Friday, June 08, 2007

Tankar om ett slott, och ett sommarjobb som en gång var.


Jag är dotter till en slottsträdgårdsmästare. En trädgårdsmästare som blivit kallad ”Sveriges grönaste fingrar” i några tidningsartiklar, och gröna fingrar har han verkligen, min pappa.
Numera är han pensionerad från sitt trädgårdsmästarjobb på Hässelby Slott. År 1964 var han en av dom som anlade den vackra slottsträdgården, och där blev han kvar fram till sin pensionering 1996. Tyvärr lär nu slottstträdgården vara ett minne av sitt forna jag, misskött och ignorerad av Stockholms Stad som väl inte anser sig ha råd att hålla den i sitt forna tillstånd av perfektionism. Min Pappa kan inte ens gå dit längre, det gör för ont i honom att se hur det han byggde upp, och skötte om nu är en övervuxen trädgård.


Men under dess glansdagar var det utan konkurrens den allra vackraste trädgården i hela västra Stockholm. Några år på 80 och tidiga 90-talet sommarjobbade jag på slottet. Det är somrar som jag nu minns med den största glädje. När jag nu blickar tillbaka känns det som om det var vackert och varmt hela tiden, det var det naturligtvis INTE.
Jag minns det som otroligt sköna dagar som inleddes klockan 7 med en koll av terrasserna, gå med en hink och plocka bort gamla utblommade pelargoner och syrener mm med sekatör, sedan skulle alla pelargonierna i stora gjutjärnskrukor vattnas, mitt jobb. Mina arbetsuppgifter rörde sig mycket runt att hålla rabatterna perfekta från ogräs, och det gjorde jag, lyssnandes på Radio Stockholm i min free-style. Sådant skönt jobb det var! Först rensa rabatterna perfekta, sedan gå över dom med kultivatorn och till sist kratta grusgångarna. Det tristaste var att skyffla grusgångarna rena från ogräs. Dödande tråkigt.
Min pappa tror inte på att kemiskt bekämpa ogräs så på den stora stenterrassen och även borggården brände vi bort ogräset med en maskin som hettade upp marken enormt med gas och på så sätt brändes ogräset bort. Ett sånt jobb kunde ta en hel dag och det gällde att ha ordentliga skor på fötterna, plus att det stank. Man luktade som en grillad korv efter en dag med ogräsbrännaren.
Ibland skötte vi om andra anläggningar runt om i Stockholm. Vi hade Blå Porten på Djurgården att ta hand om ibland, samt Sturehofs Slott och Vinterviken. Men dessa tror jag inte vi besökte alltför ofta eftersom det även var andra tog hand om dessa ställen.
Varje sommar skulle flera granhäckar formklippas, och det var ett jättejobb eftersom det även innebar att granhäckarna på den franska terrassen skulle klippas. Faktiskt minns jag att det ofta regnade när vi gjorde detta slavgöra. Överhuvudtaget tog häckklippningen runt hela slottet väldigt lång tid.
Trädgårdsmästarlaget hade sitt förråd, och tillhåll, i slottets smedja. Så mysigt det var att sitta där och fika och äta lunch och skoja varje dag. Stämningen var verkligen rå men hjärtlig. Jag var alltid den enda tjejen. En sommar jobbade jag med min bror, då var vi tre stycken från familjen O som spenderade sina dagar på slottet.

På det slottet är jag uppvuxen. Bodde där mina första 7 år, och jag har härliga minnen hur det var att växa upp på något så unikt som ett slott. Vi bodde i den östra vingen, i en stor trea på två plan med iskalla stengolv i hallarna och tjocka ytterdörrar, men med totalt moderniserade kök och badrum. Kakelugnarna i matrummet och vardagsrummet var helt fantastiska! Djupa fönsternischer. Vi barn fick INTE leka på borggården. Min mamma fick inte ha tvillingvagnen med två sovande bröder i ståendes utanför dörren på västra sidan. Slottsintendenten som bodde i västa flygeln ville ha det hela perfekt. Min mamma fick restriktioner om vilka gardiner som kunde hänga i fönsterna. Men för oss barn var det jättemysigt...Vi hade tumme med hela slottspersonalen och kunde gå in i köket där den snalla tant Iris var kock, och hennes maränger var de godaste jag någonsin ätit. Hon brukade alltid sticka åt oss kakor när vi lekte utanför slottsköket.
I den här slottsvingen tillbringade jag mina första 7 år...

