Monday, September 25, 2006

Mörkrädsla

Mörkrädlsa är ett handikapp. Ett förlamande handikapp. Det blir fruktansvärt jobbigt för en mörkrädd person att vara ensam hemma på nätterna. En mörkrädd person sover inte speciellt mycket när hon ligger i mörkret och grunnar och grubblar och lyssnar efter ljud som finns, och INTE finns. Ja, jag är mörkrädd. Jag avskyr verkligen när Peter är bortrest. Nu ikväll for han iväg till England, och han kommer hem på torsdag igen. Jag vet, av erfarenhet, att jag inte kommer att logga in så mycket av den goda sömnen den här veckan. Visst, jag har min 10 åriga dotter här, och jag har larm i mitt hus. Men, men, men...det hjälper föga. Ty det är ju så här att när man väl har börjat tänka och tankarna börjar mala i mörkret är det vanvettigt svårt att koppla bort dem. När jag är ute och läser andras bloggar så förstår jag att jag inte är ensam, och det känns ju som en tröst. I ärlighetens namn HAR min mörkrädsla blivit bättre med åren. Ibland går tankarna till min mormor...Snacka om att hon INTE har tillstymmelse till denna rädsla. Hon bodde på sin gård, Stenö, tills hom fyllde 86, då flyttade hon från gården till den lägenhet i Näsby där hon bor nu. Inte en enda gång under alla sina år på Stenö var hon rädd, inte för mörkret och inte för något annat heller. Hon sa att när hon kom in på Stenövägen, som är 300 meter lång från landsvägen räknat, var hon HELT trygg. På Stenö bodde(morfar dog 86) hon helt ensam, inga grannar i närheten alls. Hon såg ljusen från byn, men bodde själv på behörigt avstånd därifrån på den gamla bondgården där varenda sten är bekant för henne. När min kära Mormor hör om min, och min systers, mörkrädsla skrattar hon bara. Hur kan vi, som bor i tätbebyggda förorter till Washington resp. Stockholm vara rädda för mörkret? Ja, det kan man fråga sig. Vi kan verkligen INTE förklara det hela. Klart att man är kan ligga och tänka på det mest påtagliga, ett inbrott tex. DÄR kan rädslan förklaras, dock det finns ju många andra tankar också. Men, faktum är att rädslan bara finns där som en molande värk hela natten...

5 comments:

Anonymous said...

Ibland när jag är ensam på nätterna (vilket INTE sker ofta, tack och lov!!!) så måste jag somna med lampan tänd eller tv'n på, patetiskt eh? Och sen måste dörren till sovrummet vara stängd (precis som om en inkräktare inte kan öppna en olåst dörr??!!).

Annika said...

sara: jag med...tre lampor är tända på nedervåningen hela natten. En lampa är tänd i karolinas rum...Har dock inte dörren stängd. Ja, JEEZ, man blir trött på sig själv. Sov hyfsat Ok inatt, men inte mer heller.

Anonymous said...

Jag har andra rädslor, höjdskräck, t.ex., men har aldrig varit mörkrädd det minsta, tack och lov.

Annika said...

Matilda: HEJ! Kul att du tittade in! Höjder är jag smärtsamt rädd för också. Var glad över att du inte är mörkrädd.

Anonymous said...

Det sjuka är att jag inte är rädd för höjder i sig, men att jag plötsligt ska bli galen och kasta mig ut. Jag litar alltså inte på mig själv. Helmysko.