Tuesday, November 06, 2007

This Week: Family Bonding

I think I must have an extra ordinary relationship with my family and my siblings. When talking to other people I realize that it is not something that is “a given”.
Sure, when we were kids we fought a lot, argued and were angry with each other, but we also had loads of fun.
I am the oldest, Sara is next in line and then the twin-brothers that came when I was 6½ and Sara was 3½ years old.
A full house!
I shared a room with my sister during our entire childhood and teenage years, and sure, sometimes we both REALLY wished that we had our own rooms, be sure of it. But, on other occasions it was great sharing.


The four of us in Finland...

Sometimes I wonder how my mom did it, or both my parents for that matter. However, it was my Mom that stayed home with us four little kids, and I am sure it was not an easy task.
She managed though, due to her enormous calmness and organization skills. She baked bread (almost) daily, there were so many times when we got home from school and the entire house smelled so lovely of cinnamon and cardamom rolls.
She managed to keep the house clean; all right it was messy but not dirty or filthy. She cooked dinners and fixed breakfasts. She knitted sweaters for us kids and she sewed some of our clothes.
I guess you have to be organized whether you want to or not with four kids. AND, the fact was that it was not only the four of us either, we had friends, too, of course, and they played at our house after school almost daily. Fun for us, but not so fun for my Mom, I am sure.

We had one car, a Volvo Amazon station wagon. Do you think we had car seats? That is right; we did NOT!! No, sometimes we would even sit back in the luggage area on long trips. Sometimes we slept back there on said long trips, or when we were on our way home from our parents friends on late Friday or Saturday nights.
That is how it was back in the 70’s…

So the siblings grew up, went to school, moved out, one moved to the US (you know who!) and one moved to the far north of Sweden, Umeå, that is Gunnar who was just here with his wife Kinn, as you all know. Two siblings stayed in Stockholm, or actually one stayed in within the Stockholm City Limits, my sister Sara. She lives within walking distance to my parents. Staffan lives right outside the city of Stockholm, in Järfälla County in a house they just bought out there.
Now all of us have kids, and we can all really appreciate all the hard work our parents put in raising us.
My parents have six grandkids and the seventh will join us this Christmas when Lisa will deliver a little baby boy!!!


Crowded dinner...Missing in picture: Karolina, Erik and Edvin

Yes, so these four siblings have a great time as soon as they get together!!!! It is something we all are looking forward to, and when we see each other it is nothing but joking and laughing and teasing around the clock!
We have our grand meeting place in Finland, in our beloved summer house where we all gather every summer together with out parents, and all our husbands , wives and kids! Now a clan of 16! Or let me re-phrase that: we are a clan of 18 including my Aunt and Grandmother, but in our house we are 16!!!
Sometimes people are asking if we’re not driving each other crazy. No, we don’t.
I guess that we might be an unusual crowd…

Now I just wish we could all get together for Christmas, but it will not happen this year…This year we will all be kind of spread out, but it will be fine too…because I know we will all have a great holidays any way!

31 comments:

Annika said...

Du är lyckligt lottad! Jag blir ärligt talat lite avundsjuk på din fina relation med dina syskon och deras familjer... Själv är jag enda barnet - som barn saknade jag egentligen aldrig syskon, men nu som vuxen gör jag det. Tänk att få ha syskon som står en nära, precis som du och dina syskon gör. Av den anledningen ville jag själv ha flera barn. Visst bråkar våra tjejer ibland men de har också mycket roligt tillsammans, och jag hoppas att de kommer att ha bra kontakt med varandra även som vuxna. Även om jag saknar syskon så är jag ju lyckligt lottad ändå som har tre fina döttrar :-).

Annika said...

Annika:
Och vet du!!! Själv har jag valt att bara ha ett enda barn...sådär ser man! Inte för att det inte är helt fantastiskt med syskon, för det är det!
Mer för att det känns mest rätt för oss. Jag tror att jag alltid "bara" har velat ha ett barn ,och så blev det.
Och ja! Du är lyckligt lottad som har tre fina döttrar!!!

Lia said...

