Wednesday, June 13, 2007

Sagor och visor...

Tycker du om sorgliga sagor? Tycker du om sorgliga sånger? Ju sorgligare desto bättre???
Isåfall är du som jag...När jag var liten ville jag att mina föräldrar skulle sjunga sorgliga skillingtryck och visor för mig, men när dom väl sjöng för mig så grät jag så pass bittert så dom var tvungna att sluta sjunga. Jag kunde börja gråta när jag hörde sånger på radion, bara för att dem var sorliga, eller vackra.
Än idag får jag en klump i halsen när jag hör vissa gamla visor, tex ”Vildandens Sång”. Ibland kan man höra mig sjunga, högt och klart i min ensamhet, och ofta är det då gamla visor med sorglig text som jag sjunger. Varför har jag en sådan förkärlek till sådana visor? Jag vet inte...
Texter betyder mycket! Alla texter.
Jag har en cd där Maritza Horn sjunger gamla skillingtryck, och den lyssnar jag på ibland när andan faller på. Tror faktiskt jag kan vissa sånger utantill. Eller jo, det kan jag...Be mig sjunga ”Så bister kall sveper Nordanvinden” och jag ska sjunga den för er! Fast, det kan hända att jag börjar gråta när jag sjunger. Some singer! Bah! Sentimental och dan!

Jag brukar, och brukade, sjunga ”I en sal på lasarettet” för min flicka...Den som börjar:” I en sal på lasarettet låg ett dödssjuk litet barn...”. Ja, ni vet...
Karolina brukade titta på mig med stora ögon och säga:
”Men, mamma, det är inte jag...”
Det bara för att det står i texten att den lilla dödssjuka flickan hade blåa ögon och lockigt hår.
Gumman. SÅ tänker man sig in i texter när man är liten. Man verkar tro att alla texter är riktade till en själv. Det minns jag så väl själv.

Sagor då...
När jag funderar över riktigt vackra och fina sagor kommer två stycken och vill ha uppmärksamhet. Den ena är sagan om ”Prinsessan Signelill och hennes bror”, skriven av Elsa Beskow. En okänd Elsa Beskow, en saga som finns i en av hennes bok som heter, kort och gott, ”Sagobok”. Prinsessan Signelill som blev förvandlad till en asp när hon var liten, alla trodde att hon ar död, men det var skogsrået som förtrollat henne. Hon kom sedan tillbaka till de vanliga dödliga tack vare sin bror som hittade en vacker glänta i skogen en dag tio år senare. Där , i gläntan, stod en ung, vacker asp som var den lilla Signelill. Men Signelill längtade alltid tillbaka till skogen, och där slutade också hennes dagar något år senare igen. När jag var liten brukade jag kolla in aspar extra noga och undra om det möjligtvis var en prinsessa som darrade därinne. Sorglig och vacker historia. Ni borde läsa den!
En annan sorglig, och vacker saga, är den om Märit. Vet ni vilken det är? Jo, det är en av Astrid Lindgrens mindre kända, även den en kort liten vacker historia. Märit, den lilla ljuslockiga, fattiga flickan. Ett av många syskon i en fattig familj på landet som en dag i maj offrade sitt liv för en klasskamrat. En pojke som hon tyckte mycket om, men som aldrig brydde sig om Märit. För honom dog Märit, hon kastade sig framför en stenbumling som kom rullande mot pojken som satt och plockade vitsippor. Märit tog smällen, Märit dog. Sedan står klasskamraterna runt graven och sjunger ”Blommande sköna dalar”...Och sedan upptäcker pojken som Märit räddat en fågelunge, och så är Märit glömd.
O, vad jag tyckte det var sorligt som barn. Och O vad jag har läst den sagan mycket för Karolina.
Astrid Lindgren har ju skrivit en hel del mörka sagor. Allt är inte en idyll i hennes berättelser, långt därifrån. Det var väl det som gjorde henne till den världsberömda författare hon blev.

Iallafall, what put me into this mode??? Måste ha berott på att jag läste Märit för Karolina igår…


Länge leve sorgliga sagor! Länge leve sorgliga sånger!

Ha en bra, och GLAD, onsdag!!! Själv ska jag klippa och slinga mig NU!!

20 comments:

Fia said...

Jag skulle vilja vara en fluga på väggen och höra dig gå omkring och sjunga gamla skillingtryck.

Vad gulligt att du läser för Karolina fortfarande!
Kram!

Annika said...

