Sunday, August 17, 2008

Tillbaka

Och så är man tillbaka igen...
Tillbaka vid samma plats vid köksbordet...
Tillbaka i sitt vardagsliv...
Tillbaka i Reston...

Vi kom tillbaks igår eftermiddag efter 8 veckor i den höga nord. Åtta veckors vistelse i Norden, nära 6 veckor i Närpes och lite drygt två veckor i Stockholm.
Det är alltid en märklig känsla att komma tillbaka, man hinner inte riktigt (iallafall har jag inte lyckats) fatta att man är i USA igen. Jag vet inte riktigt hur jag känner. På ett sätt är det skönt, på ett annat sätt hade jag gärna stannat kvar därhemma. Jag vet ju att känslan lägger sig om ett tag, och att jag nu både psykist, och fysiskt har jetlag. "Jetlag of the heart" döpte Desiree det hela till för kanske ett år sen och jag tycker att det stämmer.
But hey, jag har inte varit på amerikansk mark i ens ett dygn ännu, så det är helt OK att tycka så här för oss återvändade som spenderat hela sommaren i Sverige (och i Finland).

Flygresan "hem hit tillbaks" igår var rätt jobbig, tyckte jag och Karolina. Först var SAS flighten från Köpenhamn till Washington försenad i nära två timmar från KPH därför att sagda flight på vägen FRÅN Washington blivit träffad av blixten. Planet var alltså lätt medtaget och var tvunget att repareras än här, och än där. JAG är bara så himla GLAD att jag inte var med på den flighten, att bli träffad av åskan i luften måste vara fruktansvärt otäckt, och jag hoppas att alla som var ombord på den flighten är helt oskadda.
SÅ, det var alltså detta plan vi glatt, eller nåja inte glatt precis, bordade. Vi fick extremt dåliga platser på det knökfulla planet, längst bak. Turbolens tilltog efter att vi flugit över Grönland och landningen var en av de värsta på mycket länge. Det hoppade, krängde och drog och Karolina fick nästan dra upp spypåsen ur stolsfickan innan vi stod på fast mark.
Sedan stod vi i den längsta av köer i immigration och tull, tvi vale. Jag vet inte hur många flighter som landade just när vi landade men det var åtskilliga.
Tursamt nog bor vi bara 10 minuter från flygplatsen, så vi var hemma på nolltid.

Underbart att vara i eget hus ÄR det ju. Den stora lönnen utanför vårt deck är ett minne blott. Den lönn som sakta men säkert förstörde vårt deck. Peter har dessutom målat om hela decket så det ser så himla FINT ut!!!

Jag ska smälta min första dag, som ännu bara är morgon...
Imorrn ska jag lägga ut bilder...

I am back!!!

NU har jag svarat på era kommentarer i tidigare inlägg. Förlåt att det kom så sent, men jag iddes inte "bråka" med bredbandet därhemma....

24 comments:

Tankevågor said...

Åh vad jag har längtat efter dig!!! :-)
Så skönt att du är tillbaka igen i blogglivet.
Men usch vad det låter jobbigt med den där hemresan!
För att inte tala om de som satt i planet när det slog ned blixtar!!!
Förstår att det måste kännas konstigt att på ett sätt att vara hemma igen men du vet ju att det är så där...."Jetlag of the heart" var ett bra uttryck tycker jag. Det säger precis vad det handlar om.

Har inte ens mailat dig pga av att jag såg att du inte kunde koppla upp dig och komma åt mail. Men nu kan det bli ändring på det.
Hoppas du orkar ta dig till Tankevågor också snart, inte för att jag bloggat så mycket i sommar men det senaste inlägget har ju ett "sensationellt" innehåll. ;-)
Tänk att jag gjorde det Annika!!

Ha det nu så gott och sköt om dig ordentligt!
Massor av kramar till dig vännen!

Annika said...

L-girl:
BLIR supernyfiken!!! Kommer genast och kollar in!!!
Jag har inte heller mailat ngn i sommar...
Hela mitt internetliv låg på is. DET var inte så dumt, faktiskt, men nu är det härligt att vara back again!!
Känner mig lite allmänt splittrad, har väl inte fattat att jag är tillbaks igen...
KRAM!!

Lullun said...

Välkommen tillbaka/hem! förstår att det är med blandade känslor, men återanpassningen brukar ju (iaf för mig) gå snabbt (skrämmande snabbt för min del).

