Monday, March 03, 2008

Tankar från skridskobanan...


Den senaste tiden har gått i skridskornas tecken. Nu har vi varit på den lokala ishallen två helger i rad, både lördag och söndag, stöttande Karolina. Karolina har även börjat på skridskoskola nu, varje lördag fram till maj.
Karolina är en ovan skridskoåkare, trots att hon har en mor från Sverige. En mor som brukade åka skridskor varje kväll hela vintern igenom.
Nu har jag återigen fått snöra på mig skridskor (efter en herrans massa år) och ge mig ut på isen, men jag är inte den åkare jag brukade vara. Jag har aldrig varit något proffs på skridskor, men jag har absolut kunnat åka.
Som jag sagt i tidigare blogginlägg så var skridskoåkning bland det bästa vi visste när jag var i skolåldern. Varje kväll brukade jag, och min syster, träffa våra kompisar på isbanan i gamla Blackan, och det var ju då jag var som bäst på att skrinna.
Ibland tog vi också våra skridskor och gick ner till Mälaren för att åka där. DET var väldigt mysigt, men också väldigt läskigt, och säkert inte helt lättåkt i dom konståkningsskridskor som ju vi hade.


Skridskor ja...
Mina allra första skridskor var ett par vita ”konståknings” utan klack. På dom skridskorna föll jag så illa så jag bröt handleden, jag var 6 år. Mitt andra par ”griller” blev ett par röda lackskridskor, med klack! Coolast i klassen, snyggast-av-alla-skridskor, och dom for jag omkring på ett bra tag tills det var dags för ett par vita Jofa och sen blev det dags för mitt sista par, ett par begagnade väldigt snygga konståkningsskridkor av märket ”Marika”. Minns dom ännu, kritvita, ganska hög och svart klack, och rätt spetsiga i tån. Yes, det var ett par Annika-skridskor det. Vid det här laget vet ni nog hur svag jag är för högklackade och spetsiga skor och stövlar.
Jag undrar så om mina gamla ”Marikor” ligger kvar i gömmorna i Bromma? OM dom gör det tänker jag ta med dom till US.

Skridskorna man hyr här är nämligen sanna tortyrredkap. Jag vet inte vad det är för fel på dom? Men dom gör så ont att jag vill skrika och måste ta paus var tjugonde minut. Mina fötter och vader värker sönder. Jag känner att jag vill ha mina egna skridskor, men det sista jag känner för är att betala 200 dollar för ett par skrillor. Var finns ett par grillor för ungefär 50 dollar?

Något annat som slår mig på amerikanska isrinkar är att många killar, män och småpojkar åker med konståkningsskridskor. Det retar mig så att jag tycker att det ser fjantigt ut...På med hockeyrören, grabbar!! Det ser så himla fjantigt ut med män i konståkningsskridskor. Det stör mig att JAG tycker att det ser löjligt ut, so what, liksom? Så himla hjärntvättad är jag hemifrån att jag bara tycker att killar SKA ha hockeygrillor, men vad gäller oss tjejer är det så accepterat att vi ska åka omkring i vita konståkningsskridskor. Sen funderar jag över det faktum att jag tycker att en tjej som far fram över isen i hockeyrör är enbart cool. Varför kan jag inte tycka att det är coolt med konståkningskridskor på män då också??? Modigt liksom?
Förr fick vi alltid fick höra att VI TJEJER minsann borde ha lärt oss åka med hockerör för att få in tekniken, taggarna på konståkningsskridskorna var ett ofog, ja ni vet...Så sas det iallafall på 70-talet så sanningshalten i det kanske man kan ta med en nypa salt.
Varför kan INTE män åka i konståkningsskridskor? Varför tycker jag att det är fånigt? Vill inte tycka det...Men jag tycker det...Oh well...
Amrismän i för korta byxor och konståkningsskidskor...Näääeee, spare me!!

Ha en fin måndag var ni än är. Några av er kanske åker skridskor idag! isåfall, ha så kul!! Och kolla in skridskorna!!

32 comments:

Lullun said...

Åh, vad jag känner igen mig i de amerikanska hyrskrillorna. Själv fick jag ju hele tiden ärva gamla skridskor av mina äldre syskon.