Hässelby Slott är en av mina favorit ställen, och minnena finns alltid med mig. Både från tidigaste barndom och från slottets trädgårdar senare.

Nu önskar jag bara att slottet ska väckas ur sin Törnrosa slummer. Att trädgården ska bli det mästerverk och den pärla den en gång var!

41 comments:

Petra said...

Jag tycker lite synd om din pappa som fått stå bredvid när hans arbete raserats, det kan inte vara så skoj. Men vilken upplevelse, att under barnaåren bo i ett slott! Det var inte illa, lite avis blir man allt, haha.

Mie said...

Jättehäftigt att få bo på ett slott! Jag bara älskar att gå på guidade turer i gamla slott och herrgårdar! Fast tragiskt förstås att trädgården förfaller:-(
Din pappa skulle nog inte vilja hälsa på i min trädgård heller;-)
Ha en fin fredag o kramar!

Monika said...

Spännande läsning! Visste inte att ni bott på slottet, det lät inte dumt det :-) Och det lät riktigt mysigt att gå runt i trädgården och jobba med musik i öronen också.

Matildas fikarum said...

Det är ju onekligen en annorlunda uppväxt. Att sommarjobba i trädgården låter alldeles underbart!

SweFlo said...

Verkligen ett privilegium att ha sdana minnen från sina yngre dar! Själv tillbringade jag många sommrar på Kattlundsgården på södra Gotland. Min mamma var sommarvärd där och vi bodde i värdsbostaden. Kattlundsgården är Sveriges äldsta bevarade bondgård, och jag inbillade mig alltid om alla spöken som måste finnas där. Gården hade tom haft trälar! Mycket intressant ska det bli att besöka gården igen i sommar.

Fia said...

Så nu om du bosätter dig i en koja så är namnet på din biografi/memoir "Från slott till koja" !!

Men vilken härlig uppväxt, fast jag kan tänka mig att dina föräldrar hade mycket regler att följa som ni barn nog aldrig såg. Stackars din pappa som måste se sitt livsverk fördärvas. Men - detta förklarar ju varför du är så duktig på att jobba i din trädgård! Du kan få komma hit när du vill!! Kram!

Rosvikstjejen said...

Jag skulle älska att ha ett sånt jobb. Men, att få se allt jobb raseras kan inte vara roligt. Ha en härlig helg. Kram

veronika said...

Underbara bilder Annika!
Maste vara harligt att fa vaxa upp dar i slottet! Skulle garna vilja traffa din Pappa och prata vaxter.
Synd att det fatt forfalla..hoppas pa nya glansdagar. Tyreso slott har vackts upp igen efter sin Tornrosasomn, nu har de tom resturang dar.

Petra H said...

Det låter verkligen som ett härligt sommarjobb, och vad spännande att växa upp på ett slott. Själv planterade jag skog i en vecka i Härjedalen efter studenten, puh! Knott och mygg plus snuva är inte kul! Tror vi fick 5 öre per planta!
Tråkigt när man låter fina trädgårdar förfalla, det är ju ett kulturarv som borde underhållas.

Anne-Marie said...

Vad härligt att få växa upp i en sådan miljö. Har alltid tyckt att det är något väldigt speciellt med slott. Hoppas att trädgården kan få komma till liv igen. Antar att det saknas pengar.
Kram!

Annika said...

Petra:
Visst är det synd!!! Det gör ont att se en sådan vacker trädgård bara tyna bort.
Det är bara att skylla på Stockholms Stad.
Jo, det var kul att växa upp där. Verkligen!!

Mie:
Visst är det ngt speciellt med slott och herresäten! Historien känns verkligen. Älskar också guidade turer i slott, herresäten och kyrkor.
Believe me, jag vill att min pappa ska komma hit och hjälpa mig med min plätt också!!!
Kram!

