Tuesday, June 03, 2008

This Week: The Sea

I have a love affair with the sea and the ocean. There is no other element that I love more than the open sea.
The open sea is serene, beautiful, mysterious, magical…the list can go on and on.



Here in the DC area, we are fairly far away from the sea and I miss it pretty much all the time. I miss not being close to the big blue.

My love affair with the sea started at an early age during all my vacations on the Baltic Sea in our beloved summer house. It was there I learned how to be a part of nature, how to appreciate everything natural and beautiful.
That is where I learned the names of all the trees, the flowers, the fish and the insects. It is thanks to all my summers out in the true country side that I today know quite a few things about the weather and the wind…
When the swallows fly close to the water it will be rain the next day, when the flies are super aggressive the weather will make a turn for the worse, when the sun sets in the clouds it will be a rainy tomorrow and so forth. Yes, I’ve picked up a thing or two from the country side/archipelago in the far north.



My great grand father was a wise, strong and handy man. He could find water where no one else could find water. He used a so called divining rod (slagruta) and he was a diviner for quite a few people, and he was always right when he said there was water under the ground. Yes, there was indeed water and people could start to drill and dig.
I think I will try to use a divining rod this summer, just to see if I got the gift as well, the gift of finding water. I find this old, mysterious method totally fascinating.

Picture from slagruta.robert.nu


So the sea…
Here in the US, I have a place that I love more than any other place and that is The Outer Banks in North Carolina. I have come to love that place, and I have made it a part of me.
There you have the ocean nearby at all times, it is constantly present; the smells are there, the same smells that you’ll find on any island that is not a tropical island. The island feeling is there.
The best thing with the OBX is that it is remote, and so not commercialized. My daughter loves Myrtle Beach in South Carolina, she thrives on crowded beaches and she loves the sight of high rise condos along the beach. See, we differ a heck of a lot, Karolina and I. I don’t like that scene at all. No, give me the OBX any day over a commercialized beach. Big, commercialized beaches make me a tad bit sad and frustrated.
It is funny in a way since Karolina has spent every summer in a remote summer house in a northern archipelago as well, but she has also spent quite a few weeks of her young life at crowded beaches. I guess my daughter can grasp the best of two worlds, lucky her!!
I can only grasp stillness and calmness.
So, therefore I am so in love with the OBX…




And I also love torn and tattered things. Things that show patina. When at the beach, at our latest beach house in the OBX I fell in love with a sign. YES a SIGN!!!
I think this sign has it all; beauty, serenity, age and love…AND not to mention the most beautiful colors, right Humlan? You and I think alike.




All right, now you know a little bit more about me, and my love for the sea and the nature (I almost think that the nature is my religion). I wish you a good Wednesday whereever you are in the world!

21 comments:

Marianne said...

Tror det är vi skandinaver som älskar avskildheten i naturen så mycket. Andra människor verkar föredra att ha många omkring sig hela tiden. Är det vidderna vi är så lyckliga att ha, tro?

Det ser verkligen ut att vara ett underbart ställe, och jag har lyckats sälja in en framtida US-resa med avslutning i OBX till maken. Inte i år som sagt, men det ska nog inte behöva ta alltför många år heller. Flyga vissa sträckor, köra vissa, och sedan bara slappa i OBX.

Ha en bra tisdag (det är det, va?)!

Annika said...

Marianne:
Ja, vi är verkligen naturromantiker...Otroligt.
Japp, jag får lite magont av stora beacher med hotell, discon och skrål. Nej, det är inte min grej och det var det inte ens då jag var yngre.
KUL om du kan få maken till OBX. Det är verkligen ett helt underbart ställe.
Har du börjat re-sercha lite online? Det är ju mest beachhus där ute, väldigt få hotell, och det är det som gör det så ljuvligt!
Jepp, tisdag it IS!! :-)

Anonymous said...

Åh, Fente, nu blev jag riktigt sugen på att åka till havet, fina bilder! Längtar jättemycket till Stjärrot och våra härliga sommarkvällar tillsammans, alla goda skratt medan solen går ned över sundet, all god mat, allt!
I Stockholm har vi strålande väder, ca 27 grader. Ebba tog årets första dopp i söndags, hon och H var på Kanaan medan jag jobbade, Eli var på kalas. Älskar!!

Annika said...

Sara-Sis:
Jamenvisst!!! Jag är ursugen på att åka ut till havet igen.
Jag längtar jättemkt till skären nu!!
HÄRLIGT med ert väder. Måtte det hålla i sig tills vi kommer...Men det gör det nog inte (neggo).
Hur varmt var det i vattnet på Kanaan?
ÄLSKAR!!!

Petchie75 said...

Åh, jag älskar också havet - och håller med dig, det ska vara öde stränder med ingen eller väldigt låg bebyggelse.. dvs inte så som vår strand är här i SJ med höghus, hotell och byggnadsarbete överallt :-( Längtar så till Östersjön, bara två veckor kvar nu!!
Slagrutor är så fascinerande, jag förstår verkligen inte hur det funkar men det är coolt att det gör det! Ska bli intressant att höra om du ockås har fått gåvan att hitta vatten!

