Thursday, April 17, 2008

Grande Irritation

Efter snart 15 års heltidsboende i USA, och dessförinnan 3 års "halvtidsboende" har man ju kommit in i svängen rätt bra vid det här laget.
Det är lätt att slänga iväg e-mails till olika instanser, det är lätt att slå sig i slang med folk och det är ok att ringa (fast jag tycker inte om att prata i telefon så att ringa drar jag mig alltid för, regardless). Om det finns ett val--ringa eller skiva mails--så väljer jag ALLTID att maila.

Som sagt, språket flyter. Visst, visst man får frågan varifrån man kommer eftersom den svenska accenten alltid vilar över engelskan. Varifrån? Holland, Sydafrika, Irland eller Tyskland? Sällan och aldrig gissar någon rätt.
Ibland råkar man på någon riktig tjockskalle, som häromdagen på Starbucks. Jag skulle som vanligt beställa "the standard fare" dvs en Grande Vanilla Skim Latte.
Bakom disken stod en ung grabb som tittade på mig som vore jag en alien efter att jag gjort min beställning.

-WHAT did you just say?
-A grande vanilla skim latte, please.
-Sorry???
-A grande vanilla skim latte.
-A venti moccha?
-NO, listen to me...A GRANDE VANILLA SKIM LATTE!!!
-???
-OK, what IS it that you dont understand??? Is it THAT hard??? A GRANDE VANILLA SKIM LATTE!!!
Det slutade med att baristan hörde det hela och tog min beställning från sin plats vid espressomaskinerna medan tjockskallen bakom disken tog mina pengar.
How dense!


Igår var det samma snubbe igen och jag var beredd på det värsta. Det gick bra, men grabben glömde att ropa ut beställningen till baristan så det fick jag göra själv. Undrar hur det ska gå idag när både Ingrid och jag ska beställa? En med svensk brytning och en med tysk! Killen, you're in for a test!

Jag tycker det är lustigt att detta händer. Där jag bor är det så mångkulturellt, det gäller hela Washington DC området. Folk kommer från jordens alla hörn för en kortare, eller längre tid, brytningar hörs överallt---hela tiden.
Och att då få ett "What?" eller "Say that again" eller "pardon" i ansiktet är ibland så irriterande. Min egen brytning är inte stark, den ligger mer som en slöja över ett amerikanskt uttal.

Erica Jong (som själv vistats mycket i Sverige och älskar landet) skrev en gång i en bok att ingen svensk, hur duktig han/hon än är på engelska kan någonsin uttala ett perfekt amerikanskt, eller brittiskt, "J" ljud. Det blir ofelbart som i svenskan; det uttalas mjukt, j. Så som "y" uttalas här. Samma sak med "v" och "W". Erica Jong menar att ingen svensk någonsin får till det amerikanska tjocka "W", istället låter det som "V"...Water blir Vater. Jessica blir Yessica.
Sant.

Jaja, det är vad det är, och det är bara att inse att en viss brytning kommer man alltid ha, men man behöver inte ta trötta och slöa kommentarer från ointresserade Starbucksanställda heller.
LYSSNA!
Lyssna idag på alla lätta brytningar du hör runt omkring dig. Hur svårt är det egentligen?

Ah, om någon timme är det dags för en svenska och en tyska att testa Starbucks igen...Undrar om vi gör oss förstådda idag?

Ha en fin torsdag...Or HÄÄÄV ÄÄ NAAJS THUURSDÄÄÄÄY!

43 comments:

Miss Marie said...

visst kan det vara irriterande ibland! men manga ganger forstar inte jag heller vad folk har sager, eftersom de har ganska stark dialekt, men inte ar det latt! och det dar med v och w...det later ju sa latt i teorin men ar sa svart i praktiken! for mig har det flera ganger blivit wery well :) sjalvklart har jag en svensk accent, men jag far ofta komplimanger for min queen english, som de kallar den har. folk tror till o med att jag gatt i privatskola for jag later sa posh, o det ar ju alltid kul o hora! men sa pratar de ju som bonder har uppe i norra england... :)

lycka till med bestallningen idag!

