Friday, April 27, 2007

Typiskt svenskt?

För ett tag sedan satt jag och mina svenska vänner och pratade om det som är typiskt amerikanskt och typiskt svenskt.
Vi är väldigt duktiga på att räkna upp, och skratta åt, typiska amerikanska vanor och seder. Dom märker vi av så väl, och reagerar för. Men saken är ju den att det även finns väldigt TYPISKA svenska vanor som vi inte reagarer för. Tre av mina svenska vänner här är gifta med amerikanska män som alla tre bott i Sverige under en längre tid. Alla pratar dom bra svenska. En av männen bodde i Sverige i tio år och han kan nog berätta en och annan grej som han reagerade på när han bodde i den kalla nord.
I vintras åkte han , R , och bästa kompisen,W, till Hawaii för att surfa. R och W är alltså gifta med två av mina vänner här Washington.
En morgon då W och R gjorde sig iordning skulle W brygga kaffe på hotellrummet. Under tiden gjorde R sig iordning inför dagens surfing. Följande konversation utspelades:

-Hur många koppar vill du ha? Frågade W.
-Ja, jag vet inte...
-Jamen hur många koppar ska jag BRYGGA...???
-Jamen för fan, W, var inte så jävla svensk! Brygg en hel kanna. Jag kan ju inte veta hur många koppar jag kommer att dricka NU!

Det här har vi skrattat gott åt. Typiskt svenskt.
En annan sak som är typiskt svenskt är att fråga hur många potatisar folk vill ha till middagen, eller hur många bullar man ska ta fram till fikat.

Matilda skrev häromdagen i stitt engelska inlägg om hur vi svenskar alltid ursäktar oss om det är stökigt hemma. Det är helt sant. Det är sällan och aldrig man hör en amerikan ursäkta stöket, ganska skönt faktiskt. Det är mer en ”take it or leave it” attityd.

Något annat typiskt svenskt? FIKA!!! Finns det något mysigare?
När man kommer hem till en amerikan är det inte ofta man får frågan om man vill ha en kopp kaffe eller en kopp te. Nej, det låter snarare så här:
-Would you like something to drink? Water, soda, juice?
ALDRIG får man frågan om kaffe! Och ber man om det brukar det bli lite nervöst...
-Oh, coffee??...Oh all right, I have some from this morning, is it okay if we heat it up in the microwave?

Inte RIKTIGT samma sak kanske?

Saknar fikandet! Tur att man har sina svenska kompisar så att fikakulturen får leva!!!

Ikväll är det ”Heritage Night” på Karolinas skola. De tska bli kul att höra vilka frågor folk kommer att ställa, eller om dom har åsikter eller kommentarer om Sverige. Lotta ska baka två mazarintårtor åt mig som ska tas med. Folk kommer att älska dem! What’s not to love, liksom?

Happy Friday!!!

18 comments:

Anonymous said...

Ha, ha, ja det är ingen bra idé att be om kaffe i ett Australienskt hem heller. I värsta fall drar de fram en burk gammalt pulverkaffe från 1979.

Fia said...

Princesstårta?!?! Och det säger du först nu?!?!? Nu hinner jag ju inte att komma och "hjälpa till" att äta den...det kostar faktiskt bara 89 dollar att flyga härifrån till DC just nu...

Jag insåg då jag läste det du skrivit att jag har nog blivit lite osvensk. Jag erbjuder alltid något kallt att dricka då det kommer folk hit.

Jag har slutat att be om ursäkt över röran här hemma.

Men EN sak gör jag som jag tror är ganska typiskt svenskt: Jag sjunger med i de sånger jag gillar när jag har radion på och fixar och donar i köket.

Annika said...

Matilda:
Inte så himla kul! Dammigt pulverkaffe...Hua!!
Då är det bättre med mikrovågat kaffe :-)

Fia:
Kom just att tänka på att i södern är det nog mer så att man erbjuder ngt kallt. Det är sant. Speciellt under den varma årstiden.
Himla bra att du har slutat att be om ursäkt över röran. Jag jobbar på det.
Yay! Jag sjunger också med i låtarna jag gillar på radion, både i köket och i bilen!!
Kram!

mintid said...

Ja jösses utan fika vad vore livet då ;)?
Det är ju en självklarthet att fråga om man får oväntat besök!

Kram

Anonymous said...

jag läste nåt i en annan blogg om typiskt svensk. det var att vi säger saker två gånger här. tex "hej hej" "tack tack" osv... lite lustigt. och sen det klassiska; att vi pratar om vädret så fort vi träffar nån.

Anonymous said...

haha, förresten, med min röra kanske jag borde flytta till usa...

JaCal said...

Ja... bristen på fika... hualigen... Kul med iakttagelserna! En av mina svenska väninnor här är gift med en amerikan - de bodde 12 år i Sverige och det är sååå kul att prata om "typiskt svenskt" med honom.