I många, många år (ja, det senaste paret, som jag aldrig växte ur) hade jag ett par skrillor, min fasters gamla, som jag bara tyckte gjorde så ont. Men jag vande mig ju och tänkte att så skulle det nog vara.

Åren gick och jag tycktes aldrig bli bättre på att åka. Jag hankade mig fram, men inte så mycket mer. Och syskonen retades, och retades för att jag var så skev i benen och åkte så illa.

Helt till för några år sedan, då jag för länge sedan helt gett upp hoppet att lära mig och lagt skridskorna på hyllan. Då lånade en av mina systrar mina gamla skriller och de upptäckte att DET VAR JU NÅGOT FEL PÅ DEM. Ghaaa!

Där hade jag kämpat och skämts, bland sykonen, i skolan osv i åratal, och hela tiden hade det varit något fel på skridskorna, som inte bara gjorde att det gjorde ont. Det var också omöjligt att gå riktigt i dem. Det var alltså inte mig det var fel på!

Om jag bara hade fått de där hockeyrören som jag önskade mig varenda jul istället, så kanske det hade varit NHL som gällt för hockeyfanatikern Lullu, istället för att "flyta runt" här på isflaket...?! Så kan det gå! :-)

Annika said...

Lullun:
SÅ kan det gå!!! :-))
Kan tro att arvslotten inte är alltför kul vad gäller skridskor. Jag är ju äldst så jag slapp ärva :-)
OCH du fick utstå allt detta av syskon och vänner, och så var det verkligen ngt FEL på skidskorna...GAAAHHH är rätt!!!
Japp, tänk om det blivit hockeyrör för dig, då hade det kanske blivit en annan is för dig idag...

Anonymous said...

Åh, vad jag blir sugen på att skrilla lite. :D
Jag, halv tomboy som jag var i unga år, hade självklart hockeyrör.
Dessa blev faktiskt sålda tidigare i år på en loppis som mamma hade. Tänka dig. Alla dessa år har de varit kvar och i fint skick dessutom.
Här på tv går det ett program som heter "Dancing on ice". Kändisar teamar upp med proffs. Det ser så roligt ut.
Men jag vet precis vad du menar med att fötterna håller på att ta ihjäl en efter att man inte åkt på länge (läs ljusår).
Har barnen förresten hjälm på sig på sån där skridskohallar i US eller är det inte "coolt"?
Min svarta gamla Jofa hjälm finns nog kvar hemma hos päronens gömmor..:)

Kram!

Anonymous said...

Glömde säga, min kompis hade ett par vita skrillor med vitt fluff överdrag. Vi kallade dem kaninerna och höll på att skratta ihjäl oss när hon åkte..undrar om fluff är inne längre?? :D

Anonymous said...

Jag ,liksom du, snörade på mej de vita konståkningsskridkorna varje kväll o åkte med kompisar. Oj, vad man åkte o vad bra man var på den tiden! Jag lyckades oxå bryta min arm (på 3 ställen dessutom!)en kväll på banan när jag var 12. Inte kul!
Till min glädje ser man idag fler o fler tjejer o kvinnor som åker med hockeyrör.Så mkt skönare för fötterna.Både E o M fick sina efterlängtade "prinsess-skridskor" när de var yngre, åkte ett par ggr o ville sedan byta ut dem .Idag, o sen flera år tillbaka, har de bägge hockeyrör. (Själv har jag kvar mina gamla Jofa!! :-)

Anonymous said...

Den anonyma ovan var Anette!!!

Fia said...

Ja att åka skridskor är ju sååå himla kul!! Vi var ett helt gäng som brukade åka upp till några dammar och åka hela dagar tillsammans när jag var tonåring. Dessa dammar var flera stycken som hängde ihop, mer eller mindre, och det var så kul att åka allihop och "utforska"...

Jag tittade på craigslist för DC-området och det fanns många skrillor för damer, en del för bara 20 dollars och upp...det är kanske där du ska kolla?
Kram!

Annika said...