Annika said...

Marie:
Haha!!! Det var en komplimang! The queen!!
Jag har assvårt för att höra vad folk i den djupa södern säger. Pinsamt svårt eftersom jag tycker att det är så nasalt och trögt.
Jobbigt eftersom så stora delar av Peters släkt kommer från Georgia.
OCH svenskar ÄR ju duktiga på engelska, tack vare att vi får lära oss så tidigt, att inget är dubbat etc. Men V, W och J och Y är svårt.
Ah, vi ska se hur killen tar det hela idag, hehehhehheheeee---can't wait...

Antje said...

Haha, you just hit the nail on the head Annika! Sometimes I wonder how hard it can be. Here in Sweden my accent is sometimes misstaken for Danish (Thanks for that compliment ;-))even though I really believe that it must be so much harder to understand someone from Skåne than me. The worst are the sju sjuka sjuksköterskor... But anyhow, I would love to join you to that Starbucks now no matter how irritating that Dude can be. If I just could get my coffeebased caramel frappuchino venti to enjoy in the sun....*dreams*

Bloggblad said...

Sånt här är jätteintressant! Jag var ju på kurs nyligen och hörde om just brytning, accent och fel betoningar. Och att även de som av sig själva och andra ansågs ha en perfekt svenska - som infödd - missade rätt mycket på språktesterna som gjordes i den här undersökningen...

Sen vet jag att en rätt språkmelodi, även om det finns lite grammatiska fel, inte alls stör så mycket som fel betoning. När man säger "pratta" med öppet a i stället för det långa praaata som låter nästan som å... t.ex.

Jag tränar mina elever stenhårt att få till rätta melodin - då förstår folk. Och det är viktigast.
Min afrikanske elev pratar engelska med afrikastuk - jag har jättesvårt för att förstå, trots att han har bra grammatik och ordförråd och jag förstår varje ord i sig. Förmodligen har han haft afrikanska lärare...

Annika said...

Antje:
Oh I am sure!! I am sure you're getting it all the time back home as well.
I have a really good friend in Sweden, or she is my parents friend, but also mine. She is from Stuttgart and she came to Sweden during the 50's. She has a clear german accent, but speaks perfect Swedish. It is zero, zero problems understanding her. I wonder if she ever gets into these situations? I will have to ask her.
Thank you, Antje, for giving me your point of view!!
The "sj" sound in Swedish is not easy, I know that.
Yes, it'll be interesting to see how thick the dude is today...As I said, one German lady and a Swede will order from him today...mohohahaha!!
I'll send you a thought from Starbucks :-)

Annika said...

Bloggblad:
VISST är det intressant med språk och brytningar och uttal.
Låter mkt intressant med era språktester som ni fick göra. Jag skulle också vilja testa det.
Du har helt rätt i det du säger om språkmelodin. Det är den som gör att språket "flyter" varesig det är "flytande" eller inte.
jag tror det är bla därför jag har så svårt att förstå tex indier eftersom melodin där är SÅ annorlunda.
Du har ett intressant, och svårt jobb, Bloggblad! OCH givande!!

Anonymous said...

Ha, ha, ha efteråt kan man skratta åt det men förstår om du känner en viss motvilja mot graspen när du ser honom. Låter som en liten s**t, och inte verkar han speciellt duktig på sitt jobb heller om han glömmer att säga beställningen till baristan, suck... Han kanske blir paralyserad av skräck när han ser dig.
Nej, det är inte lätt att bli kvitt accenten, engelsktalande har ju väldigt svårt med vårt r-ljud också, men det är bara kul med olika språk och dialekter, ombyte förnöjer. Kram sis

Annika said...