Monika:
what!!?? Visste du inte det? Vad förvånad jag blir. Jo'rå...där har jag sprungit omkring...

Lilla B said...

Så intressant att få ta del av!
Gärna mera minnesbilder därifrån!

Annika said...

Matilda:
Det var alldeles underbart. Ibland tänker jag att jag skulle vilja ha ett trädgårdsjobb av ngn sort igen, men inser snabbt att jg inte skulle palla att vara ute i värmen här...

Sweflo:
Såg du ngt spöke??? Vet du, det gjorde inte jag när jag var liten. Inte min mamma heller, pappa hade en ggn en upplevelse som är lite svårtolkad, men vem vet...Jag tror ju på spöken benhårt. Flera anställda på slottet har sett lite underliga saker.
Visst är det speciellt att få bo på ett sådant ställe, en gammal gård eller ett slott. Förstår att du längtar efter att se kattlundsgården i sommar.

Fia:
Japp, från slott till koja är helt rätt!!
Mina fldrar hade nog regler att följa, men som tur är var vi även bra vänner med intendenten och hans fru som var husmor på ½-tid på slottet.
Tjaa du, en gör så gott en kan med sin egen lilla plätt...Jag har alls inte den talang som min pappa har, men jag önskar mig ändå en större trädgård.

Anna Malaga said...

Oj, vad spännande och vilken härlig uppväxt. Verkligen intressant att läsa!
Sâ trâkigt för din pappa, verkligen. Det är nog lika bra att inte gâ dit.... Kan bara dela din förhoppning om att det blir fint igen.
Förstâr var du har fâtt din förtjusning över vackra blommor frân :-)

Annika said...

Rosvik:
Det är hårda bud. Min bror och hans familj var där och fikade förra sommaren. Min bror sa då att han INTE vill gå dit igen pga förfallet. Fy FAN, jag törs INTE gå dit heller. Vill inte se eländet. Men att ha det jobbet var UNDERBART!!! En sommar jobbade jag kvar ända in i oktober. Det kändes lite

underligt...Men skönt.

Veronika:
ÅH, han skulle älska att prata växter och trädgård med dig!! Jag är bra avis på mina syskon som får ta del av hans expertis hands-on!
Skönt att höra att Tyresö Slott vaknat ur sin törnrosasömn!

Petra H:
Det är ett kulturarv! det är helt sant...
Att plantera skog skulle nog inte vara min grej heller, tror jag. Fast jag har inte så mkt emot skogsarbete...Men knott, mygg o bromsar kan jag avstå ifrån any day of the week. 5 öre per planta. jag hoppas du var flitig :-)

Annika said...

A-M:
Det var verkligen en mkt speciell uppväxt. Alla barn på lekis i Hässelby ville följa med mig hem, och det gjorde em också. Pappa fixade guidade turer på slottet ibland :-)
Jo, nog är det pengar som stoppar upp det hela idag...Sorgligt, sorgligt!


LillaB:
Ja, jag kan absolut säkert gräva fram bilder från en tid som varit..Och berätta lite mer från slottet. Egentligen skulle jag ha min pappa att skriva ett inlägg...hi, hi!!

Anna malaga:
Kul att du gillade att läsa om det. Ja, det var verkligen speciellt, och jag saknade det mkt, mkt när vi flyttade till Bromma. Mina fldrar tyckte mest det var skönt att komma till ett lätthanterligare hem, men jag var rätt knäckt...
Jag älskar blommor ,men är inte ens i skuggan av min pappa. mycket att lära...
nej, jag vågar inte gå dit i sommar, tyvärr...

Desiree said...

Härlig uppväxt. Underbart att ha hela slottsparken att springa omkring och leka i som barn. Du har ju så fina blommor hemma hos dig. Jag tror minsan att du har ärvt en del av din pappas grönafingrar.
Min farfar bodde också på ett slott, Tyresö slott. Jag minns de där kalla stengolven du nämner och kakelugnarna. De är helt klart en häftig miljö. Synd att slottsparken på Hässelby har förfallit så. Jag förstår att din pappa är ledsen och inte vill gå dit. Ha en skön helg.