Här kommer folk med eget kaffe (eller tja en mochalattehipphoppcaramelgrande eller nått), i pappkopp, inköpt på Starbucks eller motsvarande... nästan så man blir lite sårad i den svenska fika-själen - som om inte jag skulle bjuda på kaffe när jag har folk över... (sen att jag inte dricker själv är ju bara en parantes).

Desiree said...

Det är kul med olika typiska saker och seder för sverige. Det är alltid interessant att jämföra skillnader bland kulturer.

Tankevågor said...

Jag känner inte alls igen det där med att fråga hur många bullar man ska ta fram eller hur många potatisar. Det skulle jag aldrig göra och har nog inte hört det heller. Det verkar så knepigt....tänk om mna ändrar sig och vill ha en potatis till?

Men vår fikakultur känner man ju igen. Skönt att du håller den vid liv! Det finns väl inget mysigare än att fika både på hemmaplan eller ute på härliga fik. Många världsproblem löses över en kopp kaffe eller en god latte! ;-)

Moster Mjölgumpa said...

Hoppas att du kommer med ett inlägg om "heritage night". det skulle vara jättekul att få läsa om vad de sagt om Sverige.

Mie said...

Ha ha ha, tack för att du ger oss insnöade hemmasvenskar lite perspektiv på tillvaron;-)

Annika said...

MinTid:
Det älskar jag med Sverige...FIKAT!!! Alla är så otroligt duktiga på det!
Kram!!!


Leopardia:
SÅ SANT!!!! Hej, hej, tack, tack!! Komiskt. Det stämmer ju himla bra!
På tal om röran ser mitt hus för j-gt ut just nu. VERKLIGEN!! Just nu skulle ingen få komma över tröskeln, amris eller svensk.
Visst, flytta över du!!! :-)))

Jacal:
Absolut!! Sådant ofog som medtaget Starbucks sårar definitivt den svenska fikasjälen. Helt ohörbart i Sverige...
Ja, visst är det kul att höra ur folk som bott i Sverige upplevde det hela. Fniss!

Desiree:
Jättekul! Kommer inte på ngt mer så här i brådrasket. Men det finns ju massor.

Londongirl:
Jamen visst!! Det är urknepigt. Hur ska man kunna veta hur många potatisar man vill ha INNAN man har börjat äta. Svårt. Förhoppningsvis kanske det inte är så utbrett.
Fika är så BÄST!!! Den kulturen ska hållas vid liv till varje pris. Satt precis med en kompis på Starbucks idag, urmysigt!
Kram!

Moster Mjölgumpa:
Imorrn kommer rapport!!! Jag ska absolut berätta om Heritage Night i både ord och bild!!

Mie:
Det är lite kul att jämföra :-)
NU ska jag göra sin utamning!!!
KRAM!!

Elisabeth said...

Å, "fika" är nog ett av mina svenska favoritord, för själva betydelsen har verkligen ingen motsvarighet i de språk jag kan. Känner verkligen igen mig i det där med att ursäkta att det är stökigt hemma... haha. Och precis som leopardia skrev har jag också tänkt på det där med "tack, tack" och "hej, hej", det tycker nog många är komiskt. :D För att inte tala om att vi pratar på inandning! ;D

Anonymous said...

Roligt inlägg! Känner igen allt du skriver om, hög igenkänningsfaktor.

Jag kommer ihåg amerikanen som bor i sverige men delade med sig av sina intryck som nyinflyttad. Hur han för första gången skulle använda tvättstugen i sitt svenska hyreshus och blev helt förvirrad av alla gradtal. 30, 40, 60 och 90 stod det. Fasen vad låga temperaturer de där svenskarna har på sina tvättmaskiner, hur kan det nånsin bli rent tänkte han. Och kom fram till att det är nog bäst köra 90, det är det högsta och är ju fortfarande pissljummet men det är väl det man ska använda...
Mindre roligt var det då killen skulle hämta tvätten och hade babysize på alla sina kläder. Man lär sig av sina misstag och att svenska tvättmaskiner går på celsiusgrader och inte Fahrenheit.

Anonymous said...

Hoppas du lägger in ett inlägg och berättar om vad dom sa om Sverige :-) snälla:-))

Kul inlägg! Vi är nog alla fulla av lite egenheter:-)

Anonymous said...

Elisabeth:
Fika är ett så himla bra ord! Så perfekt...
Jag minns när jag var ny i landet och pratade på inandning. Mycket underligt, tyckte alla. För att inte tala om när när vi säger "mmm..." när vi lyssnar på folk. I början trodde alla att jag frågade ngt...Huh? Liksom. Jojo, man lär sig...


Anne:
Komiskt med amrisen i svenska tvättstugan :-)
SÅ kan det gå! Man lär sig verkligen av sina misstag...
Kram!

Tina:
ABSOLUT!!! Jag har packat ner kameran! Imorrn blir det rapport!

Anonymous said...

Åh, så roligt att läsa om de kulturella skillnaderna! Mer sånt efterlyses..=)

Annika said...

Petra:
Kul. Mer sånt ska nog komma!!!