Sara:
Jodå, suck...
Grasspen är nog inte den smartaste killen på Starbucks.
Vi får se hur han reggar när två europeiskor kliver in idag, hehe...
Precis, engelsspråkiga i Sverige blir nog aldrig ritiga vänner med "r" ljudet hur duktiga på svenska dom än är. Det är helt sant...
K är på mkt bättre humör idag, kära sis!!
Kram!!

Saltistjejen said...

Hahaha! Samma sak händer här i NYC också. TROTS att det ju verkligen är ens tad med diverse kulturer, accenter och annat..... Man förstår inte hur det kan vara så svårt.
Men det bästa är att många amerikaner när de inser att MAN SJÄLV inte riktigt förstod vad DE sa inte talar långsammare eller "byter ut orden" utan enbart börjar repetera EXAKT vad de nyss sagt men höjer rösten! Haha! Humor! Det är inte min hörsel det är fel på det var ett ord jag inte förstod...! ;-)
Men som sagt jag har insett att om man inte själv använder EXAKT något ord som just DE använder här så fattar de helt enkelt inte! Detta är urskumt eftersom det även gäller brittisk engleska, alltså om jag säger något ord som egentligen är brittisk engelska är det inte säkert att de fattar. Jag tycker det är sååå konstigt?!
Lycka till på Starbucks idag iallafall!!!
Kram!

aurorabuddha said...

Jag tror precis som Bloggblad att det har mycket att gora med melodin ocksa, det har att inte bli forstadd.

Nar jag forst kom hit blev jag serverad kaffe pa flyget och jag fragade om jag kund fa 'milk'. Flygvardinnan tittade pa mig som om jag kom fran manen. Hon fattade aldrig vad jag sa, fast jag upprepade det flera ganger. Inte visste jag att 1. man anvander 'cream' i kaffe har och 2. det heter inte milk i USA, det heter mueooooook. :o)

Jag tror att jag fortfarande pratar norrbottniska, fast pa engelska! Ofta tror folk att jag ar fran Mexico...

Anonymous said...

Fatta då hur många australienare som kommer till USA och ska beställa espresso eller vad det heter där. Vanligt svart kaffe utan mjölk och socker. Här heter det nämligen LONG BLACK. Hysteriskt sjukt.

Annika said...

Saltis.
Jamen jösses...DET där ÄR en klassiker!!! Eller som min svärmor;...Så fort jag frågar om så FÖRTYDLIGAR hon genom att tala HÖGT och TYDLIGT och så förenklar hon ordet. Ofta när jag bara frågar om för att jag inte HÖRT vad hon säger, dvs jag förstår ALLT.
Jaja--komiskt.
Men jag vet vad du menar också med amrisar som bara talar HÖGRE och INTE byter ut ord...Visst det är humor!!
Japp, brittisk engelska och amerikansk engelska är som två skillda språk ibland.
Haha, saltis,vi får väl se hur det blir idag när euro-trashen travar in på starbucks i South lakes. Snubben får väl spader...
Kram!

Aurora:
Visst är språkmelodin viktig, som Bloggblad säger. Det är pga den jag tex har så svårt att förstå indier mfl. Betoningen läggs så annorlunda.
Haha, MILK ja...det är sånt ord man får öva på...precis som så många andra ord som "rail" mfl...
Men visst kan man säga att man vill ha "milk" i kaffet? Det kanske är lokalt det där. Landet är ju, än en ggn, gigantiskt och det varierar säkert från plats till plats.
Haha, från Mexico!!! Det var en ny en för mig :-)

Annika said...

Matilda:
KUL hade ingen aning om det. Här säger man bara "black" när man ska ha svart kaffe.
Visst är det lustigt hur annorlunda det är i dom engelskspråkiga länderna...Det skiljer sig markant. Lite roligt!!

Millan said...

