Wednesday, October 18, 2006

Den fantastiska tekniken

Tänk, när jag var ny i USA för 16 år sen fanns inget av den teknik vi är så vana vid idag. En teknik vi tar för given. När jag kom till Arlington, Virginia i mars 1990 för att vara Au-Pair i ett år var det inte helt lätt att hålla tät kontakt med nära och kära back in good old Europe. Jag hade en stor, vacker ask där jag förvarade olika sorters brevpapper, kuvert, favoritpennor, klistermärken och "Air mail" stickers. Denna ask hängde alltid med mig, vart jag än gick. När jag gick från min lägenhet till min värdfamiljs lägenhet var asken en del av mig. Så fort pojken jag tog hand om sov, han var 9 månader när jag kom, så skrev jag brev hem. Min värdmamma brukade skoja om min ask och mitt brevskrivande i största allmänhet. När brevbäraren kom var jag snabbt nere i lobbyn där jag öppnade min brevlåda. Vissa dagar kunde jag få 7-10 brev. Julafton!!! Breven besvarade jag snabbare än ögat. Sådär höll det på hela Au-pair året. En gång i veckan pratade jag i telefonen med min familj, med kompisar mer sällan. Jag minns att jag några gånger satte klockan på ringning klockan 4 på morgonen för att då skulle jag ringa till en kompis i Sverige. Vi kunde då snacka i en timme eftersom taxan på natten var lägre.

Fast forward till 2006...Nu ligger hela världen vid mina fingertoppar. Jag mailar samma vänner och samma familj som jag skrev brev till då jag var Au-pair. Skillnaden nu är att vi skriver på sgs daglig basis. Vill jag ringa hem så kostar det knappt ett dugg längre. Jag kan prata i en timme, MITT PÅ DAGEN, för ca 3 dollar. Ja, och så har vi ju bloggen där alla kan hålla koll på mitt liv. TÄNK om man hade haft en blogg när man var Au-pair! Mobiltelefonen underlättar livet, SMS:en kan ibland gå täta mellan Sverige och USA. Tyvärr är inte folk här i US lika snabba med SMS:andet. Det är som om det där med SMS:ande aldrig rikigt slagit igenom här, tyvärr. Jag tycker att SMS är det optimala kontaktsättet, man slipper störa med ett samtal, man får omdelbart (förhoppningsvis) svar. När jag är i Sverige och i Finland använder jag SMS mer än något annat medium. Ja, och så har vi INTERNET! Vilken grej det är att vi som bor i andra länder än Sverige kan lyssna på svensk radio, se svenska TV-program på datorn och naturligtvis läsa svenska dagstidningar!
Om en stund ska jag ta itu med veckans strykhög bestående av mina, makens och dotterns kläder. Det tar ca 2 timmar att stryka för mig, under tiden lyssnar jag på "Ring så spelar vi" på datorn. Det känns som en expressresa hem. Lyssnar ofta även på P1, "Ring P1", "Föräldrarna" och "Kropp och själ" tillhör favoriterna.
Och att ibland kunna slå sig ner och se ett TV-program från SVT är guld värt!

Nope, nu måste jag ut i dimman för att uträtta några ärenden, och sen väntar strykningen OCH en expressresa till Sverige.

9 comments:

Anonymous said...

Ja, det är inte KLOKT vad det förändrats sen vi var au pairer!! (Jag minns att det kostade 8-9 kr/MINUT att ringa hem!! Och mamma ringde förstås ändå varje dag :-)!)Man kunde ju inte ens drömma om allt det vi har att tillgå idag. Det lustiga är att man vant sig så snabbt, jag kan knappt minnas hur det var utan internet och mobilen...dock kan jag minnas att jag tyckte internet bara strulade i början (när Björn hade det hemma typ 95-96) och jag förstod inte riktigt vad jag skulle ha det till!Det var då det... :-))
Hoppas din förkylning är bättre idag!! Och du, jag LOVAR, ikväll SKA det f-n i mig bli ett LÅÅÅÅÅNGT email från "yours truly" i Fredhäll...men först yoga!

Anonymous said...

Måste också säga att du lyssnar nog mer på svensk radio än vad jag gör..."Kropp och själ" verkar ju intressant, det får jag kolla upp! "Ring så spelar vi"...finns det något som är mer barndom?!?

Anonymous said...

I agree, Technology is Great! Of course I haven't learned to text message yet but I LOVE blogging!

Linda said...

Det är otroligt egentligen...
Jag kan bli alldeles yr när jag tänker på hur snabbt allting har utvecklats. Någongång måste det väl ändå ta stopp?
Det måste vara otroligt skönt för dig, och alla andra, som bor långt ifrån delar av familj och vänner, att snabbt kunna förmedla tankar och idéer. Bara att få höra någons röst utan att behöva vända på slantarna.

Annika said...

Monika: Ja, och jag kommer ihåg att jag sa till dig av vi ALDRIG skulle skriva e-mails till varandra, för det var ju SÅÅÅ tråkigt. Vi skulle BARA skriva vanliga brev. Vilket skämt! Numera får jag ett enda brev som är handskrivet, från mormor 88 år! Annars bara mails. Lite trist är det väl ändå att gå till brevlådan numera och i princip bara har räkningar i lådan. men ändå, e-mails rule!
YO! SKRIV!!!!

Sara: Hey, who knows! Maybe you can pick up Swedish along the way! AND I can teach you how to text message, it is SOOOOO easy and SOOOO convenient!

Lindalotta: Håller med! Var kommer det hela att sluta? Nya "måste-ha" prylar dyker upp hela tiden. Folk ska ha senaste mobilen, etc, etc. Det snurrar fort och jag har allt lite svårt att hänga med.
Visst, det är UNDERBART att familj, vänner, och nya bloggvänner finns på så "nära" avstånd numera.

Monika: Ring så spelar vi ÄR barndom och uppväxt! Underbart!!!

Anonymous said...

Hej Kanka jag saknar dig!!!!!!!!!!!!Och Klixo förstås.
Det ska bli roligt att ses till jul.

Linda said...

www.svenskafavoriter.se

Annika said...

Ebbelina: saknar dig och längtar till julen!

me: Tror du är ny här på bloggen! Välkommen!!! Ja, ibland lyssnar jag allt på svenska favoriter också! Gillar den kanalen!

Annika said...

Anette: Jag var ju precis likadan när allt var nytt. Tyckte det kändes trist med ett elektroniskt brev istället för ett rikigt. Idag har man svårt att fatta att man ens tvekade över mailen. Fast, om sanningen ska fram är det väl urmysigt att få ett rikigt brev i den vanliga brevlådan. Ja, jag är glad över att vi båda ändrade inställning!!!