Lättrörd.

Igår gick dottern och jag på bio. Karolina ville se "Charlotte's Web", och jag var också nyfiken på den. Boken är ju en riktig klassiker, en bok som JAG ALDRIG LÄST. Visste inte så mycket om Charlotte och Wilbur och bondgården dem bor på, och flickan Fern som älskar dem, och framförallt Wilbur. Nu vet jag vad den handlar om, och nu VET jag hur mycket jag kan sitta och böla på en BARNFILM. Herregud, det var ju nästan pinsamt! Från det ögonblick då Charlotte spinner in sitt första meddelande i spindelväven satt jag med fuktiga ögon. Spindeln Charlotte som till varje pris ville rädda lilla Wilbur från att bli julskinka på familjens julbord.
Värst var det när Charlotte döende på jordbruksmarknaden talade om för Wilbur att hon skulle dö men att hon gjort det hon skulle här i livet så döden var accepterad, och när Wilbur fick råttan att hämta den invävda säcken med Charlottes blivnade små spindelbarn, och när Wilbur senare ville berätta för alla spindelbarnen om deras döda mamma. Då rann tårarna över hela ansiktet. Karolina tittade på mig lite konstigt..och jag sneglade mig försiktigt omkring i salongen för att se om det var fler som var lika tagna som jag. Mycket riktigt, där satt det flera mammor och som diskret torkade bort tårarna. Karolina var inte alls lika rörd och berörd som jag var. Det var en bra film för henne, med idolen Dakota Fanning. Nothing more, nothing less.
Jag, å andra sidan, förstår nu att boken är en klassiker med sitt vackra budskap om riktig vänskap. Kort sagt: Ännu ett biotips från Yours Truly.

Bild från: Yahoo.com