Thursday, November 30, 2006

Min lilla unge...

Ikväll var det gen-rep på teatern. Där satt vi alla, mammor, danslärare, elever, dramalärare, syskon, äldre elever och en del pappor också.
Allt gick så bra. Första dansen med jazzgruppen, första monlogen som är en reklamsnutt. Sedan var det dags för STORA monologen. Den där Ninna föreställer en storasyster som varit med när hennes lillasyster, baby, drunknade i badkaret. Allt började så bra. Karolina talade högt och tydligt och såg så ledsen ut...Rätt som det var, i slutet, glömde hon sig. Fann sig inte igen...OCH ingen sufflör fanns till hands. Monologen avslutades abrupt och Ninna lämnade scenen. Sekunden efteråt var det dags för jazzdansarna att återigen göra entre. Ninna också. Jag såg genast på den lilla att hon gråtit, och inte lite heller. Ansiktet var helt rödflammigt...Hon genomförde dansen tillsammans med dem andra dansarna, men hon var inte "där".
Dansen tog slut, och Ninna och dem andra lämnade scenen. Dags för nästa grupp att komma in. En liten stund senare kom Ninnas skådiskompis,Scott, in till mig i salongen och sa att dem inte kunde hitta Karolina, att hon varit så "upset". Jag lämnade salongen och gick ut i lobbyn. Där satt min lilla unge och grät som om hjärtat skulle brista...
-Mamma, mamma...jag gjorde bort mig. Jag är dålig.
Tårarna strömmade. Jag kramade om henne och bedyrade att det inte gjorde något alls. Att ett dåligt gen-rep betyder en lyckad föreställning!
Flera, flera mammor och andra elever kom fram och kramade den lilla, och bedyrade hur bra det gått. No matter what...
Tog den lilla dockan och Scott till Dairy Queen efteråt. Karolina blev långsamt gladare, och hoppet om lördagens föreställning återvände.
Nu ska vi hoppas att det går bra på lördag, och går det INTE bra är det inte världens ände.

Flash Back till sent 70-tal...Blackebergsskolans fina kör gör sig redo för ännu en julkonsert i Änbykyrkan.
Alla är uppställda vid altaret. Stämningen är skyhög och vi som ska sjunga är allvarliga och redo!
Nu ska "Jul, jul strålande jul" sjungas av två solister, H och C. H sjunger första versen med bravur. Andra versen ska C sjunga. C har klockren röst, alltid framplockad som solist. C börjar sjunga, men tappar av sig...Blir blockerad. H tar över och sjunger klart hennes vers.
Efteråt är C upplöst i tårar, förtvivlad. Totalt tillintetgjord. Borta för världen trots alla kramar och uppmuntrande tillrop.
Till saken hör att C's föräldrar lämnar kyrkan i vredesmod. DJUPT besvikna över sin dotter som INTE klarade av att sjunga trots att hon sjungit just den versen så många gånger förr. Dem lämnade sin dotter i djupaste förtvivlan och gick HEM. Skämdes över henne, skämdes inför oss andra och speciellt för allas våra föräldrar.

Kunde inte låta bli att tänka på den här C historien idag när min docka var så olycklig, så förtvivlad och rödgråten. Vi gör alla våra misstag, och då ska ens mamma eller pappa stå där och ta emot, lindra fallet, trösta och finnas där med kramar och snälla ord. Gen-rep eller premiär...Spelar INGEN roll!

13 comments:

Linda said...

Det är ju på genrepet felen ska göras. Men det måste ändå kännas tråkigt, man vill ju ha ett bra genrep bakom sig så att man känner sig trygg.
Ge Kerolina eb extra kram. Det är faktiskt inte hela världen, men det är så lätt för en annan att säga.

Sen blir jag ledsen när jag läser om C, eller rättare sagt om föräldrarna, det var det värsta jag hört på länge!!

Anonymous said...

Stackars liten, men jag tror verkligen att det kommer gå bra på lördag och TÄNK vad lilla fröken kommer växa då!! Hälsa att vi alla tänker på henne och håller både tummar och tår, hon är så bra!!!!
Och sorgligt med C, hennes fldr var väl lite "fina" så det passade sig väl inte...

Anonymous said...

Man måste vara snäll! Att göra fel på ett framträdande spelar ingen roll i världen. Oj, oj, det finns så mycket annat som är viktigare. Vad bra att alla tröstade.

Anonymous said...

Stackars Karolina, sånt där känns jättejobbigt. Men det ÄR ju inte hela världen, även om det just då känns så. Och det är som du skriver, ett genrep SKA ju i princip inte gå bra, så på lördag kommer allt gå finfint, det tror jag stenhårt på!
Och den där Cs föräldrar ger jag inte mycket för. Usch, vad hemskt att göra så mot sitt barn! Man blir verkligen ledsen av att läsa sånt...

Annika said...

Lindalotta:
TACK! Jag ska ge henne en extra kram idag...
Imorrn gäller det! Men jag tror att K är vid mycket bättre mod nu.

SIS:
Vi ska hoppas, och tro, på det bästa imorgon. Det gäller att pumpa hopp i den lilla nu. Och tilltro!
Cs fldrar var MYCKET märkvärdiga, ja...

Matilda:
ALLA tröstade igår. Det var fint att se! Andra elever och framförallt andra föräldrar.

Monika:
Nej, ett dåligt gen-rep ska ge en strålande föreställning.
Jag tror det kommer att gå fint!

Återkommer med rapport om föreställningen. Givetvis!

Anonymous said...

sänder många lycka-till-kramar till din söta lilla tjej!!

Annika said...

Dakota:
Tack! Tror inte jag har sett dig här förr!!! Välkommen!!! Titta gärna in igen!

Anonymous said...

Jag hoppas det går bra för Karolina imorgon! Hon verkar vara så framåt och modig! Själv var jag rätt blyg i den åldern...

Om någon gör nån liten miss under en föreställning man tittar på så brukar jag tänka så här; "Jag skulle inte ha gjort det bättre själv" :-) Om det nu skulle hända att Karolina råkar göra nån liten miss imorgon så verkar hon ju iallafall ha en massa underbara och uppmuntrande människor omkring sig som stöttar henne!!

JaCal said...

Det kommer gå bra på lördag! Tufft tufft - men, när skräcken och tårarna har lagt sig - vilken bra erfarenhet. Hon kommer fixa det galant på lördag. Ska hålla tummar och tår här borta på västkusten!

Annika said...

Eva:
Tack för uppmuntran!
Vi ska se hur det går idag! Lovar att rapportera framåt em.

Jacal:
Visst, det är en bra erfarenhet att misslyckas också. Absolut.
Tack för att du tänker på oss!

Jill Wegerup said...

Jag håller tummarna ikväll! =)

Anonymous said...

Inte lätt att stå på scenen! Men vad strongt gjort av henne att ändå dansa direkt efter! Hoppas allt gick jättebra idag, och om inte - så kommer fler och fler tillfällen, och det blir lättare och lättare. Du kan ju berätta om Björn Skifs som kom av sig i melodifestivalen :). Glad lillajul! Låter underbart med +21...här är det mörkt och vått! kram

Annika said...

Jill:
Tackar...Rapport följer!

Ulla:
Precis, Björn Skifs är ett praktexempel! Snacka om att improvisera (han menade ju på att det var så få som förstod svenska i världen iallafall, fniss, därför kunde han bara mumla fram ngt ohörbart)
Idag kyligare, 5 grader nu på morgonen. TACK för det. Vill inte ha varmt i december.
Glad Lilla Jul!!!


ALLA: Lovar att blogga om detta senare i em!!!