Ja ibland ar det otroligt irriterande nar folk fragar flera ganger och verkligen inte kan greppa det man sager. Som mitt namn tex som nastan alltid blir Camelia. Jag fattar inte varfor, men nagot i min dialekt maste gora att det later sa?!
Jag tror heller aldrig att man helt kan fa en perfekt amerikanska eller engelska om man inte har det som forsta sprak. Till och med pa folk som bott i england sen barnsben som Ulrica Johnson har en viss 'singsong' i sitt tal som engelsmannen inte har.

Dock vete 17 om jag haller med om det dar med Y, V/W och J... Jag tycker att det har varit ratt latt att lara sig att uttala dem pa ett engelskt satt nar jag pratar engelska och ett svenskt satt nar jag pratar svenska. Men det kanske bara ar i mitt eget huvud? Men jag menar, jag uttalar ju J mer som DJ nar jag ar har i england. Men visst har jag en annorlunda dialekt och folk fragar ofta varifran jag kommer men tror ofast Irland, Sydafrika eller Australien av nagon anledning som jag inte alls kan forsta.

Millan said...

Oj ett tillagg till den redan langa kommentaren. Jag tror dock helt klart att det med Y, J etc stammer pa svenskar som 'bara' lart sig Engelska i skolan och inte bott nagonstans for jag hade helt klart svart for det dar nar jag flyttade hit. Speciellt Y och J faktiskt.. vet att jag en gang bad att fa en 'djoghurt' och att alla de engelska kompisarna skrattade halvt ihjal sig och fragade om det var nagot jag skulle ha nar jag varit 'out for a jog'?

Desiree said...

Den där killen på starbucks måste varit ovanligt trög. Jag tror inte att det kan vara några som helst problem att förstå din beställning. USA är ju ett mångkullturelt samhälle. Det finns ju så många personer från så många länder som bor här. Så mycket brytning kan du inte heller ha eftersom du bott här så länge och kom hit relativt ung. Svärfar är däremot rolig att lyssna på ibland för han har en riktig svensk brytning då det gäller att prata på engelska :-)

SweFlo said...

Jag kan vara pinsamt om jag är väldigt trött, men det har inte så mycket med svensk accent att göra, jag snubblar över orden på både svenska och engelska... Min make fnissar ibland när jag säger vissa ord, hans favorit är nog lår, dvs thighs. SÄger tydligen det väldigt skoj ibland! Fatt noll. Tahjs? Låter Ok i mina öron. Många blir besvikna att jag inte pratar some "The Swedish Chef" från mupparna. Men det kan väl inte vara så många yngre svenskar som låter så illa?

Annika said...

Millan:
Jag fattar det inte heller...
Camilla är ju ett rätt vanligt namn i england. Förstår så väl att du retar dig på uttalet.
Nej, det är svårt att få språket att sitta som smäck. Intressant det du säger om Ulrica J. Tror aldrig jag har hört hennes engelska.
Jo'rå visst försöker man få in det "dj" uttalet. Tycker att jag också har blivit rätt bra på det genom åren...Undrar just vad amrisarna tycker??? Det kanske dom inte håller med om. Fniss...
Jag minns en ggn när jag sa ordet "young" som "Djung" på jobbet, folk vek sig av garv. Sånt glömmer man inte :-)))

Desiree:
TRÖG är rätt. han var inte där idag så Ingrid och jag kunde inte testa honom. Men vi hade ett intressant snack om det hela under promenaden. Det verkar som om vissa bara inte VILL förstå eftersom både Ingrid och jag pratar utan alltför stor brytning.
Tyvärr kom jag nog alldeles för sent för att kunna snacka utan brytning. Jag var 24 när jag kom som au-pair och 27 när jag började på här på heltid.
Men det är lite kul att ha en accent också...Oftast iallafall.
Jag tror jag vet hur din svärfar låter. Den äldre generationen låter ju ofta som om dom pratar svenska när dom pratar engelska. Lite gulligt sådär.

