte saken bättre. Ibland kan min normala 1-timmes pendling plötsligt ta 1,5 eller till och med 2 timmar enkel väg!!! Och DET är INTE kul! De förbannar man regnet och rusket...! ;-)
Men visst, om man kan sitta inne och kura och fundera, läsa en bok, dricka varm choklad och mysa DÅ kan höstrusk vara underbart!:-)

Men du ni får väl en del rusk ändå i DC också eller????
Höstvisa är verkligen såååå underbart vacker. När en av mina föräldrars bästa vänner dog sjön hans ena barbarn denna visa på begravningen i kyrkan. det var så vackert!!!

Kramar!!

Emmama. said...

Du kan få min autograf om du vill! ;)

Jag gillar också hösten och här har vi en ordentlig sådan.. Hoppas ni får lite extra "rugg" i år.. :) KRAM.

Elisabeth said...

Å, jag älskar verkligen Höstvisa, trots att den alltid gör mig extremt vemodig. Vad jag önskar mig av den svenska hösten är lite varmare dagar, några fler dagar med sol, och därutöver att inte vintern vore så MÖRK. Det är ju inte höstens fel att vintern är mörk, men jag kan ändå inte låta bli att tänka på hur det kommer att bli om några månader, då det inte är helt ljust förrän 9, och när solen går ner redan innan 16. Usch! Faktum är att nog mörkret är det värsta... och att det dröjer så evinnerligt länge tills våren kommer.

Annika said...

Muminmamman;
Låter som en dag helt i min smak!! När det är grått blir höstfärgerna nästan ÄNNU vackrare. Härligt!
Men jag vet, det är svårt att fånga på bild.

Saltis:
Jamenvisst, jag stod också och frös och huttrade vid t-banan på väg till jobbet. Och hade jag då sett vad jag själv skrivit x-antal år senare kanske jag hade dängt mig själv i skallen :-)
O ja, jag förstår ju dig som måste ut i det hela, och i NYC blir ju vädret taskigt med jämna mellanrum.
DET blir det här också...JUST nu tex, det ösregnar ich det har haglat...Helt i min smak just nu alltså :-)
Men oftast är det ju vackert och klart den här tiden på året.
Men visst får vi rusk!
Och det är jag bara så glad över.

Höstvisa är underbar!! en riktigt fin låt med så mkt känsla.
Och vilken vacker sång att ha på en begravning.

Kram!!!

Emma:
BRA!! Schysst..skicka över ;-)

Visst är det mysigt med höst!
Kram!

Elisabeth:
Visst är Höstvisa en otroligt vemodig o vacker sång...SÅ fin!
Och jo, jag förstår ju er därhemma. Det är så lätt att sitta och romantisera på annan ort...Jag vet, jag vet.
OCH jag önskar er fina dagar i höst, med varmt och klart väder!!

londongirl said...

Om DU romantiserar hösten så kan jag tala om för dig att det gör jag med i så fall!!! Jag skriver under på allt du säger om hösten. Jag tycker till och med att det är ett vackert när det regnar i Stockholm! Färgerna är just nu sprakande i all sin höstglans. Men när det regnar så är det så skönt och vilsamt grått och regniga kajer och trottoarer i stan....jättevackert!
För att inte tala om att få sitta vid en öppen spis ute på ön när mörkret lägger sig på fjärden utanför. Dricka ett glas vin och vänta in att månen ska rulla upp på natthimlen. Såna höstkvällar därute är underbara.
Jag kan hålla på så här i evigheter och prata om höstskor, varma koftor, sköna halsdukar, tända ljus och HÖSTMYS!!! :-)

Det är helt klart SKÖNT med höst!!

...och ikväll blir det Karlavagnen här med, vill inte missa Lisa S. och det ÄR mörkt ute men inne tänder vi ljus!

Massor av höstkramar från mig.

Jess said...

Åh, jättebra beskrivet Annika!
Svenska höstar är så vackra med sina färger.Här har man tyvärr ett tillstång av höst med rusk och mörker men utan vackra färger så det är inte samma sak.

Och den där lukten av höst och "kallhet". Svårt att beskriva men du kanske förstår vad jag menar.
Kura ihop sig framför kaminen och se hur lågorna dansar.

Åh, nu vill jag åka till Sverige! :D

Kram!

Desiree said...

