Sunday, January 14, 2007

20-dag Knut...Och andra funderingar...


"Nu är glada Julen slut, slut, slut
Julegranen bäres ut, ut, ut
Men till nästa år igen
Kommer han vår gamle vän
Ty det har han lovat"

Här hos mig har visserligen julen varit slut länge, men igår återuppväckte vi den igen, om endast får några fattiga timmar. Passade ju bra eftersom det inföll sig på 20-dag Knut, och allt. Julgransplundring utan julgran...
Familjen kom över för att byta julklappar eftersom vi aldrig hann göra det innan vi for till Sverige i december. Julmaten blev till Tacos, julmusten blev Corona och SOL öl. Men, klapparna låg där inslagna i julpapper och väntade på att bli utdelade. Tomte? JAJAMEN, min kära dotter ville så gärna dra på sig den alltför stora tomtekostymen och därmed dela ut klappar till sina kussar.
Karolina och jag smög ner i källaren mitt under det allmäna larmet på mellan och övervåning. Jösses vad sex barn i åldrarna 2-7 år kan LÅTA!!!

Iallafall, jag grävde fram kostymen ur källarens djup, klädde Karolina till tomte, smög upp i vardagsrummet och hämtade en bjällra. Smög sen ut med Karolina genom källaringången till vår "gillestuga", eller vad man nu ska kalla vårt "family room" i källarenplanet.
Vi smög runt till framsidan, och sen fick Karolina banka på dörren...
"Is there any nice children here today?"
"Oh, Santa is Karolina" sa 7 åringen genast. Go figure:-)))
Dem minsta höll sig åtminstone i skinnet medan tomten delade ut klapparna. OCH sen slets paketen upp på nolltid.
Julen ÄR slut. SKÖNT!!!


Fick höra en konstig grej igår. Något som jag inte visste existerade. Vi kom att tala om barntandläkare. Mina svägerskor berättade då om en tandläkare (bland många, tydligen) som dem går till med sina barn. Den tandläkaren ger barnen lugnande medel medan han/hon borrar, eller gör andra "obehagliga ingrepp". Vaddå? Jo, barnen får en tablett i väntrummet, eller hemma, och sen blir dem snälla och medgörliga i tandläkarstolen...Ehhhh??? Detta har totalt undgått mig. Okay, min dotter har aldrig haft ett hål i sitt tio-åriga liv, men...
Ja, och funkar inte tabletten finns det "laughing gas" (lustgas) att tillgå.
Men HALLÅ!!!!??? Hur farligt är det att gå till tandisen? Ska man skrämma bort de små liven redan på en gång, ge dem tandläkarskäck för livet. VISA att det inte går att borra UTAN lustgas eller lugnande medel???
NU vill jag veta hur ni gör, ni som har barn i USA eller i Sverige, när barnen har hål i tänderna.

För mig lät det här så extremt och fel, eller också är det jag som inte fattar poängen...Please, vad tycker ni? ALLA! Med eller utan barn....

19 comments:

Bloggblad said...

Jag tror att "vi" (är väl bäst att räkna in mig själv) blivit mer bortskämda nuförtiden, inget får göra ont, inget ska kännas. Jag hade ofta hål i tänderna som barn - hade tandvärk och fick mjölktänder utdragna - samt nästan alla lagade före 15 års ålder. INGEN frågade om det gjorde ont. Vilket det gjorde. Mina egna barn slapp hål i tänderna (vis av skadan såg jag till att de hölls rena) och de är livrädda för att gå till käftis. "Det kan göra ont". Som om de ens visste...

Men att ge lugnande... näfyförtusan.

Lena said...

Jag tycker inte vi kan skydda barn mot allt; det kan göra ont hos tandläkaren, men det är något man får ta. Att generellt göra så här är inte vettigt. Det kan väl finnas enstaka undantag som inte klarar av att gå till tandläkaren, men jag tror inte att det är särskilt vanligt med lugnande medel ens då. Det arbetas nog mer med att övervinna rädslan.

Annika said...

Bloggblad:
Jag hade också dåliga tänder (har dåliga tänder). Lagade massor som barn, och drog ut...
Men, jag kan inte minnas att jag skulle tyckt att det gjorde så (jätte)ont.Nu däremot tar jag alltid bedövning. När jag gjorde ett implantat för lite sen erbjöds jag att bli sövd. ALDRIG I LIVET, sa jag. Och det gick ju utmärkt med bara lokalbedövning.

Nej, jag tycker det är hemskt med lugnande medel för barn...Hemskt.

