Ibland är livet verkligen konstigt. Människor kommer och går. Många som man verkligen tyckt om förlorar man kontakten med. Kanske människor som betydde oerhört mycket under en period i livet. Man skiljs, och kontakten upphör. Möjligtvis har man julkortskontakt och inte så mycket mer. Man tänker inte speciellt mycket på den här personen, kanske flyger någon fundering genom huvudet ibland---undrar hur den och den har det idag? men inte så mycket mer. Känns det igen? Ja, jag trodde det.
Och så spelar livet en ett spratt...som alldeles nyss...
Inatt drömde jag en SÅDAN tydlig dröm om min gamla au-pair värdfamilj, Nancy och Allan. En helt normal vardagsdröm, men helt tydlig. Vi var i deras fantstiska lägenhet i The Prospect House i Rosslyn, Arlington där jag var au-pair 90-91. En mycket, mycket tydlig dröm. Idag, under min långpromenad tänkte jag starkt på Nancy, att jag borde höra av mig till henne, borde leta upp hennes e-mail adress. Skriva till henne, kolla upp hur allt är med Anders, barnet jag tog hand om. Han är 17 år nu, då var han 9 månader. Borde kolla om dem flyttat upp till sin sommarstuga i Maine på heltid, och om dem bor kvar i huset i Littleton, Colorado dit dem flyttade. Men nu till det underliga: Alldeles nyss kom UPS hit med ett stort kuvert. Jag tog emot paketet, tittade på avsändaren...NANCY!!!! Öppnade paketet och i det ligger den blus hon och jag köpte gemensamt på Nordstom våren 1990. Jag tyckte så mycket om den blusen DÅ, vi köpte den tillsammans, och delade på den under mitt au-pair år. I kuvertet låg då denna blus och ett låååångt brev...
Jag känner mig faktiskt ganska darrig. Detta är verkligen konstigt. Livet kan spela en små spratt ibland. Nu ska jag försöka hitta en viss persons e-mail adress...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Men gud, vad SKUMT! Fast ändå inte...läste i tidningen häromdagen (Aftonbladet) att det faktiskt kan vara så att man KAN känna på sig vem det är som ringer o.d. Kommer inte ihåg just nu hur det skulle förklaras men det här låter ju som något liknande. Du måste ha känt att hälsningen var på väg. STARKT! Och vad kul att höra från dem! Ser fram emot rapport om deras liv :-) Och hoppas de skickade bilder på Anders?! Det vore ju superroligt om man fick se hur ditt "barn" ser ut nu. Jag måste genast ut och söka på Skibas igen...Eric och Brian är ju också unga män nu. Eric fyllde 20 i år!!
Monika: Anders har flickvän!!! Otroligt! Allan är pensionerad från National Labor Board. Nancy målar...Ingabilder i kuvertet, tyvärr...
Jo, jag läste just det där i AB också. Det konstigste var nog ändå drömmen jag hade natten innan. Stark dröm.
Ja, sök på "dina" gamla barn...sånt är ju kul...Och man känner sig jäsikens gammal.
Nä, är det sant?!?! Flickvän?! Wow! They ARE growing up :-) Synd att det inte var några bilder med, har de ingen webb? Jag ska söka på mina nu innan jag smiter tidigare, dock brukar jag aldrig hitta annat än resultatlistor från olika löptävlingar eller BMX-dito. Trist!
Monika: Nä, den enda webb jag vetom är Nancys hemsida www.njhill.com. Det är allt. Mest hennes tavlor där. Verkar inte vara uppdaterad heller.
Resultatlistor kan ju vara lite trista, inte precis vad man tittar efter.
Anette: Hej vännen! Du lyckades med du skulle märker jag, kul och bra!!!
Anders ja...en glad lintott då. Skulle verkligen vilja se hur han såg ut idag. 17 år med flickvän, vill bli kock. Det är typ allt jag vet än så länge...Hoppas jag hör vidare från Nancy!!!
E & M!!! skärpning!!! Nej, skämt och sido...vi snackar tidigt 90-tal här. Jag säger att vi alla har förbättrats!!! Vilka j-a kläder, tex...och vad töntigt hår man hade...Nostalgi, nostalgi!
Post a Comment