Men usch vilken hemfärd! skönt ni kom välbehållna hem. Att bo 10 minuter från flygplatsen är ju inte heller att förakta. Det gör ju vi också här (i Sverige bratar vi flera timmar...) och det är ju bara så skön, samtidigt som man kanske kastas in i vardagen lite för snabbt. När jag tänker efter så funkar det ändå som en psykisk förberedelse på någor sätt att sitta där i bilen ett par timmar på väg hem också, pratandes och berättandes om sina upplevelser för den som kör... ;-)

Ser fram emot att se fler foton från er långa Nordensommar! :-)

Lena said...

Att flyga är minsann inte alltid så himla lättsamt. Otäckt med blixten. Hade jag flugit med samma plan så hade jag nog tänkt på det hela flygresan.
Förstår att det måste vara lite kluvet att vara hemma på flera ställen.
Kul att du är tillbaka i den här världen!

Elisabeth said...

Huvaligen vilken flygresa! Bara det att få höra att det andra planet hade träffats av blixten (!!!) skulle få mig att måla upp diverse katastrofscenarier, och turbulens är verkligen blä. Känner igen det där med att inte fatta att man är tillbaka/hemma igen ocså. När jag kom hem från Tyskland i juli var det verkligen som om jag inte fattade att jag var i Sverige. Detta trots att vi åkt tåg hem och haft lång "omställningstid". Sedan gick jag mest runt och tyckte att en hel massa saker i Sverige var konstiga...

Ser också fram emot sommarbilderna. :)

aurorabuddha said...

Valkommen hem! Och sa extra skont efter en san flygresa... Vila nu, kara du! Vi ser framemot bilder fran skona, lata dagar!

Humlan said...

Välkommen hem och tillbaka i bloggvärlden! Jag har saknat dig!

Vilken hemsk resa! Jag är inte flygrädd, men om man hade hört vad planet hade råkat ut för på resan dit, då är det svårt att låta bli att tänka... Skönt att ni kom hem ordentligt tillslut.

Anonymous said...

Sis, skönt att allt gick bra ändå men fy vilken otäck resa!! Här regnar det småspik och är kallt, inte så kul. Saknar dig jättemycket men förstår att det känns rätt skönt att komma hem, nu får du rå dig själv. Älskar!!!!

Hannele på Hisingen said...

Skönt hemma, jag har bara ett ;)

(Fast kul i Finland, men dit är det bara en resa)

Bloggblad said...

Fy sjutton så läskigt! Jag trodde inte ett plan kunde bli träffat eftersom det inte är jordat i luften... har åkt genom åskväder en gång för länge sen. Tur att jag inget visste då...
Jag är ju flygrädd så jag blir inte precis lugnad av att läsa sånt här...

Skönt att ni kom hem ordentligt. Hemlängtan förstår jag... åt båda håll kanske?

Saltistjejen said...

Härligt att ha dig tillbaks i bloggvärlden igen Annika!!! Som sagt så har jag saknat dig.
Men visst förstår jag så väl att det är blandadae känslor du har inför er hemkomst. Att lämna alla nära och kära (både personer och platser) ÄR tufft. Det brukar ta en stund att "landa i vardagen". Vilket suveränt uttryck Desiree kommit på förresten! Jetlag of the heart" är ju exakt vad man kan känna!!!

Och du HU vad läskigt med planet och blixten!!!!! Shit! Jag hade blivit superskraj om jag varit på det planet. Och då är jag inte direkt fltgrädd alls i vanliga fall. Tur ni klarade er resa bättre även om den verkar varit rätt tuff den med. Turbulens är verkligen inte kul. Blä!! Och kräkas på plan är inte skoj alls. Det gjorde jag ju vid landningen när vi kom tillbaks hit från Sverige efter nyår. Illamående pga graviditeten samt en släng av magsjuka tillsammans med turbulens gjorde att jag var tvungen att använda kräkpåsen. Usch! Den är ju dessutom av papper!! Som tur var hade vi en plastpåse också som vi kunde lägga papperspåsen sedan. Tur för den höll ju inte tätt så länge. Jag har aldrig riktigt förstått varför man har kräkpåsar i papper...??
Nu kommer du väl snart till NYC??
Du får gärna maila mig mer detaljer om när var hur och OM du kan träffas!!! Jag vill sååå gärna träffa er, eller åtminstone dig.
Kramar nu och hoppas ni snart kan njuta fullt ut av att vara hemma igen!

Petchie75 said...