Sweflo:
Jag tror som du: hur många yngre svenskar låter som The Swedish Chef? Knappt en enda en skulle jag vilja påstå.
Vissa ord har jag också så svårt att uttala...som VISUAL...Och det var helt fel ord att inte kunna uttala när jag jobbade som Visual Merchandiser...Jäklar vad jag drog mig för att säga det.
Kan fortfarande inte uttala det som det skas...

Petchie75 said...

Han kanske HÖR dåligt?? Jag tycker generellt att amerikaner har svårare att förstå oss européer än britter. Tror aldrig att jag har fått säga om i Storbritannien men i USA fattar de ofta inte direkt vad man säger. Kanske pga att jag har ett mer brittiskt uttal och använder brittiska uttryck?
Jag var lite nervös igår när jag skulle snacka spanska med SPANJORER för första gången (Os spanska vänner anlände igår) men det gick jättebra - de förstod mig verkade det som och jag fick bara fråga om några ggr (jag har ju vant mig vid den puertoricanska accenten nu).

Marianne said...

Fast jag vet inte om jag håller med Erica Jong till 100%. Ok, många har svårt med de där ljuden, men inte alla.

Hörde en historia (som jag inte vet om den är sann) om att det fanns (finns?) ryssar under kalla kriget som gick på spionskola och lärde sig svenska för att kunna infiltrera Sverige. Men man kunde avslöja dem på att de inte kunde lära sig säga 'u' på svenska.

Förstår att du blev irriterad.

Lite kul förresten så här i andra länder än engelsktalande, där människor från olika nationer möts i jobbet och ska kommunicera och ingen har engelska som modersmål. Den engelskan är inte att leka med ibland. Kommer aldrig att glömma när min man kom hem (i Bulgarien) och frågade om jag visste vad "liiiid" betydde på engelska. Haha, han hade en chef från Finland - det var "lid" på finsk-engelska!

Anonymous said...

Hej Fejn!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag får "bryta in" med dig på starbucks nästa gång jag e där så ska jag hjälpa dig med uttalen på amerikanska. Du vet ju hur duktig din bror är på uttal speciellt amerikanska!!!!!
KRAM FRÅN G.O

Anonymous said...

Visst bli man arg då det händer, men ofta är det tröga, slöa ungdomar som inte orkar lyssna.
För mig händer det ofta på Taco bell, en gång blev jag tokig för han som tog emot beställningen fattade noll och hade jag inte haft en bil bakom så hade jag backat ut med en rivstart! Jag lovar dig!
Men ibland händer det ju även hemma, fast man kan språket , det är så man får tänka.:)

Annika said...

Petra H:
Kanske det? Nämen, det händer ju då och då...Och inte bara mig utan även andra som inte är härifrån. Vet inte vad det egentligen beror på...
Amerikansk engelska och brittisk engelska är ju olika, olika ord, olika meningar, stavning etc.
Det som är underligt ÄR att vi är så många som inte pratar perfekt amerikanska i det här landet, och ändå är det ibland så himla svårt för vissa att höra vad man säger.
Jag blir mer och mer irriterad på det hela.
Vad BRA att det går vägen med O's vänner. Skönt att du känner att spanskan har släppt lite nu.

Marianne:
Det är säkert sgs omöjligt att lära sig ett språk accentfritt i vuxen ålder. man måste vara barn för att få ett språk att sitta som smäck.
Intressant det där med ryssarna, skulle vara intressant att veta om det är sant.
Haha, jag kan tänka mig att det blir språkförbistringar ofta på din mans jobb...Lite kul, men också väldigt jobbigt, förstås.

GO:
Fniss...Ja, nästa ggn ska vi bryta in där och DU får köra beställningen...hihi---
Gaylord!!
Kram!!

Annika said...

Veronika:
DÄR slog du huvudet på spiken: det är så man får tänka, att det även händer hemma.
Helt rätt!
Men ibland jar jag lust, precis som du, att bara dra därifrån när ngn inte orkar lyssna. Som tur är är det ju rätt sällsynt trots allt, tack och LOV!!