Panter:
Håller med. Vi kan inte skydda barnen mot allt. OK, tandisen kan göra lite ont, men än sen då? OM det är så att det gör ont kan väl barnet också få en spruta med lokalbedövning. Tror att mkt skulle vara vunnet med en förstående och pedagogisk tandläkare, som på ett lugnt sätt kan guida barnet genom proceduren.

Anonymous said...

Låter som ett livligt och härligt julslut. Tacos och Corona och SOL :-). Tacos är aldrig fel!

Men vilken otäck grej. Lugnande medel till barnen för att gå till tandläkaren!!! Men, jag har aldrig hört något liknande (har inga barn själv). Själv hade jag lätt att få hål i tänderna som barn och det gjordes en hel del lagningar, men aldrig att jag drogades. En och annan lokalbedövning var allt. Nä jag tycker inte att det är rätt att ge barnen lugnande medel för detta. Tror det är bättre med en lugn sansad tandläkare.

Annika said...

Tina:
Visst är det väl otäckt med lugnande medel som piller och lustgas för små barn.

Alltså, förekommer detta överhuvudtaget i Sverige, att droga barn inför tandläkarbesök?

Lokalbedövning är bra!!! OCH framförallt en fin och lugn tandis.


Anette:
Eller hur? ja, nu kan vi droga på så blir itne livet så jobbigt. Nej, det blir så FEL!!!

Låter som om Maja hade turen att råka på en toppentandis!!! SÅ ska barntandläkare vara.
Måste fråga min tandläkare här om det är vanligt att droga barn.
Förmodligen är det det...

Anne-Marie said...

Har inga barn själv men det verkar ju helsnurrigt att ge barn droger. Men nu för tiden verkar det som om ingenting får göra ont. Tänk på alla reklaminslag på TV för olika piller som tar bort litet huvudvärk osv. Tror mer på det som Annette sade att det är bättre att förbereda ett barn (och kanske även vuxna) på vad som kommer att hända.

Annika said...

Anne-Marie:
Ja, visst, helt rätt. INGET får kännas det minsta. Vissa program har ju nästan bara medicinreklam. SUCK...
Visst är det hundra ggr bättre att förbereda barnet inför läkar o tandläkarbesök, eller vad det än må vara.

Anonymous said...

Sökte lite på nätet om detta och det verkar som om tandvården för barn i Sverige har en annan syn på detta.

http://www.tandvardsguiden.com/Pages/43.aspx

Klipp från ovanstående länk:
"Tandvårdsrädsla
Vissa barn kan ibland uppleva tandbehandling som något obehagligt och skrämmande. De barn som erhåller en bra introduktion till tandvården har stor chans att utveckla en positiv attityd till tandvården. En bra introduktion ges genom att få barnet får tid att vänja sig vid tandvårdsmiljön, personalen och behandlingen. Barnet ska uppleva en smärtfri tandvård samt bemötas med respekt och en positiv inställning från tandvårdspersonalen.

Om ditt barn upplever tandvården som negativ eller vägrar låta sig behandlas, bör du diskutera detta med din tandläkare. Det finns alltid en möjlighet att remittera patienter med tandvårdsrädsla till specialist inom barntandvård. Tala med ditt barns tandläkare."

Linda said...

Har inga barn själv, men jag har ju själv varit barn.
Nu är jag lyckligt lottad så jag har aldrig haft så särskilt många hål, kanske fem genom alla år. Men jag har aldrig någonsin fått bedövning. har blivit erbjuden lokalbedövning i form av spruta men tackade nej. Det var en visdomstand som skulle lagas och det gick bra, men det var jobbigt att gapa så extremt stort.
Det är väl också en sak som är annorlunda iag. Förr drogs alltid visdomständerna ut, idag hör man aldrig något om det.

Annika said...

Tina:
WOW!!!
Vad gulligt att du kollade hur det funkar i Sverige, verkligen!
Precis som vi trodde ser man på det hela med lite nyktrare ögon hemma.
Tack!!

Lindalotta:
Utan bedövning! Bra gjort! men är det små hål behövs det ju oftast inte.
Det är sant det du skriver om visdomständerna. Numera dras dem väl inte ut såvida dem inte är fulla med hål.

Anonymous said...

Jag hade fruktansvärd ångest som barn inför tandläkarbesöken. Verkligen hemsk med hjärtklappning och panik och allt som en vuxen med panikångest genomlider. Jag var så uppskärrad att jag till och med kissade i sängen natten innan. Alldeles för lite bedövning fick man som barn och djävulusiskt ont gjorde det. Det hade varit himmelriket att få en lugnande tablett då och mera bedövning.