Välkommen tillbaka!! Skönt att du är tillbaka i bloggsfären ;-) Jag förstår precis dina känslor, jag kände precis likadant när jag skulle åka tillbaka till PR - hela sista veckan gick jag omkring och var tveksam till om jag ville åka tillbaka!! Men först och främst så var det ju så skönt att vara tillbaka med O, och efter några dagar kändes det helt ok att ha lämnat Sverige.. Man måste ju få landa, det tar oftast några dagar.
Hu, vad otäckt med jobbig turbulens, och att planet hade träffats av blixten - skönt att ni slapp den otäcka upplevelsen iaf.
Stor kram från PR

JaCal said...

Välkommen tillbaka! Vi har saknat dig i sommar! Ja... de där första dagarna är väldigt konstiga... kropp och själ är på olika ställen och man känner sig... konstig... glad att vara hemma och saknig över det andra livet. Det är bara att låta dagarna rulla på så kommer vardagslunken tillbaka igen... ;-)

KUL att du är tillbaka!

Marianne said...

Välkommen tillbaka! Så roligt att du är här igen, jag har också saknat dig!

Förstår att du har känslomässig jetlag, det är en stor omställning att lämna hela familjen och alla gamla vänner bakom sig. Men som du säger, snart har du landat och då kommer allt att kännas bra igen.

FY så läskigt med blixten som slog ner i planet! Och jag håller med, en sådan TUR att ni inte satt i just den kärran! Trist att det ändå blev en jobbig flygning på hemvägen, men nu är den över!

Ser fram emot att få se foton!

Själv är jag inte riktigt tillbaka än, har lite jobb kvar att göra innan jag kan roa mig fullt ut med bloggvärlden igen. Men snart så!

Kramar till dig från Kairo!

Anonymous said...

Välkommen tillbaka hem Annika!
Kan tänka mej att det är blandade känslor så här i början.Du åkte härifrån i rätt tid för nu är nog hösten här.Huu!!
Blåsigt,regnigt o 14 grader, känns som en upprepning av den tidiga sommaren. Hoppas solen hittar tillbaka till oss här hemma igen!
Kramar från Anette

Anonymous said...

jag är ju nyfiken på om det blev nån shopping i sthlm :)
och sen kom jag på när jag satt här, det var det där att du inte kunde köpa låtar från svenska itunes, eller vad det nu heter... så maila en lista på sånt du vill ha så ska jag gräva i mina arkiv och maila tillbaks, ifall jag kan hitta nåt...
och ja, jag har haft min första solodag här i mitt eget hem, sen ja, när jag nu åkte, strax efter midsommar tror jag... så det känns väldigt lugnt och ... tyst nu, men jag har ju böcket :)

Annika said...

Lullun:
TACK!! ja, det gäller att vänja sig vid att vara hemma igen. Jag vet att det tar ngra dagar.

Låter rätt skönt det där att sitta med chauffören och babbla i flera timmar innan man verkligen är hemma...
Imorrn kommer bilderna.


Panter:
Jag vet, jag satt och tänkte på det där med nedslaget mkt. Tänkte att planet kanske var svagare eftersom blixten slagit ned i hela dess system...Men det gick ju fint, tack och lov. Turbolens får man ta, I suppose. Det är bara så otäckt när det kränger och hoppar och skumpar när man är på nedgång.
Jo, visst känns det kluvet. jag har verkligen två hem...


Elisabeth:
Haha, ja s¨är det...man går och tycker en massa i början...att det är märkligt i sverige. Sedan tänker man detsamma när man är här igen, att folk här är knepiga.
Flyget ja...jag vet att du är som jag och oroar dig. Det var inte kul att äntra ett blixtträffat plan, inte alls...hutter...

Aurora:
TACK!! Jag är glad att allt gick så bra....

Humlan:
Jag vet, jag tycker att min flygrädlsa kanske har mildrats med åren, men visst TÄNKER jag hela tiden. OCH speciellt tänkte jag efter att vi äntrat det här planet.
GLAD att det gick så bra ändå.
KRAM!!

Annika said...

Sara.
SAKNAR!!! SAKNAR!! SAKNAR!!! Tycker ju ändå att vädret var helt OK sista sthlmsveckan, trots allt. ÄLSKAR!!!!

Hannele:
Jag har verkligen två hem. kan vara en anings kluvet, men det är OK ändå.

Bloggblad:
Jo, det kan hända...Måste ha varit hemskt för dom som var ombord. Usch, jag kan bara föreställa mig hur rädd jag skulle ha varit.
Åska är verkligen en kraft att ha respekt för.
Jomenvisst, hemlängtan går på två håll, men oftast är det bara ett som det längtas lite mer till...Nämligen det där uppe i norden...
FAST, det är skönt att vara hemma bland egna saker igen...