Lilla B said...

Det var ett rekorderligt förslag! Låt din pappa göra ett inlägg.Eller förmå honom tilldet! Han kan vara gästbloggare hos dig!
ser fram emot en seniorslottsträdgårdsmästares inlägg.

Annika said...

Desiree:
farfar på Tyresö slott!! Så underbart! Då vet ju du hur det är!! Du är den andra att nämna Tyresö Slott här!! Veronika har också "connections" där! Vad roligt! vad gjorde din farfar på slottet?
Ja, mkt härlig uppväxt. Gröna fingrar har jag nog inte direkt så...Men farfar var trädgårdsmästare också liksom mina två farbröder...Snacka om ett jobb som ärvs ned...Inget av oss barn har tagit över dock...

LillaB:
Ja, vi får väl se...Jag ska se om han vill...Nu är han i vår sommarstuga o jobbar med tomten där o tomten hos min mormor.. Men om jag kan så ska jag övertala honom. han får gästblogga. Vore urkul!!!

Anne said...

En jättefin berättelse och bilder från din barndom och minnen från förr. Älskar höra sånt, det är lite bitterljuvt på nåt sätt... Och raspiga band i en free-style. Spelade du också in låtar från radioprogrammet Tracks? (man fick alltid med en snutt av programledarens Kaj Kindvalls röst, även om man satt på helspänn och var beredd med pausknappen...)

Vad spännande du bott hela 7 år på ett slott, det är ju verkligen inte alla som gör. Ny information för mig. Vilken unuik upplevelse, kan tänka mig att kidsen i skolan tyckte det var häftigt med en klasskompis som bodde på ett slott. Har du visat slottet för P & K?

Jag blir ledsen höra hur trädgården förfaller, kan mycket väl förstå in pappa inte vill gå dit. Hmmm, kanske man som "orolig och bekymrad medborgare" skulle skriva ett brev till Stockholm stad och även be de stockholmsbosatta vännerna göra detsamma. Det kanske kunde få dem att inse att det finns ett behov och efterfrågan hos allmänheten att ta hand om gamla slott och trädgårdar. Jag tycker det är jätteviktigt bevara historiska platser och hålla det fint och underhålla.

Elisabeth said...

Å vilket underbart sommarjobb det lät som! (Att det säkert var jobbigt och långtråkigt då och då är lätt att bortse ifrån ;)).

Desiree said...

Min farfar jobbade inte på slottet på något sätt. Jag tror han fick möjlighet att bo där pga rätt kontkter. Han var mycket interesserad av antikviteter och importerade en hel del sådana från hela världen. Miljön passade utmärkt för honom att bo i där. Han trivdes mycket bra. Vi tyckte om att hälsa på honom och gå runt i slottsparken. Han brukade berätta om slottsspökena för oss på ett snällt sätt. Det måste verkligen vara speciellt att ha vuxit upp som du gjorde i slottsmiljö. Annorlunda och häftigt. Din mamma kanske tyckte att det var jobbigt med alla ordningsreglerna dock. Ha en skön helg.

Annika said...

Anne:
Jag har väldigt lätt för att hänge mig åt minnen, nästan lite för lätt. det blir lite som med mina "listor", har en förkärlek för minnesberättelser helt enkelt.
Nåja...
visst spelade jag in låtar från radion!! Tracks, lördagsbiten, upp till 13...you name it! Precis, man fick alltid med lite av radiopratarens röst. ALLTID!!
På slottet lyssnade jag mest på radio, alltid radio sthlm....Tryckartime var en hit på fredagar minns jag.

Anne, det är ingen DUM ide att uppvakta Sthlms Stad med krav om att göra ngt åt parken!!
Kram!

Elisabeth:
Det var underbart! Jag minns det med värme...Romantiserar gör jg säkerligen, men, men...