Annika! Naturligtvis skulle jag gärna se dig och Peter på min tapas-fest! Ni skulle passa in bra bland övriga inbjudna och dessutom har jag på känn att du skulle uppskatta både maten och dekorationerna, och sådana gäster vill man väl alltid ha!?

Jag har en syster. Vi har alltid varit väldigt nära varandra trots att det skiljer tre år mellan oss. Nu bor hon i Norge men vi har dagliga diskussioner över msn. Jag är rätt självgående och skulle förmodligen ha passat bra som "enda barnet", men skulle inte för allt i världen vilja vara utan min lilla sis! Vilka härliga bilder, det syns att ni har mycket värme i er familj! Kramar

Milena said...

Hej!
Brukar inte kommentera även om jag läser här på din blogg ett par gånger i veckan, men den här gången fick jag tårar i ögonen och kände att jag bara måste skriva något litet i alla fall. Det låter alldeles underbart med er syskonrelation! Så härligt att kunna vara så många och kunna hålla sams och ha så roligt! Vilken rikedom! Själv är jag ensambarn, numera även utan föräldrar, och det är tomt..... - därmed inte sagt att det kan passa andra bra förstås!

veronika said...

Vilka underbara familjebilder pa dig och dina syskon/familj!!! Kortet pa er syskon var sa fint! Oh, kanner igen naturen dar ni har eran stuga i Finland. Min Mamma ar Finska och min Mormor bodde i Finland sa det blev manga turer over dit. Speciellt bjorkarna..underbart vackra.

Forstar att du langtar till era traffar pa sommaren, blir sa avundsjuk!:)
Maste vara harligt att fira Midsomamr och Ha Kraftskiva dar.

Marie said...

Jag har ocksa en stor familj med kusiner och kusinbarn o allt med det! Nar alla ar med ar vi 30 stycken, och det ar verkligen hur kul som helst! Pa midsommar traffas vi alla hos mormor i dagarna tre och sover pa golv, i talt och i husvagn, vi ar som en liten zigenerfamilj! :)

Jag tycker det ar kul att ni har lyckats traffas sa ofta trots att ni bor sa langt ifran varandra, det ar fantastiskt! Familjen betyder verkligen mycket! :)

Keith said...

Nothing like long car trips in a station wagon to solidify the family bonding experience. Great that your family is still close after all these years despite the distances in locations between you.

Lollo said...

Åh, känner igen mig & min familj i din härliga beskrivning. Hade också en riktig bullmamma som gjorde allt, inklusive jobbade -minst 2 jobb åt gången. Kan inte förstå hur hon klarade av allt. Men en arbetsmyra var hon garanterat. Jag har också växt upp i en stor familj där vi alltid umgåtts över generationsgränserna. Vi har dock kraftigt reducerats i antal de senaste åren, men vi har ett härligt tight band vi som är kvar; pappa, 3 döttrar och 2 barnbarn samt 2 (+1 ex) svärsöner! Och visst kommer det att bli en bra jul även om familjen inte är fysiskt samlad; banden och omtanken är ju där ändå! :-)

Anne said...

Åh, vad fint du skriver om din familj och era fina syskonrelationer. Jag kan verkligen känna kärleken mellan er bara genom att läsa ditt inlägg. Att ha den sortens relation med sina syskon är precis som du skriver inte alls självklart (vet själv många som har flera syskon men tyvärr väldigt dåliga relationer). Vad roligt också för Karolina som har så många fina farbröder, mostrar, kusiner som ni alla har så bra kontakt med. Sånt betyder mycket.

Mie, Absolut Guldkant said...

Låter som en härlig sammanhållning! Riktigt så tighta är inte jag o min bror förstås, vi är nog lite för olika för det. Men när det väl gäller så håller vi ihop hela familjen utan något gammalt groll i botten o det känns skönt!
Ha det fint o kramar!

Lollo said...

Grattis! Såg precis att du ligger 4:a på bloggportalen.se's lista över mest länkade bloggarna i kategorin "Svenskar boende i utlandet". Det kanske inte var något nytt för dig (måste erkänna att jag väldigt sällan läser statistik över bloggandet), för din blogg är ju välläst, men ändå! Kul! :-)

Anonymous said...