Desiree said...

Jag älskar också havet precis som du. Doften, brisen, friskheten, strandpromenader, leta efter snäckor mm. Jag saknar också ständigt havet då Birmingham ligger minst 5 timmar från havet. Det är ju inte så att man kan sticka ner varje helg men någon gång då och då och det är alltid samma lycka känner jag. Sedan håller jag verkligen med dig om att jag föredrar de där lite mer ensama, isolerade stränderna. Gillar inte de där stora populära stränderna med mycket folk och skyskrapor med hotel och lägenheter. Nej små charmiga lite mer ödsliga unika ställen är my cup of tea. Ni verkar ha fått en underbar vecka vid havet förutom den dagen det regnade. Så härligt att få tillbringa några dagar där. OBX låter som stället för mig. Den där skylten var verkligen läcker både i färgen och budskapet.

Annika said...

Petra H:
OCh snart får du se ert nya sommarhus vid havet! Förstår så att du längtar halvt ihjäl dig dit.
Där är det lugnet som råder, precis som det ska vara.
Jag är lite smått allergisk mot masstränder därför tycker jag att det är så lustigt att K ÄLSKAR sådana ställen, men hon har ju fått det med sig sedan tidig barndom eftersom vi spenderat en del tid vid Myrtle Beach och andra stränder som är mass (blä).
Slagrutor är coola. Min svåger har tydligen gåvan, jag har aldrig provat. Men min gammelmorfar var fena på det. Jag fattar inte hur det går till. När man läser om det på nätet går det under "ockult", är det det???

Desiree:
Man känner en sådan lättnad vid havet, en frihet och en enorm lycka. Ni har ännu längre än vi ner till havet. Vi har tre timmar ut till beacherna i Maryland, men det är massbeacher oftast.
Desiree, jag tycker absolut att ni ska åka till OBX ngn ggn. Jag vet att du kommer att älska stället. Det är en bit att resa för er, men så VÄRT det!!!

Humlan said...

Vi har inte bara samma smak vad gäller väderbitna, solblekta miljöer, vi gillar samma tysta, tomma stränder också... tänkte först att det var våra somrar i Österbotten som satt sina spår, men det kanske är något skandinaviskt som Marianne skriver.

Jag klickar på dina bilder och njuter av skylten... ;-)

Anne said...

Vad bra när du säger det att naturen kan nästan kännas som din religion. Så kan jag också känna, när jag är vid havet och bara mår så gott, att om det är så här folk känner när de sitter på en gudstjänst eller inför sin religion. Ja, då förstår jag vad det innebär att vara religiös och naturen är min religion.
Vi tänker och känner helt lika inför det här Annika med naturen, vad den ger oss.
Jag tycker om att höra att du under årens lopp fått en riktig pärla här i USA som du älskar och som betyder massor. Ett semestermål ni återvänder till och som ger dig så mycket.
Slagruta är häftigt, så det gick under ockult på nätet? Men kanske det är så att många gamla kunskaper som äldre generationer haft med sig och använt i vardagen som det mest naturliga som helst. Idag när mycket är bortglömt eller försvunnet, har blivit exotiskt nästan, så därför räknas sådana fenomen som ockulta.
Du har ju lärt dig massor om naturen efter alla dina år i sommarhuset, läsa tecken i naturen som fåglar som flyger på ett visst sätt och arga flugor. Det är rätt imponerande.

Keith said...

OBX is a favorite vacation spot!! I like being away from everything, too. It's a nice place to unwind and have fun. Your pictures convey the atmosphere. Easy to let that sink into your bones. Good luck with your divining rod experiment this summer!

Elisabeth said...

Å, havet, SOM jag saknar det! Tänk att få tillbringa en hel dag på stranden, höra vågornas kluckande, måsarna som låter och känna den salta havsvinden. Så underbart! Känner igen det där med att naturen är lite som en religion... det spelar ingen roll om jag är vid havet, i skogen där mina föräldrar bor, eller bara i Botaniska i Göteborg, jag slås ofta av hur härligt allting är, och hur "bra ordnat" det är.

StrandMamman said...

Hav, sol och värme... mmmm!! Vi har ju vår sommarstuga, den ligger i yttre skärgården men inte vid öppet hav. Men det är inte långt att köra med båt innan man har den öppna horisonten framför sig och Sverige på andra sidan :) Jättespeciellt är det att åka ut en julinatt nära midnatt, då havet är lugnt och solen sakta går ner och man får åka på den glödglänsande vattenytan. Jag har bott invid vatten så gott som hela mitt liv, och har ett starkt minne av hur jag kom underfund med att vattnet faktiskt påverkar hela ens liv. Som 18-åring tillbringade jag en sommar i trakten av Cortland, N.Y., bodde hos en familj. Inga naturliga sjöar eller pooler i närheten, ett par gånger körde familjen mig med bil rätt långt till en konstgjord sjö så jag fick bada. Under sommaren åkte vi en gång norrut några timmar och kom till en av de stora sjöarna, så stor att inga stränder syntes i horisonten. Jag fick en otrolig kick och njöt alldeles kolossalt av att springa ut i det långgrunda vattnet och av att få andas in sjölukten och känna sandbottnen under fotsulorna! Då begrep jag att jag saknat vatten!