Jess:
Det är ju kul att åka skridskor men mina fötter har helt lagt av...Eller så måsta jag bara hitta rätt skridskor.
Hockeyrör provade jag en ggn och höll på att slå ihjäl mig, men det lär ju vara lättare i långa loppet.
Haha, tjejen med fluffet på skridskorna...När du säger det så minns jag att ngn i min klass hade ngt liknande...INTE snyggt.
Hjälm på barn? Vissa har det, vissa har det inte.
Ja, det där programmet "Dancing on ice" har gått här också, lite kul :-)

Anette:
Visst var man bra förr!! kunde tom lite trix, haha! Nu får man vara glad om man kan ta sig framåt på banan.
OK, så E o M kör på hockeyrör. Det verkar ju vettigt eftersom det ju LÄR vara lättare.
Men du har kvar dina kära gamla Jofa...
Hockeyrör skulle inte jag klara av att åka på...hua..skulle ramla direkt.

Kramar!!

aurorabuddha said...

Jag hade ocksa vita konstakningsskrillor nar jag var liten. Ett nytt par varje ar, himmel vad mina fotter maste ha vaxt! Som tur ar vaxte dom klart, men jag har 40 i skor. I Sverige.

Vackra blommor har stora blad, var det nan som sa'.

Nufortiden aker jag inte skridskor, och inte skidor heller for den delen. Det beror ju mest pa att det inte finns nagon sno har... men jag vet att det finns en skridskorink. Som jag inte tanker besoka. :o)

Saltistjejen said...

Ah, skridskor! Oj jag saknar det!!! Fast jag ahr sldrig riktigt gillat just konståkningsskridskorna. Hade själv sådana när jag var liten. Men fick så j-a ont i fötterna och frös alltid om tårna. Fy! Och efter att pappa tog med mig på långfärdsskridskor när jag var i 13-14-årsåldern var jag såld!!! På den tiden var det inte alls poppis (som det är nu) utan det var typ bara "gamla gubbar" som åkte långfärd. Så jag åkte med pappa och hans 50-60+ kompisar. Mend et var skitkul!!!! Och efter att ha åkt långfärdsskridskor så har jag fortfarande svårt att se det roliga med att kajka runt på liten skridskorink...?? Men visst, det kan ju bero på att jag aldrig var bra på typ piruetter och sådant. Jag gillar mer att få upp ordentlig fart och sedan gliiiiiida fram på sjöarna och liksom insupa naturen. ;-)
DET saknar jag här!

Och det där med konståkningsskridskor på män. Det är väl rätt coolt egentligen?! Jag vet inte om jag ens hade reagerat faktiskt?? Här i USA är ju just konståkning så poppis som sport också. Både män och kvinnor och paråkning. Så det kanske inte är så konstigt att män tycker det är ok att glida fram på ett par taggiga konståknsingsgrillor även på fritiden?? :-)

Miss Marie said...

haha, amrismän i för korta byxor och konståkningsskridskor... kan du inte ta kort på dom nästa gång du ser dom i rinken! =)=)=)=)

Anita said...

Vi har bara varit en gang till skridskorink har i Beaverton. Men det var sa himla kaaaaallt!! och som du sajer, skridskorna att hyra ar rena tortyr instrumenten. Vi aker helldre till en lokal rullskridsko rink dar det ar varmt. Men har finns en stor is rink i bottenplanet pa ett av vara kop centra nere i Portland och det ar valdigt fint. Och man kan i alla fall titta pa nar dom andra aker :-)

Anonymous said...

Oh, var �r mina konst�kningsskridskor? Hemma i J�mtland p� min sl�ktg�rd eller h�r p� vinden i V�stmanland? Har ingen aning. Nu blev jag sugen att �ka, m�ste kolla h�r f�rst. Till g�rden kommer vi f�rst till sommaren. Hemma i norr �kte vi tjejer alla i vita, fina konst�kningsskrillor. Sk�na var de ocks�. Skulle killarna haft s�na hade de blivit totalt utmobbade antar jag, �r jag s�ker p� f�rresten. Det var ju ot�nkbart. Sj�lv slapp jag �rva, enda dottern som jag var med tv� br�der. /Lisa

Annika said...