Fia:
Ha, ha...JO! Det skulle du vara!!! Speciellt när det kommer till sorgliga avsnitt och jag nästan själv börjar gråta, fniss!!!
Knäppt...

Jo, jag läser för henne. Dels för att hon vill, och dels för att jag vill!!!

KRAM!!!

Fundersam Cecilia said...

Mamma berättade att när jag var liten så ville hon inget hellre än att läsa för mig.Men när det väl var dags att läsa så sa jag;Vänta lite,jag skall bara.....och så blev det ingen läsning.Har en känsla av att det kan bli samma sak med Eric tyvärr.Jag tror inte att jag har hört sagan om Märit...ännu.
"I en sal på lasarettet" var min favorit när jag var liten.Vet inte varför jag tyckte så mycket om den men skivan gick varm.

Matildas fikarum said...

Sorgliga sagor, ja, här har du en till som älskar dem. Min favorit var alltid "Flickan med svavelstickorna". Åh, så sorgligt när hon sitter och fryser ihjäl i snön medan alla festar och har kul inne i värmen.

Mie, Absolut Guldkant said...

Nej jag har aldrig gillat sorgliga visor eller sorgliga filmer. När jag var yngre höll jag för öronen när Mikael Wiehe sjöng om Flickan och kråkan;-) Har så oerhört lätt att leva mig in i berättelsen och så mår jag riktigt dåligt efteråt... Så jag föreslår att du sjunger ngt glatt i stället;-)

Humlan said...

Nja, har inte tänkt på om det är sorgliga eller lyckliga visor eller sagor som jag gillar.. Men jag är väldigt lättrörd och gråter åt allt, sorgligt såväl som lyckligt, så jag skulle nog inte bli så bra som sagoberättare.

Blev håret bra? Själv har jag också varit och klippt mig i dag, det blev en alldeles ny frisyr!

Annika said...

Cecilia:
Så du ville inte bli läst för. Sådan mamma sådan son... :-)
Ja, men visst...Den visan är för sorglig...Buhu!!!
Om du köper sagoboken "Nils Karlsson Pyssling" finns Märit däri.

Matilda:
Du också alltså...Undrar varför vi tycker om sorgliga saker?
Ja, men absolut den sagan är SÅÅÅ sorglig. Den har jag också gråtit åt.

Mie:
Den sången är fin! Den har jag lyssnat mycket på. Minns också hur jag satt och rålyssnade på "Titanic"...Kunde den helt utantill, inlusive darret :-)
Ja,men jag gillar glada sånger och sagor också. man måste vara på ett visst humör när det sorgliga ska tas fram...

Humlan:
Jag är också löjligt lättrörd. Kan få tårar i ögoen åt ngn fånig reklam på TV. Ibland blir man trött på sig själv...

Håret blev bra...Men min vanliga frissa var sjuk! Så en annan person fick slinga. jag struntade i klippningen. Lite snopet att ens kära frissa var sjuk...Jaja...
jag hoppas DU är nöjd med ditt hår! Alltid kul att prova på ngt nytt.

leopardia said...

flickan med svavelstickorna är lite jobbig... men fin..

Annika said...

Leopardia:
Den är jobbig att läsa, man får en klump i halsen, men fiiin är den...

Desiree said...

Sorgliga sagor kan helt klart vara vackra. Jag är så blödig att jag alltid börjar gråta om det är det minsta sorgligt. Jag tror jag gillar lyckliga sagor bättre.

Ha en bra klipp och sling.

Jemayá said...

Kanske det är de finska tungsinta generna som ibland sticker upp och kräver en sentimental låt? :) Jag måste få lyssna på/sjunga (dålig på att komma ihåg texter..) "Höstvisa" varje höst (går inte andra tider av året), dne är så härligt vemodig. Jag ser fram emot att få läsa sagor för Daniel, har glömt mycket från min barndom, men kanske det dyker upp minnen då jag börjar söka sagor att läsa. Men Bröderna Lejonhjärta minns jag alltid, vår lärarinna läste den för hela klassen då jag gick på tvåan, t.o.m. jag som hade svårt att sitta still i pulpeten lyssnade som förtrollad! När Daniel blir tillräckligt stor ska jag läsa den för honom!

Helena said...

Det var så länge sen jag läste sagor sist men då jag börjar tänka efter går det upp ett ljus. Jag tycker också om sorgliga sånger och filmer och sonen frågar alltid varför tittar du på såna filmer som du bara gråter åt och nu minns jag att det skulle vara roliga och glada sagor annars fick det vara. Dumbo den flygande elefanten var en populär bok.