Petchie75 said...

Såg precis din kommentar Annika om att VILJA förstå... det är ofta kruxet tror jag!! Vissa människor vill bara inte förstå, utan är helt övertygad om att de inte ska förstå en utlänning... Många fransoser är så... Puertoricanerna är härliga, man säger ett eller två ord och så säger de, "äsch, du behöver ju inte plugga spanska, du snackar ju perfekt". Tror att man i vissa länder där det kanske inte är så vanligt med utlänningar som försöker anstränga sig och tala språket där är folk också mycket mer förstående! De VILL förstå eftersom de inser att man själv anstränger sig!
(Samma sak med 08:or som INTE VILL förstå skåningar - oh yes, det finns många sådana!!! "åk hem till danmark" har man ju fått höra nga ggr)

Anne said...

Vilket kul inlägg, jag nickar igenkännande hela tiden. Jag spelar ju i en helt annan liga än du eftersom jag varit här så mycket kortare. Jag har ju en tydlig accent och pratar svengelska på ett helt annat sätt än du som ju pratar amerikanska (även om du själv menar att en slöja av din svenska accent vilar ovanpå amerikanskan).

Det där där med att istället för att förtydliga så pratar de istället högre, DET känner jag så väl igen. Det är komiskt.... Speciellt är det fastfood personal och den sortens personal som gör så tycker jag (fördomar kanske, men ja det är min erfarenhet i alla fall). Sen är det minst lika störande de som börjar prata till en på en 5-årings nivå, alltså extremt långtsamt och övertydligt och med val av ord som är på en barnunges nivå. Det händer förvisso inte särskilt ofta, men det händer nån gång...

Det där med j-ljuden och w-ljuden även de tjocka l-ljuden vill jag påstå (Blake t.ex. för att ge ett konkret exempel på vad jag menar) är nog helt sant. Vår fastighetsmäklare var tidigare gift med en svensk och de hade en del svenskamerikaner till umänge, hon pratade också om att de ljud en svensk aldrig får perfekt är just de ljud hon nämner.
Även om vi tror vi säger det korrekt så tror jag det är ändå de ljuden som inte går få perfekt och en inföding märker att det är en utlänning.

Annika said...

Petra:
What---08:or som inte vill fatta??? What are you talking about??? :-))
Ja, jo Stockholmare kan nog vara ganska, ganska så tjockskalliga. Fast inte jag, tihi, jag förstår skånska ;-)

Det är så SANT. Ofta vill folk inte förstå här, man orkar inte anstränga sig.
Jag vet ju att fransoser är ökända för detta, och att italienare tex är helt tvärtom: vill försöka förstå stackars skolitalienska till varje pris. jag föredrar det sistnämnda...TUR och BRA att folk på PR är så uppmuntrande. Det måste vara jätteskönt.

Annika said...

Anne:
Precis, VI kan nog tycka att vi får in det rätta stuket med "J" och "W" och ´"L", men det tycker nog inte en infödd amris. Inte ens efter en herrans massa är tror jag att man får in det...
Karolina hade en period då hon brukade "rätta" mig...
Mamma, det heter inte Milk...det helter Meeeeeeeellllk.
Det heter inte RaIL, det heter Raeeeeejlll...Ja du kan ju tänka dig hur visan gick. Nu har hon lagt av med det, hehe...
JAPP, och du har rätt...(fördom eller inte) men det är ofta servicepersonal som inte fattar vad man säger.
Haha, det är jättesvårt för mig att bedömma hur bra mitt språk är...hur påtaglig min brytning är etc...MEN ett vet jag, att den FINNS, och alltid kommer att FINNAS. Vi borde alla lägga ut filmer av oss när vi snackar engelska...(hur pinsamt vore inte det på en skala?????)

The Hanssons said...