Fia:
Craigslist...har aldrig handlat därifrån. Bra? Ska kolla runt lite där. tack för tipset, Fia!
Ja, visst är det kul att åka skrillor om man har rätt "don" på fötterna. Så roligt att åka på frusna dammar. Vi brukade åka på en liten göl i min mormors och morfars skog när vi var små också. Underbart roligt!!

Aurora:
Det var bra...vackra blommor har stor blad...
Vi fick alltid skridskor som skulle vara ett tag, ett par nummer för stora så vi fick ha raggsockor och annat i tills vi verkligen vuxit i dom, hehe!! Funkade ju det också!

Saltis:
OOO, långfärds..det har jag ALDREIG provat men det ser helt underbart ut!!! Det är frihet...Susa runt på skärgårdsisarna och bara njuta...Men lite läskigt också, förstås.
Visst FRÖS man i konståkningsskridskorna, jösses vad man frös ibland...
ABSOLUT du har så rätt, visst ska man tycka det är coolt när en kille har på sig konståknings...OCH det ÄR en stor sport här. Inte för att jag känner ngra grabbar som tittar på det, men stor är ju sporten. Jag älskar konståkning! Det är nog min favoritsport.
Jag ska jobba på min anti-konståkningsskrillor-på-killar-känsla :-)))

Annika said...

Marie:
Ja, det är en syn som är rätt skön. En syn som jag har lite svårt att slita blicken från ;-))

Anita:
Ja jösses vad KALLT det är inne på rinkarna! Fryser som en tok när jag är där.

Visst är hyrskrillorna tortyrredskap, man får så ont så man tror man ska bli galen. Det bästa med skridskoåkniongen är nästan när man får ta av skridskorna och dra på sig sina vanliga skor...AAAHHH!!!

trevligt att ni har en inomhusis inne på köpcentret. Alltid trevligt att titta på. I Reston Town center finns en utomhusrink mitt i smeten. Trevligt det också!

Lisa:
Ja, det hade varit omöjligt för killar i sverige att ha på sig konståkningsskridkor när jag var i skolåldern. Jösses så retade dom hade blivit...
hoppas du hittar dina skridskor!! För det är ju kul att åka!

Unknown said...

Jag älskar att åka skridskor. Vi försöker att åka ofta med barnen i skolan. Även med barnen hemma. Men i år har det inte blivit så mycket som vi brukar. Vi har varit sjuka alldeles för mycket.

När jag var liten åkte jag alltid på hockeyrör men nu har jag fått låna "tjejskridskor". Gissa om det var konstigt med alla dessa taggar. Första gången på de vita höll jag på att slå ihjäl mig. Vilken syn för gudarna. Barnen hade jätteroligt.
Nu när jag är van vid de vita fick rör i julklapp. Då jag provade dem höll jag på att trilla bakslänges för de var så runda.

Tur att hjälmen var på!!!!!!

Anne said...

Det där med skridskor och taggarna minns jag såväl. Precis som du fått höra och minns så predikades det ju jämt och ständigt om taggarna och hur tokigt det var att ha dem på. Minns inte allt som sades, men var inte nåt argument att isen skadades och blev dålig pga man skrann med taggar...? I alla fall, ett par vita med klack, typ dina Marikor sådana har funnits även på mina fötter också!
Jag tycker om att skrinna, är inte heller bra, snarare som bambi på hal is. Men det är rogivande på nåt sätt, speciellt skrinna till musik. Men kul är det!!!!

Tankevågor said...

Jag är ju uppvuxen i Nynäshamn och där var det förstås havsisen utanför bryggan som gällde. Våra pappor skottade upp en stor ruta och en bana som man kunde åka runt på. Eftersom jag hade tre storebröder var det mest hockyrör som jag fick ärva innan jag fick mina vita med klack och taggar.

Vi alla barn gick också över isen för att komma till skolan. Det var närmare än att gå runt och över bron till den lilla ö vi bodde på.

Kram kram

Anonymous said...

Jag sålde mina sista skridskor så fort jag kunde efter att ha slutat gymnasiet. Jag har aldrig gillat att utöva vintersporter... Sedan har jag iofs tillbringat en hel del tid under ca 10-11 år vid hockeyrinkar, tittat på när barnen har tränat från skridskoskola i hockey och konståkning och vidare till märkestagning, konståkningsshower, hockeymatcher och cuper. Visst är det kallt! De sista åren började istiderna redan i augusti innan skolorna började och slutade inte förrän i april-maj, resten av sommaren (förutom tre-fyra veckor) var det enbart barmarksträning. Jag var ALDRIG med på föräldramatcherna som annat än åskådare.