SALTIS:
TACK SNÄLLA!!! SÅ glad jag blir!!!

Visst är det egendolmligt att spypåsarna ombord är så små, och dessutom gjorda av papper. Blä...
Fy för att spy ombord. Stackars dig, måste ha varit jobbigt som 17...men riktig turbolens känns ju som ett oroligt hav, inte kul.

NOG ska vi ses, you bet. Count on it...

KRAM!!!

Petra H:
Visst är det så, sista veckan borde inte få finnas. man hinner tänka alltför mkt.
Men jag trivs ju ur bra här i US som tur är.
Jag vet att känslan kommer att lägga sig om ngra dagar.
Jag är mkt glad och tacksam över att vi slapp sitta på åskplanet.
KRAM!!!

Annika said...

Jacal:
TACK vad gulligt sagt!!!
J, visst är det så. man går omkring med alla möjliga omöjliga och möjliga känslor. Man känner både glädje och sorg.
Vi vet ju också att känslan lägger sig, som tur är...

Marianne:
TACK, jag blir så glad!
Jo, jag har innerligt tacksam över att inte ha varit ombord på just DET planet...pust.

Japp, tillbaks i bloggvärlden igen...och du med snart. Underbart!
Kram!!

Anette:
Jag hoppas också att sommaren kommer tillbaks till er. Tycker ändå att sommaren iår var helt OK. Trots den mkt blandade konfekten.
KRAMAR!!!

Leopardia:
VI har varit borta lika länge, både du och jag. Märklig känsla att komma hem igen.
TACK vad gullig du är. jag ska snart kolla igenom mitt itunes bibliotek igen. Köpte ju ngra cd skivor över sommaren, men ändå----det är mkt som inte finns.
Låter skönt med alla böcker, även om en del är blöta....

Anne said...

Som jag skrev i en svarskommentar hos mig: VÄLKOMMEN HEM IGEN!!! Jag blir alldeles varm i hjärtat att ha dig tillbaka igen.
Jag förstår precis hur förvirrad och konstig du känner dig, har ju själv varit med om det...
Minns hur du i fjol sa att det blir inte lättare med åren heller, det här med att ta farväl därhemma och åka tillbaka till sitt hem och vardag här. Känner du fortfarande så, även i år, att det inte blir lättare?
Jag tror man måste få tillåta sig ha dagar innan man landar. Det är helt i sin ordning att känna sig förvirrad, omtöcknad och inte riktigt veta vad man känner. Det tar tid att landa mentalt efter en lång semester där hemma.
Det brukar ju inte dröja så länge heller förrän det nästan känns som man aldrig varit borta....
Ha det riktigt bra Annika, jätteroligt att du är hemma igen! Du har varit saknad!

Annika said...

Anne:
Tack, jag blir alldeles varm i hjärtat av det du skriver. TACK!!!

Jo, visst är det en märklig känsla just nu. En känsla av att inte höra hemma ngnstans alls. Jag vet att den lägger sig om ngra dagar, men...
Nej, det blir inte lättare det här. Tvärtom.
Det rä svårt att sätta ord på känslorna, men jag ska nog försöka mig på ett inlägg om det hela on ngn dag.

TACK så hjärtinnerligt för dina fina ord.

KRAM!!!!

Anonymous said...

Välkommen tillbaka till bloggen! Och vad härligt ni verkar ha haft det i Sverige och Finland i sommar. Hoppas ni börjar känna er "hemma" så snart som möjligt. Jag tror den där känslomässiga jetlagen är lite som efter en rolig fest. Man vill inte att det kuliga ska ta slut! Och du gör det bra som åker fast du inte gillar att flyga. Jag drar mig och drar mig och kommer väl mig aldrig iväg till Norden!

Annika said...

Matilda:
TACK!!!!
Jomen visst är det så. Det är som att luften har gått ur en lite grann. Men jag vet att verkligheten snart tar över igen.
Nej, jag gillar inte att flyga, inte alls. Men jag gör det bara för att jag måste...det är lite tungt för psyket ibland :-)

Anonymous said...

Välommen tillbaka!

Usch vilken jobbig flygtur...jag som du vet blir bara mer och mer flygrädd. Från att ha älskat att flyga är jag nu en som riktigt ogillar att flyga, tyvärr.

Skönt att allt trots allt gick bra!

Snart är du tillbaka i det vanliga igen. Men visst är känslan jobbig.
Hur känner K det? Är det lättare för henne?