Jupp...det där känner man igen. Underbar beskrivning av ditt Starbucks besök, förresten, skrattade gott.Nu håller jag tummarna för ditt nästa besök...men för att jävlas...beställ på svenska...bara prova och se vad som händer...hihi
Lycka till
kramar

Annika said...

Det där med J-ljudet har jag märkt - inga svenskar får till det! Emmy har börjat läsa engelska nu i 2:an och jag försöker få henne att uttala J med engelskt uttal men det går inte, det blir med svenskt uttal. Ärligt talat så retar det mej lite... :-)

Turtlan said...

Hej där!

Din Starbucksberättelse ger mig härliga minnen! Först beslutsångest över vad jag ska ha, sen säga det snabbt nog och rätt. Sen ta rätt mugg... inte lätt vara turist over there *L*.

I "DC" har jag hälsat på bott och turistbott i summa 5 veckor. Goa minnen där ifrån. Vinka till staden från mig.

Vink från Sola stan i Sverige // Turtlan

Kommer tillbaks!

Anonymous said...

jag och fido var med om samma sak, fast i köpenhamn... vi skulle beställa en quarter pounder with cheese och han fattade verkligen inte vad vi menade. och vi upprepade och upprepade tills han 'aaah, en quarter pounder' med värsta amerikanska uttalet... hehe...
ha det gott!

Anonymous said...

He,he..tror det här med uttal smittar av sig lite båda vägarna.
Jag tror att när jag och Tom pratar med varandra så blir hans, annars så starka, Dublin accent mjukare och mindre "hemsk".. :D
Men detta gäller nog bägge vägarna. Om jag är bland bara irländare så är det lättare att man helt plötsligt uttalar ord med mer dub accent än vad jag vanligtvis har.
Skulle vara skoj att höra alla oss tjejer prata på engelska nu och se hur olika vi egentligen pratar. :D
Dock är vi ju alla är olika på sättet vi snappar upp ett språk och uttal. Jag vet en kille som bott här rätt så länge som ännu har jättestark svensk dialekt så det kan nog variera.

Och jag håller med dig Annika vad gäller att maila istället för att ringa. Jag drar mig för att ringa och kollar alltid efter email i första hand. :D

Kram!

Anne-Marie said...

Hej Annika! Jag skäms nästan att jag varit så dålig på att läsa och kommentera på andras bloggar. Mina två jobb har tagit över min tillvaro på något sätt. Jag skall verkligen ta mig i kragen igen eftersom det är så roligt att följa dig och din tillvaro. Visst känner jag igen mig. Igen! Även om jag tycker att jag låter rätt så bra i min engelska märker jag att folk ibland har svårt att riktigt fatta vad jag säger. Sedan verkar det också som om vissa människor har lättare än andra att förstå oss utlänningar med brytning. Det där med ljud är nog väldigt svårt att ändra på - har man ett visst modersmål finns ju de där ljuden där sedan "modersmjölken". Kram!

Anonymous said...

Intressant diskussion ! När jag är i Sthlm så har faktiskt Stockholmarna lite halv svårt med finlandssvenska! min man som pratar" lite hårdare"
finlandssvenska får ofta höra att han lärt sig svenska bra..men det här händer bara i Sthlm inte ute i landet .

Anonymous said...

Vilket roligt och intressant inlägg+kommentarer! Ha det bra.

Hannele på Hisingen said...

Det var nog inget fel på ditt språk.

(jag vet inte heller vad vanilla skim latte är :)

hälsar
en annan utlänning

Hannele på Hisingen said...

P.S.
jag är riktig finne - och inte finlandssvensk

Lullun said...

Igenkänningsfaktorn är stor. Och visst blir man både irriterad och sårad ibland. Vi har t.ex en kompis (ja, Holger har - för mig IRRITERAR han mig bara så mycket), som insisterar på att, varje gång jag säger något, svara; "oj, jag har alltså bara så svårt för att förstå svenska"....! Hej, hallå, jag pratar inte svenska, utan samma språk som du just nu, och jag VET att jag gör det bra. Grr... Språkproblemen och situationer som denna är deffinitivt det svåraste med att bo utomlands tycker jag. Och så har jag valt ett 2-språkigt land. Hmmm.... ;-)

Annika said...