Annika said...

Ifjol åkte jag skridskor för första gången på 20 år, och jag stod faktiskt på benen :-). Men usch så obekväma mina gamla skridskor var, jag fick jätteont i fötterna. Lite för små var de nog också...

Här har typ alla tjejer skridskor utan taggar. När vi skulle köpa skridskor till Emmy och Ida så sa karln i sportaffären att han säljer bara ett eller två par skridskor med taggar varje vinter, och det är till folk i min generation (vad gammal jag kände mej då!). De skridskor vi köpte till tjejerna har inga snören, utan bara några slags "knäppen", jättelätta att ta på och de sitter stadigt. Emmy säger att hennes skridskor är jättebekväma och att hon aldrig fryser om fötterna. Dessutom kan man ändra storleken på dem - praktiskt när man har växande barn!

Killar med konståkningsskridskor!? Nä, usch vad töntigt!

Desiree said...

Vad lustigt att killarna här åker omkring med konståkningsskridskor. Ja det måste se hellöjligt ut håller jag med om. Kanske kan du köpa ett par bekväma skridskor nästa gång du åker till Sverige som du kan ha här. Jag minns också att jag hade ett par vita klassiska konståkningsskridskor. Det är ju riktigt kul att glida runt på isen även om jag inte är direkt duktig så gillar jag ändå att åka skridskor. Har även provat på långfärdsskridskor men det går rätt långsamt för mig. Jag har inte fått in tekniken och dessutom får jag ont i fötterna efter ett ganska kort tag. Så för mig blir det ännu inte några längre sträckor på långfärdsskridskor och nu då vi bor här blir det nog inga skridskor på ett tag. Vet inte ens om det finns en isrink här.

Evas blogg said...

Det är många år sedan jag åkte skridskor. Men precis som du så åkte jag mycket skridskor om barn, jag älskade det. Var under några år med i konståkningsklubbet här i stan. Hade en blå "isprinsessklänning". Var ganska så haj på åkningen. Nu skulle jag aldrig våga mig ut på isen. Ja aldrig har jag sett killar (förutom konståkare) med damskridskor här inte. Nu för tiden har flickor hockeyrör.

Annika said...

Rosvik:
Visst är det kul med skridskoåkning! Och himla kul att du tom kan åka i jobbet.
Förstår att du höll på att stå på huvudet i dina skrillor. DET skulle jag också ha gjort, absolut.
Hjälm ja...tur att du hade den!
Kram!!

Anne:
Ja, det är roligt, men jag har blivit SÅÅÅ dålig (och rädd) att det finns inte.
Så du minns också alla dom där argumenten MOT konståkningsskridskor :-)
Ja, det var ord och inga visor man fick höra, men ändå hade ju alla tjejer sådana "på vår tid". Det verkar vara annorlunda idag...
Det är verkligt kul att skrinna till musik. Gillar jag skarpt!!

Londongirl:
Åh vad mysigt det låter det där med att gå över isen till skolan, och att ha en uppskottad plätt att åka på!!!
Verkligen!!
Så jag antar att du kan åka på både vita skridskor och hockeyrör! BRA!!
KRAMAR!!

Annika said...

Malde:
Haha, du kunde inte vänta med att göra dig av med dina, hihi!!
Visst är det ISKALLT inne på isrinkarna. Gud vad jag fryser när jag står och tittar på Karolina...
Malde, jag hade heller INTE varit med på fldramatcherna, det kan jag lova dig :-)))


Annika:
Ja, jag har förstått att det är rör som gäller för både killar och tjejer numera. Lika bra det kanske? Och speciellt i ett land som sverige där det åks så mkt skridskor. Verkar som om skridskorna har blivit "smartare" också.
Ja. ähum...det är ngt fånigt över det där med killar i konståkningsgrillor. Försöker intala mig att det inte är fånigt, men ja...det är svårt :-)

Desiree:
Precis, förslker jobba på det där att inte tycka det är fånigt, men det är svårt när man står och tittar på en karl som kanske åker skitdåligt och som sen har konståkningsskridskor på fötterna...
Visst är det roligt med skridskoåkning!! Bara man slapp få så ont...
Skulle gärna prova på det där med långfärd, men jag förstår att det är svårt att få in tekniken.
Ska nog köpa ett par skridskor när jag är hemma, om jag inte hittar ett par här till rätt pris.