Desiree:
Så intressant med din farfar! Verkligen! Förstår att han trivdes med att bo som han gjorde, och att ni älskade att vara där!
Dín farfar var klok som berättade om slottspökena på ett fint och snällt sätt. Jag fick heller aldrig höra ngn läskig historia under våra år på Hässelby Slott. Min mamma var nog mest glad när vi flyttade, ja. Glad att slippa en så pass svårskött lgh som det ändock var, och med en mkt brant och lång trappa...

Anne said...

Annika, jag skriver under det här inlägget eftersom det är nyast.

Den svenska cd:n Absolute Sommar kan rekommenderas! Den är helt underbar, jag lyssnar just nu på Jag tror på sommaren...

Här är låtlistan, kolla länken
http://www.cdon.com/main.phtml?navroot=902&nav=908&nav_genre=908

Anne said...

Ok, hela länken kom inte med.
Men du kan t.ex. hitta den på cdon.com, sök på absolute sommar, klicka sen på låtlistan.

Ida in Québec said...

Men jiiiisus vad häftigt du har bott! Och åh vilket coolt jobb din pappa verkar ha haft... jag förstår att han saknar det!

Och jag är såå kass på att kommentera just nu... jag är här ofta och läser men i regel sitter jag med Bailey i famnen och då blir det lite svårt att kommentera. :) Nu är klockan lite över sex på morgonen och mitt "skift" är snart över. Seb sover och när han vaknar är det min tur - längtar redan efter sängen!!!

stor kram och jag hoppas ni har en härlig helg!
(förresten - jag snubblade över en riktigt bra expat-site häromdagen. Har du sett den? adress: http://www.expatwomen.com/ Intressanta artiklar och bloggar tycker jag... även om forumet verkar vara lite dött än så länge... )

Annika said...

Anne:
Tack för tipset.
TROR att jag äger den CD:n och den är verkligen JÄTTEBRA!!! Massor med guldlåtar på den.
Ska kolla länken och se om det är samma som jag har.
Tack, Anne!! Kram!

Ida:
Men jag förstår så väl om du inte kan vara ute i blogosfären så mkt just nu med en liten gosse på armen som kräver din uppmärksamhet.
Tack för länken! DEN ska jag absolut kolla, låter intressant!
Hane en fin helg själv! Kram!!!

Bloggblad said...

Så roligt att få veta allt detta!
Jag som älskar hus, blir ju knäsvag av huset med vågiga gavlar... Vilken lyx att få växa upp på ett slott...

Tina said...

Vilken härlig berättelse och vilka härliga somrar du måste haft! Blir lite avundsjuk :-). JAg hoppas och håller tummarna att det trädgården får uppleva bra dagar igen!

LindaLotta said...

Vilken saga...
Jag väntade nästan på en knorr på slutet, att du vaknade upp ur din törnrosaslummer eller liknande.
Vilken mysig uppväxt det verkar ha varit.
För er barn var det nog mest härligt.

Ditt sommarjobb låter som ljuv musik i mina öron - en annan stod i en tobaksaffär...

Det är tråkigt när parker och anlagda trädgårdar får stå och förfalla. Det finns så mycket själ nedlagt men det är det inte många som tänker på.

Margoth said...

Att vara uppfodd pa en slott, later som allas sma flickors drom.
Min pappa var stadstradgardsmastare uppe i
Norrland coh var sa otroligt kunnig pa alla vaxter.
Det var alltid sa kul da dem kom hit pa besok och pappa gick omkring och talade om var vaxterna heter pa latin och sedan ta med honom till en handelstradgard har tyckte han var fantastiskt.
Den bouganvilla som han planterade har for 25 ar sedan ar hur fin som helst.
Jag tankte pa honom idag, han dog for fyra ar sedan, da jag var och kopte lemongrass och curry som jag just planterade.
Later som din och min far skulle ha haft en hel del att prata om.

Malde said...

Din berättelse var härlig att läsa, utom trädgårdsförfallet. Jag blir så ledsen över sådant!

Skulle gärna prata växter och trädgård, och tacksamt ta emot tips från, med din far och med dig.