Anonymous said...

Jag har ju tillbringat en stor del av mina somrar som barn i Stockholms skärgård, så längtan till en närhet till havet förstår jag. Jag skulle själv vilja bo närmare än vad jag gör nu. Med risk för att vara tjatig, vackra bilder! Ha det så bra!

Anonymous said...

"I almost think that the nature is my religion"

Sweet post! Very poetic!

Miss Marie said...

jag älskar också havet! det är så öppet och fritt. men om jag måste välja att bada någonstans så gör jag det helst i en insjö, gillar inte saltvatten!

Asa och Fia said...

Jag ar fodd och uppvaxt pa en o och kan inte tanka mej att inte bo nara havet. Du tar fantastiskt vackra bilder, far man fraga vad du anvander for kamera?

Millan said...

Japp jag ar helt med dig och alskar ocksa havet! Aven om Bristol ligger nara kusten sa ar det inga fina strander eller fint hav i narheten utan man maste kora i nagra timmar. Inte som hemma direkt dar det ar nagra minuters gangavstand...
Jag haller aven med dig om att commercial beaches (finns det ens ett svenskt uttryck for det?) inte ar nagot for mig!! I england ar det vanligt att de har spelhallar, butiker och fish and chip shops pa stranden och det avskyr jag. Nej en riktigt strand ska vara helt naturlig utan en massa krafs! :-)

Annika said...

Humlan:
Ja, vi har det verkligen gemensamt, Humlan. Vad slår ödestränder? Underbart.
Det är säkert ngt skandinaviskt nedärvt.
Skylten ja...Jag blev verkligen kär i den...

Kram!!

Anne:
Ja, det är nog så som du säger. Jag kan få samma stora känsla i naturen som jag tror att religiösa får i kyrkan.
Du känner alltså likadant, det var roligt (men inte oväntat) att höra :-)
Det är underbart att kunna känna så här varmt som jag gör för OBX. Det var nog kärlek vid första ägonkastet då jag kom dit första ggn.
Slagruta gick under ockult på åtminstone två ställen, men det är väl så att gamla kunskaper börjar dö ut.
Pratade med Ingrid igår och hon är ju uppvuxen i alperna. Samma ska med henne; hon har med sig massor av väderkunskap från uppväxten. Lite häftigt.
Har en känsla av att vi är en del som "kan" sånt här.

Keith:
Yes, it was a great week, wasn't it!!
Thank you, I am glad you like the pics. I have so many of them. Next time you come I'll set up a slide show.

Elisabeth:
Du känner också så inför naturen alltså? jamen det kanske är naturen som är alltet? Detta kan vi sitta och filosofera över länge :-)
Men naturen är underbar! Förstår så väl att du saknar havet där du är.

Annika said...

Strandmamman:
Precis, vår skäristuga ligger också i yttre skärgården, men i ett sund. Vi ser det öppna havet från en brygga, men inte från huset. Som du säger tar det inte lång tid att komma ut till det öppna havet, och varje ggn blir jag lika lycklig!!
O, det låter underbart att göra som ni gör; åka ut en sommarnatt och bara se allt det röda över havet. GUD vad jag längtar till Skären just nu!!
Tror många av oss som har bott vid havet under uppväxten ständigt saknar det...

Malde:
TACK!!!
Jo, jag vet, man saknar havet lite hela tiden. Du har iallfall rätt så nära :-)

Sara:
THANK YOU!!
Yes, I think that is exactly how I feel.

Annika said...

Marie:
Det ljuvliga havet...
Vet du, jag gillar inte att bada i stora oceaner. Vågorna skrämmer mig. Och ja, vattnet är så salt att det bränner i ögonen.
men i Östersjön är vattnet så bräckt att det knappt känns. Älskar det!!

Koa&inoa:
Jättevälkommen till bloggen!!!
Har sett att du finns på Hawaii, där har du ju det ljuvliga havet ständigt närvarande, jag blir så avis.
TACK för berömmet om bilderna. Jag har en Panasonic Lumix Dmc-fz50, den är snäppet under en slr, en sk super zoom. Jag tycker jättemkt om den. Vissa bilder har jag även tagit med en liten Sony.

Millan:
Nej, visst är det trist det där att man måste köra för att komma till havet. Jag är ju också van att bara kunna GÅ ner till vattnet. OK, visserligen Mälaren då, men en stor nog sjö är ju det också. Havet hade vi ju inte heller långt till i Sthlm.
Ja, finns det ngt svenskt namn för commercialized beaches??? hotellstränder???
Nej, jag vet inte.
ha en jättefin dag!!

Hannele på Hisingen said...

Lyckliga jag som är öbo :)