Eva:
Vad kul att du tom åkte konståkning...Hoppas du har din gamla dräkt kvar.
Ja, nu verkar alla ha rör, lika bra det, för det kanske är bättre i längden?

Anonymous said...

Åh, vad jag älskade mina skridskor när jag var liten! Vita, som dina Jofa på bilden, och med svart klack. Dessutom tyckte jag om att rita skridskor. Alla tjejer i mina teckningar hade princess-skridskor på fötterna.

Det går att åka skridskor i Sydney också. Det finns ett ställe som drivs av ett gäng Kanadensare, som är bra. Konstiga hyrgrillor har de ändå, sådana där som man trycker fast, nästan precis som pjäxor! Nä, tacka vet jag "riktiga" tjejskridskor.

Millan said...

Huva.. jag ar fullstandigt LIVRADD for att aka skridskor. Jag far tillbaka en massa minnen fran nar vi tvingades upp till isbanan i Bohus och frusna och radda (i alla fall jag... ;-)) stod dar mitt pa isen och holl i oss i de dar oranga konerna. I Bristol finns en ishall och mina kompisar har ofta sagt att vi borde ga dit men jag vagrar. Jag vet inte egentligen vad det ar jag ar sa radd for.. ? Kanske att jag ska sla mig om jag (las: Nar jag) ramlar?! Men jag aker ju skidor och tycker om det.

Hur som helst sa ar jag riktigt avis pa er som bade kan och tycker om att aka!! Jatte bra att Karolina borjat pa skridskoskola och jag gissar att det ar nagot sadant jag borde gjort som barn kanske..

Annika said...

Matilda:
Ja, jag älskade också att rita isprinsessor när jag var liten, kostymer och skridskor.
Kul att ni kan åka lite skridskor i Sydney också!!
Men det är verkligen underliga hyrskridskor dom har, håller med. Obekvämare saker får man leta efter...

Millan:
Skridskoskola är nog bra tror jag...Kanske ngt för N den dagen det är dags att börja åka för honom?
Jag är numera också så rädd när jag åker skridskor, så rädd för att ramla.
Usch, jag vet att läskiga barndomsminnen kan böka till det...
Får se om du lyckas få upp modet att skrinna på ishallen i Bristol?

Evas blogg said...

Nej tyvärr finns inte min dräkt kvar, men jag minns den tydligt.

Hannele på Hisingen said...

Här finns sportgrejer begagnat. Jag åkte åkså skridsor timmat efter varje skoldag, ville bli isprinsessa...
Så mycket som jag stått i ishallar nu också, tre (!!) hockeyspelande söner, inte en ledig kväll hade vi.

Annika said...

Eva:
Vad synd. Det hade ju varit roligt att ha haft den!

Hannele:
Jo, jag förstår att du fått din bskärda del av kalla ishallar genom åren :-))...

Anonymous said...

Hmmmm... Tycker inte alls att det är töntigt med män i konståkningsskridskor, så jag måste opponera mig lite.... Det är ju en sport för både killar och tjejer, så att konståkningsskridskor skulle vara damskridskor tycker JAG är urlöjligt :-) Min man är i och för sig rätt ensam om att ha konståkningsskridskor här, och min lille son också, men jag tycker snarast att det är de andra som är fåniga. Men om det är en allmän uppfattning så förstår jag varför så få svenska pojkar är konståkare - de har väl föräldrar som berättar för dem att det är töntigt..... Brrrr.

Annika said...

Anonym:
It is what it is...
Och som jag sa så jobbar jag på det här att inte tycka det är fånigt.
Men det kan inte hjälpas, jag tycker det ser töntigt ut.
BRA att DU inte tycker det...
BRRR...