Tina said...

I en sal på lasarettet ....oj vad den väcker minnen och en tår i ögonvrån! Den kommer jag verkligen ihåg. Flickan och kråkan, ytterligare något som jag verkligen tar till mig och sen den stackars flickan med svavelstickorna! Trodde inte jag var så blödig men tydlgen *snyft*!

Annika said...

Desiree:
Det gör nog jag också, gillar lyckliga sagor bättre. men ibland sitter det fint med en sorglig historia. OM man är på rätt humör vill säga...Sånger också...


Jemaya:
Bröderna Lejonhjärta är sorglig!!! Och Sunnanäng! Astrid Lindgren kunde konsten att skriva sorgligt. Det är då sant...
Jo, det är nog det finska som slår igenom, och gärna för mig!! Kom just på att jag skulle vilja ha Arja Saijonmaas inspelning av "Sånger från asfalt och ängar". Där älskar jag speciellt en sång som går ngt i stil med "en vinglös måste stanna kvar på nordens kalla strand". Om flyttfåglar på hösten...
Fram för vackra sånger! Fram för sorglighet i sånger...Iallafall ibland!!!

Helena:
Det är ngt speciellt. Verkligen!
Många klarar inte sorgliga filmer. jag kan gott se en sådan ibland, och få gråta...En av de sorgligaste jag vet är "Steel magnolias"...that is a good cry!!

Tina:
Fram för en viss blödighet! Flickan och kråkan är mäktig...Gillar den!
Flickan med svavelstickorna är nog bland det sorgliogaste som skrivits...Nä, nu blir det snart gråtfest!!

veronika said...

Oh, den minns jag sa val, i en sal pa lasarettet ligger en sjuk flicka, oh jag som trodde det var fran en bok. Har du texten till den?
Om du vill ha en bok till din dotter som paminner om den sa har jag en.. har ocksa en forkarlek till sorgliga och tragiska bocker.Kommer inte pa vad boken heter, men den ar svensk iallafall.Kan ta reda pa det om du vill.
Astrid Lindgren, kommer aldrig finnas nagon som henne igen , hon var en enormt harlig manniska, sa och skrev vad hon kande for. Manga ar som sagt lite sorgliga, men oh sa harliga.

veronika said...

Nu minns jag Marit! Helt plotsligt kom jag pa sagan. Har den har hemma, har sa manga barnbocker. I alla ar har vi last varje kvall till vara barn, inget undtag dar inte.:) Min man har alltid gillat att lasa hogt for vara barn , nu laser han Rode orm for varan son. Hmm vissa stallen i boken far han hoppa over..:)

Annika said...

Veronika:
Jodå, jag har npg texten till Lasarettet. Jag mailar!!!
Visst är det vackert på ngt sätt med sorgliga historier. Så vackert och vemodigt.
Och du har Märit!!! Har du läst om den nu? Visst är den underbar??
Röde Orm är ingen dum bok att läsa högt ur!
BRA att ni också kör högläsning!

Ida in Québec said...

Ah - tack för att du påminde mig om Märit! Den hade jag alldeles glömt av... men frågan är om mina föräldrar har kvar boken den fanns i.

Och shit vilket oväder ni har haft! Visserligen gillar jag oväder, men de där hagelkornen såg riktigt scary ut... usch.

Petra H said...

Jag älskade också En sal på lasarettet när jag var liten, och Elsa Beskow-boken med Signelill hade min moster - jag vet inte hur många gånger jag läst de sagorna, och även Märit, så sorglig.
Jag säger som Ida, tack för att du påminde mig om de barndomsminnena!

Annika said...

Ida:
You're welcome!!! Det blir ngt du kan läsa för Seb när han växer upp. Märit är så underbar! För ngra år sen kunde man köpa "Nils karlsson Pyssling" , den med korta berättelser. Det kan man nog fortfarande också. Boken är en guldgruva, liksom Kajsa Kavat.
Vädet igår VAR asläskigt!!! INTE igen, tack!!! OCH inte när jag sitter i bilen...

Petra H:
En till som känner till Prinsessan Signelill och Hennes bror!!! Visst är den fin! Vacker och vemodig!!!
Jag är så glad att jag kunde väcka minnen hos er båda!!!

Vem skriver sagor som ovan numera? Ingen, vad jag vet...Mer vackra och vemodiga saker, tack!!