Nika:
Haha, ja varför inte? Tänk om man kom in och la in sin beställning så svenskt som möjligt. Snacka om att grabben skulle bli ett frågetecken, hehe...
Vi ska se hur det går idag...OM snubben har kommit tillbaka.

Annika:
Det är ett svårt ljud det där...
Svårt att få till för icke infödda. Men det vore ju bra om läraren försökte iallafall :-)
Du får försöka banka in det istället.

Turtlegirl:
Jättevälkommen till min blogg!!
Vad kul att du spenderat tid i DC!
Jag VET, det är en konst att beställa på Starbucks. Jagförstår att folk får lite panik när dom är nya. Jag minns det så väl själv...
Nu ska jag kolla in din blogg från värmland, trevligt!!
Välkommen tillbaka!!

Annika said...

Leopardia:
Ha, ha...
Ja visst är det KUL när det händer....
OCH nästan ännu värrenär man bestället en quarter pounder i DK och möts av oförståelse. Killen borde skämmas bakom disken...


Jess:
Jamen visst---Allt har med språköra att göra. Jag har faktiskt en svensk kompis i Sverige som talar perfekt amerikanska. Hon var au-pair samtidigt som jag och hon fick in det perfekta amerikanska uttalet under sitt år. INGEN hörde hennes accent. Otroligt. Språköra grande!!
Visst hade det varit kul att höra oss alla snacka på filmsnuttar, men vem har modet?? hehe...
Det är sant att accenten färgas av omgivningen.
Och visst är det bättre att maila än att ringa---alltid.
Kram!!

Anne-Marie:
VÄLKOMMEN TILLBAKS!! Vad roligt att ha dig här igen!
Förstår om dina jobba tar mkt tid.
Det är sant, för att riktigt behärska ett språk måste man vara barnfödd, närapå, eller åtminstone komma till landet som mkt ung.
Jag håller med om att vissa personer förstår bättre än andra. Ibland har man ju en dålig engelsk dag också, morr..
Kram!!!

Annika said...

Anonym:
Lustigt tycker jag...Och bara i Sthlm? Måste vara oerhört irriterande. Min mamma som ju är från Närpes fick häromdagen höra på ett lunchställe i Sthlm att det var så trevligt att hon var gotländska---Där ser man...
Finlandssvenskan som ju är så "ren" och vacker.
Än en ggn, är Sthlmare tjockskalligare än folk i övriga landet??? Tänker på Petra Hs kommentar om skåningar i Sthlm igår...

Nilla:
Ja, det är lite kul att diskutera sånt här-
Ha det så gott!!

Hannele:
Hihi...Kanske det kanske? Men han borde ha Starbucks meny som ett rinnande vatten i skallen.
Japp, jag vet att du är "äkt-finska" :-)

Lullun:
FY fan (ursäkta mitt språk) vilken GRIS till kompis. SÅ sur jag hade blivit. Vilken NÖRD!!
Usch, Lollo.
Han vill väl bara jävlas, fjanten.
Visst ställer språket till problem för oss utlandssvenskar, det spelar liksom ingen roll hur duktiga vi än är på det nya språket. SpråkeEN i ditt fall.

Lullun said...

Helt ok med de hårda orden. :-)

Fjant är verkligen vad han är. Sedan vet jag inte om han gör det helt med vilje, eller om det bara är för att han är rätt så oklok om man säger så.

(Behöver jag nämna att han är en och samma person som var med i den där grönländska damtidningen som jag skrev om häromsistens...? Senast idag förklarade jag faktiskt för en mycket förstående Holger att jag tänker undvika kompisen i menstruationstider framöver, för att undvika risken för att jag helt enkelt smäcker till honom. *hihi*)