Har visserligen en liten trädgård, men det tycker jag är desto svårare att göra flera trädgårdsrum av. Men det är ju en utmaning som jag så sakteliga jobbar på.

Kram!

Hannele said...

Funderar ibland att man skulle anmäla sej som volontär i Sissinghurst eller liknande någon sommar ;)

Annika said...

Bloggblad:
Synd att jag inte kan säga åt dig att åka dit och titta nästa ggn du är i Sthlm, för det kan jg tyvärr inte eftersom det är misär, mer eller mindre, numera.
Det är ett vackert, ljusrosa, slott.
Men, ja, det var roligt att bo där.

Tina:
Pratade just med min bror igår och han sa att han en känsla av att trädgården kommer att få en uppryckning. Det tror jag också. frågan är bara när!??
Att sommarjobba där var mysigt, mysigt.

Lindalotta:
Buhu, tyvärr...skulle så gärna ha skrivit en knorr på slutet om att det nu är ett vackert ställe igen, men...Tyvärr.
Precis som du säger är det själ som ligger bakom en en gång älskad park. Fär sorgligt.

Annika said...

Margoth:
Det var roligt och unikt att spendera den tidiga barndomen där. Och jag kan forffarande se vartenda rum framför mig.
Så din pappa var också trädgårdsmästare. Då fick du måbga fina tips av honom. Det får jag också, men bara över tfn eller när jag är hemma. Han flyger helst inte, synd nog. Jo, nog skulle våra pappor ha haft mkt att prata om...Helt sant. Nu har min bror flyttat in i ett hus med stor trädgård, min pappa var där nästan varje dag i början och tipsade och jobbade i trädgården. nu är Pappa på vårt landställe o sköter om tomten där.


Malde:
Ja, han skulle nog kunna ge dig ett och annat tips.

Urtrist när en park bara får förfalla. Oförklarlarligt också. Förbaskade Sthlms Stad.
Jag har en liten trädgård också, mer som en plätt. Tycker också att det är svårt att få stil på den...
Men jag har ju sett din trädgård på bilder och vågar nog påstå att du har väldigt gröna fingrar!!
Kram!!!

Hannele:
Volontärarbeten i trädgårdar måste vara ngt av det mysigaste man kan göra om man vill volontera! Det röstar jag för att du ska göra!

Humlan said...

Visst är det synd när hus och trädgårdar står och förfaller! Dessutom försvinner så mycket kunskap när man inte har kvar stora trädgårdar med all dess skötsel.
Jag har inte varit på Hässelby, men visst vore det roligt om det fick leva upp och skötas om som det ska!
Härliga minnen har du ialla fall!

Annika said...

Humlan:
Det är så sorgligt på ngt sätt. Känns hopplöst, och så vet man hur vackert det har varit för inte alltför länge sen.
Jag hoppas, och tror, att ngt bra kommer att hända med parken där.
Jo, fina minnen hr jag...

Helena said...

Vilka härliga barndomsminnen! Jag träffade en farbror som också varit med och byggt upp en fin slottsträdgård och det är nu likadant som för din pappa, han vill inte se hur den förfaller. Oj, oj inte platsar jag i din lista. Det blev lite rumphugget i min kommentar om de vackraste sommarsångerna. Batteriet i min dator höll på att ta slut, då tjuter det som... och väcker hela huset. Trevligt midsommarfirande ni hade!

Annika said...

Helena:
Det är verkligen deppigt när trädgårdar lämnas till förfall. Mkt sorgligt...
Precis som för den trädgårdsmästare som du träffade...Tråkigt!
Japp, midsommaren var trevlig! Och du är länkad ;-)

Jemayá said...

Vad jätteintressant att läsa! Wow! Tänk vad mycket du kommer att ha att skriva om i dina memoarer sen som pensionär!! Slott, främmande länder...öh, ja jag vet ju faktiskt inte så mycket om dig än, men intressant blir det att läsa :)!

Annika said...

Jemaya:
KUL att du gillade att läsa om slottet.
Njeaa..känns inte som det har hänt så mkt i mitt liv...Fast så kanske alla säger? Annat med ditt liv då...Där har det ju hänt en del!