Lugnande ges ju till barn när de ska flyga, om det behövs, och i andra extrema fall. Det är ju inte fråga om att proppa ungarna fulla med Valium titt som tätt. En liten liten dos i undantagsfall kan jag inte se som någon skada. Särskilt till mycket oroliga barn som definitivt inte bara pjoskar.

Anonymous said...

Nu har jag läst igenom allas svar en gång till och får nästan magknip av att det bara är jag som har en helt annan åsikt. Men jag håller på den, absolut, och kan bara säga lyckliga, lyckliga ni som inte lidit av verklig tandläkarskräck som barn. Den som aldrig lidit av det själv kan nog aldrig förstå hur det känns. Och det är inte alla barn som har förstående tandläkare och omhuldande mödrar. Särskilt det sista.

Nog sagt. Förlåt, Annika, om jag tog upp lite för mycket plats här med mitt tyckande, jag kanske skulle ha flyttat mina funderingar till min egen blogg istället?

Anonymous said...

Rent spontant så tänker jag: Vad hände med att prata med barnen? De flesta barn brukar acceptera tandläkaren om ngn bara förklarar varför.. Jag har inte hört talas om ngt barn som blir drogat innan o tycker det låter hemskt..

Vad mysigt att ha julafton igen o med tacos! Låter inte dumt alls;-)
Ha en bra dag och kram!

Annika said...

Matilda:
Jag tycker det är bra att du har annorlunda åsikter om det här, och starka sådana. Du behöver aldrig känna att du "tycker" för mkt på min blogg. Glöm det...Fortsätt tycka...

Ingen av oss andra tyckare har säkert en lika uttalad tandläkarskräck, och kanske inte lika traumatiska minnen fr barndomens tandläkare heller? Men det har du, och du kan sätta dig in i hur ett barn (som är rädd) känner, det är bra!

Säkert kan lugnande medel vara bra för riktigt skräckslagna barn, ja. Det tror jag.
Men att utgå ifrån att barnet ska bli traumatiserat, o vara rädd för randläkare, från the-get-go är inte rätt.

Tack för ditt tyckande mot strömmen :-)

Mie:
Absolut. Prat och pedagogik vinner i längden! Det tror jag på.

Jotack, det var trevligt med lite tacos-jul, men jag är glad att det är över :-)

Kramar!!!

Linda said...

Nu måste jag stötta Matilda!
En av mina äldsta vänner har i alla år fått panikångest då tandläkarbesök kommit på tal.
När hon var liten höll de fast henne med våld i stolen och det kan absolut inte gjort saken bättre.
Det är inte alls ovanligt att man då struntar i att gå dit. Vilket har medfört att min vän fått mycket problem med sina tänder. (det är inte den enda orsaken så klart)
För två år sedan fick hon experthjälp och nu går hon på kontroller varannan månad hos en underbar tandläkare, enligt henne. Men rädd, det är hon fortfarande.
Tandläkarskräck är inget att vifta bort!
Så, nu har jag nog tyckt färdigt, igen ;)

Annika said...

Lindalotta.
Visst...HAR man riktig ångest så är det absolut jättebra att det finns hjälp att tillgå.
Mycket av den tanläkarrädsla som finns idag, bland vuxna, grundlades absolut i barndomen.
Så, vid riktig rädsla ska man absolut få hjälp. liten som stor...

Tack för "tycket"...

Anonymous said...

Måste också tycka till om MildaMatildas inlägg.
Helt rätt Matilda. Det du upplever och har upplevt ska ingen behöva gå igenom. Finns det ingen annan väg att gå så får man ta medicin till hjälp. Tack god gud för att det finns den möjligheten! Men jag gillar tanken på att man försöker undvika droger eller medicin in i det längsta. Kanske räcker det med en väldigt bra tandläkare och en förstående attityd. Om inte så är piller ok.

Och det är skönt att du uttrycker en annan sida av saken. Tack!

Anonymous said...

Annika, vet inte varför men denna frågan berörde mig. Självklart att jag hjälper till och en sökning är inte så svår. Kändes skönt att få min tanke bekräfad!

Annika said...

Tina:
Ja, vi är alla olika, och det är intressant att få ta del av allas tyckande och kännande, tycker jag.
Det är så sällan man verkligen sätter sig in i HUR det skulle kännas om man var livrädd.

Numera tror jag dock att dem flesta barntandisar är väldigt, väldigt pedagogiska.
Jag tycker absolut att man ska försöka med prat och pedagogik först.Absolut inte utgå från att man ska behöva använda lustgas och annat redan från början.

Och som du säger, funkar INGET så får man ge barnet ett piller...


ALLA:
Tack för allt er tyckande i denna heta fråga!
Nästa gång, vilket är snart, när jag går till tandis här ska jag fråga hur vanligt det är med droger och tandläkeri...