Jag njuter också av dessa tidiga höstdagar. Idag kändes luften riktigt härligt krispig och frisk. Så härligt! Love it! Jag har blivit mycket mer som du när det gäller just höstkänslor och höstmys. Gillar verkligen hösten här nere i södern. Den känns inte alls så där lång och jobbig som den kunde kännas i Sverige. Jag ser också fram emot mustiga höstgrytor, tända levand ljus, höstkläder, halloween och T-giving helgerna och pumpor och så mycket mer.

Tina said...

Visst kan man älska hösten! Själv älskar jag det svenska vädret och de skiftande årstiderna.

veronika said...

Jag är också en höstmänniska, har alltid varit det. När jag jobbade så valde jag att jobba under Juli månad, har aldrig gillat att åka eller vara ledig den månaden. Sista året då jag bodde hemma i Sverige på den Ölänska landsbygden så hade jag turen att ha en underbar höst, du vet då luften är klar och krispig samtidigt som det var varmt.
Samtidigt kan jag också sakna den svenska hösten då det är grått och ruggigt. På ett sätt tycker jag synd om ´mina barn som inte får uppleva den där lite jobbiga vardagen där hemma. Att ta sig hem i regn och rusk, att man var tvungen att gå och inte ta bilen.
Jag har bestältt ett 20 tal pockettböcker från Adlibris, det är min höstpresent till mig själv varje höst efter vi flyttade hit. Så nu läser jag svenska författare.
Vemodet skrev jag om nyligen till dig, och det kan jag sakna efter flytten hit.
Annika, vi hade Charlize Theron här hos oss på en premiär, bara ett stenkast från oss och jag hade ingen aning om det. Det var visst röda mattan och allt därtill, som en Hollywood premiär i den lilla del vi bor i av CA. Det är Usa det, du vet aldrig vem som knackar på och befinner sig runt knuten.Det är det som är så härligt med det här landet.
Ursakta att jag gled av fran amnet.
Fin sang!

Annika said...

Londogirl:
Det du skriver om vill jag ha!! Allt låter så övermåttan urmysigt i mina öron. Det är så jag ser det hela också. DÅ när hösten är som bäst!!
Och din ö!!! Suck, L...tänk om man hade en sådan att åka till under mörka höstkvällar. Snacka om att kura skymning...

Ah, jag ska lyssna på Lisa imorrn!! SER fram emot det redan!!

KRAM!!

Jess:
Kul att du gillade inlägget. Visst skulle det vara skönt att dra en liten repa till sverige nu...
KRAM!!

Desiree:
Det är en urmysig tid på året, helt enekelt, så mkt kul som är i görningen hela tiden.
Visst här är ju fakiskt hösten rent ultimat för många...Oktober är den allra finaste av månader.

Tina:
Helt underbart är det med 4 riktiga årstider.

Veronika:
Jamen vad helt underbart ljuvligt att du har en massa böcker att bita tag i...Lyckost dig!! jag ska också beställa därifrån.
Precis, jag skulle önska att K också fick se den där äktsvenska fuktiga svensak hösten. men det har hon aldrig fått se. Tror inte hon minns ngt fån när hon var tre månader :-)
Visst, veronika...jag vet vad du menar, och jag minns det det du skrev om vemod.
Coolt, coolt med Charlize T. Det händer såna saker om och om i US. Häromdagen slog svenska kompisar till mng sig i slang med två svenska NHL proffs på en restaurang här i VA. DET var coolt som 17, tyckte vi.

Lullun said...

Inte vrickat alls; jag älskar också den typen av dagar. och man borde ju tycka att jag får mer än nog av mörker och kyla här, men ack nej vad jag saknar alla de kladdiga löven på marken. Alla färgerna i allt det grå. Hoppas det inte är helt för sent att njuta när jag ska åt Europahållet i november. 12 år är lång tid, din stackare!

Annika said...

Lullun:
Ja, det är ju så jag känner...Exakt, jag saknar gårheten. Färgerna har jag inom snar framtid.
Vi ska hoppas att det fortfarande finns lite vackra löv på träden när du åker till Europa!!
12 år sen jag var hemma en höst...so true...

Hanneles paradis said...

Jag bonar inte in mej ännu, tycker det är lite småmysigt med strandpromenader vid havet, när höstvinden blåser...