Vilken kärleksförklaring till din familj Annika!
Jag känner ju, som du vet, igen mej i din berättelse o vi brukar ju beklaga oss över avstånden även om jag har det betydligt bättre än du!
Hur hann mamma egentligen? Inga halvfabrikat på den tiden inte!!! :-)
Kram!
Anette

leopardia said...

vilket underbart inlägg! själv har jag ju bara en bror, men han är min bror :) och ja, jag telefonterrar honom ibland - ofta. ibland rings det tre ggr om dagen, bara för att han är kul att prata med... samma med mamma och pappa... nåväl... ha det bäst!

Rosvikstjejen said...

Det är helt enkelt så värdefullt med släkten. Du har hyllat dem på ett gripande sätt. De ksa vara stolta!!!

Jag har som du, släkten långt borta. Iofs i samma land men ändå... Tur att man har vänner som står en väldigt nära. Nästan närmare än vissa släktingar.

I år ska vi dock upp? och fira jul. Eller? Vet inte riktigt än.

ha det så gott
och super kramar

JaCal said...

Åh, vilken härlig familj! Och ja, det är verkligen inte säkert att bara för man är stor familj att man har härlig sammanhållning - men ni verkar ha det så mysigt! Och så häftigt för dina föräldrar att få så många barnbarn - måste vara en speciell känsla. Det är det ju få av oss som kommer få... inte minst när vi är äldre och får barn. Kul att ni ses varje sommar.

Usch, det var alltför länge som jag firade jul med min familj... kanske nästa jul... men troligtvis inte.. ;-(

Annika said...

Lia:
Ja, låter trevligt med tapasfesten som du ska ordna, kan tro att folk är glada över att komma på den festen.
så din syster är i Norge, kul att ni chattar varje dag!!

Milena:
Varmt välkommen till min blogg! Kul att du läser den.
Visst är det en rikedom att ha en stor familj. men det är inte givet alls att det blir bra bara för att man har många syskon. Jag har många exempel på det runt om mig...
Kul att ha dig här, Milena.

Veronika:
Ja, dom bilderna är tagna vid stugan.
Somrarna är härliga. Ser fram emot nästa jul också då vi firar i Sve. Men, först och främst ser jag fram emot den här julen. har lyckats skapa mig många fina traditioner här också.

Marie:
Låter ju urmysigt det där med midsomrarna hos din mormor! Verkligen!
Jo, det är kul att man lyckas hålla ihop eb stor familj. familjen ÄR verkligen viktig.

Petra H said...

Härligt med en sådan stor och nära familj!!
Och en mamma som bakade bullar och sydde, det gjorde min mamma också - stickade, sydde, bakade etc.
Jag är också nära min familj även om vi inte ses så ofta och även om lillasyster och jag kan ha stora gräl (ja, fortfarande trots att hon är 25 och jag 32!)... Mellanbrodern är lugn och går undan när systrarna råkar i luven på varandra ;-)
Hoppas att ni får fira jul tillsammans allihop snart!

Annika said...

Keith:
Ha, ha...Yes, I am sure we are a lot of poeple that slept back in the luggage area in the 70's. Not safe, but fun...

Lollo:
Japp...Jag fattar inte hur hon fixade allt. Vissa kvällar jobbade hon också, fast det var nog rätt sällsynt, tror jag.

Visst finns tankarna där runt jul, som du säger, men banden är starka så det känns ändå som man är tillsammans.
Låter verkligen som om du också komemr från en familj med otroligt starka band...


Anne:
Nej ,nej...det är absolut inget självklart att man har en bra relation bara för att man är många syskon. Har bevis på det i min egen familj tom...Min pappa har dålig kontakt med sina syskon tex. Så det är inget som är självklart på ngt sätt.
Visst är det bra för K att hon har så god kontakt, och kan skoja så mkt, med kusiner och morbröder och moster + den äldre generationen.

