Sunday, November 12, 2006

Ibland drömmer man...

...så otroligt tydligt. Inatt vakande jag vid 4 tiden av att jag drömt att jag var i Stockholm. Jag var i stan och julhandlade, på NK närmare bestämt. Sekunden efteråt, i min dröm, befann jag mig i en rikigt gammaldags tobaksaffär. Ni vet av den sorten som nog bara finns i städer i Sverige.
Doften av tobak är tydlig, det doftar även av choklad, trycksvärta och parfym. Ja, ni vet vilken sorts tobaksaffär jag pratar om, ofta små, mörka och trånga. Nog så ofta är innehavaren äldre, iallafall var det så förr. Jag vaknade i ett melankoliskt tillstånd, kunde inte somna om på länge efteråt. Låg och tänkte på den gamla tobaksaffären i Good Old Blackan! När vi bodde i 144:an låg det en tobaksaffär tvärs över gatan som ägdes av ett äldre par (naturligtvis). Oftast var det ägarinnan och hennes syster som stod i "Tobaken" som vi kallade affären. Två vänliga damer. I "Tobaken" köpte vi så mycket gott: smågodis som såldes innanför disken, man fick be om "en salt groda", "två lejonhuvuden" och sen fick man givetvis fråga hur mycket man hade kvar att spendera av sina kanske 3-4 kronor. Vi fick verkligen otroligt mycket godis för 4 kronor! Ja, och i "Tobaken" köpte vi tidningar, ofta fick vi kila ner och köpa "Aftonbladet" till Pappa. Aldrig, aldrig "Expressen". Expressen lästes ytterst sällan i familjen O.
När det började lacka mot jul skyltades "Tobaken" upp med Advents-stjärnor, julkalendrar och annat som hör julen till. Det var på "Tobaken" jag köpte min allra första egna julprydnad, en julkyrka med svart glittrande tak som spelade "Stilla Natt" när man vred upp speldosan i kyrktornet. SOM jag älskade den kyrkan! Jag kommer fortfarande ihåg när jag och mamma gick ner för att köpa julkyrkan för mina sparade 25 öringar som nu låg så vackert i sitt plaströr. I mitt plaströr samlades endast 25 öring. Sara samlade på 10 öringar i sitt rör.
SÅ, jag köpte julkyrkan och sen, när den stod i vardagsrummet, pyntade jag den med bomull och små tomtar.
I "Tobaken" såldes också fina leksaker till dyra priser. En jul när Sara var sjuk fick hon sin kanske finaste julklapp. Den som hon fortfarande talar om med värme i rösten. Hon fick ett lamm som var vitt som snö, mjukt och stort. Tror faktiskt att lammet hänger med min 37 åriga syster än idag, eller hur Sara?
Iallafall, "Tobaken" har sedan länge, länge nya ägare. Det är inte samma känsla att gå in där längre, nu är det TV-skärmar överallt där man kan spela på Lången, tippa, v-65 och jag vet inte vad. Ja, och så kan man ju hämta biljetter där till allehanda event. Det är ljust i "Tobaken" numera, lösgodiset får ma ta själv. Tiderna har förändrats, men drömmen fick mig att minnas tillbaka...
Jeeeez, jag låter verkligen som en gammal tant som minns tillbaka när jag läser vad jag själv skrivit. Tjaa, det är jag väl kanske också? So be it...

6 comments:

Anonymous said...

Kommer jättebra ihåg när man beställde godis på det viset! Man hadde fem kronor och använde tio öre på salta fötter och 40 öre på pulverpaddor! Det blir liksom inte det samma med lösviktsgodis tycker jag...

Linda said...

Tycker inte alls att du är en gammal tant!
Det är ju jättefina minnen och ibland kommer de bara.
Jag har jobbat i en sådan tobaksaffär: "Zigge Zigarett" :)

Man kunde alla tobakssorterna och piptobak kan ju lukta hur underbart som helst.

Annika said...

Linn:
Visst var det mysigt? nej ,inte samma sak längre.

Lindalotta:
Bra att du inte tycker jag är en gammal tant, ha, ha...
Minnen knackar mkt rikigt på och vill "luftas" ibland. Jag tycker också att tobak kan dofta SÅ gott! Cigarrök är jag ganska så svag för tex, ja piptobak också...

Anonymous said...

Ja, det är verkligen en speciell doft i tobaksaffärer, lite sött blandat med något annat, fuktig tobak kanske?! Jodå Fente, lammet har jag förstås kvar!! Det är ruggigt och tovigt och ena ögat hänger på svaj men det gör inget, han är så söt (eller hon kanske, från början vill jag minnas att det hade på sig ett blommigt förkläde)...

Jill Wegerup said...

Åh, vilken fin beksrivning. Känenr rikytigt dofterna. Vet precis hur känslan i butiken är. Finns få sådana pälor kvar. Tyvärr. Att drömma om julshopping på NK är för övrigt helt normalt...

Annika said...

Sara:
Visst hade lammet ett förkläde! Det kommer jag ihåg nu. Visste nog att lammet hängde med...

Jill:
Tack! Jag saknar den där lukten. När jag kommer hem i jul måste jag nog gå på tobaksaffärsjakt i Sthlm. Hitta den där rikigt gammaldags affären. Finns dem ens kvar?
NK och julshopping...Nice!