Mie:
Visst, det är bra att INTE ha en massa groll i botten. Det verkar vara ett problem inom många familjer, tyvärr...

Annika said...

Lollo:
Ha, ha..kul...Brukar inte kolla Bloggportalens statistik så ofta, men det var roligt att höra!
Brukar kolla min sitemeter desto mer ;-)))

Anette:
ja, vi brukar ju beklaga oss!! Du har ju ngt närmare...tur för dig!!!
MEN jag är ändå glad att vi träffas så ofta som vi gör!!


Rosvik:
Visst är släkten värdefull...
MEN, det är vänner också!! Jag vet att du har verkligt fina vänner omkring dig. DET är ngt att glädjas över...
KRAM!!

Jacal:
Exakt...jag får väl vara glad om jag får ett barnbarn ;-) Kan aldrig förvänta mig 7 iallafall...
Familjer är värdefulla...
Nästa jul firar vi i Sverige igen.
mne som jag sa ovan så har jag en massa egna mysiga tradioner så hemlängtasn runt jul brukar inte vara så jobbig..

Petra H.
Japp, på din blogg är det lätt att se att ni har en fin sammanhållning i er familj. Inte minst det faktum att rubbet åker över till PR och firar jul med er!!!
I min familj firade vi ihop i fjol, och iår är jag här, men nästa år blir det svedala igen..

Hanneles paradis said...

Och min mamma jobbade, även lördagar, ändå fixade hon det..

Annika said...

Hannele:
Jag vet, jag beundrar verkligen våra mammor...OCH du då Hannele, du har ju 4 barn. Hatten av för dig!!!

Sara said...

Fint Fente, nu längtar jag jättemycket till nästa sommar igen. Ja, mamma kämpade verkligen och stod i, tänk att baka matbröd så ofta som hon gjorde! Det är först sen jag blivit vuxen som jag kan uppskatta det, då ville jag helst ha Skogaholmslimpa som mina kompisar fick, ack ja...

Annika said...

Sara:
Jamenvisst...Vi gick ju och var avis på kompisar som fick Skogaholm och Kärnmjölkslimpor. Vi fattade inte hur bra vi hade det...Tänk att hon bakade matbröd nästan varje dag!!!
Jag bakar inte ens småkakor.

Thy said...

Oj vilken fin familj du har. Din post fick mig att sakna mina två bröder något aldeles ruskigt.

Annika said...

Thy:
Ja, visst är det trist att vara långt från familjen för oss "aliens" :-(

Saltistjejen said...

Annika,
Ååååååå vad jag tycker det låter underbart!!!
Jag är också ensambarn och kan ibland känna att jag gärna haft syskon att dela saker med. Särskilt nu i veuxne ålder.
Men visst, jag är även väl medveten om att alla syskon inte har det som ni i din familj! Jag har vänner där syskonen inte alls kommer överens eller där de har i stort sett ignen kontakt alls.
Men jag tycker verkligen att OM man har syskon som det fungerar bra med så har man definitivt en skatt här i livet! :-)

Annika said...

Saltis:
Visst är det en skatt!! Och vi har roligt, men att ha många syskon är ingen garanti för gemenskap...Jag känner till så många fall där det är precis tvärtom...Man ska nog kanske ha lite tur också.

jill said...

Åh vad härligt med storfamilj. Både H och jag har små släkter. Det är fint också, men det verkar så trevligt med där Bullerbykalasen. =)

Annika said...

Jill:
Vår släkt brukade var så yttepyttig fram tills dess att vi fyra barn fick barn. DÅ blev den genast stor! Men eftersom vi fyra syskon inte har ngra kusiner (som vi umgås med, och aldrig har umgåtts med pga av min pappas dåliga släktförhållanden) då är denna nuvarande släkt allt vi har...

Håkan said...

Men jag och Peter saknas också på bilden.... men vi är bara bihang;) or what do you think PeBo?

Annika said...

NÄÄÄÄÄÄ!!!!! Men Håkan!!! Det skulle ni aldrig kunna bli...Du och PeBo!! Aldrig...DU tog bilden fö!! ;-)))
Kram!